Första veckan i skolbänken

Oj, så många möten. Så mycket information. Högt och lågt. Det liknar inget jag gjort förut, och ändå sitter jag på mitt vanliga kontorsrum med mina vanliga kollegor runt omkring mig.

Nu är det skönt att det är helg. Jag kommer att behöva mycket tid för att återhämta mig. Spy kids är kanske inte så avkopplande, men det får duga ikväll.

Idag var det förresten ett märkligt och komiskt avbrott i videomötet som kändes lite som taget ur en film. Ledningsgruppen var uppkopplade och pratade om ditten och datten som rör verksamheten. Plötsligt kopplade ytterligare ett konferensrum upp sig mot oss, fullt med människor som 1. skickade ut ett ljud som gick i rundgång genom vårt videomöte, 2. inte visste hur de skulle stänga ner sitt videosystem. Eftersom högtalarna sände ut störljudet kunde vi inte prata med dem eller varandra. Vi väntade och väntade. De tryckte på alla knappar de kunde hitta på alla fjärrkontroller, stressade och svettiga. Jo, det var underhållning.

Knäpper mina fingrar

https://www.youtube.com/watch?v=Ir2p8OvMn2k&feature=youtube_gdata_player
När jag spring lyssnar jag på musik och identifierar mig - med texter gode långt ifrån min fysiska vardag. Men känslan.
Jag är coolast i världen när jag flyger fram till denna. När jag och min klick glider in på klubben och jag knäpper mina fingrar, richie rich.
När Timbuktu ska springa en mil istället för att bränna en bil fnissar jag först lite åt detta gulliga försök till uppfostran av ungdomen, förebildlighet och präkt. Men jag tar också lite längre steg, hänger kvar längre i luften, svävar.
Ken Ring sjunger om ett partaj som urartar i nakenfest så minns jag en rolig trettioårsfest (men de dansande nakenfisarna på festen var alla under 3år;-)
Och så favoriten om att pumpa järnskrot, spela match och segerrusig få med sig någon härlig till macken på kaffe och kaka och sedan ta en taxi hem tillsammans. Eller den om att fråga sin vän hur läget är, under äppelträden.
Eller om the leggy blonde, med hår som når ända ner till benen och ben som når ända ner till golvet.
Och så rytmerna.
Den som inte älskar att springa har inte satt ihop rätt spellista;-)

Nobelpriset i litteratur

Årets nobla pris i litteratur tilldelas Jorun Boklöv och det kom verkligen som en överraskning.

Upp flammar tanken
Men ingen penna går
Stordebutromanen
Står på tillväxt än ett år

Och ändå ska man prisas och rosas
av´rundhänt priskommitté
här ska det hyllas och gosas
man förstår inte riktigt de'

Mmm, säger förlagens representant
(en kladdig och ganska inställsam fjant)
Vi ville belöna en läsande tant
Och tacka generöst slash galant

Vi är så nöjda och glada
vi trycker ju mördareliten
Vi samlar stålars i lada
När ni kärringar köper skiten

Skriv inte. Läs - ännu ett år
så behåller vårt konto balansen
Du dyra snygga hyllmetrar får
och Läckberg slipper konkurrensen

Årets nobelpris i litteratur sponsras av Bokus, Amazon, Fnac och Filigranes

September och oktober

Septembermusiken och oktobermusiken kom sent i år.

September blev The National med nya skivan Trouble will find me. Jag måste erkänna att jag inte lyssnat in mig på den, men så här låter ett slumpmässigt valt spår:

Oktober blev en problematisk dubbel-CD med och om Peter Gabriel. Scratch my back /and I'll scratch yours. Första skivan - "Scratch my back" är en samling coverlåtar, samlade för att Gabriel inte ville skriva musik utan bara tolka andras material. Därifrån akn man till exempel lyssna på The power of the heart, en sång som Lou Reed skrivit men som jag aldrig hade hört förut. Tyvärr åtföljd av lite för personliga bilder (eller är det bara jag?).

Men, undrar vän av ordning, vari ligger det problematiska? Jo, titta på datumet på videon. 2010! Hur stämmer det med utmaningens fokus på pinfärsk musik? Rätt bra trots allt. För stackars Peter Gabriel som hade tänkt sig ett roligt utbyte med artistkolleger har fått vänta och vänta på de andras tolkningar av hans material (se tragikomisk artikel på Wikipedia). Till sist fick han plocka in några mindre kända kamrater så det ändå skulle bli en skiva.

Som till exampel Feist feat Timber Timbre som spelat in Don't give up.

Men månadens musik är ändå Ane Brun. Och Tonbruket. Dem såg vi på Cirque Royal förra söndagen.

Men de två skivorna jag köpt med henne (2003-2013 samt Rarities) faller på grund av att de är samlingsskivor från nu och förritin. Och Tonbruket faller på att de sålde slut på sin färska skiva så jag fick ta en från 2011. Och sånt går ju inte för sig.

Tyvärr finns det inte mycket av den magiska kombon på Youtube, och de som försökt spela in från konserterna borde köpa nya mobiltelefoner. Så det så. Här är i alla fall en annan låt med Ane och en med Tonbruket som de spelade som förband innan de återkom som kompband.

Nu tar vi Särimner

Så här kan det gå till hos oss om kvällarna.

I dagens anledning

Detta är ett fredagstextcollage:
Vi kallar det äventyr
Sökresultat
Ja hallå
Ribbing ryter
Soundtrack(spotify)
Man kan köpa en storpack gurka
Man kan ha svårt att kolla
Man hoppas och hoppas på dagen och stunden


Men på söndag reser vi utomlands

Blast from the past

En vän skrev på fejan om hur han efter mycket letande äntligen hittat en sång som alltid spelades på radion när de flyttade till Luxemburg. Det fick mig att tänka på en sång som spelades i radion på kvällarna den där första månaden då stor-J (fem och ett halvt) och jag bodde i en stor lägenhet nästan utan möbler. På den tiden tyckte jag tyska var lite lättare att begripa än franska, så radion som höll mig sällskap stod ofta på någon tysk kanal. Sången jag minns hade ordet ewigkeit i texten, men mer än så minns jag inte. Jag kan avslöja att det är svårgooglat... Jag ger inte upp än men kan i alla fall glädja er med en annan radiohit från samma tid och språk. Bra träning av tyska tje-ljud är det också.

Strippklubb vid stugan

Kusin K uppmärksammade mig på denna obehagliga nyhet: Dragan Bratic öppnar sin tredje strippklubb, nu på värdshuset i Mörsil, Jämtland. Han har varit i branschen i tio år och är etablerad i Särna, Dalarna och i Karlshamn, Blekinge.
http://op.se/lanet/are/1.4197794-vardshuset-ska-bli-strippklubb-hoppas-locka-skidturister
Utdrag ur artikeln som man kommer till om man följer länken ovan:
"(...)
– De som åker skidor är ju sådana som har jobbat hårt. Det är ju inte socialbidragare. Och de som jobbar hårt vill slappna av och få en fin buffé och se på lite underhållning, säger han. (...) Så här står det i en artikel på P4 Blekingens hemsida: ”Stripporna tjänar upp till 600 kronor per show beroende på vad de gör. Att dansa ger mindre betalt medan man tjänar mest på att onanera eller använda en dildo framför kunden.” Polisen utredde om bolaget bedrev olaglig porrverksamhet men lade sedan ned undersökningen eftersom det saknades bevis."
Och så en kommentar från en av ÖP:s läsare:
"Vilket skönt samhälle vi har där det finns en marknad för strippklubbar, men där det inte går att betala några korvören i skatt som kan gå till äldreboenden och elevassistenter. Men visst, de elever som saknar vuxna förebilder i skolan kommer väl att skopas in av "entrepenörer" som den där Bratic."

(Mörsil ligger ca 3 mil från svärmors stuga.)
Ogillar.

Torsdagkväll, TV-kväll

Kvällens TV-upplevelser (mellan elva och tolv):

Jag hamnade först mitt inne i en amerikansk skräckfilm, dubbad till franska, där några olycksaliga grottforskare råkade öppna en grotta som Verkligen Borde Fått Vara Stängd (spänningsmusik...). I nästa scen såg man två blonda flickor på skogspromenad. Alldeles bakom dem rämnade marken och en hel hjord av soffbordsstora ekoxar med mord i sinnet dök upp och började jaga dem.

Kanalbyte.

Sen blev det ett knäppt men roligt belgiskt magasin vars ramhandling skildrade hur en belgisk journalist kom insnubblande i en liten afrikansk by och köpte en cykel. Hans råd till resande: om några barn vill ha betalt för att vakta din cykel så betala dem, annars plockar de ner den i småbitar. När det är dags att resa hem, sälj inte din cykel utan skänk den till den människa som hjälpt dig mest. Så får du en bror i Afrika (alltid bra att ha). Mellan byscenerna fick man följa med till nynazister i Mongoliet, till magdansöser i Egypten och till bensinförsäljare i ett land som eventuellt var Nigeria. Lite väl mycket "titta vad mycket konstigt som finns om man vågar sig utanför Belgien", men å andra sidan vågar vi ju oss knappt utanför Belgien så vi tillhör säkert målgruppen.

Sen blev det diskussionsprogram om de små- och medelstora företagens villkor och då tyckte vi att det fick räcka med tv-tittande. Vi får se hur många dar det dröjer till nästa gång. 

Grattis Leonard

Idag fira Talkie Lelles namnsdag. Tack för:

Who by fire, who by water, who in the very merry month of may, who by very slow decay, and who shall I say is calling?

och

I'm the little jew who wrote the Bible

och

Can you tell me why the bells are ringing? Nothing's happend in a million years. I've been sitting here since wednesday morning. Wednesday morning, can't belive my ears.

och

Let me be somebody I admire, let me be that muscel down the street. Stake another turtle on the fire, guys like me are mad for turtle meet.

och

This waltz, this waltz, this waltz, this waltz, with it's very own breath of brandy and death

och

she brings you tea and oranges that comes all the way from China

och

don't stoop to strategies like that, that hides behind the cause and the effect

och

You got away, didn't you babe? You just turned your back on the crowd

och

So long, Marianne, it's time that we began to live and love and laugh about it all again

och

The sisters of mercy they are not departed or gone

och

It comes down in every kitchen, the suicidal bitchin' determining who shall eat and who shall serve

och

It's fathers day, and everyone is wounded

och

I'm not jellous and besides it would still be alright...

och många fler små rader man kan gå och gnola på nr man behöver det.

Vilka rader tänker du på idag?

Svärord

Ägnade ca en timme igår åt att tillsammans med en vän och Herr Partner försöka luska ut vilken skådespelare det var jag tänkte berätta om, storyn var bara att vännen berättade att Janne Schaffer verkar otippat matlagningsintresserad och att hon sett på TV att han hade ett fint kök och då ville jag berätta att en skådespelare i en intervju berättat att eftersom han skådespelar och frun skådespelar och de har tre stora barn så blir det inte mycket tid till hobbies så han har liksom valt att låta matlagning och inköp bli ett intresse. Det var själva storyn.
Sen var mina ledtrådar att han är svensk, brukar spela polis eller skurk, att han är ca 48 år och ser ut att ha ett BMI på 24, att han nog är ungefär 185 lång och mörkhårig, kanske med självfall men ibland är han snaggad, att han ser ut som att han lika gärna skulle kunna tala finska, att han har lite låg panna och bulliga ögonbrynsmuskler och inte Mikael Nyqvist-höga kindben utan bredare rakare konturer. Vännerna kom på rätt svar direkt, förutom att jag inte kände igen namnet och sa att de hade fel. Så vi googlade och bildgooglade och nyttjade Wikipedia och diverse andra resurser tills Herr Partner gissade på Mikael Tornvigg som råkade finnas i samma bildruta som rätt svar.
Rätt svar finns i denna bildkavalkad, ett hopklipp av hans vanligaste replik oavsett roll.

Mitt liv som Facebookmuseum

“Millions and millions of people have spent years curating the stories of their lives, and there’s no way to share them,” Facebook CEO Mark Zuckerberg said.

Nu har Facebook kommit på en ny produkt, man ska kunna göra den totala egoutställningen med en tidslinje. Så att intresseklubben till exempel kan hållas underrättad om vilken musik man lyssnade på för tre år sen.

'elt sitii*

Mitt gym är bra men de spelar usel musik. Uptempo technopop och det är alltid om kärlek och saknad och hormoner fast kärleken är på nivån "Du är så fin att jag till och med är beredd att stanna kvar ända tills solen går upp". Och jag undrar seriöst om det är billigare att spela dåliga artister.
Och jag skruvar upp ippen till cardiopasset. Springer man i takt till den här får man faktiskt båda hjärta och smärta på köpet.

* Health City för oinvigda.

Cirkus

Inte provocerande och inte svindlande. Inte världsbäst men helt OK. Saker som är tråkigt: tråkiga clownwr. Sådant som är roligt: överraskande akrobater klädda i vanliga kläder. Sådant som är imponerande, folk som vågar hänga i tårna flera meter över marken. Hundar som gör konster är alltid skoj. Hästar som gör konster är sådär. Buktalare måste vara roliga och ha bra ljud, annars somnar publiken. Och människor som kan hålla tio rockringar igång har snygga magar.

Danmark del 5 - Legoland

På skalan värt en resa, värt en omväg eller värt om det ändå ligger på vägen var det helt klart värt en resa. Perfekt barnresemål, allt fungerade för barnen. Det fanns stationer där man kunde bygga med lego när man behövde utlopp för kreativiteten och lite lugn och ro. Det fanns ett Duploland med roliga lekstugor med olika teman.

Störst utbyte har man om man är längre än 120 cm, och längre än en meter ska man absolut vara, då får man åka det mesta med en vuxen.

Det fanns små lättsamma aktiviteter som duplotåg och minipariserhjul. Lite mer utmanande som safaripark med små jeepar på räls som man fick köra runt i. Hoppande grodor för barnen med lite fritt fall, Kålormen, en enklare berg- och dalbana som gjorde en lite yr.

Som vuxen var Robotarmen den roligaste, där man fick programmera in sitt eget program med kullerbyttor, snurrar, vikningar hit och dit. Lego X Racers var den tuffaste (man kunde blunda i vissa passager) berg- och dalbanan och Draken den roligaste. Timmerrännan var helt OK.

Vattenåk som kanot, Vikingasplasch...

Nej, detta blir bara torrt och trist, åk dit och se det själv!

Danmark del 4 - underhållning

På Tivoli i Köpenhamn fick vi se en fin äventyrsbalett om Tummelisa. Vi hade läst H C Andersen sagan hemma, så barnen hängde med i berättelsen. Roligast var de dansande grodorna och vackrast när Tumelisa fick dansa med sin prins på slutet. Skalbaggarna var tokiga och dumma, eftersom de inte godtog Tummelisa som brud till unge herr skalbagge. Herr mullvad och fru råtta var söta tillsammans och det var lätt att förstå att tycke kunde uppstå mellan Tummelisa och svalprinsen. Pantomimeteatret i sig självt var också värt ett besök, med sin vackra påfågelridå och gyllene träsnitt.

I Esbjerg hamnade vi på sommarunderhållnig i Byparken, en kraftig sluttning med plats för tusentals besökare. Kvällens band var ett coverband som bjöd på en hyllning till the Boss, Bruce Springsteen. OK som picknickunderhållning, men när vi ätit drog vi. Vi hade ju inte hyggat oss med öl och vin, så vår hörsel var i lite för gott skick för att njuta fullt ut.

4D-bio på Legoland var en rolig och skön paus. 3D med tillägget att filmen kompletterades med vindpustar, snöfall, vattedusch och rökeffekter som förhöjde upplevelsen av filmen. Vi hann med Byggare Bob, Lego Racers, Clutch Powers och den bästa filmen Spellbreaker.

Trästockfestival

Några hålltider för er som tänkt hälsa på oss och festivala lite:

Fredag
17.15 Ola Magnell
19.15 Kajsa Grytt
20.00 Säkert!
22.15 Kapten Röd
00.15 Sahara Hotnights (dock aningens oklart om det är fredag morgon eller lördag morgon som åsyftas)

Lördag
18.15 Stefan Sundström
20.45 Lisa Miskovsky
22.45 Movits!

Sen finns det förstås massor av andra små och stora artister att upptäcka.

Husalternativ

Om vi bott kvar i Stockholmsområdet kunde vi ha häpnat över det här huset. Nu kommer vi i stället att ägna vår tid och våra krafter åt det här. (Nu finns inte bilderna på vårt hus kvar längre, ni får komma och titta på det i verkligheten!)

Jag gillar inte alls stilen på det i Kista, men jag älskar det faktum att något så helhjärtat gått in för att förverkliga sina drömmar. Drömmarna kring vårt hus i Schaerbeek är mindre storslagna, ingen kommer nog att tycka att det är anmärkningsvärt. Jag hoppas ni kommer att tycka att det är trevligt och att ni alltid ska känna er välkomna dit. Än är det inte vårt, men vi är på väg ditåt.

Projekt springväg

Den officiella inbjudan till vårens bästa fest kom just. Kören i Luxemburg ska ha knytkalas på temat Spets och peruker.

Jag samlar inspiration inför en räd till Olssons tyger i morgon...

Smoke and mirrors, Paloma Faith



Peruker:

Det här håret (en tokfin bild jag inte vill låna utan tillstånd)

Ett sämre alternativ.

Dekor:

funderar på om det går att köpa en påse ljusmanschetter på Kupan.

Allt detta sammantaget tänker jag mig en blank knälång underklänning, en stor mängd tyll (kanske en del av nyårsdukningen?) och något slags yttertyg av spets. Påsydda blommor här och var. Lösögonfransar - om det går att applicera dem.

Uppdatering:
Min kompis P tipsade om en film som visar precis hur man gör. Kanske får jag användning för lösögonfransarna jag fick av honom för att ha på första dan på nya jobbet...

Barnförbjuden lördagkväll

Ikväll ska ni veta är det barnförbjudna aktiviteter här hos mig. Jag gör textiltryck och blandar olika nyanser baserade på grundvirket svart-vitt-silverglitterpopup-grön-gul. Till det en radiodokumentär om värdetransportrån. Småvännerna sover utom hör- och pethåll.
Nästa aktivitet på agendan är tekokning och målning med skoltavelfärg, till det blir det tankeväckande vuxenradio.