Visar inlägg med etikett diskurser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett diskurser. Visa alla inlägg

03 januari 2015

Inspiration: Det egna ansvaret

En salt kaka att tugga i sig, men kanske är det sant?
  • You cannot change anyone’s behavior but your own. You can ask for help, you can beg for buy-in, you can threaten, cajole, plead, or yell, but in the end, you can really only control what you do.
  • This is your priority, not theirs.
 Det handlar inte bara om städning, i livet, men i den här artikeln gör det det: How do I keep the place clean when no one else will?

22 oktober 2013

Galet

Vad säger räven?
Tjitjitjitjitjitjitji
Så säger räven.

31 december 2012

Tack för i år och välkommen 2013

Pas op! Glad
Bilden tog jag i Amsterdam häromdagen, det är trappan ner till tunnelbanestationen vid Centralen. "Se upp! Glatt." Jag vet inte om holländskan har samma dubbla betydelse av ordet 'glatt' men eftersom vi har det i svenskan önskar jag er ett år där glädjen dominerar över halkan och där man inte har anledning att se upp så fasligt mycket, men kanske uppåt.

Centralstationen betyder resa och vill ni till Amsterdam stämmer vi träff där. Annars är Bryssel ett trevligt alternativ...

09 december 2012

De tretton tomtarna

Jag ska ju skriva en dikt men noterar ändå här att jag måste forska vidare i den helt otroligt spännande berättelsen om Islands tretton jultomtar, deras mor som är ett troll, hennes julekatt och de ruttna potatisarna man får om man inte är snäll. Och risken att bli uppäten om man inte får nya kläder i julklapp. Det skulle kunna vara en riktigt galen skröna, alltihop. Men den isländska källan såg trovärdig ut i mina ögon...

07 september 2012

Kladdkaka och P3

Lyssnar på digilistan med veckans mest nedladdade hits och bakar kladdkaka. Och ordkorrektionen skriver civilist, nedkladdade och klasskamp när jag försöker berätta för er om detta. Och jag förstår inte prick exakt vad hen (ordförslag-erskan/-aren) tror att jag menar. Men det verkar betydligt allvarligare.

15 augusti 2012

Globalisering - när platsen förlorar sin mening

Vissa böcker kan man läsa som Takeri Kobayashi äter sushi. Andra måste man läsa måttfullt och sakta. Jag vill varmt rekommendera Globalization - The Human Consequences av Zygmunt Bauman.

To put it in a nutshell: rather than homogenizing the human condition, the technological annulment of temporal/spatial distances tends to polarize it. It emancipates certain humans från territorial constraints and renders certain community-generating meanings extraterritorial - while denuding the territory, to which other people go on being confined, of its meaning and its identity-endowing capacity. For some people it augurs an unprecedented freedom from physical obstacles and unheard-of ability to move and act from a distance. For others, it portends the impossibility of appropriating and domesticating the locality from which they have little chance of cutting themselves free in order to move elsewhere. With 'distances no longer meaning anything', localities, separated by distances, also lose their meanins. This, however, augurs freedom of meaning-creation for some, but portends ascription to meaninglessness for others. Some can now move out of the locality - any locality - at will. Others watch helplessly the sole locality they inhabit moving away from under their feet.

 Med andra ord: informationsteknologin ger oss möjlighet att bortse från avstånd i tid och rum och delta i nya gemenskaper. Tänk på tunnelbanepassageraren som sitter och chattar med en vän i Japan, med hjälp av sin smartphone. Intill sitter en nybliven hundägare och läser inlägg på ett nätforum om hundar, och läser inlägg om hur man bäst vänjer en hund vid att vara hemma ensam. Nätforumet blir med tiden en gemenskap som skapar gemensamma värderingar och där medlemmarna känner sig fria att utdela pekstraff till dem som tänker på ett annat sätt. Och de flesta andra passagerarna är på olika sätt uppkopplade med människor på andra platser. Informations- och kommunikationsteknologin berikar deras småstunder på tunnelbanan.
Låt oss nu anta att det finns en person i vagnen som sitter tomhänt. För henom blir tiden på tunnelbanan fattigare. Alla andra är någon annanstans.
Det här stycket är plockat lite på måfå, boken samlar otaliga facetter av den nya tiden vi lever i. Tät, elegant, text att inta i små portioner.



12 augusti 2012

Blott en afton bor jag här

Tittar på en dokumentär om Einar Ekberg och Mattias Agnesund, datalingvistiker, littaturvetare, författare med en förlamande muskelsjukdom. I filmen berättar hans mamma om hur mycket av det onda föräldrarna tog ut i förväg när de fick veta att inte bara äldsta sonen utan även Mattias hade samma sjukdom. "Sedan blev det ju livet".
Filmen tar avstamp i Mattias Agnesunds biografi av sångaren Einar Ekberg. Den har intervjuer med Einar Ekbergs dotter Gitten Svanell som berättar om hur det var att vara dotter till Einar Ekberg. Mattias Agnesunds texter talar mer än han själv, välskrivna och välkomponerade. Hans assistenter säger inte ett ord under hela filmen, men torkar, masserar hans hand och placerar fingrarna rätt på styrkulan, matar, skjutsar. Och vännerna som sjunger födelsedagshälsningar och för nervösa samtal i videokamerans sken.
En ganska konstig film som närfilmar Mattias Agnesunds liv men som inte ställer de uppenbara frågorna till Mattias själv om hur han lever och hur han har det. En konstig dynamik där mamman pratar om Mattias, vännerna talar till Mattias, Mattias talar om Einar Ekberg (främst genom sina texter), Gitten Svanell talar om sin far, och berättarrösten mest pratar om Einar Ekberg. Jag vet inte hur greppet var tänkt att funka men jag saknar att få höra Mattias prata om Mattias. Nu är det i alla fall för sent, Mattias Agnesund dog 2010.

31 juli 2012

Påannonsering: Indien

Jag lovar dyrt och heligt att jag ska lägga upp en massa bilder från Indien, ha tålamod!
Men nu bara ett citat från Goa Times 12 juli, bara för er.

Bipasha Basu:
"I was called an unconventional actress in every article where I entered, perhaps more so because I was dusky and tall. Dusky became a constant adjective with me. And when people meet me, they say aap toh kaale nahi ho, aap toh gore ho! And I'm like, hello, I'm not gori! But this is the first conversation fans have with me. Why do you look dark on screen? I laugh and say, mujhe pasand hai, main do shade dark karti hoon apne ko. What do you say?"

03 april 2012

Alla dessa sorger

The Dictionary of Obscure Sorrows benar upp begreppen, här finns alla former av melankoli noggrant beskrivna. En liten pärla på en stor musselstrand.

degrassé

adj. entranced and unsettled by the vastness of the universe, experienced in a jolt of recognition that the night sky is not just a wallpaper but a deeply foreign ocean whose currents are steadily carrying off all other castaways, who share our predicament but are already well out of earshot—worlds and stars who would’ve been lost entirely except for the scrap of light they were able to fling out into the dark, a message in a bottle that’s only just now washing up in the Earth’s atmosphere, an invitation to a party that already ended a million years ago.

waldosia

n. [Brit. wallesia] a condition characterized by scanning faces in a crowd looking for a specific person who would have no reason to be there, which is your brain’s way of checking to see whether they’re still in your life, subconsciously patting its emotional pockets before it leaves for the day.

23 mars 2012

Scientific tool of the day

... skulle vi kunna ha i en ruta på hemsidan, föreslog webmastern. Vi har så många värdefulla modeller, applikationer, databaser, som folk skulle kunna tycka vore intressanta. Och om vi visar en om dagen kommer websajten alltid att känna ny och uppdaterad (vi har åtminstone 80 sådana saker att visa upp).
Jag sa: Vilken bra idé!
Han är fransktalande. Jag är som bekant svensk. När direktören som är engelsman fick se förslaget sa han:
-- Eh, nej. I alla fall får vi kalla det något annat.
Note to self: Urban dictionary


19 januari 2012

I tankebubblan

Sånt jag tänker mycket på men som inte riktigt kommer ut i pratbubblor:
- - -
Där vi kom ifrån och den vildögda jubelkult som uppstått på fejan. Fast jag kommer ju inte därifrån, det är väl det som är felet. Utbyss.
- - -
Allt jag skulle vilja göra om jag hade någon energi kvar vid dagens slut. All tid som äts upp av den elektroniska apparat jag sitter vid just nu. Vad som skulle hända om jag inte hade en apparat som mitt största fritidsintresse.
- - -
Den underbart fantastiska serien "A song of ice and fire". Jag har läst del 1 och 2 och är nu inne på 3a. I hyllan väntar 3b och 4. Del 5 finns i butik, del 6 har inte kommit ut än.
- - -
Det här med att alla kvinnor ska klä sig så att man kan tro att de är timglasformade, oavsett vilken kroppsform de har. Och att män ska se bredaxlade, långbenta och smalhöftade ut och att man därför kan välja att ha eller inte ha slag på byxor, hängslen eller livrem. Och att en bra sak med att ha hängslen istf livrem är att då kan man ju inte ta av sig kavajen. Människor med sommarfärger ska ha lite fluffiga kläder och de ska klä i blåtonade pasteller men obs inget gult. Och absolut inte svart eller marinblått. Och man måste vårda sin eye-midsch.
- - -
Att det är torsdag nu igen. Som alltid.

15 januari 2012

Som musik för döva öron

Konstigt bra att göra musikvideor för döva, på teckenspråk.
Den döva får varken musiken eller artisten, men får nöja sig med texten, känslan och attityden, om vi nu antar att teckentolken lyckas förmedla den.
Hur blir upplevelsen av Marilyn Mansons musik, utan Marilyn Manson och musiken? Man vet inte, det räcker så klart inte att stänga av ljudet om man inte först har lärt sig teckenspråket. Men coolt är det i alla fall att det finns!

11 januari 2012

Riktig musik och väl valda ord

Maria Schottenius skriver i DN om kyrkomusik och präster. Läsvärt, även om jag inte håller med om precis allt. Citatet nedan? Helt och fullt.
Och så har vi prästen. Hur många gånger genom åren har jag inte under musikgudstjänster tänkt: ”Varför kan inte prästen bara läsa bibeltexter?”
Men nej, det ska pratas. Och gärna lite vänligt, vardagligt om att sätta på ugnen, så att folk känner igen sig och inte tycker det är för distanserat och högtidligt?
Ett magnifikt orgelstycke med fullt ös från läktaren, eller en skimrande körsång i vacker stämflätning faller pladask när en präst börjar med sitt småprat om ditt och datt.

22 december 2011

Snåla och näriga, det är vi det.

Vi är resurseffektiva intäktskonstnärer, är Caremas slogan. Företaget där de anställda spelar ett spel om inställningar och förbättringar, samt väger blöjor och försöker att få mat för sju att räcka för tio.

Jag kan förstå spar-idén, särskilt i teorin förstås. Det är väl klart att ingen tjänar på att man står och skrapar ner mat i slaskhinken. Men om man inte samtidigt betonar hur viktigt det är att se till att patienterna får i sig vad de behöver, så finns det läskigt enkla sätt att spara på maten, fort går det också.
Och de vägda blöjorna, där förstår jag inte hur de tänker. Snålhet räcker inte som förklaring. Att ta loss en kissblöja, väga den och sätta tillbaka den igen om den har kapacitet att suga upp mer, innebär en hel rad moment som är obekväma och obehagliga för patienten, och tunga för vårdbiträdet - är verkligen blöjan så dyr att den är värd att behandlas med mer respekt än såväl patient som personal? Då kanske det är bättre att börja med tygblöjor.
Men det som är mest stötande för mig är mottot de försöker lära ut genom spelet. Resurseffektiva intäktskonstnärer. Kan man lägga fram verksamhetens vinstkrav på ett krassare sätt?
En FB-kompis har påpekat att hans vårdcentral som drivs av Carema är välskött, trevlig och att personalen är helt underbar. Säkert. Men tänk vilket slag i ansiktet på den jätteduktiga och engagerade personalen att företagets definition på vilka "vi" är, inte ens nämner själva vårdhantverket!

19 december 2011

Jul, jul, strålande jul

En liten halvtimmesfilm om att vara 25 år och fira jul för första gången. Erik, som levt hela sitt liv som Jehovas vittne, har lämnat församlingen för att öppet leva som homosexuell. Nu har han bestämt sig för att fira jul som man ska i Sverige utanför vittnenas sfär. Men visst, man kan väl undra över varför man gör allt konstigt man gör.

En lite småmysig dokumentär av Kalle Lind (känd från En man med ett skägg, i länklistan till höger). (Jul för nybörjare - SVT Play till 18/1)

Den som vill se en både längre och bättre film och som talar finska, franska eller tyska rekommenderas att se den finska bastufilmen Steam of life. Jag vet inte hur länge den kommer att ligga på Artes hemsida.

18 december 2011

Strippklubb vid stugan


Kusin K uppmärksammade mig på denna obehagliga nyhet: Dragan Bratic öppnar sin tredje strippklubb, nu på värdshuset i Mörsil, Jämtland. Han har varit i branschen i tio år och är etablerad i Särna, Dalarna och i Karlshamn, Blekinge.
http://op.se/lanet/are/1.4197794-vardshuset-ska-bli-strippklubb-hoppas-locka-skidturister
Utdrag ur artikeln som man kommer till om man följer länken ovan:
"(...)
– De som åker skidor är ju sådana som har jobbat hårt. Det är ju inte socialbidragare. Och de som jobbar hårt vill slappna av och få en fin buffé och se på lite underhållning, säger han. (...) Så här står det i en artikel på P4 Blekingens hemsida: ”Stripporna tjänar upp till 600 kronor per show beroende på vad de gör. Att dansa ger mindre betalt medan man tjänar mest på att onanera eller använda en dildo framför kunden.” Polisen utredde om bolaget bedrev olaglig porrverksamhet men lade sedan ned undersökningen eftersom det saknades bevis."
Och så en kommentar från en av ÖP:s läsare:
"Vilket skönt samhälle vi har där det finns en marknad för strippklubbar, men där det inte går att betala några korvören i skatt som kan gå till äldreboenden och elevassistenter. Men visst, de elever som saknar vuxna förebilder i skolan kommer väl att skopas in av "entrepenörer" som den där Bratic."

(Mörsil ligger ca 3 mil från svärmors stuga.)
Ogillar.

16 december 2011

Men alltså är det ingen som undrar

... hur det nu är med det där experimentet om att förändra folks beteende? Eller är det så självklart uppenbart att det inte finns något skäl ens att säga något?
Ska jag gå här och veta detta intressanta faktum och inte ens få någon möjlighet att dela med mig av det?


Och för den som inte fattar nåt, så kommenterar jag med detta inlägg min egen kommentar på Signes inlägg om antibiotika. Och mer självcentrerad än så kan jag kanske inte bli på rak arm. Jo, jag kan förresten länka till det här inlägget på fejan, och twittra om att jag gillar det. Och re-twittra detsamma. Tills någon någonstans äntligen inser att det här faktiskt är Intressant.

17 november 2011

Kort länk till lång artikel

Väldigt läsvärt om barn och barnuppfostran. Tyvärr oändligt långt.

Samlade skrifter 

När barn i tre-fyraårsåldern kan sitta i knät och titta i tidningen tillsammans med någon, och utifrån bilderna prata lite om innehållet – vargjakt, gruvolyckor, Jimmie Åkesson, bilreklam – är det utvecklingssteg som i mina ögon inte är mindre gripande än när de lär sig gå. Min erfarenhet är att man kan prata med dem om det mesta och att det är givande för båda och mycket utmanande för den vuxne, som ju inte kan luta sig mot tidigare referenser eller liknelser i sina förklaringar. Det skärper tanken hos den vuxne. Barnet kommer begripa mycket eller lite eller nästan ingenting alls, men det kommer att känna sig inbjudet att delta i omvärldstolkningen. Den stora förtjänsten med den kulturprogressiva barnuppfostran, dess klavertramp till trots, var just denna inbjudande gest. Jag vill hävda att om den kännetecknades av en stark vilja att inkludera barnet i precis alla samtidsproblem, kännetecknas uppfostringskulturen år 2011 av en stark vilja att exkludera barnet från desamma. Barnet riskerar att bli strandsatt i det skojsiga barnskap som vi – med god hjälp från barnkulturproducenterna – omsorgsfullt designat åt dem.

13 november 2011

Men allvarligt...

Fick just det här meddelandet på Facebook:

Ok Ladies, Young and “mature”… it’s that time again…Breast Cancer Awareness!
DO NOT TELL ANY MAN WHAT YOUR STATUS MEANS!
Copy and paste this message and forward it to all of your friends. Let’s see if we can spark things up as on previous occasions.
The idea will work around month and date of birth.
First, select your month of birth from the list below. Then write: I am going to live in (Blank A) for (Blank months.g
If your birthday is October 21, you will write…”I am going to live in Amsterdam for 21 months!”☺
Thanks for joining us and confusing men more! Remember to copy this message and send it via PM to lots more women!!

January Chile
February London
March Miami
April Dominican Republic
May France
June St. Petersburg
July Austria
August Germany
September Holland
October Amsterdam
November Las Vegas
December Colombia

Så nu vet ni. Förvirra män och andra människor och sprid på detta vis kunskap om bröstcancer. Klart som korvspad. Jag refererar till tidigare skriverier på Brus. (Här också)