Avbrott

Nästa sak att ta itu med var att prata med chefen och alla kära kollegor.

Jo, det är så att jag har sökt och fått ett nytt jobb och jag tänker ta det.
Chefen: ge mig bara lite tid, ge mig bara en chans...

Men jag hade redan bestämt mig. På anställningsintervjun hade jag sagt: jag tar jobbet om jag får det.

Trots att det är så gör det ont att bryta upp. För jag trivs så bra med mina kollegor och de trivs med mig. Tillsammans gör vi fina uppdrag. Och jobbet har så länge varit en del av mig. Det har varit min vardag här i Umeå i 12 år. Och på annan plats tidigare.

Jag ägnade en dag åt att ringa upp folk och berätta den för mig stora nyheten. De önskade mig lycka till och sa att det var tråkigt för dem och bra för den nya arbetsgivaren. Tack för alla fina ord!

Efter den dagen med de samtalen var det svårt att ta mig samman och göra något. Uppbrottet hade påbörjats och hjärnan tog ett tillfälligt avbrott.

Packning med sång

Vilken glädje att packa med stora barn. Under sång och dans... inte mina vanliga suckar. Punkt efter punkt på listan är avklarad. Visst, det återstår lite grann, men verkligen inte så mycket. I morgon åker jag och storhandlar. Ja, först ak jag göra sista arbetsdagen. En arbetsuppgift måste tas hand om. och sedan småpyssel. Kanske hinner jag, kanske inte.

Jag har fattat det där beslutet jag skulle fatta och jag tror det blir bra. Kanske ångrar jag det och då får det bli omtag.

Växtlighet

Det här med att det växer. Att päronträdet till slut verkar spricka ut. Att plommonet tänker blomma imorgon. Att ärterna skjuter skott. Att rödbetorna, morötterna, rädisorna och majrovorna har hjärtblad. Tulpaner som blommar, påskliljor som har några dagar kvar att stråla. Att ormögat har blad.

Det där betyder mycket för mig. Liv. Glädje. Värme. Något utanför mig som beror av mig. Att jag planterat. Att jag tänkt ut. Att jag vattnat, rensat, skött om. Att jag glömt bort. Att jag låtit vara.

Mig äger ingen

Nu känns det lättare. Sista styrelsemötet innan vägföreningens årsmöte är hållet, det som ska hända där är förberett. Och dagens anbud är inlämnat. Imorgon är det fredag och många viktiga saker ska göras, men sedan är det helg och fredagsmys och ledig kväll. Jo, jag längtar. God natt.

Teknikens under

Jag har ett dualistiskt förhållande till teknikens under.

På ett sätt är jag helt förundrad och imponerad över att jag just nu sitter på en buss och:
1. laddar telefon och dator
2. jobbar med god och stabil internetuppkoppling.

Samtidigt är jag förbluffad hur uselt tekniken fungerar under en vanlig arbetsdag, där videosystemet låser sig, kommunikationssystemet låser sig så att jag inte kan tala till mina medarbetare, men höra dem... och att där är min enda förväntan att allt alltid ska fungera smärtfritt, fast det sällan gör det.

Hur det än är, teknik kan inte ersätta mänskliga möten, men det är skönt att kunna jobba när jag reser! Och, jo, efter ett antal minutersdatastrul fick vi igång mötet på jobbet också, (men varför ska det vara så svårt...)

Under ytan

...är vi alla små. Under ytan, kan en god själ förgås.

Varifrån kommer min stora rädsla för att misslyckas?

Men nu är det kväll igen. Just efter solnedgången var jag ute och sprang. En lång sträcka, där jag tänkte på att inte springa för fort. Jag borde ha haft en mössa, det var kring nollan. Skönt att idas springa.

Krokusarna kämpar på, till helgen slår de nog ut. Och ur jorden letar sig påskliljornas försiktiga blad.

Jo.

Imorgon kan det hända att den första krokusen slår ut. Om inte bakslaget hinner först. Kampen om herraväldet. Gumman Tö eller Kung Bore. Natten mellan fredag och lördag ser det lite tufft ut och sedan säger prognosen vinter. Ja, ja, mina små lökväxter får skynda sig, eller härda ut ytterligare en gång i väntan på den riktiga våren.

Men just nu har Gumman Tö ett klart övertag, legdan är snöfri, där vi för en vecka sedan åkte sportlovsskidor. Grönt gräs sticker fram, malvor och violer har behållit sina gröna blad under snön. Heja våren!

Beslutet gott, allting gott

Idag är det fettisdag. Jag tolkar det så att det är på denna dag som det är sista chansen att äta semlor.  Så när detta är skrivet ska jag njuta av den sista halva semlan i kylskåpet. Sedan stundar fastan.

För min del har jag beslutat mig för att fasta från kött och fisk. 100 dagar blogg, 40 dagar lakto-ovo-vego.

Idag blev jag trött på att tänka på prestationsprinsessor och såg mig själv som en duglig och kapabel människa. Så jag sa ja. Om vi kommer överens om villkoren. Mer om vad, en annan dag. Hoppas du är nyfiken!

Uttrycka tankar

Masugnsbyn... Järnets väg... entreprenörskap som sträcker sig århundranden tillbaka i tiden.

Jag tänker vidare på prestationer. Jag är inte en prestationsprinsessa. Jag är välsignad med en spärr, jag blir trött och less och orkar inte driva mig till vansinne. Jag signalerar högt och ljudligt när jag tycker att det är för mycket, vilket gör att människor runt mig reagerar. Om de ids. Om det behövs.

Så har det inte alltid varit. Inte när jag var ung och grön och tyckte att jag borde klara allt mellan himmel och jord. Inte på den tiden då jag försökte lära mig jobbet medan jobbet rusade på. Då slöt jag mig och jobbade på. Räckte inte dagen fick det bli kvällen. Räckte inte veckan fick det bli helgen. Det är inte ett bra liv. Nu orkar jag inte det. Nu räddar min familj mig från det. Det välsignade året 2013-14 med kvarvarande föräldrapeng.

Men plötsligt blossar det upp. Javisst kan jag göra det. Lita på mig, det är lugnt. I'm your Prestationsprinsessa if you wan't me. Och när det betalda arbetet minskar fyller jag på med ideelt.

Så nu tänker jag att om denna obändiga vilja att bidra gick att styra, så skulle det vara trevligt. Och så undrar jag om det är min vilja att bidra, eller något annat som verkligen är mitt motiv. Jag tänker vidare.

Dagen för det här heterut

Det här heterut har haft ännu en fin liten dag. Bra på jobbet, slött hemma, podcast avsnitt efter avsnitt.
Googlade på hur man stavar till heterosexuell.
Berättade längtansfullt om Island för barnen.
Tog ut ett par sköna segrar redan vid middagstid.
La ut lite krokar, för att träna och luncha med spännande människor.
Tänkte på ogjorda saker.
Förlorade all styrfart och lät det vara så.
Kommer starta diskmaskinen och hänga några tvättar.
Slut.

Nobelpriset i litteratur

Årets nobla pris i litteratur tilldelas Jorun Boklöv och det kom verkligen som en överraskning.

Upp flammar tanken
Men ingen penna går
Stordebutromanen
Står på tillväxt än ett år

Och ändå ska man prisas och rosas
av´rundhänt priskommitté
här ska det hyllas och gosas
man förstår inte riktigt de'

Mmm, säger förlagens representant
(en kladdig och ganska inställsam fjant)
Vi ville belöna en läsande tant
Och tacka generöst slash galant

Vi är så nöjda och glada
vi trycker ju mördareliten
Vi samlar stålars i lada
När ni kärringar köper skiten

Skriv inte. Läs - ännu ett år
så behåller vårt konto balansen
Du dyra snygga hyllmetrar får
och Läckberg slipper konkurrensen

Årets nobelpris i litteratur sponsras av Bokus, Amazon, Fnac och Filigranes

Möbler

Ikväll flyttade
vi möbler i Skattkammar'n
fram och tillbaka

Grej 87-94

Flera skor, en leksaksspis utan lucka, en adventsljusstake med elfel, ett barnvagnsparasoll som användes en enda gång för snart sju år sedan (felköp blir inte bättre av att ligga till sig), ett hemsytt förkläde i oanvändbar modell.
Snart är jag i mål, hundra saker ut ur systemet.
Det finns en säng, ett skrivbord, en barnvagn, en trehjuling och två åkbilar som väntar på att få lämna oss. Sen ska vi springa runt runt och snurra.

Grej nummer ett

Återvinning på vår gata: Man ställer sin gamla TV på trottoaren, textar en lapp med "BORTSKÄNKES. Fungerar fint, saknar fjärrkontroll". Ett par timmar senare är den borta och förhoppningsvis blir någon familj i grannskapet glad och nöjd.

One down, 99 to go...

Februarimusik - snabbversionen

Även i februari slog jag till med två kandidater till platsen som Månadens skiva. I dag kom jag hem från Fnac med två franska skivor: Indochines Black city parade och Camilles live-skiva Ilo lympia.

I kväll ska det lyssnas!

Två slumpmässigt valda klipp:

Vilken tror ni blir februariplattan?

Litterär grundforskning

En bild från grannkvarteret för två veckor sedan, i dag hade jag ingen kamera när vi var ute men det ser fortfarande höstgrant ut; frasiga guldlöv överallt. November har, till skillnad från oktober, varit en torr och vacker månad.

Saker jag googlat på i samband med skrivandet av min roman; dagens skörd:

kolmonoxidförgiftning
hjortron blomning
finnspets tjäder
solens uppgång luleå
stenmurkla

Det mest intressanta resultatet: Vacker vårsvamp som uppenbarar sig ur jorden likt en brun liten hjärna efter snösmältningen. Har sedan länge betraktats som en delikatess men är tyvärr mycket giftig och rekommenderas inte längre som matsvamp.

Förr eller senare kommer min huvudperson att fundera över om man kan tvångsmata någon med stenmurkla i självförsvar. Jag tror hon kommer att komma fram till att det är en dålig idé.

Jag har passerat 30k-strecket och nu har personerna slutat med sina oändliga samtal. Tyvärr är jag rädd att de inte talat ut så de är nöjda. Kanske är det dags att smula ner några stenmurklor i kvällsmaten, trots allt.

Gaudí

Onsdagen ägnade vi åt att studera Antoni Gaudí. Först tog vi oss tvärs över staden med tunnelbanans L1 och L2. La Sagrada Familia, en mäktig kyrka med hela evangeliet på fasaden väntade på oss. Tyvärr regnade det, vilket förtog upplevelsen. Men det stod en lång kö av människor från födelsefasaden till passionsfasaden och väntade på att få komma in i kyrkan. O utsåg kyrkan till den näst största i Europa, jag vet inte om han har rätt, men jag gissade att Peterskyrkan i Rom var större i vilket fall. Vi gick ett extra varv och pekade och kikade och sedan åkte vi till Ramblan.

Vi hopade av vid tunnelbanestationen Diagonal och kikade på la Pedrera. Solen sken äntligen och det var härligt att vara mitt i sta´n. Vi kikade i de fina affärernas skyltfönster, såg på ringar värda miljoner, fina klädmärken, men sedan började vi bli hungriga. Vi fick gå några tvärgator bort för att hitta en trevlig, lagom dyr restaurang att äta lunch på.

Efter maten blev det L3 till Lesseps. Vi började gå till fots, men gav upp och tog buss 24 upp till Parc Güell. En fantastisk park! Eftersom vi tog bussen kom vi in från öster, vilket visade sig vara en bra idé. Vi kom alltså inte via huvudentrén utan via en mindre entré. Vi gick på huvudvägen genom parken upp till parkens enda bostadshus. Parken skulle ju ha blivit ett nyskapande bostadsområde i harmoni med naturen, men idén var 100 år för tidig. Vi promenerade runt till den västra entrén och sedan ner mot bänken. BÄNKEN! Parc Güell var verkligen dagens höjdpunkt och förutom det gav den en utmärkt vy över barcelona. Huvudentrén är vacker som en saga, men bra att spara till sist. Hade vi kommit den vägen hade vi inte orkat gå upp i den natur- och kultursköna parken.

Sedan fick vi chansen att smaka en riktig kopp het choklad, men det är en annan historia...

Oktoberdag

Än är det höst i Bryssel, även om vi haft några dar med frostkänsla. I dag växlade vädret mellan sol och regn och temperaturen låg på 7-8 grader. Jan och jag hade en arbetsdag i Roodebeek. Några spikade tak, andra krattade löv och lekte med katter. En massa potatis skulle rivas och nu åker vi tillbaka för att äta palt. Fin familjedag mitt i semestern.

Lövteamet tar paus från krattan för att njuta av hösten (och fotografera den) .

Drömmar på entreprenad

Personligen har jag lite svårt för det här med visualisering. Att om man bara föreställer sig tillräckligt mycket att en sak ska hända så är det åtminstone till hälften avklarat att man får den/det i handen. Det finns kristna riktningar som går åt det hållet också och jag tycker det ligger något djupt obehagligt i själva grundantagandet. (Gud kommer att ge mig en ny bil för jag tycker jag behöver den och kan verkligen se den framför mig. Synd för alla svältande i världen att de inte har lika bra föreställningsförmåga som jag.)

Having said that, som vi brukar säga på jobbet, så kan det ju vara bra att påminna sig själv om vad man vill och vartåt man strävar. En gång för en massa år sedan gjorde jag till exempel ett collage med kläder jag gillade och det styrde en del av mina inköp under året. Tyvärr har jag inte bilden kvar så i år går jag på känsla - men borde kanske göra något åt den saken?

Häromdagen hittade jag en amerikansk sajt där en människa erbjuder sig att göra ett digitalt collage, en sammanställning av dina drömmar och visioner som du sen kan stirra på för att sedan förverkliga, manifestera. Snabbt som ögat omvandlar hon dina sköraste drömmar till googlade genrebilder och clipart. Man får hoppas att verkligheten blir bättre än visualiseringen, om det här funkar.

Den röda tjejcykeln

Jag fick min första mens när jag var elva år. Det är många år som det runnit på, rikligt och regelbundet. Några gånger som en lättnad, några gånger som en sorg, några år inte alls.

Och nu börjar jag förstå att det närmar sig slutet, att evighetskalenderns veckoblad inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att blada förbi utan diskreta markeringar. Och vad ska man tänka om det?

Kanske som Hamlet:
"(...) och hellre bär vi våra vanda plågor
än flyr till andra som vi inte känner." 

Fast han pratade om döden och så dramatisk behöver vi ju inte göra den här omställningen. Väl?