Blommande växter på plantskola

Note to self. Om jag köper blommande växter i maj som inte är lökväxter eller penseer får jag finna mig i att bära dem in och ut ur huset. Om det sedan handlar om jordgubbsplantor så dröjer det en hel månad innan de hamnar i näringsrik och skön jord. Inte en så bra ide, men gjort är gjort och våren går fort...

Jag får nog sätta dem i någon slags lätt och stor hink som kan åka in och ut till det är dags att sätta dem i jorden.

Jag har även på andra sätt blivit påmind om livets korthet idag.

Ett aprilskämt - en lapp på favoritkaffemaskinen: trasig.

Imorgon får jag skäll

...men nu är det kväll.

Självskattning - batteristatus

Satt i förmiddags på ett möte och det ska medges, det placerade inte sig på topp-hundralistan av möten jag bevistat i år. Presentation om en kommunikationsstrategi som framför allt saknade "strategi". Nåväl. Jag satt och klottrade i mitt block, ritade ett batteri och fyllde i min batteristatus. 20 % var vad jag kom upp i, notera att jag hade stått på laddning typ hela helgen.

Alltså, det här med att stoppa in en skruvmejsel i eluttaget funkar inte, va? (Nej, min son, du behöver två*).

*Otroligt gammal skämt som jag bara minns poängen på.

Jag vill likna Daniel, och jag vill likna Rut

...och jag vill likna... Annie Lööf. Vårterminens stilikon. Hoppas hon håller ut i rampljuset.

Idag har jag klippt mig i en frisyr inspirerad av henne och sedan i tur och ordning backat från veckans beslut, ställningstaganden och rekommendationer. Hemma toppade jag det med att spackla en vägg och sedan riva ner tapeten igen... Men i morgon är det en annan dag och frisyren ser annorlunda ut. Då ska spacklet sitta kvar, jag ska ha genomtänkta saker att säga och jag ska gå framåt.

Till dess: arb ås ted aH

Ibland händer osannolika saker

En vän åkte stressad och trött från sitt jobb, till ett viktigt möte. Hen la sin plånbok på biltaket. När hen passerade Pingstkyrkan flög den av och hamnade på en plats, där den senare hittades av någon som la in den i Pingstkyrkan. Min vän fortsatte till sitt viktiga möte, upptäckte förlusten, tog en extra sväng för att se om hen kunde hitta plånboken, men icke. Hen suckar och spärrar sina kort.

En annan vän som just varit på bön i Pingstkyrkan får plånboken i sin hand. Hen kollar med min körledare om någon i den övande kören förlorat en plånbok. Ingen hade gjort det. Hen lånar körledarens telefon och ringer mig för att höra om en person vid namn NN finns i min kör. Nej, men jag har en vän med det namnet. Hen läser upp ytterligare ett namn som finns i plånboken. Plånboken måste tillhöra min första vän! Åldern stämde, mellannamnet stämde. Min första vän känner inte min andra vän.

Jag SMS:ade min första vän att plånboken fanns hos min andra vän. Slutet gott allting gott. En liten vink från himlen? Eller bara tur i oturen?

Ett golv, en sång, en blomsterstång

(Det här inlägget för en dialog med en text på Brus)

Vårt köksgolv 13 april 2012

Vi delar Bo Kaspers framtidstro och tröstar oss med lite grönt och skönt trots kakelkross, sand och betong i köket. Att hela huset är fullt av finkornigt damm får vi ta tag i nästa vecka eller när dagen kommer då vi äntligen har ett helt köksgolv att gå på.

En enda snödroppe har blommat,
men nu skjuter tulpanerna upp ur
löklasagnen

Maken siktar på en framtid som
vinbonde, tre plantor delar
på en hundraliterslåda

Själv nöjer jag mig med en
hängande kryddträdgård
utanför köksfönstret.

Här fattas plantor, kanske blir det
luktärt, kanske blir det annat.

Det är inte hån, det är självkritik

I kväll tänkte vi laga rolig mat - vietnamesiska vårrullar. Det började bra - vi hade både hela och fina rispappersplattor och en oöppnad påse glasnudlar och nemssås. Tyvärr blev det inte så kul alls. Det som fattades var nog mest mynta och/eller koriander samt andra goda grönsaker, men det spelade också roll att jag glömt att salta vattnet till nudlarna, att gurkan mest bara smakade vatten, att fläskkarréstrimlorna var lite bleka och att sweet chili-såsen inte alls passade ihop med nemssåsen. Lägg till det att blötlagda rispappersplattor även en bra dag ligger farligt nära kondomer och/eller latexhandskar i färg och konsistens och vårens tristaste middag hittills är ett faktum. Vi tar det som en sedelärande berättelse, ser fram emot morgondagens lammiddag på temat "när katten är borta dansar råttorna på bordet" och publicerar detta på internet androm till varnagel. (Alternativt för att visa att allt inte bara är halleluja i talkieredaktionens köksregioner...)

Målarverkstad och lördagsgodis

Det här med att måla väggar är inte så lätt och roligt och snyggt som man ibland vill tro. För en månad sedan målade vi en mörkblå vägg som gränsade till en mellanblå vägg och en omålad vit vägg. Skarven mellan de blå bestod dels av lite överlappande kladd, dels av vitt tomrum. Häromkvällen skulle jag fixa till det så jag tejpade fint och målade kanterna på den mörkblå väggen. När jag tog bort tejpen visade det sig att det runnit in färg under, och att sega sjok av färg gärna ville lossna. Åter på ruta ett ungefär. I dag har jag gått med pytteliten pensel och försökt korrigera och det blir bara nästan bra.

När vi målade första gången blev det en del mörka färgfläckar i taket. Ingen fara, sa jag då. Gaaaah! säger jag nu. Takfärgen är tunn och emlig och täcker bara symboliskt. Fyra varv tror jag det kommer att gå åt innan de mörka fläckarna ärborta. Jag törs inte tänka på hur det målade området kommer att se ut mot taket i övrigt, min enda tröst på den fronten är att det ska upp hyllor och att det inte finns fönster i rummet.

I kväll hade jag tänkt leta upp något roligt design-evenemang, men det blir fortsatt pyssel här hemma.

I morgon ska det vara bilfritt i hela Bryssel så då hoppas jag vi kan vara ute och ta plats på gator och torg. Det ryktas om regn, men det gör det ju jämt...

Dagens konstiga lördagsgodis kommer från belgiska chokladtillverkaren Newtree som gör chokladkakor som påstås vara nyttiga på ett eller annat vis. Min favorit är lavendelchokladen de har, men i dag köpte jag nyheten Noir Superfruit. Tranbär och granatäpple, antioxidanter, 3 x mer fibrer och 30% mindre socker än liknande choklad ska det vara. Smaken är god men det där med frystorkade granatäppelkärnor i choklad är lite som att blanda bark i gröten. Det känns som om man riskerar att knäcka en lagning och man får skrubbsår i gommen.

Nej, nu drar jag på lite mer färg innan jag börjar laga middag.

Playa 2011 - bikinlinjen

Ett råd i all förtrolighet:
Vax? Nix.

Snart så

I övermorgon åker jag till Sverige och i dag borde jag ägna mig åt inköp, trägårdsskötsel och packning.
Och så går jag bara omkring och är förkyld och svag och har ont i huvudet, och fanns det någon ruter i mig skulle jag gå till doktorn och begära att bli sjukskriven så att jag inte nöter på mina surt införtjänade semesterdagar.
Men det finns ingen ruter i mig.
Det är liksom det som är grejen.

Strandade

Ja, jag vet, midsommar ska firas på Norrbyskär. Och här sitter vi. Tradition är ju en av mina drivkrafter, den starkaste, men nu får jag leta mig fram till ett nytt midsommarfirande, i hemmets lugna vrå.

Bilberoende som vi är är vi strandade när luftfjädringen havererat. Den enda av oss som kan köra motorcykel är sjuk, så vi tog oss helt enkelt inte till färjan.

O sa att det inte gör något, de firade midsommar på fritids och förskolan igår. Vi har plockat sju sorters blommor att ställa på köksbordet och har ätit gott. Nu är det snart dags för kaffe, chokladmuffins och amerikanska cookies.

Glad midsommar!

Pelargon-dementi

Nej, pelargon är inte en festlig smaksättare i maten. Det smakar pelargon, punkt slut. Vilket lite får mig att tvivla på Tareq Taylor och Pernilla Månsson Kolt i Trädgårdsfredag, tänk om mjölkskum med granbarrsmak inte heller är supergott? Eller kirskål. Tanken svindlar, tvivlet gror.
Men jag har i alla fall haft späda maskrosblad i salladen ett par gånger i vår med framgång.

Små och stora heminredningsprojekt

Jag har tråcklat ihop det sista på överdraget till en av fåtöljerna och konstaterar nu att näe, det här tapetserarförsöket lyckades inte tusen miljarders bra. (men egentligen ser det lite bättre ut i verkligheten, på bilden har jag inte sträckt fast och petat ner den delen av tyget som skyler sitsen. Det ska pressas ner i skarven mot ryggstödet så det blir sträckt.) Jag höftade till, chansade och försökte mig fram men nej, det blev lite för lite tyg. Men nu har jag i alla fall en nästan lyckad mall att utgå från, till nästa försök.
Det är oerhört praktiskt att ha ett överdrag som går att ta loss och tvätta i maskin, så gott som ett måste när man bor med småvänner som är lika kreativa som en själv så trots att det är ett överkurs-svårt pyssel att få det både någorlunda figursytt men ändå löstagbart kommer jag att försöka igen. (Med nubb eller häftpistol är det så mycket enklare, men det behöver som sagt vara tvättbart.)

Det andra inredningsprojektet är på en betydligt lägre svårighetsnivå: två häftstift, ett snöre och en rad miniklädnypor. Målningarna har småvännerna gjort.

Monaural

Monaural är engelska, ett adjektiv. Man kan använda det ungefär som "mono" i monohögtalare. Har att göra med något man kan höra med bara ett öra. Eller nåt.
Jag lyckades använda det en gång på jobbet, samtalet lät ungefär så här:

"Min syster har gjort en utmaning på våran gemensamma blogg. Man skulle slå upp en ordbok, hitta ett ord man inte kunde, lära sig det, och sedan använda det i jobbet, i tal, eller helst i skrift.
-- Nå vilket ord fick du?
-- Monaural. Det betyder (---förklaring---)
-- Oj, hur ska du få in det i något sammanhang?
-- Ingen aning.

Sorry. Jag ska försöka igen, lovar jag. Fast med ett annat ord.

Vredens druvor eller jordgubbs&rabarbersaft

Men så mycket tragiskt.
Försiktigt tina jordgubbar och den sista sparade rabarbern, värma i en sockerlag med vanilj och kardemumma, hälla i en saftsil över en glasskål och PANG ett kort ljudligt kras och så är glas och klibbig ljuvligt doftande saft över hela köket.
Ja, jag skar mig dessutom när jag torkade upp. Kanske kom glasbiten ut, kanske är den kvar. I saftsilen ligger ett ljuvligt doftande koncentrat och retas. Kanske år det glassflisor i, troligen inte.
Skalsteg två på den standardiserade bitterhetsskalan.

Denna moderskärlek...

Det här kvalar väl inte in i musikflätan, men ack så rolig och ack så tänkvärd! Tyvärr inte någon video heller. Håll till godo!

Aitelnas eller Aitenjas

Idag skulle vi ta det lugnt efter gårdagens långa skotertur. Bara lazea på altanen och läsa färdigt Indiana Jones som vi påbörjade förra påsken. Men som alla ni syskon vet är man inte framme bara för att man ser Gullberget. Först ska man ta sig upp för hallonbäckenbacken. Eller som U försökte, Stures nyupptagna väg som går lite på skrå ner mot ån. Han planterade skotern och då kände jag att, nej, klarar han inte att köra här, så är det för svårt för mig.

Jag och A parkerade skotern på isen och promenerade i U skoterspår en bit, tills U upptäkte oss och bad mig köra runt den "rätta" vägen. Jag lämnade A på spåret och uppmuntrade henne att gå mot U.

Jag körde lite uppströms och började söka linjen över Gullraningen och bemästra min rädsla. Det gick bra upp på raningen, men sedan vart det kortslutning och jag försökte köra upp för backen. Farten var för låg och mitt i fastnade jag. Så var båda skotrarna fast. A till fots någonstans långt borta. O var förvånansvärt pigg på att tjava omkring och utforska terrängen. Vi bad honom, uppmade och tillslut beordrade honom att söka upp lillasyster och trösta henne. Vilket han gjorde, då blir man stolt!

Jag och U kämpade på en stund med min skoter, men sedan fick vi lov att ta hand om barnen. Lite fika senare lämnade vi dem vid skoterkälken och fortsatte trampa, vinscha och fixa. Planen lyckades och min skoter var uppe. U körde den uppför backen och tog sedan om varv två, då han planterade den längst upp i backen. Ja, då hade han redan fått upp sin skoter och planterat den bakom stugan.

Man kan säga att skoterföret var uselt. En tunn skare och under den meterdjup kärnsnö. Vinschen var till stor hjälp! Och det var skönt att lunchen bestod av färdigskurna pannkakor att steka upp på snabbgasolen inne i stugan.

Men till slut satt vi där på altanen, med Båtfjället i fonden, och läste Indiana Jones. Som vi tänkt oss. Sedan var det dags att åka hem och hemresan gick utan strapatser, som tur var!

Prins Daniel Efternamn

Lite tråkigt är det allt att all kuriosa man kan tänkas diskutera går att googla upp.
Diskussionen här hemma för trettiosju sekunder sedan om ifall någon i paret Victoria + Daniel har bytt efternamn i samband med bröllopet fick ett jaha-slut. Jag hade fel. Tänk förritin, då hade det kunnat bli en snackis alla raster på bådas jobb och så kunde man jämföra dagens skörd av förslag vid aftonvarden.

Tortyrresan som ställdes in

Min vän E bloggar om en inställd resa som jag aldrig skulle orka genomlida ensam med en treåring och en tvååring. Kortversionen är att hennes man skulle ha åkt nattåg m barnen men istället blev det ett ersättningsförslag som skulle innebära att en ensam förälder väcker och söver sina barn 5-6 gånger på olika bussar och tåg från midnatt till Karlstad.
Tråkigt men klokt, så klokt att stanna hemma.