Ekorrhjulet

Tiden går för fort,
var det inte sommar nyss?
Men stjärnklart är det.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Allhelgonahelg,
reser hem bland farliga
älgar och renar.

Midnattssvandring

Det är något speciellt med de där midnattsvandringarna.
Att springa i mörker med mjuka fötter på en jordstig intill bäcken.
Att tänka att om jag nu trampar snett och bryter foten kommer jag att tycka att det här var det dummaste man kunde komma på, vem i hela friden väljer dessa nermörka stigar när det finns adekvat elektrisk belysning och asfaltsbeläggning. Eller om jag snubblar och ramlar ner i bäcken och inte lyckas ta mig upp. Eller om jag träffar på den där galne knivmördaren som så troget har tassat efter mig under alla mina mörkerpromenader hela långa livet, han som lägger sig i lur på ödsligast tänkbara plats och bara inväntar Ögonblicket.
Att tänka att om det går illa, är det ju sällsynt korkat att springa just här. Att tänka att om det inte går illa, så är det ju förtjusande. Att vända och springa ett varv till, bara för att man kan.
Att hitta en lysmask.
Att gå förbi den kvällsöppna storbokhandeln på vägen hem och tänka att det är lustigt att det är så lätt att få tag i böcker (öppet sju dagar i veckan, i dag var det från åtta på morgonen till midnatt) och så mycket svårare att hitta ett ställe som är öppet som säljer kattmat. Att gå hem och klappa sina katter och säga "tålamod".
Att redan i dag längta till nästa midnatt.

Nu kan jag inte skjuta upp det längre

Nu måste jag röja i källaren så rörmokaren kommer åt att kolla felet.


Eja att jag vore rörmokare och inte källarröjare.

Vinterstylade träd

Årets trend bland tallarna: looking granisch. Fören del är det tufft men en del klär otroligt bra i stilen.

Rönnen passar på att tänka sig riktigt vitblommig. Och bollpilarna har anamat den norska stilen

norsk spirea.

Det är bara gärdesgården som kör med klassisk vinterstil.

I dödsskuggans dal

Lyssnar (streamat) på Jonathan Johansson som är gästmusikredaktör för Musikguiden i P3, I dödsskuggans dal kallar han sitt urval. Mörkt, dovt men i det fruktar jag intet ont ty du är med mig. Lite Velvet Underground, Jonathan Johansson, the Knife, Mattias Alkberg, Dylan och en hel del som varken ni eller jag känner igen.
Vemodet det vemodet. Det är väl käppen och staven som tröstar kanske. Vad är det med dunkeltung musik, när det finns fler bottnar och lager än i såväl vattengymnastikmusik som body-pump-power-mega. Portishead skulle jag vilja lägga till i hans playlist men det är ju hans inte min.

Slutklämmen på Ring Klocka Ring

Det verkar finnas en sista vers som aldrig läses på Skansen:

"Ring in den tid, då andarna befrias ur själviskhetens sammansnörda band. Ring mörkrets skuggor bort ur alla land; ring honom in, den bidande Messias."

Nu vet ni det.

Räddarplagg

Jag har köpt en stickad kjol i en ullblandning av lite lamm och merlino och angora eller något annat varmt och lyxigt, med den över jeansen är vintern räddad på ett snäppet stiligare sätt än täckbyxor/termobyxor. Inte lika varmt men ljufvligt för glipan mellan skinnjackan och den lågt skurna jeanslinningen. (endast för utomhusbruk samt i buss/bil/flyg).
Och så stickade benvärmare, insmugna under ett par vida byxben eller ogenerat utanpå. Så skönt i buss/bil/flyg/på kallt kontor eller vid behov av allmänt trygg känsla.
Och så den smickrande figursvängda V-ringade ylletröjan som passar till allt alla dagar. Måste skaffa fler.
Och så en stor sjal till det, eller två.
Som ett vandrande luddigt myys.
(jag brukar hata vintern mindre och mindre ju bättre jag blir på att klä mig varmt. I april brukar vi nästan ha försonats med varandra, årstiden och jag.)

Ungefär 40 år för sent...

... upptäcker jag Janice Joplin.
Köpte hennes postuma skiva Pearl på Amazon för en spottstyver och det är min bäst använda spottstyver på flera veckor.


Sorglig trivia: Leonard Cohens sång om Chelsea Hotel handlar just om henne.

I don't mean to suggest that I loved you the best,

I can't keep track of each fallen robin.

I remember you well in the Chelsea Hotel,

that's all, I don't even think of you that often. 

När låten gavs ut på skiva hade Janice Joplin redan varit död i fyra år.

He vill gärna bli bra

...tänker jag där jag står och beundrar vårt fixade hustakshörn i mörkret. Undrar hur det ser ut i dagsljus? Kanske får ni se foton om några dagar, kanske inte...

Vinterljus

Just när jag trasslat in mig som värst i mina kalkyler över hur kul det är att bo på en plats där det är sommar åtta veckor per år kom sportlovsvädret och svepte omkull mig. Det är ju skönt och ljust nu. Det kallaste, mörkaste är förbi (hoppas jag).

Gott slut, gott nytt!

Kära redaktion och läsekrets,
tack för ett gott gammalt år. Jag önskar er alla en trevlig och rolig avslutning och hoppas på allt gott inför året som börjar om några timmar.

Här hos oss har vi festfint besök av Signe med familj. Hasselbackspotatisen är preparerad och nu är det dags att skala morötter till soppan. Jonas och jag har köpt anmärkningsvärt duktyg och det ser ut att bli en glittrig tillställning.

Planerad nyårsmeny:
Modifierad morotssoppa med harissaolja alternativt turkisk yoghurt
Brytbröd

Renfilé med hasselbackspotatis och sås
Tjusig sallad

Pannacotta med hallon och blåbär

Kaffe

Färsk lingondricka, cocacola, vatten

Vid tolvslaget skjuter Norran fyrverkeri för att fira att de fyllt hundra år i år. Jonas är chef över tomteblossen och de första gnistrar redan utanför köksfönstret.

Först med det senaste, haha.

Jag hann först med att rapportera.
Stora delar av Talkieredaktionen med flera blev bjudna på på 3D-bio i afton och upplevde en av CS Lewis Narnia-berättelser.
Fy sjutton för att sitta i biomörkret och fantisera om att man aldrig är mer än tre meter från en råtta var man än befinner sig (källa: en radiodokumetär i P1 om djuren i staden) och att det sannorlikt bör rassla omkring en och annan gnagare bland popcornresterna i salongen. Om då kompisens mobil vibrerar till mot din arm nu och då och om man begåvats med en orimligt stor portion fantasi är det inte svårt att lägga ihop ett och annat.
Det var roligt att sitta mellan en skrattande vän och en skrattande släkting, tack för i afton. Det gör vi om.

Istället för att ta hand om sig själv

om det inte räcker som drivkraft att man behöver träna för att må bra själv kan man låtsas att man har en väldigt störig och obekväm bulldog som heter t ex Brutus som bara måste gå sina promenader oavsett. Och så tar man på sig vinterskorna och martyroket och tvingar sig ut för att rasta sin imaginära vän. Och nånstans vid första eller andra gulblommiga snödrivan lättar Brutus på trycket och resten av promenaden känns det värt allt snörande att trassla på sig skorna. Hunden sliter sig men kommer kanske hem igen eller så flyttar den till nån som behöver den bättre men det gör inget, det blir enklare så. Nästa dag får man väl hitta på en ny hund.

Frälsning

Till dagens frukost en trippelintervju (ur lördagens Dagen) med tre svenska kristna; en lutheran, en pingstvän och en katolik, angående "frälsning".
Jag attraherades mest av katolikens version.
Han berättar om en personlig omvändelse och andliga upplevelser i sitt liv och säger sedan "... i katolska sammanhang används inte ordet frälsning på samma sätt som i en frikyrka i Sverige. För en katolik skulle min upplevelse kallas för min omvändelse. Det är ingen som tycker illa om ordet frälsning men det är ovanligt att uttrycka sig på det sättet inom den katolska kyrkan. I katolska kyrkans katekes står det om Guds frälsningsplan för hela jorden. Frälsning pågår hela tiden. Det finns ingen frälsning om det inte finns ett liv som överensstämmer med frälsningen, med hjälp av den Heliga Nåden. I liturgin och genom kyrkans sakrament fortsätter frälsningsverket. Frälsningen genomsyrar allt, hela livet. Man kan inte leva av den första upplevelsen man fått. Det är som om lärljungarna hade stannat kvar vid pingstdagen och inte gått vidare."
Det fanns en gång för inte så många årtionden sedan en liten trend i pingst (ev lokalt över vissa delar av södra Lappland, jag var ganska ung då?) om att se Katolska kyrkan som Antikrist, jag tror inte så.
Hittar inte artikeln på Dagen.se men här är deras senaste artiklar om frälsning.

Ljuspyssel

Det är adventstid när som helst, därför dessa enkla adventsljus.

Inspirerad av Höstljus blev det ett upplyst växthus, som en stor ljuslykta. 12 W.

Länk: Bättre än inget

Jakob Hellman sjunger om att bara vara vänner fast man vill så mycket mer. Jacques Brel om att gå med på vad som helst bara man slipper bli övergiven. Ne me quitte pas - lämna mig inte.

Jag önskar jag hade en översättning av texten, den är hjärtskärande. Sångaren ber att kvinnan ska glömma saker som hänt, han lovar henne poetiska omöjliga gåvor - pärlor av regndroppar från länder där det inte regnar, guld som han ska gräva efter under hela sitt liv och till och med ännu längre - och att hon ska få vara drottning i kärlekens land...
Fast det skymtar hela tiden igenom att det finns ganska mörka saker i deras gemensamma förflutna. "Man har ofta sett eld komma upp ur en vulkan som man trodde var utslocknad. Och tydligen kan en bränd jord ge mer vete än den vackraste april. Och när kvällen kommer för att låta himlen brinna, gifter sig då inte det svarta med det röda?"
Sista versen är den mest hjärtskärande.

Lämna mig inte, jag ska inte gråta mer
Jag ska inte prata mer, jag ska hålla mig gömd
för att titta på dig när du dansar och ler
och höra dig sjunga och sedan skratta
Låt mig få vara skuggan av din skugga
skuggan av din hand, skuggan av din hund.
Lämna mig inte, lämna mig inte,
lämna mig inte, lämna mig inte

Här finns en svettig och patetisk version som man nästan inte orkar titta på... och en mer värdig här nedan.

Höstljus

Ikväll var jag med barnen på Höstljus, den årliga belysningsfestivalen i Umeå. Alltid lika trevligt. Kul att se så mycket folk i rörelse. Tänker på vilken belysning vi skulle kunna sätta upp här hemma, få se vad det kan bli.

Tjenare chilenare

Nu är de uppe och det sägs att deras öden följts i medier av fler än de som följde månlandningen. En lättpredikad allegori om en färd från djupaste mörker till ljus.

Tjenare chilenare

Gruvarbetarna som är instängda under jorden beräknas kunna ta sig ut i början av november. Nu finns det ett hål. Håll ut, det blir bättre!