...och en gul cykel

Men allt är inte ledsamheter här. Idag kom en gul trehjuling. Som ett paket på posten.

Den här dagens anmodan

Jörel: Ja. Backup ska man ta. Noterar det och ska. Sen.
Här kommer en annan anmodan minst lika allvarlig. Använd cykelhjälm! Min klokaste kollega har övertygat mig med alla argument jag redan vet, som hur förödande små hjärnskador kan bli för livet, hur det gick för den patienten och för den, hur oumbärlig jag och mina förmågor är för ungarna, karln, kollegorna, samhället, världen, hur dumt det är att inte göra det lilla man kan när det finns så mycket man inte kan påverka.
Så nu har jag haft cykelhjälm tre dagar i rad.
Gåen je och gören sammalunda.

Meningen med cykelhjälm

Nu har barnaskaran hankat sig fram på illa sittande fulhjälmar tillräckligt länge. Idag har de varit med barnafadern på den lokala cykelbutiken och fått välja finhjälmar. Ser ni jordens vackraste cyklister i en skate-inspirerad cykelhjälm med Paul Frank-motiv eller tuff-fina blomster så är det mina småvänner. Var rädda om dem i trafiken! Vi ser nämligen helst att hjälmarna bara behövs som dekor, att de är tänkta för att dämpa hjärnskador vill jag inte tänka på.
Wikipediabeskrivning av coup contrecoup injury. Eller som ljudeffekt: bang-swosch-tjask.

Att få läsa en hel bok i sträck

Jag har semester idag och det är så skönt. Barnen har cyklat på gården och jag har tittat till dem och läst. Vi gör oss lågintensivt i ordning för fjällresan. Packar lite, tvättar lite, läser. Jag har hunnit läsa ut en hel bok idag, 388 sidor. (Till offer åt Molok av Åsa Larsson). Bland annat innehållande detta mycket grova talesätt: Hänen ei ole ko pistää takaisin ja nussia uesti. Med innebörden "han är så bedrövlig att man måste göra om honom helt och hållet". Men med mer ingående beskrivningar av hur detta omdanande skulle behöva gå till.
Översätt det inte.

Räddarplagg

Jag har köpt en stickad kjol i en ullblandning av lite lamm och merlino och angora eller något annat varmt och lyxigt, med den över jeansen är vintern räddad på ett snäppet stiligare sätt än täckbyxor/termobyxor. Inte lika varmt men ljufvligt för glipan mellan skinnjackan och den lågt skurna jeanslinningen. (endast för utomhusbruk samt i buss/bil/flyg).
Och så stickade benvärmare, insmugna under ett par vida byxben eller ogenerat utanpå. Så skönt i buss/bil/flyg/på kallt kontor eller vid behov av allmänt trygg känsla.
Och så den smickrande figursvängda V-ringade ylletröjan som passar till allt alla dagar. Måste skaffa fler.
Och så en stor sjal till det, eller två.
Som ett vandrande luddigt myys.
(jag brukar hata vintern mindre och mindre ju bättre jag blir på att klä mig varmt. I april brukar vi nästan ha försonats med varandra, årstiden och jag.)

Torsdagkväll, TV-kväll

Kvällens TV-upplevelser (mellan elva och tolv):

Jag hamnade först mitt inne i en amerikansk skräckfilm, dubbad till franska, där några olycksaliga grottforskare råkade öppna en grotta som Verkligen Borde Fått Vara Stängd (spänningsmusik...). I nästa scen såg man två blonda flickor på skogspromenad. Alldeles bakom dem rämnade marken och en hel hjord av soffbordsstora ekoxar med mord i sinnet dök upp och började jaga dem.

Kanalbyte.

Sen blev det ett knäppt men roligt belgiskt magasin vars ramhandling skildrade hur en belgisk journalist kom insnubblande i en liten afrikansk by och köpte en cykel. Hans råd till resande: om några barn vill ha betalt för att vakta din cykel så betala dem, annars plockar de ner den i småbitar. När det är dags att resa hem, sälj inte din cykel utan skänk den till den människa som hjälpt dig mest. Så får du en bror i Afrika (alltid bra att ha). Mellan byscenerna fick man följa med till nynazister i Mongoliet, till magdansöser i Egypten och till bensinförsäljare i ett land som eventuellt var Nigeria. Lite väl mycket "titta vad mycket konstigt som finns om man vågar sig utanför Belgien", men å andra sidan vågar vi ju oss knappt utanför Belgien så vi tillhör säkert målgruppen.

Sen blev det diskussionsprogram om de små- och medelstora företagens villkor och då tyckte vi att det fick räcka med tv-tittande. Vi får se hur många dar det dröjer till nästa gång. 

De allra sista bilderna från barnkameran

Foto: H

Zooma ut för gott

Foto: H.




Kameran vi köpte innan H föddes för drygt fem år sedan har succesivt tynat bort. På greklandsresan för tre år sedan pajade alla program utom "egna färger" men sen dess har den funkat som barnkamera så länge man väljer om bilderna ska gå i lite mer rött, grönt eller gult än den vanliga verkligheten.
Idag fick den sig en törn när den åkte cykelvagn och efter min justering av det snedslagna objektivet så fungerar bara läget visa bilder. Men så här blev nåra av de sista bilderna innan den zoomade ut för gott.

Lägenhetsbonden

Ett varv i kvarteret med plastpåsar i fickorna och trehjulingsbarnet i sällskap resulterade efter lite mixtrande med socker och annat i: en flaska svartvinbärssaft, en flaska röd vinbärssaft, en äppelpaj och en nyponsoppa. Från kvarterets odlingar.

Ute och cyklar

Igen! Först värmde jag upp andningsapparaten med körsång och sedan cyklade jag hem. Växlarna fungerade och jag var glad. Dubbel friskvård!

Årets cykeltur

Japp, då var den gjord, årets cykeltur från Umeå till Stöcksjö. Via vackra gamla bron (vars fundament fyller 150 år 2013), vidare till Böleäng. Väl där tänkte jag: det här är härligt, varför har jag inte detta som vana? När jag cyklat upp till kyrkogården i Röbäck med min enda fungerande växel var jag inte så förvånad längre, det var rätt tungt. På rakan vid gång- och cykelvägen i Stöcksjö ångrade jag att jag inte ätit middag innan cykelturen. Men jag kom mig hem och nästa år gör jag nog om det igen. (Kanske några gånger vill jag intala mig, men jag lovar i alla fall att det blir en gång!)

Grön transportsträcka

Min väg till jobbet. Gode fint.

Längs cykelvägen till ICA Maxi

Mellan hägg och syrén

(syrénen på balkongen blommar sparsmakat)
Vi cyklar en timme eller två nästan varje kväll med cykelvagnen och picnic-korgen får komma ut hela hela tiden. Det händer så mycket små och stora trevligheter att jag inte ids blogga om det, det skulle bli outhärdligt myyysigt. Men ni kan ju tänka er, ystra ungdjur på kosläpp, ett knytkalas i en hägg berså vid älven med 22 människor och en hund, mjukglass på torget, plask i olika sjöar, gerillarensning av allmännyttigt ogräs, storögt häng vid skateparken, parkour-försök, plumsande stenar i älven osv osv.
Skönt när händelserna har numerärt överläge mot blogginläggen.

På Bobbycar mot horisonten

Det är inte för den svíndlande skönheten jag älskar Umeå. Men vi har ett förträffligt nät av cykelvägar och titta, den här sortens härliga föräldrar bor Eastside. Att köra Bobbycar till pizzerian, så skön balans mellan ekoreko och kaloristinn lättja. (det är ingen jag känner)

Den bitterljuva vårkänslan

Den bitterljuva vårkänslan
av att ha klätt sig för lite för tidigt
att frysa som ett polarkadaver
nästan som på midsommar
tuffa balla skinnjackan
jeans mot knottrig hud

Det är länge sen jag cyklade omkull
tänker jag och gissar mig hem
mellan uppenbara faror och dolda
Torrspruckna ishänder med ljusgula fingrar
Es ist unser im Luft

Som kastanjetter

Cykeldubbdäck funkar som kastanjetter när gatumusiker spelar latinsk musik vid gågatan i Umeå!

Jag var delvis där

Jag har piffat till mig, skyndat, köat och hoppats samt gett upp. Det är en småregnig kväll och jag fick ha på mig min klarröda blanka A-linjeformade danska 60-talsregnkappa (köpt på antikaffären Vinyl i Kalmar) och knähöga skinnstövlar.
Kön till releasefesten med Säkert och med Britta Persson som en av gästartisterna ringlade sig med tre personers bredd från Scharinska nästan till Kungsgatan och jag hade ett par hundra före mig när förbandet skulle ha dragit igång. Så L och jag cyklade till Mecka som skulle stänga men som hänvisade oss till Station som också skulle till att stänga men Waynes hade öppet och vi fikade tills de stängde och cyklade självplågigt till Scharre och stod två timmar senare på trotoaren och ömsom tittade på den krympande kön och ömsom på lite olika händer och annat som skymtade genom fönstret från scenen. Hörde en Säkertlåt som jag inte kände igen och cyklade vidare hemåt men i lite krokar för att hinna prata klart.
Jag var där, jag såg, jag hörde. Det blev en bra kväll ändå.

Utflyktsfilm

Dagens korta film är handskakad. Brölande motorljud från båtar på älven. Vinande motorljud från överflygande flygplan. Skratt, prat, kubbar som slås ner av kastade pinnar. Doft av grus, gräs och grillat kött. Strid, strömmande älv. Blå himmel.

Det bästa var kanske att cykla under E4 bron och den långa bilkön. Stå ni där och trängs, här cyklar vi glada, starka och fria.

Var var jag?

Kraftdjur

Risken finns att jag kommer att behöva skaffa mig ett mentalt kraftdjur om jag ska börja göra många ensamutflykter med E på trehjuling och H på springcykel i våra kvarter. Det är så gott som motortrafik förbjuden men det kommer taxibilar, det kommer bilar, det kommer mopedister och cyklister och det händer att en eller båda tröttnar på lite olika saker och till exempel skulle behöva bli hemburna samtidigt. Tillsammans med sina fordon. Men det går ju inte.
Kan lejonmammor bära mer än en unge i munnen i taget? (eller kattor?)