Den allra vackraste färgen

Flaggan till mitt land skulle kunna se ut så här.

Blast from the past

En vän skrev på fejan om hur han efter mycket letande äntligen hittat en sång som alltid spelades på radion när de flyttade till Luxemburg. Det fick mig att tänka på en sång som spelades i radion på kvällarna den där första månaden då stor-J (fem och ett halvt) och jag bodde i en stor lägenhet nästan utan möbler. På den tiden tyckte jag tyska var lite lättare att begripa än franska, så radion som höll mig sällskap stod ofta på någon tysk kanal. Sången jag minns hade ordet ewigkeit i texten, men mer än så minns jag inte. Jag kan avslöja att det är svårgooglat... Jag ger inte upp än men kan i alla fall glädja er med en annan radiohit från samma tid och språk. Bra träning av tyska tje-ljud är det också.

I valet och kvalet

70 blanka euromynt kostar kalaset.
Det är 38 dagar kvar.

Hinner jag lära mig älska Bob Dylan på den tiden?

Grattis alla logopeder i Europa!

Idag är det minsann den högtidliga Europeiska logopeddagen! Som namnet antyder borde yrkeskåren ha högtidlighållits i såväl Belgien som Luxemburg och för all del även Grekland.
Här firades det med att 4åringen läs- och skrivutveckas och tvååringen lärde sig klippa, viktiga skills i jobbet om de vill axla mors mantel.
På torget bjöd purfärska logopedstudenter (som jag hade en introduktionsföreläsning för alldeles nyss, det är deras första termin) på karameller, broschyrer om språkutveckling och ganska roliga vykort - och så hade de frågesport som både jag och Herr Partner spikade.
Vilken talsvårighet har huvudrollsfiguren i The Kings Speech?
Hur många logopeder finns det i Sverige?
Var är de flesta logopederna anställda i Sverige?
Vilket av ämnena lingvistik, medicin och pedagogik läser logopeder inte i grundutbildningen?

Och så har jag bloggat i den spirande bloggen Alternativ Kommunikation (om afasi alternativa styrsätt andning autism bliss demens det här samhället epilepsi ickeverbal kommunikation läs&skrivsvårigheter ordprediktion röst samtalsanalys språkstörning symboler talflyt talsyntes teamarbete tecken telefoni vokabulär välbefinnande ätande, t ex)
Jag hade besöksrekord i februari, 364 sidvyer (blygsamt jämfört med Talkie Walkie men ändå uppmuntrande) och jag hoppas att trenden sitter i. Det är ju så bra att ha en virtuell magnetlist att sätta sina hårnålar, gummisnoddar och nagelsaxar på för att lättare hitta verktygen när man behöver dem.

Projekt springväg

Den officiella inbjudan till vårens bästa fest kom just. Kören i Luxemburg ska ha knytkalas på temat Spets och peruker.

Jag samlar inspiration inför en räd till Olssons tyger i morgon...

Smoke and mirrors, Paloma Faith



Peruker:

Det här håret (en tokfin bild jag inte vill låna utan tillstånd)

Ett sämre alternativ.

Dekor:

funderar på om det går att köpa en påse ljusmanschetter på Kupan.

Allt detta sammantaget tänker jag mig en blank knälång underklänning, en stor mängd tyll (kanske en del av nyårsdukningen?) och något slags yttertyg av spets. Påsydda blommor här och var. Lösögonfransar - om det går att applicera dem.

Uppdatering:
Min kompis P tipsade om en film som visar precis hur man gör. Kanske får jag användning för lösögonfransarna jag fick av honom för att ha på första dan på nya jobbet...

På startlinjen

Det är mycket nu.

Kanske är det inte mer än vad andra har så års, in the rodelest of months, men den känslomässiga laddningen i luften gör att det känns svårt att andas när jag tänker på det som ligger framför.

I morgon måndag kommer vårt allra högsta höns på besök på jobbet och hela arrangörskommittén har drabbats av akut och smittsam panik vilket gör att jag och de fyra andra som ska hålla femminutersanföranden sätts under extrem press. Dessutom ska mitt team arrangera en entimmes workshop där allt fortfarande är vagt i konturerna. Tio eller 550 besökare? Ingen vet. Detta arrangemang kommer att avrundas med jobbets julfest men teamet och jag har enats om att städa bort efter workshopen, gå ett varv på partyt och sedan gå på restaurang för att säga adjö till mig. De andra, alltså.

Sedan blir det tisdag och jag måste lämna in bilen på morgonen - äntligen vinterdäck! - och förhoppningsvis kan jag hämta ut den på lunchen. På kvällen genomför kören säsongens sista luciatåg som brukar följas av en riktigt rolig festkväll.

Onsdag morgon gäller det att vara tidigt på jobbet, för då ska jag ställa i ordning för frukost med en massa människor. (90 bjudna, kanske blir det 75 som kommer). Duka upp, hämta färska croissanter, fixa kaffemaskiner till mina frivilligarbetande baristas, göra fint och förbereda ett litet tacktal (en insamling pågår, information har en tendens att läcka...). Onsdag lunch blir det äntligen träning med T.

Sen kommer torsdagen med sin jullunch, och fredagen då bilen ska stå fullpackad och jag ska bege mig till Bryssel. Än så länge vet jag inte vilken dag jag ska vara ute ur lägenheten. Om det blir till jul måste jag nog köra två varv under helgen.

Och sen återstår tre dar i det här landet.

Avenue de la liberté, december 2009

Två saker man kan göra för att lugna sig: sjunga i kör och gå på gym. Det går inte att tänka på oläst historia när 14 kvinnor sjunger fyrstämmigt och vi förstasopraner prickar ett klingande och högt F. Det går inte att tänka på opackade boklådor när samma kör har julklappshets. Det går inte att tänka på oavslutade projekt när T pushar mig att lyfta vikterna fem gånger till.

Tyvärr går det alldeles utmärkt att tänka på allt det och mer därtill just nu, men jag tröstar mig med Livet, rodel. Man kommer ner.

Avdelningen för underliga metaforer

"Livet rodel" känns lite som "Livet parallellslalom" just nu. Jag begriper inte hur jag kunde lottas att köra båda banorna samtidigt.

Man skulle också kunna säga att om min tillvaro skulle vara en månad så skulle den vara december.

Bryssel - Umeå: 2 - 2

Bloggen Talkie walkie kraftsamlar inför 2011 och de två redaktionerna i Benelux samlas under samma tak i samband med nyårshelgen.

- Det här ska inte ses som en nedskärning, säger Jorun Boklöv. Det finns visserligen fog för påståendena att Luxemburgbevakningen kommer att minska, men Talkie walkie har aldrig lagt fokus på geografi utan mer på de inre landskapen.

Jorun tror på synergieffekter i samband med flytten men betonar att Talkie walkie under 2011 kommer att återgå till två kontor på kontinenten.

- Bryssel är ju en miljonstad och min bedömning är att vi bör dela upp bevakningsområdet.

Konkurrentbloggen Life de Luxe kommer att följa med i flytten. Efter ett planerat namnbyte hoppas Jorun Boklöv att den tio år gamla bloggen ska återfå något av sin forna vitalitet.

- Ett nytt liv i ett nytt land, det är ju det ämne LdL alltid kretsat kring!

Förändringen sägs bero på ändrade anställningsförhållanden. De två redaktionerna i Umeå berörs inte av omstruktureringen,

För mer information: Life de Luxe: Life utan Luxe

Om jag hade

... ja vad är det som fattas för att jag ska kunna fira någon sommarvecka i Pauki någon gång?
Just den här sommaren kanske det är en värdfamilj... Men hittills har jag aldrig lyckats bege mig så långt norrut på sommarlovet. Det känns som att kartan tar slut efter soliga Västerbotten.

Vad tror jag om detta Pauki? Det känns overkligt, märkligt. Ett fjällandskap fast utan fjäll? En stor sjö tror jag mig veta att det finns. Myggor i mängder, tar jag för givet. Men vad gör man där uppe?
Det finns definitivt på listan över resmål jag vill besöka, fast inte riktigt tror att jag kommer att nå.
Pauki, Samarkand, Tashgent. Lima.

Nästa vecka ska jag däremot till ett närbeläget grannland.

Härliga picknickar och beneluxbesök

Till er som lever härliga picknickliv och/eller har tillgång till fungerande symaskin(er): beskrivning på ett praktiskt lock som dessutom hörs vara ekologiskt.

Den kommande helgen satsar jag på nischen härligt globetrottande och beger mig till Rotterdam för att se vad som där har hänt. Eller, för att vara exakt, för att se vad som hänt i övriga Europa. Det blir designkonferens i dagarna tre och det enda tråkiga är att jag inte kommer att hinna hämta andan innan det är måndag och all denna frånvaro ska betalas. Lyckligtvis är korridorerna halvtomma lite överallt den här årstiden så det ska nog ändå bli hanterbart.

Nederländerna är (i mitt huvud) den bortglömda tredjedelen av BeNeLux. Vad har man på sig i Rotterdam undrar jag och kommer själv på att det finns två självklara lägen: råtta eller dam. Ett picknicklock på huvudet är ett tredje alternativ. Hur som helst måste jag stryka.

Vive la ville!

Luxemburgska staten har precis släppt tio kortfilmer om landet. Så här bra är det att bo där jag bor: Luxembourg ville