Globalisering - när platsen förlorar sin mening

Vissa böcker kan man läsa som Takeri Kobayashi äter sushi. Andra måste man läsa måttfullt och sakta. Jag vill varmt rekommendera Globalization - The Human Consequences av Zygmunt Bauman.

To put it in a nutshell: rather than homogenizing the human condition, the technological annulment of temporal/spatial distances tends to polarize it. It emancipates certain humans från territorial constraints and renders certain community-generating meanings extraterritorial - while denuding the territory, to which other people go on being confined, of its meaning and its identity-endowing capacity. For some people it augurs an unprecedented freedom from physical obstacles and unheard-of ability to move and act from a distance. For others, it portends the impossibility of appropriating and domesticating the locality from which they have little chance of cutting themselves free in order to move elsewhere. With 'distances no longer meaning anything', localities, separated by distances, also lose their meanins. This, however, augurs freedom of meaning-creation for some, but portends ascription to meaninglessness for others. Some can now move out of the locality - any locality - at will. Others watch helplessly the sole locality they inhabit moving away from under their feet.

 Med andra ord: informationsteknologin ger oss möjlighet att bortse från avstånd i tid och rum och delta i nya gemenskaper. Tänk på tunnelbanepassageraren som sitter och chattar med en vän i Japan, med hjälp av sin smartphone. Intill sitter en nybliven hundägare och läser inlägg på ett nätforum om hundar, och läser inlägg om hur man bäst vänjer en hund vid att vara hemma ensam. Nätforumet blir med tiden en gemenskap som skapar gemensamma värderingar och där medlemmarna känner sig fria att utdela pekstraff till dem som tänker på ett annat sätt. Och de flesta andra passagerarna är på olika sätt uppkopplade med människor på andra platser. Informations- och kommunikationsteknologin berikar deras småstunder på tunnelbanan.
Låt oss nu anta att det finns en person i vagnen som sitter tomhänt. För henom blir tiden på tunnelbanan fattigare. Alla andra är någon annanstans.
Det här stycket är plockat lite på måfå, boken samlar otaliga facetter av den nya tiden vi lever i. Tät, elegant, text att inta i små portioner.

Efter skolan - det är jag vääärd

Jag har undervisat på universitetet idag minsann. Och blivit tillfrågad om ett hedersuppdrag som jag funderar på att tacka ja till.
Och för att fira detta högtidliga blev det lunchsmörgås de luxe med rikliga mängder mogen getost, honung och päron. Till det (fast snett efter, dålig synk på måltidsordningen skulle en dietist nog ha sagt) en stor kopp med kardemummate (svart med kardemummasmak) och tunna bitar färsk ingefära och honung.
I den rika inre världen är det flaggdag idag.

Nej det går inte lika bra med en burk smaksatt créme fraiche.

En annan poets kommentar till en poet

Ja Bodil, jag hoppas också att litteraturhistoria får hänga kvar i den gymnasiala allmänbildningen. Nånstans har jag ett pampigt gymnasie-verk av moi, en Topelius-imitation med mångfaldiga svulstiga rim. Och retoriken, den klassiska.

Poeter som besvarar poeter, det är skön meta-konst det.
En av mina favoriter är när Säkert/Annika Norlin/Hello Saferide svarar på You were always on my mind (ni vet där han bortförklarar det mesta med att

jomenasså jag tänkte på dig och det är typ tanken som räknas, Maybe I didnt treat you Quite as good as I should have Maybe I didnt love you Quite as often as I could...)

ja hon svarar på det, med svarslåten Re: Always on my mind

"How come you always bring me down if you say you're the one? / And if I'm always on your mind / How come you've been so hard to find?"

och så fortsätter argumentationen men jag respekterar henne allt för högt för att rippa texten rakt av, dessutom misstänker jag att de siter som utger sig för att ha texter till populärmusik kryllar av digitala maskar och ormar och virus och kakor och elände. Så ni får leta själva på Spotify eller i en skivbutik nära er.

Nationalekonomisk långfrukost

En ny och givande bekantskap är Ekonomifaktas utmärkta website! Vi har suttit hela morgonen och jämfört olika länders bytesbalans, exportandel av BNP och andra käcka siffror. Att försöka förklara ländernas olika kurvor är starkt utmanande för faktaminnet: hur var det nu med Island 2008...

Ett litet quiz: hur fördelar sig Sveriges varuexport mellan verstadsvaror, skogsvaror, mineralvaror, kemikalier, övriga (såsom livsmedel, kläder, möbler))? Svaret finns här.  

Läsvärt om barn med diagnoser

En lång intressant text när ni har en stund över: ADHD-föräldrar.

Ett utdrag:

Jag vet att det ofta blir en strid i hemmet att få barn med diagnoser att göra läxorna, medan skolan nästan förutsätter att man är extrakvalificerad för sådant hemma. Medan man i hemmet ofta försöker få ihop det viktigaste, som mat, hygien, tandborstning. Och att ha kontakt förälder – barn.

Med ett barn med egen npf-diagnos som inte klarar att ta med rätt läxböcker hem eller anteckna vad det är i läxa blir läxläsningen ofta ett otroligt stressmoment och roten till många uppslitande gräl. Varken läxuppgift, penna eller suddgummi finns där det förväntas, eftersom diagnosbarnen omges av svarta hål som får allt att sådant försvinna. Det ingår t o m i diagnoskriterierna. Men förväntan från skolan finns alltid där att ett barn i en viss ålder ska klara att hålla den strukturen, trots att de inte klarar det. Och det förväntas automatiskt att alla föräldrar är goda pedagoger med ork till läxhjälp, även med barn som har svarta hål i sina skolväskor.

(Det är inte tjejen i filmen som har skrivit brevet)

Skolavslutning i kyrkan

I tidningen Dagen uttalade sig en präst för några veckor sedan om att hans församling tagit diskussionen om skolavslutning i kyrkan till nästa nivå och förvägrat skolan att fira en sekulär skolavslutning i kyrkans lokaler (fritt återgett):

det är ju som att det skulle bli stor fest i ditt vardagsrum men du får inte vara med

Vårspel på förskolan

H var Rödluvans mamma. E skulle vara en av fåglarna som sjunger och spelar maraccas. H hade en gul och guldig prinsessklänning, till E hade jag gjort hemsydd fjäderskrud, på bilden syns pannbandet och det finns ett fjädrigt skärp och en målad T-shirt också översållad med hundra tecknade dun (matchat med fågelbensgula tights).
Efteråt var det som brukligt picnic, det regnade så vi satt inne men det var trevligt. Gillar!

Nobelfest

Fredag 10 dec firas Nobeldagen på dagis. Barnen har på sig sina finaste kläder och det dukas långbord. Roligt!

Avdelningen för underliga metaforer

"Livet rodel" känns lite som "Livet parallellslalom" just nu. Jag begriper inte hur jag kunde lottas att köra båda banorna samtidigt.

Man skulle också kunna säga att om min tillvaro skulle vara en månad så skulle den vara december.

Det man gör när man borde göra annat

Lyssnar på Florence and the Machine igen.

Tänker på Ben Watt och Tracey Thorn som jag skrev om på LdL häromdagen. Läs där och lyssna på sången.

Dricker äckligt kaffe

Läser om självmord hos Bodil Malmsten (och undrar varför det inte går att länka till enstaka texter på hennes blogg. Gissningsvis för att allt bra kommer i någon bok lite senare.)

Brygger te

Och, framför allt, planerar en internationell filmkarriär.



(Och så undrar jag om halskrämer hjälper mot allmän skrynklighet, om det går att bära bildäck nerför trappor med ett ont knä, om det går att hitta ett datum för en avskedsdrink på jobbet, om det går att hitta ett datum för en avskedsmiddag för kollegerna, om det går att ställa bilen någonstans i Jörels kvarter där man utan att bära ihjäl sig kan tömma bilen sent nästa fredagskväll. Det sistnämnda tänker jag oproportionerligt mycket på. Nästa lördags skrivning borde jag ju också ägna en tanke. Typ nu.)

Julklappen som inte kom med på önskelistan

Hur kul vore det att få en multiplikationstabell i trä i julklapp? Såg annonsen i en tidning, känner mig tveksam till hur mycket barnaögonen skulle tindra?

Glädjeämnen bland skolämnen

Om nån kompis som ska ha hemspråksundervisning på bosniska inte har lust att gå dit ensam kan man få följa med om man har tur.

Läsarmöte

Om några veckor ska jag undervisa på universitet så den alternativa bloggen får lov att resa sig ur askan. Kan hända nämligen att jag skriver alternativkommunikation.blogspot.com på whiteboardtavlan.
Och så är det bara elva dagar kvar till deadline på uppsatsen så den sortens inlägg blir det en del av också. Och om appar. Och om sånt jag hör på radio.
Det blir inte så mycket som vanligt här på Talkie men i november blir det kanske mer. Vi ses här eller där.

Genombrott

Åh, äntligen. Jag hade någon att prata med. Jag fick resonera, förklara, mäta, tänka i steget och då till slut förstod jag varför mitt förslag i och för sig borde justeras lite, men i grunden var rätt! Yes!

Hela veckan har jag gått med detta mitt ofulbordade och inte kunnat göra ett dugg åt det, för först skulle jag göra det och det och det... Jag har vaknat mitt i natten och tidigt på morgonen.

En klok person undrade förra veckan om jag inte borde göra tvärt om som jag tänkt, vilket jag tyckte var jobbigt, men jag hade inget bra argument för att låta bli. Och som det har gnagt och gnagt. Nu har det släppt. Nu vet jag varför jag inte ska göra tvärtom. Nu kan jag ha helg!

Biblisk historia

Vi avbryter nutidsrapporteringen med en länk till forntiden: Gamla testamentet och världshistorian i en sammanställning.

Timeline of Biblical and World Events

Nutiden, vad ska man säga om den? Illa, mycket illa.

Och jag pluggar

när jag inte är tvåbarnsmamma. Oktober närmar sig och eftersom barnen somnar varenda gång vi åker bil blir kvällarna sena för dem och egentiden för mig kort.
I september rivstartar karriären. Ja oktober närmar sig, men först ska vi ha juli och augusti lediga tillsammans.
Ni skulle sett oss idag när vi sjöbadade och kastade sten. Ni skulle ha sett oss när Herr Partner och jag cyklade med varsin liten vän och när vi letade nya stigar i skogen. Det är sommarsol i min själ mellan varven.

Jag pluggar jag.

Jag ska presentera min färdiga uppsats i Linköping 29 oktober så det gäller att pinna på och nyttja lite tid ibland till att läsa och tänka. Viggo Cavling sa i P1 idag att han ägnat den tid som andra ser på TV åt att skriva sin debutroman. Jag får göra något liknande.
Bloggen fylls på undan för undan, just nu av mina egna tankar som det vore bra att hitta källor som skriver mer om. Eller att avgränsa bort eftersom det bara är 7,5p och blir för spretigt om jag försöker få in allt jag tänkt under fyra års utbildning och sju års jobb på tolv sidor. Det ska bli en liten bakgrund, en metodbeskrivning, ett resultat och en diskussion. En av synpunkterna som examinatorerna hade på de andras uppsatser var att de gärna broderade ut sig mycket i bakgrunden om "Kommunikation är..." och liknande men hoppade över viktiga detaljer i metod/resultat/diskussion för att få plats med allt. Så jag ska försöka. Men just ikväll skulle jag vilja utveckla tankar om tystnad. Jag hinner tyvärr inte läsa om det ikväll, men jag ska försöka hålla kvar tanken i ämnet medan jag går det sista varvet för idag, hänger tvätt, diskar undan och packar.

Att brodera i korsstygn

Janice Light (1997). "Communication as the essence of human life": Reflections on communicative competence. Augmentative and Alternative Communication, 13(2), 61-70.

" Att bygga kommunikativ kompetens kräver en vision
av hur det skulle kunna vara
och modet och engagemanget att förverkliga den drömmen."

Kan ev vara tillämpbart på andra områden.

Huset tomt (och knökfullt)

H och A är hos släktingar och E och jag pluggar. Jag har betat av fyra av sex uppsatser som kurskamraterna skrivit.
Kvartersvärden har påminnt om att vi inte får ha någon av våra barnvagnar stående i trapphuset så nu är det orimligt knökfullt här hemma. Dessutom har vi köpt balvis med toalettpapper och hushållspapper. Och dammsugaren står frammme. Och ena dockvagnen. Och trehjulingen. Och Bobbycar 1 och Bobbycar 2. Och en Pilatesboll. I hallen. Bland annat. Något måste göras.
Men först mer plugg. Spotify, kaffe och peppande tidspress. E sover och det är lättare att läsa hemma än i sandlådan, tro mig jag har testat båda idag.

På hälsotemat

Idag har jag följt E till en doktorand som forskar på små barns saliv och munhälsa. Sedan passerat vi mitt jobb och skrev ut sex seminarieversionsuppsatser författade av kurskamraterna. Jag har läst igenom den jag ska opponera på och ämnet är musikterapi vilket är långt ifrån det jag vanligtvis arbetar med.
Efter att ha lyssnat på senaste Odla med stadsgrönt om hur hälsobefrämjande det är att leva med grönska har jag grejat en lång stund med jord, sticklingar av ampelliljor, dillfröer och ett par potatisar.
Nu blommar pelargonen på balkongen och jag idkar egen musikterapi genom att lyssna på Doktor Kosmos. " Jumbojetar störtar ner på jorden när min pojke går på stan... det hörs jubel ifrån andra städer när min pojke går på stan, det blir en helt annan typ av väder när min pojke går på stan... Vi bygger kojor utav våra täcken och vi kastar lite boll. Vi läser boken om att hästan gnäggar och att lammet säger bä... Himlarna sjunger Du är det vackraste som finns... Och jag börjar tro på livets ljusning när min pojke går på stan"
Gäller i högsta grad även flickan min.