Fornstora dar i andra bygder

Det finns så här fina byggnader i t ex Åsele och Vilhelmina. Pampiga trähus från förritin. De påverkar mig på något skumt sätt, jag känner omotiverad stolthet och vemod.

Första veckan i skolbänken

Oj, så många möten. Så mycket information. Högt och lågt. Det liknar inget jag gjort förut, och ändå sitter jag på mitt vanliga kontorsrum med mina vanliga kollegor runt omkring mig.

Nu är det skönt att det är helg. Jag kommer att behöva mycket tid för att återhämta mig. Spy kids är kanske inte så avkopplande, men det får duga ikväll.

Idag var det förresten ett märkligt och komiskt avbrott i videomötet som kändes lite som taget ur en film. Ledningsgruppen var uppkopplade och pratade om ditten och datten som rör verksamheten. Plötsligt kopplade ytterligare ett konferensrum upp sig mot oss, fullt med människor som 1. skickade ut ett ljud som gick i rundgång genom vårt videomöte, 2. inte visste hur de skulle stänga ner sitt videosystem. Eftersom högtalarna sände ut störljudet kunde vi inte prata med dem eller varandra. Vi väntade och väntade. De tryckte på alla knappar de kunde hitta på alla fjärrkontroller, stressade och svettiga. Jo, det var underhållning.

Här jobbar jag

Igår var jag på en konferens om ehälsa. Om man hoppar till 47:50 i detta filmklipp får man hela vår presentation, inkl PowerPoint och Youtube.
Det är en vän från jobbet och jag som hjälps åt att berätta om hjälpmedel på temat tillgänglighet, delaktighet och självbestämmande utifrån egna förutsättningar.
http://bambuser.com/v/4437545?v=m

Nobelpriset i fysik

Tilldelas Bodil för att hon insett att man kan göra andra val, att som man tänker kan det bli. Att hon vågat utmana tyngdlagen och åka berg- och dalbana igen!

Vid årets början var mitt hjärta kallt
tyngdlagen, tyngd var ordet sa Bill,
ett nytt år, jag som gjort allt, sett allt
orkar jag mer, är det något jag vill?

Det var det där gigantiska, svåra projektet,
tidplanen pressad som människosläktet
Ansvarsbiten, kände mig utsliten, liten
Fysikens lagar obändiga, ristade i sten.

Men så kom det gröna kuvertet
befrielse från en snäll myndighet
de där föräldradagarna ni sparat
hur blir det, ska ni avvara't?

Nej! Vad vill jag, ett val. Pressad eller fri?
Till slut var det självklart, fri måste det bli!
Deltid, sommarlov, vara med barnen
Vinka med tårna, ut ur grottekvarnen.

Min nyfikenhet väcktes, nu ville jag
testa andra fysikens lagar
Åka Balder, bada, leka tagar:
rörelseenergi, eufori, nya tag.

Lägesenergi, vila, spa i Spa
jag duger, jag kan, jag är bra,
men kan utvecklas, lära mig mer,
nya kontakter, nya upplevelser.

Allt talar för att året slutar bra
Hej Sweco, hejdå Vectura
Vid årsskiftet, hur tänker jag då?
Kulturhuvudstadsåret 2014, jag är på!

Ett golv, en sång, en blomsterstång

(Det här inlägget för en dialog med en text på Brus)

Vårt köksgolv 13 april 2012

Vi delar Bo Kaspers framtidstro och tröstar oss med lite grönt och skönt trots kakelkross, sand och betong i köket. Att hela huset är fullt av finkornigt damm får vi ta tag i nästa vecka eller när dagen kommer då vi äntligen har ett helt köksgolv att gå på.

En enda snödroppe har blommat,
men nu skjuter tulpanerna upp ur
löklasagnen

Maken siktar på en framtid som
vinbonde, tre plantor delar
på en hundraliterslåda

Själv nöjer jag mig med en
hängande kryddträdgård
utanför köksfönstret.

Här fattas plantor, kanske blir det
luktärt, kanske blir det annat.

I regnbågstider

• 42 är svaret på "den yttersta frågan om Livet, universum och allting" i bokserien Liftarens guide till galaxen. En "korrupt version" av frågan visar sig vara "Vad får man om man multiplicerar sex med nio". 54 skrivs 42 i talbas 13 men Douglas Adams hade inte en aning om detta när han hittade på vare sig talet 42 som svaret, eller just sex gånger nio som den förvanskade frågan (som Arthur Dent lyckas hitta i sitt undermedvetna), och slog så småningom ifrån sig kommentarer angående detta med "Jag må vara en ganska patetisk person men jag skriver inte skämt i bas 13!".
• Om solens strålar bryts 42 grader i vattnet bildas en regnbåge.
• Ett marathonlopp är drygt 42 km långt.

(Wikipedia)

Så, Bodil, du går i mål efter ditt första maratonlopp och ger dig ut på nästa, följd av regnbågar och kloka svar på livets alla förvanskade frågor. Livet när det är som bäst.

  Födelsedagsblommor från oss som firar påsk under magnoliaträden i Josaphatparken!

Klokt om dumt om mat och vikt

Jag hittade till bloggen Dark places från Bokhora, en av bloggarna i vår högerspalt. Dark places handlar mest om "skräck, thrillers och fiktivt mörker" men också om "lite annat". I den senare kategorin faller kanske kok- och bantningsboken "Dags att bli smal!" av Katrin Zytomierska, den rätt elaka bloggaren som jag brukar kalla Zingo innan jag får dåligt samvete och stryker det jag just skrivit.

Jag har inte läst "Dags att bli smal!" men när jag läser om den tänker jag att den nog inte ligger så långt från Dark places huvudtema ändå. Det låter faktiskt som en riktigt skrämmande bok.

Recensionen av boken blir också startpunkten för en klok och fin fundering över kropp, vikt och matvanor som jag varmt kan rekommendera.

"Är man en känslomässig ätare så tar man till mat så fort man känner sig trött, stressad, ledsen, arg, frustrerad.. Jag vågar påstå att majoriteten av känslomässiga ätare är ovanligt snälla och empatiska personer som slår knut om sig själva för att göra alla i sin omgivning glada. De – vi – blir inte arga, inte bråkiga, högljudda eller gåpåiga. Allt det där som vi inte förmår uttrycka kanaliseras istället ner i jätteportionen pasta som vi slevar i oss direkt ur kastrullen efter middagen, när resten av familjen badar medan vi röjer undan i köket, eller i godispåsen vi äter i smyg på väg hem från jobbet. Vi är, vågar jag nog påstå, den diametrala motsatsen till alla Katrin Zytomierskor i världen."

Det finns så mycket jag är tveksam till i LCHF-svängen, men jag tror jag skulle må bra av att söka mig lite närmare GI-idealen. Sluta med de sprintersnabba kolhydraterna, äta bättre och klokare. Jag tror inte på en helomvändning till i morgon bitti, men kanske en liten kursjustering. 

Så blev det vinter

...och hönorna fick flytta in i sitt vinterhus. Idén är utrymme på höjden, få se om hönorna köper den idén, att bo i ett trevåningshus. Nog kommer de att bli glada när det blir vår och de får flytta hem till sommarstugan, men det är dragfritt och varmt i det nya huset.

Mellan

Ska byta innehåll i hjärnan. Projekt A tar uppehåll, Projekt B ska läggas i malpåse och Projekt C ska påbörjas. Går omkring och bearbetar, vädrar ut gammal projektångest, känner mig nöjd med resultatet, kankse blev det lite för bra.

Vad hjärnan ser

Det här är superintressant: forskare har på ett mycket intrikat sätt lyckats avbilda det sätt hjärnan tar emot bilder. Hittills är upplösningen inte så bra och metoden oerhört klumpig men vi rör i oss i yttersta utkanten till något som kan vara hur coolt och skrämmande som helst.
Och med detta ska jag avsluta min surf-och-blogg-morgon och bege mig ut i den riktiga verkligheten, den där det är 23 grader varmt och himlen är blå över Bryssel.

Jobbet på jobbet

Jobbet på jobbet handlar till hälften (det närmaste året) om att tillsammans med mitt team bli bra på helt vanliga allmänt förekommande textchattar och videochattar i små och stora allmänt förekommande apparater och att förklara eller anpassa dessa till personer med olika funktionsnedsättningar. Och resten av arbetstiden ska jag jobba på som vanligt, med lust. Det blir ett roligt år i karriären. (och spår av funderingar i ämnet anar man i min alternativa blogg.)

Vad skulle hända om jag helt enkelt lät bli att jobba så mycket?

... frågade någon smart människa en gång.
Svaret är: Det lär vi aldrig få veta.

Men i dag har jag i alla fall lärt mig många intressanta saker. Endera dagen lär det dyka upp ett pressmeddelande nära er som har samband med detta project som jag tycker är ganska spännande: the Global Atlas & Information Centre for Conflicts and Natural Resources.
Och så har jag tagit ett stort stycke kvalitetstid och omvandlat det till små små paket av outhärdligt tråkiga detaljpetningar i ett dokument som ska beskriva vår framtida webbsajt. I runda slängar har jag avverkat en femtedel av allt som helst skulle ha varit gjort innan jag åkte till Spanien. Det betyder att framtiden är ljus och framför allt lång.

Och nu är det kväll. Här är mitt soundtrack.


Uppdatering torsdag 07:34: Svenska Dagbladet har en artikelserie om prestationsberoende. "Man kan alltid driva sig själv ett steg längre". Känner ni igen det här, systrar, vänner, läsare?

Kollektiv ensamhet

Tänk er ett höghus där alla sitter framför sin egen TV och alla tittar på samma program. Alla har den bästa platsen i soffan och närmast till chipsskålen och fjärken. Ingen hör vad den andra skrattar eller fnyser åt - om det inte är väldigt lyhört. Konstnären Kevin Cooleys verk Remote Nation, hittad genom Wired.

Bita av och tugga i sig?

Jag tillhör folkgruppen som utan större komplikationer skruvat ihop allt Ikea erbjudit oss genom åren. Jag sågar lite långsamt och krokigt, mäter rätt bra och har hyfsat tålamod och tredimensionellt tänkande. Mina krav på finish ligger i spannet medelbra till höga (även på sidan ingen tittar på).
Med denna information om mig i bakhuvudet, skulle ni rekommendera det här projektet?
Vi i villa: Skräddarsydd hylla

Det ingår i grundidén att brädgården (byggvaruhus heter det väl numera?) sågar till allt i exakt lagom stora bitar, och jag tror jag kan räkna ut hur stora de bitarna bör vara och skriva en detaljerad kaplista. Maken har pelarborr, sticksåg, skruvdragare och annat smått och gott.

Blir detta brädlasset som knäcker kamelens rygg eller kommer jag att slå mig själv och världen med häpnad när jag snabbt och elegant smäller upp en hylla som blir precis som jag tänkt mig? Your guess is as good as mine...

Hur illa kan det gå? Så här, vänstra bilden

Trädgårdssaker man undrar över

Tar sig era tomatplantor?
Och hur går det med nattfrosten?

Den allra mjukaste tandborsten

(ang hål. Vi försöker ju hålla någon form av tråd i den här webb-baserade kom-kom-konversationen)
Att borsta tänderna med Jordan Clean Between är som att massera dem med en blandning av plysch och brödpensel. Toppen om man t ex inte vill nöta fram tandhalsarna. Oh så mjukt så mjukt. Softish. Prova.

Dagens favorit (2)

Saker man kan lyssna på när man bara vill slå igen butiken och gå hem.

Husalternativ

Om vi bott kvar i Stockholmsområdet kunde vi ha häpnat över det här huset. Nu kommer vi i stället att ägna vår tid och våra krafter åt det här. (Nu finns inte bilderna på vårt hus kvar längre, ni får komma och titta på det i verkligheten!)

Jag gillar inte alls stilen på det i Kista, men jag älskar det faktum att något så helhjärtat gått in för att förverkliga sina drömmar. Drömmarna kring vårt hus i Schaerbeek är mindre storslagna, ingen kommer nog att tycka att det är anmärkningsvärt. Jag hoppas ni kommer att tycka att det är trevligt och att ni alltid ska känna er välkomna dit. Än är det inte vårt, men vi är på väg ditåt.

Demokratiska processer

Åter igen ett årsmöte i en förening styrd av gubbar. Åter igen ett evigt tuggande av beslut som måste fattas och beslut som inte måste fattas på ett årsmöte. Ska vi stänga vägen för tung trafik under denna tjällossningsperiod? I så fall, för hur många ton? Vilken trafik vill vi ha? Ska avstängningen ske eller ska vi bara hota dem som kör på vägen med att avstängning kommer att ske om de inte lovar att återställa vägen i det skick den var innan de började köra? Måste vi annonsera i tidningen för att avstängningen ska gälla?

1. Detta är ett styrelsebeslut, inte årsstämmans beslut.

2. Det är vår väg och i vägförättningen står det att vi har rätt att stänga vägen under tjällossningsperioden.

3. Vi bör stänga av vägen för tung trafik under tjällossningsperioden och kan ge dispans från detta om vi kommer överens med den som kör att denne ska återställa vägen om den blir skadad.

Så tycker jag att det borde vara. Det var bara en punkt på dagordningen. Ni skulle ha hört diskussionen om utdebitering och den om vad som eventuellt är att betrakta som en standardhöjning av vägen.

Skönt att vara hemma igen två timmar senare...

Vårt nya häng

Botniabanan förde med sig ett behov av en extra järnvägsstation, Umeå Östra. Så fint så fint. Som Stockholm.
I kaféterian är det aldrig mer än fem kunder oavsett tid på dygnet. Men personalen har vackra röster och det är gott.