Humor i bibeln

Paulus försvarar sig inför kung Agrippa och berättar om sin omvändelse och sin nya tro på Jesus Kristus. Paulus förklarar för landshövding Festus att han inte alls yrar och att kung Agrippa är väl insatt i det han berättar om. "Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror." Agrippa svarar: "Det går fort för dig att få mig till kristen", varpå Paulus svarar: "Fort eller långsamt, Gud give att inte bara du utan alla som idag lyssnar på mig blir sådana som jag - men utan de här bojorna."

Kaxigt värre.

Jag har styrt och ställt idag, hade nog mått bra av att bli bemött med lite humor.

Två är få

...men kanske bästa söndagsskolan ändå. Vi hann se varandra, prata om viktiga saker, leka och busa. Jo, det är så att ska man ha möjlighet att se barn får de inte var för många. Men söndagsskolan innan dess var också bra, med åtta barn. Och roligt att det äntligen är vår och varmt, vi var ute och lekte Är Trulle hemma, Du är bra och kull.

Nu väntar en upphackad arbetsvecka, först 2,5 dagar och sedan en bonusdag på fredag. Jag börjar med att dra iväg till Luleå och att läsa en hel del som jag behöver läsa. Sedan utvecklingssamtal till dess att det är dags att åka hem igen.

Hej Talkie, jag ska hålla tolk-show

Nu behöver jag åka iväg och veckohandla. Men dagens blogginlägg får bli en pekning till min andra blogg. På lördag rockar jag tolk-show med en vän.  

Här jobbar jag

Igår var jag på en konferens om ehälsa. Om man hoppar till 47:50 i detta filmklipp får man hela vår presentation, inkl PowerPoint och Youtube.
Det är en vän från jobbet och jag som hjälps åt att berätta om hjälpmedel på temat tillgänglighet, delaktighet och självbestämmande utifrån egna förutsättningar.
http://bambuser.com/v/4437545?v=m

Blott en afton bor jag här

Tittar på en dokumentär om Einar Ekberg och Mattias Agnesund, datalingvistiker, littaturvetare, författare med en förlamande muskelsjukdom. I filmen berättar hans mamma om hur mycket av det onda föräldrarna tog ut i förväg när de fick veta att inte bara äldsta sonen utan även Mattias hade samma sjukdom. "Sedan blev det ju livet".
Filmen tar avstamp i Mattias Agnesunds biografi av sångaren Einar Ekberg. Den har intervjuer med Einar Ekbergs dotter Gitten Svanell som berättar om hur det var att vara dotter till Einar Ekberg. Mattias Agnesunds texter talar mer än han själv, välskrivna och välkomponerade. Hans assistenter säger inte ett ord under hela filmen, men torkar, masserar hans hand och placerar fingrarna rätt på styrkulan, matar, skjutsar. Och vännerna som sjunger födelsedagshälsningar och för nervösa samtal i videokamerans sken.
En ganska konstig film som närfilmar Mattias Agnesunds liv men som inte ställer de uppenbara frågorna till Mattias själv om hur han lever och hur han har det. En konstig dynamik där mamman pratar om Mattias, vännerna talar till Mattias, Mattias talar om Einar Ekberg (främst genom sina texter), Gitten Svanell talar om sin far, och berättarrösten mest pratar om Einar Ekberg. Jag vet inte hur greppet var tänkt att funka men jag saknar att få höra Mattias prata om Mattias. Nu är det i alla fall för sent, Mattias Agnesund dog 2010.

Med Mormons bok i handväskan

Ibland gör man saker som man inte tänkt sig. Förra helgen blev jag stoppad på gatan av två missionärsflickor från Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, dvs mormoner. De undrade om jag ville veta mer om deras tro och till min egen förvåning gav jag dem mitt nummer och sa att vi kunde ses på lunchen någon dag. Den dagen var i dag och så kom det sig att jag tillbringade min lunch med två tjejer på tjugonånting som satt på var sin sida om mig på en parkbänk och dialogpredikade ur sina slitna biblar och mormonböcker.

Upplägget var att visa i bibeln på att det i en biblisk församling ska finnas profeter, evangelister, äldste etc. Tyckte jag det var rätt? Bra, för i deras församling är de organiserade precis så. (I kyrkan där jag är uppväxt var det också så, sa jag och fick dem lite ur spår.) Och varför är det så viktigt att det finns profeter? Jo, det kunde de också visa. Tyckte jag det verkade rätt? Tänk då att deras kyrka har en profet som kommit till världen för att förnya kyrkan och som tecknat ned Mormons bok, vars bakgrund de gärna vill berätta mer om nästa gång vi ses. Sen gav de mig ett exemplar av boken, på svenska, och bad mig läsa den under bön. "Då kommer du att förstå," sa den franska videoredigeraren som ska missionera i Bryssel i 18 månader, "att det här verkligen är en helig bok. Det här är inget som någon hittat på för skojs skull."

Jag ska läsa lite i den, det lovar jag.Och jag ska inte ta upp frågan om magiska underkläder om vi ses igen. Jag är dock inte helt säker på att det blir någon mer gång

Riktig musik och väl valda ord

Maria Schottenius skriver i DN om kyrkomusik och präster. Läsvärt, även om jag inte håller med om precis allt. Citatet nedan? Helt och fullt.

Och så har vi prästen. Hur många gånger genom åren har jag inte under musikgudstjänster tänkt: ”Varför kan inte prästen bara läsa bibeltexter?”
Men nej, det ska pratas. Och gärna lite vänligt, vardagligt om att sätta på ugnen, så att folk känner igen sig och inte tycker det är för distanserat och högtidligt?
Ett magnifikt orgelstycke med fullt ös från läktaren, eller en skimrande körsång i vacker stämflätning faller pladask när en präst börjar med sitt småprat om ditt och datt.

Husets tidigare historia

Huset har renoverats under senare år och nuvarande ägares sinne för färg, form och funktion har på ett smakfullt sätt blandats med välbevarade spår från husets tidigare historia. 

Tänk missionshus. Tänk nötta träbänkar, estrad, talarstol. Tänk fromma tanter och farbröder som klätt sig lite fint för att nu är det söndag. Tänk sångböcker i en prydlig trave. Tänk på farbröderna som skottat snö och rensat stuprör, tänk på tanterna som har bakat kakor och kokat kaffe.
Tänk att ta över det missionshus de byggt, tagit hand om, städat och dekorerat för högtider och konferenser, när de en dag har blivit för trötta och för få.
Tänk att ta över det och göra om det. Skapa ett hus som ett monument över övergången från Folkrörelsesverige och funktionalism till... ja jag har svårt att formulera det.
Titta på kristallkronan i badrummet och begrunda att badrummet skapades genom att slå ut innerväggarna mellan två rum i vaktmästarebostaden. Tänk klassresa.

Robban

Precis just nu sjunger kompisen P från förr solo i pingstkyrkan i Robertsfors. TV-gudstjänst i SVT, repris i morgon.

Keruber med glittersnor

I år firar vi julen till minne av att Gud blev människa helt och fullt. Typ sätter glittersnor på keruberna. Det är fint att vara mänsklig, att se det mänskliga som fult är gnosticism. Känner att det här kan vara viktiga grejer som ev kräver att omsättas i handling. Ungefär som hon Eva Spångberg som träslöjdar evangeliet, mitt bidrag får bli att smygkleta glitterlim under näsan på varefviga julängel jag ser. Kanske. Kravall-pyssel-predikan typ.

Kopplingen: svåruthärdligt

Jag ber på förhand om ursäkt men jag kan inte låta bli. Bodil, den här sången är för dig.

Torgny Lindgren i Babel

SVT-play. Typ samma som han berättade i Vasakyrkan i Umeå.

Tjenare chilenare

Nu är de uppe och det sägs att deras öden följts i medier av fler än de som följde månlandningen. En lättpredikad allegori om en färd från djupaste mörker till ljus.

Författarmöten

Din Bok - Finns i Umeå och är en oberoende bokhandel med ett brett sortiment av litteratur - Författarmöten Anita Salomonson, Torgny Lindgren, Owe Wikström mfl. I höst blir det möten med författare hoppas jag.

Debora

Idag hade jag texten på söndagsskolan och fick göra mig bekant med domaren Debora. Hon blev lite slätstruken i min berättelse, men i Domarboken 4 och 5 får man följa en riktig krigarkvinna.

Hon talar om för en krigsherre att han ska dra upp mot fienderna, men han vägrar att dra ut i krig om inte hon följer med. Det lovar hon att göra och meddelar by the way att han inte kommer att kunna ta åt sig äran för företaget, motståndaren ska prisges åt en kvinna. På Deboras order drar Barak ut och dräper hela motståndarhären. Jael tar hand om Sisera, hon hör till tältens kvinnor och använder det hon har hemma, en tältplugg. Och sedan sjunger Debora och Barak en segersång där de skryter om sina bedrifter, hyllar Jael och hånar Siseras mor, målar ut hur hon sitter i sitt hus och väntar på att sonen ska komma hem. Hennes klokaste hovdam svarar henne med det hon vill höra; sonen är nog på gång, med krigsbyte.

I min berättelse så var Debora en god domare som hjälpte folk att fatta beslut och att döma i tvister. Hon hjälpte Israels folk att vinna seger mot deras motståndare. Typ. Sedan över till den mer söndagsskolfäiga historien om den vankelmodige Gideon med sina ulltussar.

Debora är en feminist med stort patos, hon tar plats och ges plats som den mest naturliga saken i världen. I hennes berättelse är en kvinna hjälten. Läs och häpna.

Leonard Cohen

Konserten var ungefär som den här liveskivan från London 2009.
76:åringen var i toppform. "I haven´t been this happy since the end of World War Two".

Där får jag andas ut

Cohen

Idag behöver jag Leonard Cohen. I koncentrerad form och i Ebba Forsbergversion. Eller filtrerad genom Ane Brun. Eller som här, tillsammans med U2.
Däremot visade det sig att jag inte behövde Mikael Wiehes sjuminutersversion av "USA är redo för demokrati". Eller det är som Misosoppa, man både vill och vill inte ha samtidigt.

Kort sammanfattning

...av kvällens gudstjänst.

Hur ska vi nå ut? Gå ut!

Sedan bads det för helande av följande kroppsdelar:
Högerfoten
Knäna
Tungan

Och Gud arbetade med dessa kroppsdelar ikväll, få se hur det utvecklar sig i Umeå.

Vi är värda så mycket mer.

(Tomas Andersson Wij)