Kulturnatta

Idag och natt är det Kulturnatta i Umeå. Jag gick på Life's gospelfest.

Så fint, roligt och härligt.

SMILE even though it hurts inside, just SMILE.

Vårens första fågel (Sjung för mig)

En vårig popsång av Bell från Umeå: Sjung för mig om varma dagar, sjung för mig om ljusa nätter, sjung för mig om ljumma vindar igen och igen och igen.
http://open.spotify.com/track/4fglCtWKPKJMrWDVsITEBD

Live rejoicing

Stora trumskivans bästa låt har jag sjungit ikväll på högsta volym. 200 glada gospelsångare från norr- och Västerbotten. Samuel Ljungblad. Petra Falk.

My soul loves Jesus!

Bless, bless, bless, bless, bless his name!

Oh, happy day, oh, happy day... ...and live rejoicing every day, every day.

I morse tänkte jag att om det är över 100 sångare, kan jag smyga iväg och åka hem igen. Det var 200 sångare, och jag stannade, njöt och blev återupplivad!

Ja, och så blev jag påmind om vår fantastiska resa till England 1986, Jorun, Jörel och Tryggve. Samuel sjöng nämligen:

Lean on me, when you're not strong, I'll be your friend, I'll help you carry on. For, it won't be long, 'til I'm gonna need somebody to lean on.
You just might have a problem, that I'd understand, we all need somebody to lean on...

När jag tänker på den resan tänker jag bland annat på påskliljor i London, härlig vårsommar och att jag fick resa med er!

Knäpper mina fingrar

https://www.youtube.com/watch?v=Ir2p8OvMn2k&feature=youtube_gdata_player
När jag spring lyssnar jag på musik och identifierar mig - med texter gode långt ifrån min fysiska vardag. Men känslan.
Jag är coolast i världen när jag flyger fram till denna. När jag och min klick glider in på klubben och jag knäpper mina fingrar, richie rich.
När Timbuktu ska springa en mil istället för att bränna en bil fnissar jag först lite åt detta gulliga försök till uppfostran av ungdomen, förebildlighet och präkt. Men jag tar också lite längre steg, hänger kvar längre i luften, svävar.
Ken Ring sjunger om ett partaj som urartar i nakenfest så minns jag en rolig trettioårsfest (men de dansande nakenfisarna på festen var alla under 3år;-)
Och så favoriten om att pumpa järnskrot, spela match och segerrusig få med sig någon härlig till macken på kaffe och kaka och sedan ta en taxi hem tillsammans. Eller den om att fråga sin vän hur läget är, under äppelträden.
Eller om the leggy blonde, med hår som når ända ner till benen och ben som når ända ner till golvet.
Och så rytmerna.
Den som inte älskar att springa har inte satt ihop rätt spellista;-)

Körsång

Magstöd och hållning,
körandning och uppsjungning,
hälsa och njutning.

September och oktober

Septembermusiken och oktobermusiken kom sent i år.

September blev The National med nya skivan Trouble will find me. Jag måste erkänna att jag inte lyssnat in mig på den, men så här låter ett slumpmässigt valt spår:

Oktober blev en problematisk dubbel-CD med och om Peter Gabriel. Scratch my back /and I'll scratch yours. Första skivan - "Scratch my back" är en samling coverlåtar, samlade för att Gabriel inte ville skriva musik utan bara tolka andras material. Därifrån akn man till exempel lyssna på The power of the heart, en sång som Lou Reed skrivit men som jag aldrig hade hört förut. Tyvärr åtföljd av lite för personliga bilder (eller är det bara jag?).

Men, undrar vän av ordning, vari ligger det problematiska? Jo, titta på datumet på videon. 2010! Hur stämmer det med utmaningens fokus på pinfärsk musik? Rätt bra trots allt. För stackars Peter Gabriel som hade tänkt sig ett roligt utbyte med artistkolleger har fått vänta och vänta på de andras tolkningar av hans material (se tragikomisk artikel på Wikipedia). Till sist fick han plocka in några mindre kända kamrater så det ändå skulle bli en skiva.

Som till exampel Feist feat Timber Timbre som spelat in Don't give up.

Men månadens musik är ändå Ane Brun. Och Tonbruket. Dem såg vi på Cirque Royal förra söndagen.

Men de två skivorna jag köpt med henne (2003-2013 samt Rarities) faller på grund av att de är samlingsskivor från nu och förritin. Och Tonbruket faller på att de sålde slut på sin färska skiva så jag fick ta en från 2011. Och sånt går ju inte för sig.

Tyvärr finns det inte mycket av den magiska kombon på Youtube, och de som försökt spela in från konserterna borde köpa nya mobiltelefoner. Så det så. Här är i alla fall en annan låt med Ane och en med Tonbruket som de spelade som förband innan de återkom som kompband.

Ljuvliga julitoner

Julimusiken blev italiensk. Inköpsbeslutet: att stå vid Ipercoops dammiga skivhylla och försöka hitta något som utkommit 2013 och som inte var någon stor artists ännu större hits från de senaste 30 åren.

Som vanligt blev det två plattor.

Den ena, Controra, har gjorts av ett band som heter Almamegretta som kommer från Neapel. Ska man översätta det till svenska blir det lite Peps och lite Kapten röd och ganska trevligt. Här och var kommer strofer på arabiska och jag tror mycket handlar om invandrarliv i fattiga Italien.

Så här kan det till exempel låta:

Den andra skivan ser ut som om den har ett budskap men eftersom sångaren låter som Tomas Ledin och vi inte förstår italienska så går det oss förbi. Han heter Cristian De André och skivan heter "Come in cielo, così in guerra" (I himlen, som i kriget).

Jag tror det blir Neapelbandet som blir juli månads vinnare, vad tror ni?

Musikutmaningen - juni

Hej hopp, här kommer en försenad junirapport! Juliskivorna blev italienska och jag ska skriva om dem också men de ligger i bilen och jag minns inte artisternas namn. Förhandstips: den ena låter som Tomas Ledin, den andra som en blandning av Peps Persson och Kapten Röd. Ja, ja, vad ska man göra när man står i skivhyllan på IperCoop och letar efter något som är utgivet 2013?

Juniskivorna köpte jag på Fnac, men jag hade ont om tid så jag plockade dem på omslagets meriter. Att ta två kändes överdrivet men jag börjar fastna i det formatet och man dubblar ju chansen att hitta något bra om man dessutom blindshoppar.

Skiva ett: She and Him, Volume 3

Skiva två: An Pierlé, Strange Days

Juni månads vinnare blir An Pierlé.Tycker jag. Vad tycker du?

Majmusiken

Det musikaliska nyårslöftet rullar vidare. Maj månad hade bara sju timmar kvar när jag köpte månadens skiva och den sedvanliga sidekicken.

Den huvudsakliga skivan innehåller ett spår från årets eurovisionsfestival, men det är inte de svenska eller belgiska bidragen. Nej, det blev Anouk från Nederländerna som just kommit ut med en platta med den melankoliska titeln Sad singalong songs.

Så här låter skivan:

(Någon har lagt ut hela skivan, lyssna snabbt innan skivbolaget griper in!)

Om skiva nummer två kan man säga att jag lyssnat på ungefär 20 sekunder av fyra av låtarna och att jag bedömer det som ett hopplöst fall. Eller, alternativt, att jag saknar förståelse för experimentell belgisk jazz. Men kanske kan jag tvinga mig själv till en genomlyssning när jag kör hem från flygplatsen i morgon bitti.

Skivan heter 13, bandet Flat Earth Society.

Så här lät de för några år sedan:

Månadens musik - april

Månadens skiva är redan inköpt, det blev Puggy - To win the world. På Brus finns smakprov från den och från den andra plattan som råkade följa med hem, Asaf Avidan - Different pulses.

Musikutmaningen - mars

Som i januari och februari kom jag hem med två kandidater till marsutmaningen - är målet att utvidga musikkonsumtionen borde jag få något slags hederspris...

De två jag kom hem med i dag var

och

Än vet jag inte vilken som vinner. I februari kom jag hem med Indochine och Camille och sanningen att säga har jag inte hunnit lyssna så mycket på någon av dem men det lutar nog åt Indochine.

Februarimusik - snabbversionen

Även i februari slog jag till med två kandidater till platsen som Månadens skiva. I dag kom jag hem från Fnac med två franska skivor: Indochines Black city parade och Camilles live-skiva Ilo lympia.

I kväll ska det lyssnas!

Två slumpmässigt valda klipp:

Vilken tror ni blir februariplattan?

Smakprov - januari

Först en bit Björk i arabisk sås. Crystalline (remix Omar Souleyman).

Och sen väldigt cool och avskalad musik som inte funkar så bra på jobbets nedskruvade datorhögtalare. The xx - Chained.

Musikåret 2013 - januari - ähum

Jag köpte en skiva i går som Jorun nästan inte stod ut att lyssna på, och S tyckte var värde-K.
Men vad spelar det för roll, tänkte jag, så länge som jag själv tycker om den.

Det bästa av allt med albumet "Black Market Music" var att det var så nytt. Mina jobbarkompisar som faktiskt gillar Placebo hade aldrig hört talas om att de hade gjort en ny skiva, vilket fick mig att känna mig lite välbehövligt cutting-edge. Albumet hade kommit ut i slutet av förra året, just före jul, stod det klart och tydligt i Fnacs databas när jag provlyssnade på det.

Och. 

Men.


När jag kom hem och la in musiken på min dator hävdade iTunes att skivan hade kommit ut redan 2000.
Nonsens, sa jag. Men Google och Wikipedia var överens. (I parentes sagt: tänk, att om jag hade genomfört samma utmaning år 2000, då hade jag kunnat lyssna på Black Market Music på eftermiddagarna när jag och S kom hem från hennes Montessoridagis på Ålidhem. Det är den sortens tidig indoktrinering som kan få tonåringar att senare i livet älska det som vid det laget är hopplöst utdaterad musik. Ännu en sak att föra in i katalogen för "Saker som borde ha gjorts bättre förritin").

Läget kändes alltså desperat, bara en dag kvar på janymusikari. Tack vare samlade insatser på Facebook lyckades jag dock i går kväll hitta något som känns Udda Och Samtidigt Nytt.
Och här kommer i alla fall slutligen januarivalet. Skivan kom ut i USA i slutet av förra året men släpptes i Europa 21 januari.
Här kommer smakprov på min nya skiva: "Big Inner" av Matthew E. White. (Tack Marie och Olov!)

O Magnum Mysterium

Dagens vackraste.

Sist i kön till första hjälpen

Det kan vara så att jag är sist av alla i den svenskspråkiga kulturkretsen med att förälska mig i First Aid Kit. Visst, jag har läst om dem och följt någon länk till något klipp och lyssnat på ett halvt sommarprat men de har aldrig gripit tag i mig förrän i natt, för då lyssnade jag på deras version av Simon and Garfunkels America tills Chaplin demonstrativt gick och la sig.

Yngwiiiiiie

Tvingar mig igenom Yngwie Malmst sommarprat, pratet är intressant men musiken! Tankar passerar som "jag får en känsla av att jag nog inte gillar musik", "om han inte haft så hemska förebilder hade" och "barock och hårdrock? kunde inte någon ha avstyrt det hela redan då?" och "men han är ju en duktig duktig hantverkare", men jag ska ta mig igenom, till seger. Jag kommer öka min förståelse för så mycket.
Tillägg: sedan lyssnar jag på P O Enquist från 2009. Webbradio, vilken rikedom!

En skiva som jag tror kan vara bra

Ande Du som livet ger   av David Åhle´n

Hörvärd är föregångaren We sprout in thy soil, om man älskar hans spröda falsettsång.

Webbtidning för unga Jesus-intresserade

Läste bloggar och hamnade i en intervju i den kristna unga tidningen http://ikon1931.se/ Om man tycker att det är intressant att t ex läsa intervjuer med Frida Hyvönen, Deportees, Thomas Andersson Wij, om man vill läsa ett resonemang för/mot att gifta sig ung eller råd om att flytta hemifrån och leva miljövänligt, om sånt intresserar kan man ta sig en titt.

Åh, lyssna på synkoperna!

Åttiotal, baksätet på en bil när man fått hänga med de Stora Killarna, det är lång lång väg att köra. Föraren kör snabbt och säkert, det är mörkt. På bilstereon går ett band som kan vara Chicago, eller Gino Vanelli, eller ... hjälp mig, jag har glömt alla bandnamnen. Jo förresten, det kan ju förstås vara Salt eller Vatten också.
Föraren stoppar bandet, spolar tillbaka: lyssna på de här synkoperna! Och igen, och igen.
Man säger: Wow!
Man är kanske den enda i sin högstadieklass som vet att synkoper är ruskigt coolt. Även om det är oklart varför.

Allt detta för att göra en osökt övergång till musiktjänsten Soundcloud som låter musikskaparen lägga upp sina låtar för kommentarer. Och lyssnaren kan pricka in sin kommentarer precis - där! - det där coola ljudet kommer, och säga: "Awsome". (Min länk går till deras "Latest" låtar, som inte är så kommenterade. Kolla under fliken "Hot" hur kommentarerna funkar).