Snåla och näriga, det är vi det.

Vi är resurseffektiva intäktskonstnärer, är Caremas slogan. Företaget där de anställda spelar ett spel om inställningar och förbättringar, samt väger blöjor och försöker att få mat för sju att räcka för tio.

Jag kan förstå spar-idén, särskilt i teorin förstås. Det är väl klart att ingen tjänar på att man står och skrapar ner mat i slaskhinken. Men om man inte samtidigt betonar hur viktigt det är att se till att patienterna får i sig vad de behöver, så finns det läskigt enkla sätt att spara på maten, fort går det också.
Och de vägda blöjorna, där förstår jag inte hur de tänker. Snålhet räcker inte som förklaring. Att ta loss en kissblöja, väga den och sätta tillbaka den igen om den har kapacitet att suga upp mer, innebär en hel rad moment som är obekväma och obehagliga för patienten, och tunga för vårdbiträdet - är verkligen blöjan så dyr att den är värd att behandlas med mer respekt än såväl patient som personal? Då kanske det är bättre att börja med tygblöjor.
Men det som är mest stötande för mig är mottot de försöker lära ut genom spelet. Resurseffektiva intäktskonstnärer. Kan man lägga fram verksamhetens vinstkrav på ett krassare sätt?
En FB-kompis har påpekat att hans vårdcentral som drivs av Carema är välskött, trevlig och att personalen är helt underbar. Säkert. Men tänk vilket slag i ansiktet på den jätteduktiga och engagerade personalen att företagets definition på vilka "vi" är, inte ens nämner själva vårdhantverket!