Det en väljer att fokusera på

På plats var fjället nära och överväldigande: stort, vitt, strålande,  brant, skarpt. Helt klätt i snö, med varje brant och knix tydligt utmejslade.
På bild: ett vitt ludd i ena hörnet. Björkskog överallt,  nära björkar och fjärran björkar som ett oändligt lurv skiftande från svart till blåsvart.
Det gör skillnad, vad en väljer att fokusera på.

Eller som Jorun skriver,  det man vattnar det växer.

(Och sen åkte vi skidor tillbaka till byn, 16km.)

Rötter

Peppens pepp nu är Bildmuseet här

Bildspel i VK det är ganska så coolt tycker jag att ha detta som granne.

Stockholm - långfredag

I går var det varmt och sol från en klarblå himmel, i dag snö. April april!
Promenad i Brommas förbluffande naturnära utkanter.
Håll med om att ljuset var magiskt! Termosen inspirerades av Signes virktermos. En Druvans rödvins-vinäger-karaff i en skidstrumpa. Framtida produktutveckling kan bara bli coolare.

Förresten, Kinna hälsar

Den inspirerande bloggen om Ammarnäs som kusin Kinna står för, den hade ett inlägg för ett tag sen med bilder adresserade till mamma och pappa med barn och familjer. Här är länken! Fina bilder, längtar upp.

Var är bilderna - här är bilderna

Ikväll längtar A tillbaka till sin prinsesshörna, för det är jobbigt att inte våga kliva ner från den höga sängen på morgonen. Men annars är rummet riktigt bra för en femåring!

Fokuserat

Fotogafen Chip Litherlands protest mot det snabba, oövertänkta bildöverflödet: Ett projekt som bygger på att varje fotograf får ta enda bild, punkt slut. Sedan skickas kameran vidare. "One camera and one roll of film has the potential to travel thousands of miles – all to document under a second of life" påminner projektledaren på sin website. När filmen till sist är redo att framkallas ska bilderna - förstås - publiceras online. Ska bli roligt att följa - men tänk vilken prestationsångest för deltagande fotografer!

De allra sista bilderna från barnkameran

Foto: H

Zooma ut för gott

Foto: H.




Kameran vi köpte innan H föddes för drygt fem år sedan har succesivt tynat bort. På greklandsresan för tre år sedan pajade alla program utom "egna färger" men sen dess har den funkat som barnkamera så länge man väljer om bilderna ska gå i lite mer rött, grönt eller gult än den vanliga verkligheten.
Idag fick den sig en törn när den åkte cykelvagn och efter min justering av det snedslagna objektivet så fungerar bara läget visa bilder. Men så här blev nåra av de sista bilderna innan den zoomade ut för gott.

Hörru, var med i en Säkert- video

Säkert Annika Norlin har startat en blogg som är som ett konstprojekt. Du, just du, får skicka in en bild på dig själv där du textat på din tydligaste engelska något modigt som du vågat göra. Bilderna hamnar i bloggen och i videon till hennes låt Can I. Bloggen heter http://cani.saekert.com/
Kom igen nu, gör det, om du vågar vågar jag.

Hejdå hemma

Känner ett systerskap med fru Lot, nu ger vi oss av, men så här vackert bor vi:

På bilderna syns en kruka med hängpelargon och grusnejlika på trappen, praktrabatten (praktlysing, riddarsporre, pion, röd kärleksört krollilja, akleja, malva) och den flyttbara rabatten (orange nejlikrot, sammetstagetes, en liten fågelholk och en trollslända modell Stenbullar).

Sommarrum (revisited)

Nu finns det plats för sommaren, fika, grillning, frukost en supervarm dag.

Vid skjutdörrarna en ny sittmöbel/förvaring för grillkol och tändare. Möbeln består av två millitärlådor med rött kors och texterna: MOTTAGNUTR och BEHANDLMTRL. På den två stora bruna kuddar där jag ikväll suttit och läst hyfsat skönt.

De vanliga borden är på sina vanliga platser med sina vanliga stolar. Ett filtat hjärta på varje.

På golvet den vanliga randiga trasmattan och dörrmattan.

Vid fönstren blommande mönjeliljor och en blomsterlönn.

I fönstren värmeljusstakar i glas, glasvaser, stenar, tavlor, bl.a. den med texten:

I HANS NÅD FALLER JAG, DÄR KAN JAG ANDAS UT.

Jag hoppas ni ser bilderna framför er.

Trevlig sommar!

Ett sista försonande valborgsinlägg

Nä men titta jag hann visst bränna av tre bilder innan batteriet tog slut. På bilden: två fin-ungar på språng långt till vänster i bild, i förgrunden en sotig gradäng. Ni får bara se en, de två andra uppfyller inte mina högt uppställda krav för talkie-dogma (för man ser finbarnen alldeles tydligt och nära på de två andra).
Så kan jag försonas med mig själv och nästan acceptera att småvännernas hästfärder inte dokumenterades. Nytt år, nya hästar, nyladdade batterier.

När man lutar åt förändring

...kan man upptäcka att man stått så länge på samma plats att det är svårt att bryta sig loss...

Troligen är man påverkad av det man stått i, så till den grad att man tror att det är en del av en själv.

Träden återfinns i Gunnebostängslet man går förbi när man går från Trafikverket i LOL you mot bussen eller tåget.

Valborg på Campus

Fotoreportage i www.vk.se från Valborgsfirandet på universitetsområdet i Umeå. Det härligaste som hände var när båda barnen mina fick prova ponnyridning, men varken VK eller jag hade kameran framme. En hörvärdhet var Sideshow Stringband, finfin bluegrassmusik.

Och den här har jag gjort.

Tröjan alltså. Inte gossen. Eftersom jag är så fantastiskt finkänslig och värnar så djupt om integritet och sånt snor jag bilden från mammans blogg utan att uppge källan. Det är hon som har skrivit sångtexten som pryder plagget.

Man har det man gör sig.

Man kan laga trasigt dagispyssel ett par gånger eller så kan man råka tappa bort det. Just den här hönan har återuppstått sedan ifjol och är väldigt populär att leka med så den lagar jag. Igen och igen.

Sweet city lights

En del av den utsikt jag älskar att ha från min älskade balkong.

Konstprojektet Vantförmedlingen

Ett konstprojekt att genomföra för valfri aktör: samla alla uddavantar som tinar fram på våren, som glömts på bibliotek och skolor under vintern och allt udda man hittar hemma i snörräta regnbågsfärgade rader. Och så inbjuder man allmänheten till att ta med sina udda makar och försöka hitta något som ser fint ut till, eller om det inte finns, lämna sina udda så kanske någon annan senare har nåt som matchar.
Och av det udda som blir över gör man ett underbart flaggspel som får smycka någon allmän plats.
En manifestation för att vi behöver varandra, för att ta tillvara, för att samarbeta och för att udda och olikt är fint.

Den här violetta fingervanten ligger mellan parkeringshusen på Mariehem.

Inspirationsbilder från Mariehem

Jag gillar att de gjort om genvägen över gräsmattan till en krokig liten trädgårdspromenadupplevelse. Och så älskar jag troll-björkar med svarta trassel. Och så är det fint med olika himmelsblå nyanser.



Inspiration finns överallt om man letar efter den.