Hejdå föräldrapenning

Så där då, då är yngsta barnet över åtta år och har passerat skolavslutningen. Föräldradagarna brinner inne. 40 st. Tänk den som hade förmågan att planera sitt liv och att ta vara på de tillfällen som ges. Men det är inte som att jag inte varit ledig. Hela förra sommaren till exempel. Det kunde ha varit fler sådana långlediga somrar. Nå, nu är det gjort, förbi och det kommer inte tillbaka. Och i reda pengar handlar det om en förlust på 2400:- som går tillbaka till staten.

Gör något klokt för dem, kära staten! Själv ska jag försöka göra något klokt av mitt föräldraskap som nu handlar om att vårda kompetenta barn. Ge dem utrymme och växtmån, kärlek och respekt.

Bortbytingen

Längtar till Aitelnas Aiternas Aitenas och bildgooglade nyss på de olika stavningarna av samma plats. Snubblade över denna avskrift ur en bok, en berättelse om vad som hände där med en flicka som befarades vara bortbyting. 

Födelsedagskalas!

Idag var det kalas för dotterns vänner från byn. Roligt, stojigt, ostyrigt och härligt. Alla charmiga på sitt sätt, med sin speciella betydelse i hennes liv. Och farfar och farmor var här. Jag kunde dock konstatera att funderar jag en annan gång på vad jag ska prioritera, så är det alla gånger köpes.

Bästa fikat:
Ica Maxis doughnuts
Ballerina
jordgubbssaft

Mina gröna liv-svampar från Mario, de var inte något barnen föll för. Jag som färgat och kavlat sockermassa, spacklat med jordgubbssylt och satt på vita prickar. Och muffinsen under sockermassan var fina med choklad i. Men allt det hade jag kunnat låta bli. Varför det inte är foto på dem? Tja, för att ni kanske skulle ge barnen rätt, deras yttre var inte precis säljande, även om de var goda.

Jag hade även trollat fram stjärnmynt, andra mynt, sonic-ringar, Yoshitungor och allt det var hur som helst kul och lätt att göra. Nu är kalaset avklarat och om några dagar börjar nedräkningen till dotterns nioårsdag...

Och norr om Skellefteå ligger Luleå

The long and winding road,
that leads to your door...

Imorgon kör jag längs E4. Stannar i Skellefteå och dricker kaffe. Planen är att hinna tänka medan jag kör. Kanske ringa, inte sova. Sedan träffa mina MEDARBETARE, träffa några chefskollegor och se hur det ser ut i Swecohuset. Se den beryktade ÅF-skylten. Vara med på gruppmötet. Logga ut och köra hem igen. Lika lång väg tillbaka.

Men det är imorgon. Just nu är jag trött och tänker att jag måste lägga barnen. Sedan vill jag göra tidig kväll. Det här andra, att plocka upp och undan, det får vara till ytterligare en annan dag.

I lägerefterdyningar

Jag och barnen kom hem från lågstadieläger idag och behöver vila. Dagarna har varit långa och fyllda av aktiviteter från morgon till kväll, men med många inlagda pauser. Vi har hunnit leka i sporthall, gå på långpromenad, åkt pulka, bob och skrana i en isig pulkabacke, badat på badhus, sjungit, lekt, hört berättelser om att följa Jesus, bett, ätit god mat, spelat pingis, pratat, ritat, spelat spel, gått tipsrunda...

Barnen och jag har träffat vänner vi möter ofta och sådana som är mer sällsynta. Vi har haft det bra, men ikväll blir det en tidig kväll. Imorgon börjar det vanliga för barnen och det nya för mig. Jag ska gå upp lite i tid och börja vara chef. Men ikväll är jag bara jag, bara Bodil. Äh, det kommer jag att vara imorgon också. Bara jag, bara Bodil.

Spring

En ny låt till löparlistan. Timbuktu, med låten Spring, som handlar om... att springa. 

Det är så häftigt denna transformation: att lyssna på en text om att springa med blodsmak - och känna peppens pepp.

Ikväll tänker jag gymma igen, men just nu rycker det snarare i långlöparbenen. Nya bra låtar på spellistan och nytt batteri i spelmaskinen aka telefonen.

Jag är så glad och förvånad över återupptäckten av kroppen, hej igen kära vän. Jag börjar minnas mig.

http://open.spotify.com/track/5N50bLMswtMN06xaUvwjeE

Farbror Helge

För nittio år sedan idag föddes ett litet gossebarn i Ammarnäs. Han fick namnet Helge. Han fick leva några dagar. När jag var liten brukade farmor sjunga:

De små barnen, de små barnen
som älska sin Jesus
skall han samla som juveler en gång i sin famn.
Liksom stjärnor på himlen
de då skola lysa
i hans krona för evigt, och sjunga hans namn.

Jag undrar om hon tänkte på Helge ibland, när hon sjöng den sången?

Höstlov

Övernattningar:
packa ner och packa upp,
packa ner igen.

Limmet som håller oss samman

En ex-kollega skrev att han funderat mycket på hur man fostrar "resilient children", alltså härdiga, motståndskraftiga barn och i sitt sökande efter tips och erfarenheter hamnade han här:

Family stories that bind us together

Jag har bara ögnat igenom artikeln men tycker den verkar jätteintressant.

Musikåret 2013 - januari - ähum

Jag köpte en skiva i går som Jorun nästan inte stod ut att lyssna på, och S tyckte var värde-K.
Men vad spelar det för roll, tänkte jag, så länge som jag själv tycker om den.

Det bästa av allt med albumet "Black Market Music" var att det var så nytt. Mina jobbarkompisar som faktiskt gillar Placebo hade aldrig hört talas om att de hade gjort en ny skiva, vilket fick mig att känna mig lite välbehövligt cutting-edge. Albumet hade kommit ut i slutet av förra året, just före jul, stod det klart och tydligt i Fnacs databas när jag provlyssnade på det.

Och. 

Men.


När jag kom hem och la in musiken på min dator hävdade iTunes att skivan hade kommit ut redan 2000.
Nonsens, sa jag. Men Google och Wikipedia var överens. (I parentes sagt: tänk, att om jag hade genomfört samma utmaning år 2000, då hade jag kunnat lyssna på Black Market Music på eftermiddagarna när jag och S kom hem från hennes Montessoridagis på Ålidhem. Det är den sortens tidig indoktrinering som kan få tonåringar att senare i livet älska det som vid det laget är hopplöst utdaterad musik. Ännu en sak att föra in i katalogen för "Saker som borde ha gjorts bättre förritin").

Läget kändes alltså desperat, bara en dag kvar på janymusikari. Tack vare samlade insatser på Facebook lyckades jag dock i går kväll hitta något som känns Udda Och Samtidigt Nytt.
Och här kommer i alla fall slutligen januarivalet. Skivan kom ut i USA i slutet av förra året men släpptes i Europa 21 januari.
Här kommer smakprov på min nya skiva: "Big Inner" av Matthew E. White. (Tack Marie och Olov!)

Nobelpriset i medicin 2012

Illustration: Oskar Öhman

I det universum som kallas en kropp
delas cellerna till dess det tar stopp.
De ges en uppgift, förses med en plan
De ska bli som de ska, följer sin ban.
Cellen går från enkel till komplex,
i en kropp som kom till genom sex.

Men måste det vara så? undrade Gurdon.
Tarmcell i äggcell, blev groda, en klon.
Kloningsidéen spreds, fåret Dolly blev till.
Cellens slumrande potential visas, Livet vill.
Allt ställs på ända, är inget förutbestämt?
 Nej, allt måste inte bli som det varit jämt.

Fyrtiofyra år senare lyckades Yamanaka
programmera en cell från komplex tillbaka
till sitt ursprung, sin första stamcellsenkelhet.
Möjligheterna öppnas, kan vi leva i evighet?
Fyra gener som förs in i en vanlig cell räcker.
Nytt liv, helande, vilka frågor det väcker!

The Nobel Assembly at Karolinska Institutet has decided to award
The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2012

jointly to

John B. Gurdon and Shinya Yamanaka

for the discovery that mature cells can be reprogrammed
to become pluripotent

Våra barn och andras ungar

Fick höra berättelsen om en väns tvååring som började på dagis i går. Han var där en halvtimme och grät förtvivlat hela tiden. När hans mamma kom för att hämta honom blev han väldigt förvånad. Han trodde ju att han blivit bortlämnad för alltid. "Men," sa min vän, "du är ju våran pojke, vi kommer alltid och hämtar dig."

I morse vaknade han, satt sig upp och sa "Jag är våran. Inte frökens."

16:20

Mamma, i morgon behöver jag väl inte göra något, sa dottern när hon i går kväll vinglade upp på rummet och la sig.
Nej, sa modern som hade hört från en veteran att dagen efter en rockfestival görs inte många knop.

Och man kan väl säga såhär: frukosten står i kylskåpet. Lunchen är tillbakastoppad i frysen. Vi får se om det blir gemensam middag.

Nu ska jag ut och försöka tämja min trädgård, så den inte får några revolutionära djungelidéer under de veckor den ligger för fäfot. Och inte i kväll, och inte i morgon kväll, och inte i övermorgon kväll, men då nästa kväll... Då har vi indisk jord under fötterna.

Avgrundsdjupa mörker

Barn som dör. Då finns det inte mycket vackert att säga. Jag fick ett sms i morse om förtvivlan.

Den goda nattens lilla sömn och dagens lilla lek

Insåg i morse att det är så pass länge sen mina barn fick ordning på nattsömnen att jag verkar ha glömt när miraklet skedde. Långt senare än man kunde önska, men nu sover de. Och jag. De började leka tillsammans också och det har gått bra så länge att jag glömt när övergången skedde från ett barn och ett barn till en liten barnaskara. (Länge i detta perspektiv är max ett år, men tänk ett gnistrande pärlband av mestadels sovande nätter, i flera månader. Jämfört med att inte.) På så många områden är det först si och sen så, naturligtvis även si-och-så men hej medmänniskor, es wird immer besser. Hav förtröstan.

Lägesrapport

Sitter och virkar en rund matta av utnötta barnkläder samtidigt som jag ser tre Trädgårdsonsdag på raken, Trädgårdsonsdag är det nya Trädgårdsfredag (samma crew i stort sett, samma trädgård, annan sändningstid). Sitter på femtiotalstolen Fanett från Edsbyverken och har ett öra mig barnens rum där den ena vännen har feber. Från min utsiktspunkt kan jag se vitsippan som jag fick av en vän idag, den står i en kruka från gratisloppisen i trapphuset. På golvet ligger hängmattan som vi brukar hänga upp nere vid älven, ett av barnen ville gå ner med den redan idag men vi ska vänta tills snödjupet sjunkit något mer. Utanför bild: en skön soppa tillagad på följande vis: Hacka en gul lök, stek i olja med ingefära, curry och paprika. Tillsätt fyra skivade potatisar och lite broccoli. När allt är lagom mjukt, tillsätt en halvliter vatten och en hönsbuljongtärning. Sätt en plåt bröd i ugnen, det går utmärkt med bake-up-chiabatta. Häll i en burk kokosmjölk när plåten är i ugnen så blir allt klart samtidigt. Fem flikar är igång på dataskärmen: Facebook, SVTplay, den här bloggen, den jobbrelaterade bloggen och en webbsida som beskriver en app för personer med autism. Och strumporna på mina fötter är hundtandsmönstrade så klart.

Hen och föräldrar

Som sista svensktalande bloggare i världen ska jag härmed meddela vad jag tycker om "hen".
1. I Sverige föds det 5-10 barn om året med oklar könstillhörighet (enligt Läkartidningen). Det är faktiskt tillräckligt många för att det ska vara värt att skapa ett neutralt genus.
2. Plus att det är elegant när man ska referera till folk vars kön man inte vet, för att slippa de jobbiga omskrivningarna "han eller hon", "hans eller hennes" eller det oacceptabla "med 'han' menar vi förstås folk av båda könen".
3. Och specialfallet som alla hen-motståndare alltid hakar upp sig på, könsneutral barnuppfostran (se till exempel DN-artikeln om barnen Sasha och Nikki): Det är svårt för mig att inse att just den här markeringen av en strävan till jämställdhet skulle vara mer skadlig än den eviga rosafieringen av flickebarn och traktorfieringen av gossar. Det blir nog folk av allihop ändå till sist.

Kopplat till "hen" fast på ett helt annat sätt:
Visste ni att fram till i september 2011 gällde regeln att om ett lesbiskt par ville ha barn tillsammans genom inseminering (med hjälp av en spermadonator) så måste den kvinna som inte ska bära barnet skriva på ett FADERskapsintyg för att ge sitt samtycke till inseminationen. Numera har språket uppdaterats så att det finns ett FÖRÄLDRAskapsintyg vilket ligger betydligt bättre i munnen.

Hemma hemmadag

...och så till kvällsgröten önskar ena barnvännen entusiastiskt att vi ska leka "idag är jag glad för", och så kommer det "för att vi är hemma", "för att vi har jordnötter", "för att du är min mamma". Jahoppja. Jomensåatt. Ibland räcker man till. Påminn mig om detta en annan otillräckligare dag.

Måndag: hemma

Min tur att vara hemma imorgon. Inte alls dumt, det är sportlov, vårvintern har börjat och vi har ett 800 m skidspår nere på grannlägdan.

O har tagit lov från sport och vill helst sitta inne och spela hela dagarna.

UT, ut, ut! tjatar morsan.

A är gipsad efter ett planerat ingrepp, så hon kommer ut en stund per dag i solen, tillräckligt länge för att få sol på nosen, men inte så hon blir kall.

Finns det plats?

Hörde idag att det inte var säkert att Kronprinsessan skulle förlösas på Karolinska. Det är väl inte så att det är fullt på BB avdelningarna i Stockholm igen, så hon får dra iväg till ett annat landsting? Så var det för mödrarna 2006, men det måste väl vara bättre nu? Nej, det är nog mest för att förvirra eventuella förföljare.