Xocolat Barcelona

Vi hade varit i Parc Güel och vandrade nu nerför gatorna mot Travessera de Dalt och busshållplatsen för att ta buss 24 ner till sta´n. Vi kom fram till en cool gata enligt A: Passatge de Mercedes.

Väl där nere närmade vi oss busshållplatsen men jag fångades av orden Hot chocolate och styrde familjens steg mot ett café. Mamma L hade tipsat om choklad så god som att dricka en chokladkaka, så vi måste bara prova. Jag var inte helt säker på att den choklad jag beställde var den spanska chokladen, jag beställde hot chocolate och de andra Swiss chocolate.

Vi satte oss och väntade och tittade på tavlor som föreställde scener från Barcelona från olika tidsperioder. Så kom den, världens godaste choklad! En kopp himmel! A, O och U fick grädde på sin, jag hade valt en slät kopp choklad. Vi sörplade, slevade och upplevde en trögflytande härlig kopp som var riktigt långt från O´boy.

...

Sista dagen i Barcelona kom vi via Arc de Triumf, genom den tillhörande parken med palmer och papegojor högt uppe som byggt bo. Vi strövade genom den gamla stadsdelen Born med trånga gränder och stenhus. Resans varmaste dag, + 20 grader och det kändes lite slösigt att gå i skuggan och inte ta vara på solen, men vi hade ju bestämt oss för att gå till Picassomuseet. Klockan närmade sig elva och vi började känna att det var ett tag sedan vi åt frukost. Då såg jag ett café med texten Xocolata con churros. Dags för nästa smakupplevelse. Chokladen här var inte lika himmelsk, lite blekare, men med churros, ja då var den helt ok!

Churros är friterade bröd som smakar som struvor. De är doppade i socker. Vi doppade våra churros i choklad och mumsade. Så gott, så onyttigt, men härligt! Med förhöjd blodsockerhalt gav vi oss iväg till Picassomuseet, men det är en annan historia!

Kladdkaka och P3

Lyssnar på digilistan med veckans mest nedladdade hits och bakar kladdkaka. Och ordkorrektionen skriver civilist, nedkladdade och klasskamp när jag försöker berätta för er om detta. Och jag förstår inte prick exakt vad hen (ordförslag-erskan/-aren) tror att jag menar. Men det verkar betydligt allvarligare.

Trendtips: donuts

Läste i en tidning idag att cupcakes/muffins är på väg ut och donuts/munkar är på väg in. Dags att lära sig uppskatta friterat alltså.

Valborgsmeny

Hemlagat i förväg: kalkonfilé med curry som grundkrydda, det var rödlök, äpplen och rotsaker med i ugnen som gav smak kokt blomkål i en lag med olja och skivade citrusfrukter+färsk och torkad rosmarin tabbouleh på pärlcouscous och mynta och tomat, mer grönsaker just innan servering soltorkade tomater i olja med lite gott i waldorfsallad (lättkokt rotselleri, ostkuber, päron, vindruvor, valnötter och majonäs) tzatziki Tårtbotten Nötbottnar Toscakaka Hemblandat att göra samma dag: en stor sallad på tomat-mozzarella-rödlök-ruccola-avocado en värmd burk särskilda bönor, med pressad citron, olivolja, salt och peppar Kompletterade tabbouleh med gurka, paprika och mer kryddor Pyntade tårtorna med grädde, hallon, blåbär och jordgubbar Skivade kalkon och rökt skinka Från köpehyllan, att lägga upp fint: rökt skinka hummous aubergineröra fetaost vindolmar (på burk) inlagd vildgurka olika olivsorter grekiskt lantbröd portionsbröd bake up väldigt svenskt bregott brieost apelsin(klyftor) melon (klyftor) torkade aprikoser dadlar valnötter sötmandlar etiopiskt nymalet kaffe Nu har vi gjort slut på tårtorna och vindolmarna men det finns massor kvar av allt det andra.

Lägesrapport

Sitter och virkar en rund matta av utnötta barnkläder samtidigt som jag ser tre Trädgårdsonsdag på raken, Trädgårdsonsdag är det nya Trädgårdsfredag (samma crew i stort sett, samma trädgård, annan sändningstid). Sitter på femtiotalstolen Fanett från Edsbyverken och har ett öra mig barnens rum där den ena vännen har feber. Från min utsiktspunkt kan jag se vitsippan som jag fick av en vän idag, den står i en kruka från gratisloppisen i trapphuset. På golvet ligger hängmattan som vi brukar hänga upp nere vid älven, ett av barnen ville gå ner med den redan idag men vi ska vänta tills snödjupet sjunkit något mer. Utanför bild: en skön soppa tillagad på följande vis: Hacka en gul lök, stek i olja med ingefära, curry och paprika. Tillsätt fyra skivade potatisar och lite broccoli. När allt är lagom mjukt, tillsätt en halvliter vatten och en hönsbuljongtärning. Sätt en plåt bröd i ugnen, det går utmärkt med bake-up-chiabatta. Häll i en burk kokosmjölk när plåten är i ugnen så blir allt klart samtidigt. Fem flikar är igång på dataskärmen: Facebook, SVTplay, den här bloggen, den jobbrelaterade bloggen och en webbsida som beskriver en app för personer med autism. Och strumporna på mina fötter är hundtandsmönstrade så klart.

Underbara me, umami

Caesardressing är så underbart att jag får en lätt hjärtklappning redan vid mixern. Det blir en lite omaka sallad till, på gammeldags isbergsallad, äpple, lätt tinade röda vinbär (!), haricot verts och färska örter från fönsterbrädan. Och ostkuber med chilismak, vitlökskrutonger och kyckling.
Och jo förresten, det blev minisemlor till förmiddagsfikat när pappa hälsade på. Och jag gjorde en korma-inspirerad kycklinggryta hemma hos dem till lunch.
Och så drömmar och chokladbollar.
Essen fressen.

Aftonpyssel

Har tränat på kladdkaka, med mäthjälp av en efterlängtad gäst. Den här gången blev den kladdig och brun, två positiva egenskaper i sammanhanget.
Har blåst ballonger.
Har sytt mjukbralla tills symaskinen hotade att självantända om jag inte gav upp. Den lät mer och mer som ett tröskverk, jag måste ha gjort nåt fel men hittar inte vad.
Har klippt prins med den lilla rösten i bakhuvet som säger att blir inte det här bra nu får vi husarrest tills jag fått till det.
Det blev bra; kladdkakan, ballongerna, de halvfärdiga mjukbrallorna, gossfrisyren. Kanske köper jag en bättre symaskin imorgon. Frisyren blev bra nog för att lämna hemmet.

Kanelbullens dag 2011

De motstridiga ambitionernas högtidsdag. För att det vore skönt om alla var glada. För att mysigt är mysigt. Samlas och tycka om. För att högtidlighålla äkthet och dofter och närvaro och omtänksamhet. Men också för allt man borde men inte hinner eller tar sig tid för. För att man borde borde borde glädja lite mer. Vara mer förnöjsam. Borde orka och hinna. Och tagga ner. Inte bara vara tandläkare utan också mamma. Och ha ett jämnt blodsocker och noll hål i tänderna och bikinikropp fast det är oktober. Präktig duktighet och skamlig comfortfood i samma. För viljan att framstå som kompetent och effektiv men helst också snäll.
Tre köpta isbullar från frysen i all hast, utan sinnesnärvaro, utan högtid och värdighet. För att på språng hinna rodda ihop lite mat till familjen men inte riktigt hinna äta den.
Grattis eller vad man nu säger en dag som denna.

Eller den här Edland

Den skulle ju bli en ännu bättre vedspis. Med både bakugn, vedlucka och asklucka. Med en vedkorg som tillbehör. (Bilden kommer från företaget).

Rosmarin-focaccia

På midsommarafton hade vi med oss focaccia som jag och min vän S hjälpts åt att baka. För att alla skulle tåla ingredienserna hade jag inga oliver i, istället färsk rosmarin, pressad vitlök och generöst med flingsalt.

Persiljesmör

Skövlar/gallrar balkongodlingen lite lätt, mixar med två vitlöksklyftor och några stora klickar smör. Serverar med varmt bröd.

Hjortrontårta och kraut minsann

När efter-maten-vilan är slut blir det kaffe och tårta, följt av några timmars impro-psykadelia-kraut-jam i replokalen. The Magic Lantern finns ju på Spotify vet ni. Eller om man vill googla loss en smula kan man läsa här. På min födelsedag var jag på en väninnas kombinerade trettioårs- och lärarexamensfest och det var den finaste fest man kan tänka sig. Klicka på bilden för att se alla ljufvligheter eller gå in på Johannas tårtblogg finns bilder att sukta över på det fantastiska konditori-bordet. Och observera den underbara dekorationen.

VABmellis

Mini-kryddmuffins i knäckformar.
Foto: H. (utan blixt, egna färger: grön. Det kanske vore en bra idé att lära H använda självutlösare eller stativ, men jag gillar den softade känslan och lomo-färgerna. Och så blir objekten skönt avidentifierade, annars skulle ni aldrig få se några gulliga tvååringskinder här.)

Inspirationsböcker

Senaste biblioteksskörden innehöll bland annat boken med den explicita titeln "Mera plats: de 100 bästa idéerna som skapar extra plats överallt i hemmet". Mest inspirerande var råd nr 16 om att anlägga en lodrät jordgubbsodling även om den beskrivna, enligt mitt tycke onödigt omständiga, metoden kändes väldigt mycket som att den är skriven för killar med för många elektriska maskiner och som älskar att få en anledning att åka till byggvaruhuset.
En annan slags inspirationsbok "Naturens skafferi" av Stephanie Donaldsen, Valentin förlag, har överdådigt arrangerade bilder på hemgjorda marmelader, kryddoljor och hudkrämer som påminner mig om slutet på det nittiotal då den skrevs, när det ballade ur fullständigt så man kunde köpa fejkinläggningar med chili och sånt flytande i oätlig vätska, bara för syns skull, i presenthyllan på varenda kiosk och välsorterad bensinmack. Bäst ur den boken var rådet att förvara morötter i fuktig sand, text och bild om hur skrytiga brödskapelser, t ex träd, kunde bli ett problem förritin när olika socknars församlingar battlade om vem som ägde mest. Eller det var en annan formulering. Och så tycker författaren att man ska bläddra i frökataloger på vintern och drömma om våren.
Jag lånade även en bok om kommunikation och etikett i Japan, den kommer jag skriva mer om senare i min andra blogg.
Och så stod jag och bläddrade i en nördig bok om postlådor och en om de svenska bensinmackarnas historia men där fick gränsen gå för allmänbildningen den dagen.
Älskar bibliotek.

Pappa fyller år idag!

Och när jag svängde förbi där med en överaskningstårta ringde telefonen i ett med hyllningar till jubilaren.
Tårtan var en EFS-tårta från Piteå, ett föreningsdrivet ställe (sommarhem?) "Storstrand" brann för några år sedan och min vän M:s svärmor och några andra damer satte ihop en kokbok som säljs till förmån för återuppbyggnaden. "Uppbyggande recept" heter kokboken. Tårtan innehåller rice chrispies blandat med maräng och en sjuden gul vaniljsås på äggulor, grädde, socker, vanilj och Bregott. På toppen: vispgrädde. Gott, värdigt en 72åring.

Loppisbok: Femtio fina fönster

En bok från bokförlaget Semic i härlig 1995-stil. Det fanns en tid innan panelgardinerna och det var ibland roligare. Som de här fräsiga jularrangemangen. (för att komma undan diskussioner om upphovsrätt är min faksimil taskigt komponerad och med en stor blixtsol som döljer halva bilden. Så ingen förleds att inspireras härifrån istället för att beställa boken från ett antikvariat.) Anna & Maria Örnberg, Femtio fina fönster, Semic Förlag 1995.

Foto: fyraåringen

Igår gjorde H och jag om lekbordet till ett kök, komplett med ett par plåtar med pepparkakor, mat och bullar och en ugnslucka som man kan öppna (den vita till höger, lådan till vänster innehåller bilar och båtar, effektiva fortskaffningsmedel för det moderna hushållet). Naturligtvis finns det en synt inom räckhåll i köket, med microfon, så man kan sjunga och spela när man lagar mat.
Idag kom jag på att förrförra digitalkameran fortfarande funkar lite, bara om man använder programmet "egna färger", så då kan hon ju få fota med den alldeles själv. Så här ser det ut hos oss idag och så här blev barnköket.

Det dagliga brödet

Och idag blev det baguetter utan gröt av vetemjöl, olivolja och det sista av rågsiktet. Improviserat, på en halvliter vatten, ett jästpaket och resten på en höft. Utan kladdiga barnafingrar. Det blev ordentligt knådat och det jäste och det blev inte bränt.
Jag börjar få häng på det här minsann.

Die überpyssliche Familie des Mannes

Och så här ser vår version av pepparkakshus ut, baserat på Nyåkers färdiga byggsats. Eller så här ser det ut just nu, efter att nästan alla NonStop ätits upp men innan jordgubbskristyren torkat tillräckligt för att det ska vara lönt att försöka montera ihop det. Glitterströssel i klistallartat blått och rosa, citrusströssel i mer klassisk strösselform.
Den possessiva maskulinumformen i rubriken valde jag främst för att jag tycker det är en cool böjningsregel, dels för att Någon kommer att behöva assistera mig i att rensa upp, särskilt om jag väljer att fullfölja projektet och börja smälta socker.
(Nej det får nog vara, nu tar vi helg och fröjdas åt att knapra på tak och väggar som de är utan att behöva sanera smält socker resten av kvällen! Övriga familjen har ju redan haft glädjen att karata sönder familjen Bodils pepparkakshus och jag kan tänka mig att krossa omonterade väggar om det nu är krossandet som är det balla.)

Revansch: grötbaguetter

Det nya bättre året har börjat.
När jag äntligen lyckas med ett brödbak sker det utan recept och utan att jag noterade mängderna. Ett jästpaket, en halvliter vatten i rätt temperatur, olivolja, socker, havregrynsgrötsrester från lunchen, allt vetemjöl och lantvetemjöl vi hade hemma och lite senare efter rörande rörande och perfekt lång jäsning under ren bakduk när Herr Partner kom hem med mer vetemjöl knådade jag i mer mjöl tills det blev fyra perfekta baguetter. Snitt snitt snitt och skjuts in i ugnen på kanske 225 grader? tills det började lukta gott. Efteråt; vattenpensling och svalning i frid under bakduk.
Kidsen hjälpte till att knåda innan degen fått konsistens där på slutet så det är en hel del städ kvar att göra, det skvätte degkluttar lite väl friskt när de försökte skaka av sig det värsta kletet.