På tröskeln

Gott nytt år, kära ni. Chaplin sover bredvid mig i soffan, halvt invirad i sjalen jag har på mig. Hon har haft ett par jobbiga dagar, det där med fyrverkerier är inte en grej hon tycker mänskligheten behöver hålla på med. Men grannarna verkar inte ha fått det memot, i parken smäller det fortfarande.

Det blir nytt år, då listar vi nya föresatser. Det  är ju den här gången allt ska bli så bra, det är ju nu vi ska bli så lyckade. Kanske blir det verkligen så, kanske blir det inte alls av. Men, som Susanna Birgersson skrev i DN häromdagen:

Varje misslyckat försök borde ses som en liten framgång – om livscoachspråket tillåts.
Och än viktigare: det ligger ett värde i själva det faktum att vi försöker.
Om vi begrundar de lite allvarsammare föresatserna i genren nyårslöften: människor sträcker sig efter det hela, det genuina, det storslagna, det vackra. Även om vi inte når ända fram är avsikterna uttryck för längtan efter något bättre

Jag har inga storslagna planer, det mesta är fortsättningar på sånt jag redan påbörjat eller åtminstone tänkt börja. Jag har anmält mig till Apartment Therapys januariutmaning "The January Cure" som ger städuppdrag i januari månad. Dagens mail läste jag för sent på dagen, jag har inte hunnit gå ut och köpa blommor. Men jag har en kruka fina hyacinter som kan få flytta från sin plats i den öppna spisen upp på soffbordet om jag bara röjer undan lite. Det får bli dagens uppgift.

Och jo, en annan sak har jag tänkt göra 2015. Blogga mer. Vi hörs!

Ogjort väder

Definitionen av uttrycket "ogjort väder".

I lördags tvättade jag och hängde ut kläderna på tork. Idag tog jag in dem igen, körde dem i tvättmaskinens centrifug och sedan hängde jag dem inne på tork. Well, well.

Tackar

Ikväll rev vi av en 19mannafest med mat och prat. Den föregicks av tre kvällar av matlagning, städning och dukande och gästerna hjälpte till med både buffé och fixande. Så sköna människor jag känner!

När man fyller 36 kan man t ex få:

en snickrad träminiatyr av sig själv

ett roligt spel

en massa kramar

en mjukglassmaskin

växande växter

coola träningskläder, presentkort på träning, hörsnäckor till musikspelartelefonen och en armbindel att lägga den i

en marängpaj med hemkokt lemoncurd

vegetarisk buffémat där gästerna kom med flera av rätterna

lyckan i fontanelldoft

en massa Facebookhälsningar

en räkmacka på Bureå dagledig-kafe

en lång bilresa i gott sällskap

ett lätt snöfall

spännande bilder

ett långfika chokladtårta med en vän

ett välkommet erbjudande om hjälp

ett telefonsamtal på franska

en bok om insekter

och glädjen i att klippa klarröd cornell med sekatör

Spring

En ny låt till löparlistan. Timbuktu, med låten Spring, som handlar om... att springa. 

Det är så häftigt denna transformation: att lyssna på en text om att springa med blodsmak - och känna peppens pepp.

Ikväll tänker jag gymma igen, men just nu rycker det snarare i långlöparbenen. Nya bra låtar på spellistan och nytt batteri i spelmaskinen aka telefonen.

Jag är så glad och förvånad över återupptäckten av kroppen, hej igen kära vän. Jag börjar minnas mig.

http://open.spotify.com/track/5N50bLMswtMN06xaUvwjeE

Städar fläkten

Fett så tjockt att det
inte går att lösa upp med
diskmedel. Sörjigt.

Höstmys

Jag binder en krans
av knallröda grenar, rysk
kornell och kärlek

Bra gjort, Jorun!

Får jag säga det själv så ligger jag någonstans mellan "väldigt bra" och "verkligen bra" på skalan. För jag har fixat kommentarsvisningen så att man nu kan se alla trevliga små anföranden som folk annars står och håller i skymundan, med hopp om att någon människa någon gång ska komma förbi och uppfatta det kloka man tänkt och formulerat. Samtidigt rensade jag bort en hel de l digitala blottare som stod och var otillbörliga i skuggan.

Jag gör mig till talesperson för både redaktion och läsekrets och överlämnar en digital bukett av vårens vackraste lördagsblommor. Bra jobbat!

Ägandets pris

Saker och grejor, ägodelar och skit som ska underhållas, servas, sorteras, hanteras, kompletteras och lagas. Tid och pengar, pengar och tid.
Just nu vill jag bara ha kottar och pinnar. Komposterbara. Bläk.

Hallå hallå, Jörel här, kom!

Hej kära systrar, hej kära läsare, nu är jag tillbaka i bloggosfären.
Dagens nyheter och några färska observationer.

1. Jag har fått nytt jobb!

Det är nästan litegrann som att bli kär när det säger klick mellan den som söker jobb och de som söker en ny kollega. Jag gick på intervju i förrgår, och i går morse fick jag beskedet.

Och det är nästan litegrann som att göra slut när man måste tala om för sin chef att tyvärr, tyvärr...


Och så känner man sig som en svikare, fast en glad svikare.

2. Vissa nyårslöften går lätt som en plätt, andra blir bara pannkaka

Årets två nyårslöften hör till kategorierna "askes" och "konsumtion". Askes: Jorun avgav ett spartanskt nyårslöfte om att avstå från socker i två månader, och jag hakade oreflekterat på. Konsumtion: Jag avtvingade Jorun ett löfte om att vi varje månad detta år skulle köpa en ny CD. Musik utgiven 2013. Och "Greatest Hits of the Nineteen-Hundreds" gills inte,  vad som än står på omslaget.
Otippat visade det sig att askesen var det lätta, äntligen en fullständigt godtagbar ursäkt när mina kakbakande kolleger dukar fram ännu en burk med chocolate chip cookies, eller när dottern gör molten chocolate lava cakes.
Men det här med musiken. Snälla ni, hjälp! Vad finns det för bra ny musik! Klockan tickar.

3. Speaking of resolutions

En av mina kolleger la upp följande på Facebook på nyårsdagen:
"1280 x 800. Same as last year."

4. Sociala medier

Jag har tagit en paus från Facebook, inspirerad av en bloggartikel om hur Facebook slukar ens tid och främjar ens bekräftelsebehov. I dag gjorde jag ett litet undantag och gick in på Facebook igen och berättade om mitt nya jobb. Och bytte bild. Och fick en massa glada likes och snälla kommentarer och ...
tja, det är ju faktiskt roligt - på riktigt - att ha kontakt med alla igen.

Däremot måste jag säga att Twitter är en hundra gånger mer uppfriskande bekantskap. Allt hänger förstås på vilka man följer. Jag har börjat hänga efter ett gäng coola indier som twittrar morgonpiggt när alla andra sover.

Klart slut.

Litterär grundforskning

En bild från grannkvarteret för två veckor sedan, i dag hade jag ingen kamera när vi var ute men det ser fortfarande höstgrant ut; frasiga guldlöv överallt. November har, till skillnad från oktober, varit en torr och vacker månad.

Saker jag googlat på i samband med skrivandet av min roman; dagens skörd:

kolmonoxidförgiftning
hjortron blomning
finnspets tjäder
solens uppgång luleå
stenmurkla

Det mest intressanta resultatet: Vacker vårsvamp som uppenbarar sig ur jorden likt en brun liten hjärna efter snösmältningen. Har sedan länge betraktats som en delikatess men är tyvärr mycket giftig och rekommenderas inte längre som matsvamp.

Förr eller senare kommer min huvudperson att fundera över om man kan tvångsmata någon med stenmurkla i självförsvar. Jag tror hon kommer att komma fram till att det är en dålig idé.

Jag har passerat 30k-strecket och nu har personerna slutat med sina oändliga samtal. Tyvärr är jag rädd att de inte talat ut så de är nöjda. Kanske är det dags att smula ner några stenmurklor i kvällsmaten, trots allt.

50 000 ord

Halva redaktionen har anmält sig till årets omgång av NaNoWriMo vilket i praktiken innebär att Jörel och jag kommer att ha skrivit var sin 50 000-ordsroman den 1 december. Det kommer jag att fira, just den dagen, med ett minst lika trevligt glöggkalas som i fjol och jag börjar redan nu undra över hur jag ska hinna förbereda den tillställningen.

Ska man få ihop 50 000 ord på månad får man skriva fem, sex A4-ark om dagen (om man kör med standardinställningen Times 12 p och 1,5 radavstånd. Det är ganska mycket... Naturligtvis kan man fuska och förhandsskriva men hela grejen med det här är ju att man ska kasta sig ut i galenskapen och bara randa ner ord. Redigera får man väl göra under åren som kommer. Det är tillåtet - och rekommenderat - att fundera på ramhandling och personer i förhand. Jag tror Jörel har kommit längre än jag med det arbetet, men jag är på väg och jag vet var berättelsen ska börja och hur den ska sluta. Det gäller bara att styra upp de 40 000 orden på mitten så de pekar åt rätt håll.

När jag letade efter en text att kontrollmäta hittade jag ett havererat skrivprojekt som Jörel och jag startade för några år sedan. Inte så dumt, faktiskt. Jag funderar på en liten utmaning till er som inte deltar i NaNoWriMo. Vad säger ni om jag lägger upp texten vi skrivit och ber er jobba vidare på den i november? Det kan bli en spännande och rolig berättelse och ni kommer inte att ha något krav på er vad gäller omfång. (Med reservation för min medförfattares godkännande...)

Vägd på en våg och befunnen för tung

Beach 2012, here we go.

-- Har skaffat stegräknare. Tiotusen steg om dan var det, eller hur? I måndags när vi förberedde den stora konferensen i det stora konferenshuset med alla godsingångar och oändliga källargarage och trasiga godshissar: sextontusen steg. Finns det någon bonus om man går i pumps eller är det bara att skriva av på dumhetskontot? Den stora konferensdagen skrapade jag ihop elvatusen steg på att se till att vår årsrapport var snyggt staplad i olika högar och att värdinnorna visste vad de skulle göra och att animationerna rullade och alla fick kaffe. I går, den stora dagen efter, ynka sjutusen. Jag tror att just den dagen fick det räcka.
-- Ska idag gräva igenom trädgården, klippa gräs, plantera växter. Framtida trädgårdsfester kräver sin tribut.
-- Och någonstans ska det väl bli dags att tänka på vad man äter och hur mycket och när. Sluta ta en matsked majonnäs till frukostfilen och man man behöver väl inte ha smör i kaffet, egentligen. Inga fler tre-rätters-mellanmål vid elvadraget och nu får jag faktiskt sluta äta mashmallows medan jag borstar tänderna.
Eller seriöst: Åh. Är det inte enklare att helt enkelt skippa det där med sol och bad.

Valborgsmeny

Hemlagat i förväg: kalkonfilé med curry som grundkrydda, det var rödlök, äpplen och rotsaker med i ugnen som gav smak kokt blomkål i en lag med olja och skivade citrusfrukter+färsk och torkad rosmarin tabbouleh på pärlcouscous och mynta och tomat, mer grönsaker just innan servering soltorkade tomater i olja med lite gott i waldorfsallad (lättkokt rotselleri, ostkuber, päron, vindruvor, valnötter och majonäs) tzatziki Tårtbotten Nötbottnar Toscakaka Hemblandat att göra samma dag: en stor sallad på tomat-mozzarella-rödlök-ruccola-avocado en värmd burk särskilda bönor, med pressad citron, olivolja, salt och peppar Kompletterade tabbouleh med gurka, paprika och mer kryddor Pyntade tårtorna med grädde, hallon, blåbär och jordgubbar Skivade kalkon och rökt skinka Från köpehyllan, att lägga upp fint: rökt skinka hummous aubergineröra fetaost vindolmar (på burk) inlagd vildgurka olika olivsorter grekiskt lantbröd portionsbröd bake up väldigt svenskt bregott brieost apelsin(klyftor) melon (klyftor) torkade aprikoser dadlar valnötter sötmandlar etiopiskt nymalet kaffe Nu har vi gjort slut på tårtorna och vindolmarna men det finns massor kvar av allt det andra.

I dagens anledning

Detta är ett fredagstextcollage:
Vi kallar det äventyr
Sökresultat
Ja hallå
Ribbing ryter
Soundtrack(spotify)
Man kan köpa en storpack gurka
Man kan ha svårt att kolla
Man hoppas och hoppas på dagen och stunden


Men på söndag reser vi utomlands

Kul utan sprit så att säga

Tips på ett lättöl som är gott. Spendrups premium lager. Om man vill vara säker på att man skrattar för att det är kul.

Jag säger bara en sak

Och det är:

Nej, skrattyoga är faktiskt inget roligt! I alla fall inte som den praktiseras i grannhuset, 20 personer i taktfast marschtakt, två timmar i stöten, where is the fnitter, baby?
Det går genom trossbotten väggar och tak och det går inte ens att låtsas att man är med i en sitcom, jag menar, vem skulle gå på den lätta:

Ha Ha HAHAHA, Ha Ha HAHAHA, Ha Ha HAHAHA.

Nej såhär kan vi inte ha det.

Ett golv, en sång, en blomsterstång

(Det här inlägget för en dialog med en text på Brus)

Vårt köksgolv 13 april 2012

Vi delar Bo Kaspers framtidstro och tröstar oss med lite grönt och skönt trots kakelkross, sand och betong i köket. Att hela huset är fullt av finkornigt damm får vi ta tag i nästa vecka eller när dagen kommer då vi äntligen har ett helt köksgolv att gå på.

En enda snödroppe har blommat,
men nu skjuter tulpanerna upp ur
löklasagnen

Maken siktar på en framtid som
vinbonde, tre plantor delar
på en hundraliterslåda

Själv nöjer jag mig med en
hängande kryddträdgård
utanför köksfönstret.

Här fattas plantor, kanske blir det
luktärt, kanske blir det annat.

I hemkomsttider

Välkommen hem, skrattade Bryssel med glittrande kärleksögon och kastade ut armarna i en vid omfamning, vad vi har saknat er!

Nja. Så var det nu inte riktigt.

Vi landade vid elvasnåret, några plusgrader och duggregn. Bussen som i vanliga fall tar oss raka vägen hem hade slutat gå för kvällen. Vi bestämde oss för att åka stadsbuss in till centrum och ta metro hem. Hoppsan, busstrejk.
Lyckligtvis hittade vi en taxi. Chauffören kunde berätta orsaken till strejken: en busschaufför hade blivit mördad någon dag tidigare. Det är inte första gången lokaltrafikchaufförerna strejkar på grund av våld och känslan av utsatthet.
Kom hem till familjens desperata katter. Ingen vet vad kattvakten hade förstått av sitt uppdrag, men tre av katterna hade blivit utan mat och vatten och den fjärde hade varit utan toalett och sällskap. Antagligen uppfattar han själv bristen på kärlek som värst, att han skapat sju-åtta tillfälliga toaletter utefter väggarna var väl mest ett problem för oss.
Sammanlagt: brr.

Det är inte såhär i Bryssel, jag lovar. Det är en varm och snäll stad, det finns blommande körsbärsträd och ganska ofta skiner solen, och i morgon är en annan och mycket bättre dag!

Rättelse: Det var inte en busschaufför utan snarare en inspektör. Och han blev dödsmisshandlad snarare än mördad. Men i dag, onsdag, är det fortfarande kraftiga störningar i trafiken.

Bara magiskt

I det här huset håller vi på att planera en middag på ett tema som är så knäppt att den kommer att gå till historien. Alltså den lilla, lokala, historien, ungefär på samma sätt som min tema-middag på temat vinter gick till historien. Fast förhoppningsvis på ett mer positivt sätt. (Som kock och kreatör tycker jag att det är aningens bittert att min egenhändigt uppfunna förrätt "Pulkbacke" hör till min dotters och systers referensmaterial när de ska beskriva Mat Som Är Knäpp och Konstig och Inte Ens Smakar Gott!)
Nu kan jag ju inte avslöja för mycket om fredagsmenyn, eftersom min tåliga syster ska få avsmaka även denna kreation. Men några ledtrådar kanske:
Det blir en middag för alla sinnen.
Det kan bli lite läskigt.
Men (spoilervarning) det kommer att gå bra på slutet.

Tänk dig en skolsal

en skolkör
flickor i tretton-fjorton-femtonårsåldern
hormoner
den där kantiga förlägna känslan
de där noggrant kammade luggarna

Sångledaren, en stadig tant vid pianot: nu sjunger vi flickor.

En lärare som går förbi i korridoren.
Sångledaren som glatt ropar kom in för all del, du som kan engelska!
Lyssna om dom har ett bra uttal!

Flickorna som sjunger, lite trumpet, osäkert, mumlande
Sångledaren som spelar muskulöst och kraftfullt
- och så tar vi i i refrängen!

Den där läraren som kunde engelska:: jo, nämen nog har dom fint uttal.

Och sången: