Kvickrot

Nu har kriget börjat. Jo, jag vet, det är jag som kommer att förlora, men ändå. Jag har grävt och använt grepen och brutit, skakat ur, silat ut de vita och beige rötterna. Om en bit blir kvar, blir det en ny planta kvickrot. När jag ledsnat på kvickrotsjakten och gett mig är det dags att ställa dit pallkragar och fylla med jord. Sedan blir det en plats för örter och salladsgrönsaker, som är trevliga att ha nära verandan och uterummet.

Persilja, sallad, timjan, citronmeliss, gräslök, rädisor. Och troligen kvickrot. Den kanske går att woka?

Längtans kompost

När jag körde bil hem från Luleå i torsdags insåg jag att jag längtade hem till komposten. Tömma den, kolla vad det blivit. Kanske bara det där att ta mig tid. När jag kom hem var det för sent.

En trevlig kollega berättade om sin kompost. Hur den fullkomligt surrade av maskar. Hur hon efter en middag blev tvungen att försvara kompostens rätt att få ta del av matresterna. (Gästen hade grisar som tydligen också gillade maten.)

I kväll har jag tagit mig tid. Tömt kompost 1, skjutsat ut jord till bärbuskar och rabatter. Och startat på nytt. Bottnat med gammal kompost och grenar. Lagt på ett lager gräsklipp. Sedan ett lager gamla löv och kvistar. Öppnat hushållskomposten och hämtat två skottkärror väldoftande halvklar, svampig kompost. Lagt på ett lager av detta. Så fortsatt att varva gräsklipp, torrt gammalt material och halvklar kompost till dess att kompost 1 var full igen. Överst täckte jag med jord och sedan vattnade jag med en kanna vatten. Sedan var det kompost 2 tur. Jag plockade bort allt torrt gammalt material på toppen till dess att jag kom ner till lager av kompost med frisk, grov struktur. Jag lassade i ett skottkärrlass av det och körde det till humlebädden.

Hushållskomposten har jag också påbörjat igen, med luftiga grenar i botten. Sedan det översta lagret av hushållskomposten, som inte var nedbrutet ännu. Sedan är det bara att fylla på med matrester, varvat mad torra löv som strömaterial, för att komposten inte ska bli för blöt utan välbalanserad. Det är härligt att göra jord!

Växtlighet

Det här med att det växer. Att päronträdet till slut verkar spricka ut. Att plommonet tänker blomma imorgon. Att ärterna skjuter skott. Att rödbetorna, morötterna, rädisorna och majrovorna har hjärtblad. Tulpaner som blommar, påskliljor som har några dagar kvar att stråla. Att ormögat har blad.

Det där betyder mycket för mig. Liv. Glädje. Värme. Något utanför mig som beror av mig. Att jag planterat. Att jag tänkt ut. Att jag vattnat, rensat, skött om. Att jag glömt bort. Att jag låtit vara.

Kulturnatta

Idag och natt är det Kulturnatta i Umeå. Jag gick på Life's gospelfest.

Så fint, roligt och härligt.

SMILE even though it hurts inside, just SMILE.

Blommande växter på plantskola

Note to self. Om jag köper blommande växter i maj som inte är lökväxter eller penseer får jag finna mig i att bära dem in och ut ur huset. Om det sedan handlar om jordgubbsplantor så dröjer det en hel månad innan de hamnar i näringsrik och skön jord. Inte en så bra ide, men gjort är gjort och våren går fort...

Jag får nog sätta dem i någon slags lätt och stor hink som kan åka in och ut till det är dags att sätta dem i jorden.

Jag har även på andra sätt blivit påmind om livets korthet idag.

Stororden

Ikväll sprang jag lillrundan, nästan hela vägen, nöjd! Sedan deklamerade jag en dikt högt för mig själv ute på lägdan. Jag skrev den i höstas till minnet av ett gott samtal, där jag tappade koncentrationen och slutade lyssna.

Jag ser att du säger något viktigt till mig.
Jag ser att det är viktigt för dig att säga det till mig.
Men jag tar inte längre in orden du säger.
Jag är fullt upptagen med att tänka: jag är viktig för dig!

Dina ögon lyser.
Ditt ansikte är vänt mot mig.
Du lyser mot mig.

Om du skulle fråga vad jag tänker på just nu
skulle jag kanske svara:

"Visst är det märkligt att jag tror att jag kan tolka din upplevelse,
när det enda jag kan veta något om är min upplevelse."

Men egentligen borde jag säga som det är:

"När jag sitter här och talar med dig,
är jag glad att vara precis där jag vill vara,
just nu."

Live rejoicing

Stora trumskivans bästa låt har jag sjungit ikväll på högsta volym. 200 glada gospelsångare från norr- och Västerbotten. Samuel Ljungblad. Petra Falk.

My soul loves Jesus!

Bless, bless, bless, bless, bless his name!

Oh, happy day, oh, happy day... ...and live rejoicing every day, every day.

I morse tänkte jag att om det är över 100 sångare, kan jag smyga iväg och åka hem igen. Det var 200 sångare, och jag stannade, njöt och blev återupplivad!

Ja, och så blev jag påmind om vår fantastiska resa till England 1986, Jorun, Jörel och Tryggve. Samuel sjöng nämligen:

Lean on me, when you're not strong, I'll be your friend, I'll help you carry on. For, it won't be long, 'til I'm gonna need somebody to lean on.
You just might have a problem, that I'd understand, we all need somebody to lean on...

När jag tänker på den resan tänker jag bland annat på påskliljor i London, härlig vårsommar och att jag fick resa med er!

Att ta ledningen

Jo, men så att:
Till min musikaliska meritlista:
som består av diverse erfarenhet som körsångare;
att jag en gång i mitt liv sjungit solo i mikrofon;
att jag en gång lett församlingssången tillsammans med kära syster Signe;
så har jag nu även dirigerat gospelkören Life med komp under gudstjänst i Umeå Pingstkyrka.

Ni vet: Hela kyrkan sjunger och liknande.

Ni vet: det var kul men det var en engångsgrej, en gång i livet.

Ni vet: så att. Jo.

Injera

Till middag blev det Injera i kyrkan. Åh, så gott. Tror det slank i mig lite kyckling, men annars höll jag mig till de vegetariska grytorna. Det går bra att vara Lakto - ovo - vegetarian. Det går bra att vara människa.

Idag har jag varit duktig på förmiddagen och gjort det jag måste och sedan bara gjort det jag vill på eftermiddagen. Vilket resulterat i att jag läst några egna dikter, surfat efter semesterhus och diskat och tvättat. Och kramats och hållit en liten, liten människa i handen.

Körsång

Magstöd och hållning,
körandning och uppsjungning,
hälsa och njutning.

Nostalgi

Min makes barndom,
men den påminner om min.
Filmat sjuttital.

Hemlagad pizza

Härligt att göra hemlagad pizza denna tid på året när det finns så mycket gott i kylskåpet. God pizzadeg, på det rostbiff, tomat, ost, rödlök och på de vuxnas även ruccola, sedan pizzan kommit ut ur ugnen. Och svartpeppar och oregano.

Enkla pizzadegen
6,25 dl vetemjöl
1 tsk socker
1 tsk torrjäst
1 tsk salt
1,5 msk olivolja
2,25 dl vatten

Smacka ihop och låt vila i 1,5-3 timmar på varm plats till dess degen jäst till dubbel storlek. Kavla och grädda i 250 C ugn.

Gaudí

Onsdagen ägnade vi åt att studera Antoni Gaudí. Först tog vi oss tvärs över staden med tunnelbanans L1 och L2. La Sagrada Familia, en mäktig kyrka med hela evangeliet på fasaden väntade på oss. Tyvärr regnade det, vilket förtog upplevelsen. Men det stod en lång kö av människor från födelsefasaden till passionsfasaden och väntade på att få komma in i kyrkan. O utsåg kyrkan till den näst största i Europa, jag vet inte om han har rätt, men jag gissade att Peterskyrkan i Rom var större i vilket fall. Vi gick ett extra varv och pekade och kikade och sedan åkte vi till Ramblan.

Vi hopade av vid tunnelbanestationen Diagonal och kikade på la Pedrera. Solen sken äntligen och det var härligt att vara mitt i sta´n. Vi kikade i de fina affärernas skyltfönster, såg på ringar värda miljoner, fina klädmärken, men sedan började vi bli hungriga. Vi fick gå några tvärgator bort för att hitta en trevlig, lagom dyr restaurang att äta lunch på.

Efter maten blev det L3 till Lesseps. Vi började gå till fots, men gav upp och tog buss 24 upp till Parc Güell. En fantastisk park! Eftersom vi tog bussen kom vi in från öster, vilket visade sig vara en bra idé. Vi kom alltså inte via huvudentrén utan via en mindre entré. Vi gick på huvudvägen genom parken upp till parkens enda bostadshus. Parken skulle ju ha blivit ett nyskapande bostadsområde i harmoni med naturen, men idén var 100 år för tidig. Vi promenerade runt till den västra entrén och sedan ner mot bänken. BÄNKEN! Parc Güell var verkligen dagens höjdpunkt och förutom det gav den en utmärkt vy över barcelona. Huvudentrén är vacker som en saga, men bra att spara till sist. Hade vi kommit den vägen hade vi inte orkat gå upp i den natur- och kultursköna parken.

Sedan fick vi chansen att smaka en riktig kopp het choklad, men det är en annan historia...

Kunskapen

Jag tänkte kolla upp en allmänbildningsak, nämligen ungefär hur det var i Sverigetrakterna när Bibelns första böcker började skrivas. Det borde man ju veta. Jag gissade stenålder eller kanske början till bronsålder men ville kolla upp. Min raska googling bekräftar att det var ungefär så. Och min källa redovisar sin källa:
"Källa: I huvudsak "Forskning och Framsteg" samt den kunskap jag genom åren samlat på mig genom att läsa böcker och se på TV".
Jag måste börja läsa mycket mer böcker och se mycket mer på TV. Min förhoppning är att min allmänbildning kommer få en andra chans i takt med att barnens skolgång. De har ju redan lärt mig franska så jag har gott hopp.
Bon courage ma cherie sör et lecteur-assemble.

Yngwiiiiiie

Tvingar mig igenom Yngwie Malmst sommarprat, pratet är intressant men musiken! Tankar passerar som "jag får en känsla av att jag nog inte gillar musik", "om han inte haft så hemska förebilder hade" och "barock och hårdrock? kunde inte någon ha avstyrt det hela redan då?" och "men han är ju en duktig duktig hantverkare", men jag ska ta mig igenom, till seger. Jag kommer öka min förståelse för så mycket.
Tillägg: sedan lyssnar jag på P O Enquist från 2009. Webbradio, vilken rikedom!

Barn i stan

Fina bilder från Turtle wings - ett barnkulturprojekt som snart ska flytta till vår stadsdel.

The city from the child's eye view

Det känns som om det finns en internationell urban barnkultur som främst når två grupper barn; den kulturella medelklassen med medvetna föräldrar och de fattigaste grupperna med medvetna fritidspedagoger och frivilligorganisationer. Jag undrar om det skapas länkar mellan de två kategorierna eller om de färdas i separata spår.

 

Barnen på bilden deltog i Schaerbeeks karneval.

Uppdatering:
En oemotståndlig bild (om jag får säga det själv) från årets Zinneke parade.

 Och en till från samma grupp, när vi ändå håller på...

Som musik för döva öron

Konstigt bra att göra musikvideor för döva, på teckenspråk.
Den döva får varken musiken eller artisten, men får nöja sig med texten, känslan och attityden, om vi nu antar att teckentolken lyckas förmedla den.
Hur blir upplevelsen av Marilyn Mansons musik, utan Marilyn Manson och musiken? Man vet inte, det räcker så klart inte att stänga av ljudet om man inte först har lärt sig teckenspråket. Men coolt är det i alla fall att det finns!

Du behåller inte längre din plats i kön

Efter många stora steg (iförd skoterskorna Power) åt helt fel håll tror jag att min plats i Umeås kulturelit har gått till någon helt annan.
Det är inte ok att ha Så mycket bättre 2 som älsklingsskiva och att gå och nynna på folkkära artisters tolkingar av folkkära slagdängor.
Det är inte ok att inte kunna erinra sig när man senast var på en konsert, en teaterföreställning eller besökte Norrlandsoperan i annat syfte än att frossa i lunchbuffé i restaurangen.
Det är inte ok att de mönsterstickade fingervantarna är maskinstickade och köpta på KappAhl.
Det är inte ok att lämna sitt Väldigt Alternativa Band för att sjunga i en kör.
Det är inte ok att inte ha en enda spännande fond eller kånnsåmme i kylen.
Det är inte ok att bara se House på TV, inga andra program.
Det är inte ok att varken komma ihåg vad Centerns eller Miljöpartiets ledare heter.
Det är inte ok att få 37% av sin omvärldsinformation via Facebook.
Jag ger mig.

Nobelpriset i fysik

tilldelas i år: Saul Perlmutter, Brian P. Schmidt, Adam G. Reiss och som en hyllning har jag skrivit denna haiku

Se på stjärnorna

- universum utvidgas

och allt snabbare.

Stjärnbilderna stampa i sina spiltor

...och andra godsaker har jag i en härlig bok proppfull av Tranströmmers dikter, dagens julerbjudande på Åhléns.

Rekommenderas:

Kort paus i orgelkonserten ur Det vilda torget - 1983

Och en liten haiku ur Den stora gåtan - 2004:

Ruggiga tallar

på samma tragiska myr.

Alltid och alltid.

Äntligen en ny nobelpristagare på min läslista!