Ägandets pris

Saker och grejor, ägodelar och skit som ska underhållas, servas, sorteras, hanteras, kompletteras och lagas. Tid och pengar, pengar och tid.
Just nu vill jag bara ha kottar och pinnar. Komposterbara. Bläk.

Meningen med cykelhjälm

Nu har barnaskaran hankat sig fram på illa sittande fulhjälmar tillräckligt länge. Idag har de varit med barnafadern på den lokala cykelbutiken och fått välja finhjälmar. Ser ni jordens vackraste cyklister i en skate-inspirerad cykelhjälm med Paul Frank-motiv eller tuff-fina blomster så är det mina småvänner. Var rädda om dem i trafiken! Vi ser nämligen helst att hjälmarna bara behövs som dekor, att de är tänkta för att dämpa hjärnskador vill jag inte tänka på.
Wikipediabeskrivning av coup contrecoup injury. Eller som ljudeffekt: bang-swosch-tjask.

Kör bil för brinnande livet

Min kanske töntigaste målsättning under året är att försöka se till att använda bilen så pass mycket så att de fasta kostnaderna inte känns lika absurda.
Och det är inte lätt. Vissa människor känner sig rättrådiga när de lämnar bilen hemma. För mig är det bara lathet. Så mycket enklare att ta metron, bussen, cykeln, tåget, ja till och med gå till fots.

Så började ett utförligt redovisande blogginlägg som handlade om att jag trots allt har kört bil några gånger på senare tid. *Gäsp*, som tur är har denna dator en radérfunktion.

Highlights under dagen: förbluffande god lunchmacka med hoummus på ciabattabröd. Förbluffande energi-givande lunchpromenad till ett sportvaruhus där VARENDA PRISLAPP ÄR EXTRAPRIS!!! REA!!! 70 %!!! minst! Och ett stort steg framåt i mitt bilägarskapsutgiftsmålsprojekt: fick stoppa in säkert sju euro i parkeringsautomaten under dagen. Eftersom jag inte bara är intresserad av att göra av med en massa pengar på bilen utan också är väldigt snål var det en speciell glädje att konstatera att jag lyckades pricka in mina laglydiga ögonblick så bra att jag bara betalade för fyra timmars parkering av tio parkerade.

Snåla och näriga, det är vi det.

Vi är resurseffektiva intäktskonstnärer, är Caremas slogan. Företaget där de anställda spelar ett spel om inställningar och förbättringar, samt väger blöjor och försöker att få mat för sju att räcka för tio.

Jag kan förstå spar-idén, särskilt i teorin förstås. Det är väl klart att ingen tjänar på att man står och skrapar ner mat i slaskhinken. Men om man inte samtidigt betonar hur viktigt det är att se till att patienterna får i sig vad de behöver, så finns det läskigt enkla sätt att spara på maten, fort går det också.
Och de vägda blöjorna, där förstår jag inte hur de tänker. Snålhet räcker inte som förklaring. Att ta loss en kissblöja, väga den och sätta tillbaka den igen om den har kapacitet att suga upp mer, innebär en hel rad moment som är obekväma och obehagliga för patienten, och tunga för vårdbiträdet - är verkligen blöjan så dyr att den är värd att behandlas med mer respekt än såväl patient som personal? Då kanske det är bättre att börja med tygblöjor.
Men det som är mest stötande för mig är mottot de försöker lära ut genom spelet. Resurseffektiva intäktskonstnärer. Kan man lägga fram verksamhetens vinstkrav på ett krassare sätt?
En FB-kompis har påpekat att hans vårdcentral som drivs av Carema är välskött, trevlig och att personalen är helt underbar. Säkert. Men tänk vilket slag i ansiktet på den jätteduktiga och engagerade personalen att företagets definition på vilka "vi" är, inte ens nämner själva vårdhantverket!

Strandade

Ja, jag vet, midsommar ska firas på Norrbyskär. Och här sitter vi. Tradition är ju en av mina drivkrafter, den starkaste, men nu får jag leta mig fram till ett nytt midsommarfirande, i hemmets lugna vrå.

Bilberoende som vi är är vi strandade när luftfjädringen havererat. Den enda av oss som kan köra motorcykel är sjuk, så vi tog oss helt enkelt inte till färjan.

O sa att det inte gör något, de firade midsommar på fritids och förskolan igår. Vi har plockat sju sorters blommor att ställa på köksbordet och har ätit gott. Nu är det snart dags för kaffe, chokladmuffins och amerikanska cookies.

Glad midsommar!

Bortasjukvård

Intresset från doktorerna i bortasjukvården är väl inte lika stort som hos min lilla hemmadoktor.

• Medföljande ringer och undrar om det där provet dagen innan undersökningen inte går att samordna med undersökningen?
• För tänk att det går inte.
• Medföljande och patient kommer till provtagningen dagen innan, väntar i två timmar, får lämna enkät, men provtagningen går lika bra att göra vid undersökningen. Se pass.
• Medföljande och patient kommer mycket tidigare än undersökningen för att göra provtagningen. Efter en timme kommer en doktor och konstaterar att det ska gå bra att göra undersökningen. Någon provtagning behövs inte. Efter ytterligare två timmar är den ordinarie tiden inne för undersökningen som genomförs.
• Kvällen spenderas på sjukhuset med hela familjen. Vid sju en uppföljande kontroll, men inget besked kan lämnas för doktorn har operation. Denne blir nog snart ledig. Vid halv tio får hälften av familjen lifta hem med en sjuksköterska som känner medömkan. Vid halv tolv kommer beskedet att resultatet av den uppföljande kontrollen ser bra ut, beskedet lämnas per telefon. Sedan är det bara att packa ihop sitt sovande barn och åka hem.

Nej tacka vet jag en engagerad liten hemma doktor. Men hon har ju inte tillgång till landstingets dyraste finaste utrustning.

Månadens goda exempel

hade precis loggat ut och släckt ner när jag LOL över att Umeå kommun i juni månad 2010 utnämnde snöröjar-arbetslaget till månadens goda exempel.
Grattis grabbar!

Dagens vän: bogseraren

Jag måste hitta någon som vill bogsera finsaaben till verkstaden ikväll. Skönt att mamma är här så vi är fler vuxna kring barnen.

Rödkål och Trollhättan

Är man en lycklig människa om man tycker att det är helt OK att värma en portion rödkål till middag och äta med några skedar keso och en kopp te? Lycklig därför att man kan vara ganska tillfreds på - let's face it - väldigt torftig kost. Eller också skulle man vara en mycket lyckligare människa om man ställde högre kulinariska krav för då fick man ju äta lite godare mat.
(Min dotter ställer konsekvent högre kulinariska krav än så och får mycket riktigt äta godare mat med... Men just i kväll är hon inte hemma).

Solklart olyckligt är i alla fall nedläggningen av Saab. Det är svårt att förstå att denna institution inte kommer att finnas kvar. Så tungt för alla arbetarna! Och för Trollhättan! Och för Sverige.
Huvva.

rimord

nissanpissan är ett bra ord, det rimmar ju redan.

Hummer H3

Gästerna anlände i denna lilla pärla som är så stor att man måste klicka på bilden för att se huven. Enligt föraren var hans chef inte helt nöjd med valet av hyrbil, den uppfyllde inte miljöpolicyn... Recension i övrigt; känslig för spårighet (det är sämsta tänkbara bilföre nu med djupa vattenpölar med is i botten). Hög, så hög att de fick klättra upp i den. På minuskontot: de fick ha filtar på insidan dörrarna eftersom det drog kallt. De kände sig inte odelat trygga med vetskapen att om de skulle krocka med någon skulle de i den andra bilen dö. Å andra sidan kändes det tryggt att den är så älgsäker som en personbil kan bli. Pris ca 483 000kr.
Jag borde kanske ha bett att få åka med dem till hotellet?

Den tredje festen

Vi var bjudna på en kombinerad födelsedags-julpysselkväll i ett fascinerande kollektiv. Kanske förekom ljusstöpning och tovning av tomtar. Det utlovades pepparkaksbakning samt att kvällen skulle krönas med en avslutande spritfest. När båda barnen somnat orkade jag inte cykla ensam till andra änden av stan. (Bilen ska bogseras till verkstad på måndag.)
Men i morgon ska jag på två fester, om jag orkar och bussarna går.
Jag älskar att vi kan träffa folk igen!

Aprilskämt

Lillasyster lurade mig att Göteborgs kommun vill köpa Volvo. Jag gick på det.

En liten bukett av tankeställare

Det kanske är så att bilverkstäder är vinnare i lågkonjunkturen, i alla fall var det knökfullt på verkstaden när jag rullade dit i onsdags morse med min stackars smutsiga och tillknycklade bil. (Nej, det har inte skett någon olycka - det var med flit men utan någon särskild kompetens som en småskurk för någon månad sedan försökte göra inbrott i min bil. Han fick inte upp dörren men lyckades buckla till den ganska mycket). Jag skämdes när jag räckte bilnycklarna till mannen på verkstaden som skulle bedöma skadan, min bil såg så dammig, smutsig och allmänt oälskad ut. Jag undrade om det i hans ögon var ungefär lika illa att vara en dålig bilägare som att vara en dålig förälder. När vi hade pratat klart och jag skulle sprinta till jobbet för att hinna med ännu ett Stort och Viktigt möte fick jag gena genom utställningshallen där friska nya bilar stod och utstrålade Kvalitet och Körglädje. Där fick jag en flashback, till den där dagen för sex-sju år sedan när jag gick runt och kände på dörrhandtag och rattar och säten och trodde att om jag köpte en ny och fräsch bil skulle jag magiskt förvandlas till en fräsch och cool bilägare.
I dag dammsög jag bilen grundligt och dammtorkade den, till minne av optimismens år 2002, och tro't eller ej, men det fungerade.

Den andra insikten är svår att formulera i enlighet med god farstu-sed men man kan grunna på vad detta uttalande säger om en person: "Jag hinner inte med något ordentligt sammanbrott just nu... men kanske mot slutet av nästa vecka?"

Jaha, då finns det bara en insikt kvar att meddela. Fullt utslag i båda ändarna av skalan gulligt--knäppt: en komplicerad transaktion som innebar väldiga förskjutningar av tidsaxeln. Det normala vore väl: 1) faktura, 2) betalning, 3) kvitto. Av olika kalendertekniska skäl blev i stället överenskommelsen: 1) betalning, 2) faktura, 3) kvitto. Tyvärr kunde köparen inte rada upp alla sedlar som krävdes på en gång. Och det osannolika utfallet blev: 1) delbetalning. 2) ingen faktura. 3) kvitto på hela beloppet. 4) "tja, resten får du väl betala senare".
Och insikten: Livet är så många gånger lättare om man gör saker i rätt ordning. Men mitt i all den röra som skapas om man snurrar till det: är det inte fantastiskt skönt med tillitsträning?

Logistik

Åh nej, nu är det samma fel på kopplingen igen - efter en reparation på 1400kr, en bogsering en extra Jämtlandsresa och 7000kr till. Fina fina Saaben, varför gör du så här?
Så i morgon blir det buss till Gamla jobbet med pajerna, taxi för att hinna från hejdå-fikat till barnmorskan, snabblunch på stan, lift med kollegan och ett hårt tidspressat hembesök för att hinna hämta på dagis innan de stänger. Och sen en vankande promenad hem med H. Det är för halkigt för att cykla med sommardäck nu.
Logistiken kring att flytta mina saker från kontor 1 till 2 får lösas en annan dag på ett annat sätt. Herr Partner åker som sagt iväg två dagar, fast utan bil.
Till förlossningen får jag väl gå...

Onda knän

Idag såg jag två singelolyckor på cykel i halkan, under en promenad på ca 2km. Ingen slog sig allvarligt, ingen blev påkörd. Kanske dags att skaffa vinterdäck på cykeln, eller börja använda hjälmen eller i alla fall skaffa lyse eller åtminstone en reflex. Nu tar det ca 45 minuter att vanka via dagis till Nya Jobbet. Hoppas foglossningekänningarna upphör post partum.

Bildag, sendag

Ja, det var en konstig rubrik på en konstig dag. Imorse simmade jag en härlig kilometer och sedan gick en halvtimme av mitt liv bort i att försöka köra bil till jobbet. Bilen ville bara stå stilla i korsningen Gammliavägen/Rothoffsvägen och det ville varken jag eller bilkön bakom mig. En man från Hagabröd hjälpte mig upp på trottoaren och där försökte jag meka till dess att U kom och hjälpte mig.

Annars har jag planerat upp hösten på jobbet, skrivit på en förstudie och börjat åtgärda ett dokument med många granskningssynpunkter.

Hemma hjälpte A och O mig att minska blomlådan vid uthuset och U skottade jord med traktorn.

Nu sover A och O och snart är det min tur. Godnatt!