Avbrott

Nästa sak att ta itu med var att prata med chefen och alla kära kollegor.

Jo, det är så att jag har sökt och fått ett nytt jobb och jag tänker ta det.
Chefen: ge mig bara lite tid, ge mig bara en chans...

Men jag hade redan bestämt mig. På anställningsintervjun hade jag sagt: jag tar jobbet om jag får det.

Trots att det är så gör det ont att bryta upp. För jag trivs så bra med mina kollegor och de trivs med mig. Tillsammans gör vi fina uppdrag. Och jobbet har så länge varit en del av mig. Det har varit min vardag här i Umeå i 12 år. Och på annan plats tidigare.

Jag ägnade en dag åt att ringa upp folk och berätta den för mig stora nyheten. De önskade mig lycka till och sa att det var tråkigt för dem och bra för den nya arbetsgivaren. Tack för alla fina ord!

Efter den dagen med de samtalen var det svårt att ta mig samman och göra något. Uppbrottet hade påbörjats och hjärnan tog ett tillfälligt avbrott.

Kulturnatta

Idag och natt är det Kulturnatta i Umeå. Jag gick på Life's gospelfest.

Så fint, roligt och härligt.

SMILE even though it hurts inside, just SMILE.

Allroundkvinna

Idag kom begreppet "allroundkvinna" upp i ett rastresonemang. Det handlade om att vara/leva med en kvinna som klarar väder och vind, både i friluftsliv och vardagens motgångar. Som klarar sig även utanför stan och har uthållighet. 

Googlade på ordet idag och hittade... Christina Doctare. Jag tror inte det var henne vi pratade om egentligen, men här är en artikel om hennes läkartankar om ayurveda och andlighet i sjukvården. Andra googleresultat förfasar sig över hennes katolska tro medan någon önskar in henne i EU-valet (det var inte i år).

Och det där med hönserier

Det finns nåt fint man kan säga om tankar som är som fåglar som man inte kan hindra från att flyga över ens huvud, men att man kan hindra dem från att bygga bo.

Eller så kan man börja försåtligt med goda intentioner, bygga dem en holk, ett duvslag eller en hel kalkonfarm. Och hips vipa kan man ha hamnat mitt i en kolchos
(och det här blogginlägget handlar inte om hönsfarmaren i redaktionen, varken bokstavligen eller bildligt)

Tänker på prestationsprinsessor

Det är något jag vill tänka mer på, det här med prestationsprinsessor. På kvinnodagen kan man gå och lyssna på Cajsa Tengblad med titeln Prestation - privilegium eller piska. Jag skulle gärna gå och lyssna om jag inte själv var i färd att prestera, som ledare på Sportlovsläger.

På P1 efterfrågas fler kvinnor i ledande ställning. Prestationsprinsessorna, var är vi? Vad gör vi? Och varför? Lägger vi tiden på saker som ger oss belöning, eller på det som är obetalt och "roligt"?

Jag vet inte hur Cajsas resonemang går, eftersom jag inte läst eller hört ännu.

Själv känner jag mig trött på det dåliga samvetet för att vara prestationsprinsessa och undrar varför det inte fungerar. Jag tänker att min drivkraft just nu inte är att jag vill bevisa att jag kan och duger. Min drivkraft är att jag ser ett behov som jag kan fylla, något nytt jag kan lära mig, en utmaning som lockar. Mina hinder är att tiden och orken inte räcker till för allt jag vill. Det jag behöver är att prioritera det som är viktigt. Och känna att någon annan hanterar det jag inte tycker är prioriterat. Och att vila mellan varven.

Det här ska jag fortsätta att tänka på.

Ikväll har jag ägnat mig åt ideelt söndagsskolarbete samt ideelt styrelsearbete. Det utvecklar min ledarförmåga och ger mig styrelseerfarenhet, som jag kommer att ha nytta av i framtiden. Vad har du gjort?

Nobelpriset i fysik

Tilldelas Bodil för att hon insett att man kan göra andra val, att som man tänker kan det bli. Att hon vågat utmana tyngdlagen och åka berg- och dalbana igen!

Vid årets början var mitt hjärta kallt
tyngdlagen, tyngd var ordet sa Bill,
ett nytt år, jag som gjort allt, sett allt
orkar jag mer, är det något jag vill?

Det var det där gigantiska, svåra projektet,
tidplanen pressad som människosläktet
Ansvarsbiten, kände mig utsliten, liten
Fysikens lagar obändiga, ristade i sten.

Men så kom det gröna kuvertet
befrielse från en snäll myndighet
de där föräldradagarna ni sparat
hur blir det, ska ni avvara't?

Nej! Vad vill jag, ett val. Pressad eller fri?
Till slut var det självklart, fri måste det bli!
Deltid, sommarlov, vara med barnen
Vinka med tårna, ut ur grottekvarnen.

Min nyfikenhet väcktes, nu ville jag
testa andra fysikens lagar
Åka Balder, bada, leka tagar:
rörelseenergi, eufori, nya tag.

Lägesenergi, vila, spa i Spa
jag duger, jag kan, jag är bra,
men kan utvecklas, lära mig mer,
nya kontakter, nya upplevelser.

Allt talar för att året slutar bra
Hej Sweco, hejdå Vectura
Vid årsskiftet, hur tänker jag då?
Kulturhuvudstadsåret 2014, jag är på!

Ekorrhjulet

Tiden går för fort,
var det inte sommar nyss?
Men stjärnklart är det.

Migrän

Orkar ingenting.
Trött och slut, går och sover.
Sumatriptan da'n.

Bön för en vän

Du som ville liv
svagt som starkt, sjukt som friskt, hjälp,
omslut med ömhet

Att se det från det ljusa sidan

Och så berättade hon om sin nya plan och de spännande utmaningarna och vad som i så fall skulle hända.
Framåt, uppåt, bortåt. Vad tror du?

Och han sa:
Jag förstår vad du säger och tro mig, jag vet precis hur det känns. Det är alltid surt att misslyckas.

Att slippa bli avbruten

Två världar möttes i dag på Nyköpings folkhögskola, på grafikkursen.
En stillsam och ljus lokal. Två lärare satt och bläddrade i en konstbok. Tydligen hade de just gjort en snabbgenomgång av hela konsthistorien, apropå något som någon just hade skissat på som hade liknat något annat.
En ung man - han som hade gjort skissen - log och sa att jo, visst var det intressant.
En ung kvinna satt vid ett annat bord och karvade ett geometriskt mönster i en MDF-platta. En tjej vid ett annat bord putsade en kopparplatta som hon höll på att etsa.
-- Dom är väldigt intresserade av träsnitt just nu, förklarade läraren.
-- Hm, ja, delvis beror det på att det är slut på kopparplåt, sa den unge mannen.
Själv karvade han ut något gräsliknande mönster i sin platta, utan någon särskild plan som det såg ut, men ibland glimmade något väldigt spännande till.
Flera tryckpressar stod tomma och väntade i en annan del av rummet.

Dottern, midnattspysslaren och de produktiva småstundernas utnyttjare, tog in hela miljön, hela den långsamma kreativa tidlösheten.

-- Hur länge får du sitta här? frågade hon den unge mannen.
Han förstod inte frågan.
-- Så länge jag vill, eller vad menar du?

Gripande timglas

Kolla längst ner på denna sida på den fina dopfunten i Vittangi kyrka. Det enda man vet är att för barnet som döps har sanden precis börjat rinna i timglaset. Förhoppningsvis blir det ett långt och rikt liv, men nu har det i alla fall börjat.

Jag går mot ljusare tider

Men, säger du, det är ju faktiskt en hel månad innan det vänder. Nehej för det vände idag. Det där mellanstora projektet, det som var en mellanstor tuva som skulle välta det stora lasset, blev lagt på is idag. Så kvar är de stora projekten, som faktiskt inte överlappar varandra, och nu finns möjlighet till en andningspaus mellan dem. Jo, det blir faktiskt bättre så!

Walk in the light, the beautiful light, somewhere the dewdrops of mercy shines bright. Shine all around us by day and by night. Jesus, the light of the world.

Schysstaste julsången i år.

Jobbiga drömmar

Ja, vad säger man när man drömmer att chefen och ett gäng arbetskamrater dyker upp hos en klockan halv åtta en lördag och vill arbeta? När man själv planerat en skoterutflykt. Så klart ställs denna in, om de andra kommit hela vägen från en annan stad, klart man måste ställa upp, och så klart att man känner irritationen från den försmådda familjen.

Eller när man drömmer att man just ringt en arbetskompis och kommer på att man ringer denne en lördag. Personen svarar besvärat i telefonen och man ber om ursäkt och säger att det är bra och rätt att kollegan är ledig. Och kollegan är precis på väg att hoppa i en badtunna med sin familj och man tycker att det är så pinsamt att man ringt och stört.

Det är troligen jobbigt att ledas och att leda, och uppenbart att tiden på veckan varken räcker till för jobbet eller för att bearbeta tankarna kring detta... Nu ska jag gå och sova, så får vi se om jag har någon konstig dröm att redovisa imorgon.

Så mycket bättre

Jag har bytt ut min stationära jobbdator mot en laptop med dockningsstation. Tänk vilken glädje att åka på tjänsteresa och faktiskt ha tillgång till sina arbetsredskap!
Och tänk vilken fröjd en vanlig afton att sätta sig till rätta efter maten, vika upp datorskärmen vid matbordet och äntligen få något gjort.
OK jag ser fallgropen, den är stor som en swimmingpool.

Att konferensa

Hur är det nu att organisera en konferens för fyrahundrafemtio besökare? frågar Intresseklubben.
Svaret innehåller antagligen orden intensivt, utmanande, skrämmande.

Men jag vet inte om det fångar känslan av att tänka igenom, månader i förväg, varje steg som en konferensbesökare eller en talare kan tänkas behöva ta under en hel dag. Vad de ska titta på, vad de ska höra, hur de ska göra.

Hållbart arbetsliv - att bli chef

Den här boken är superintressant och jag läser den varje dag och varje stund.
En vacker dag kanske jag till och med berättar vad den handlar om, watch this space.

Uppdatering - fredag:
Becoming a Manager av Linda A. Hill (Harvard Business School Press) är en studie av 19 personer som blivit befordrade till chef. Författaren följer dem genom deras första år, intervjuar dem första dan på det nya jobbet, efter tre månader, sex månader, nio månader. Och - inte minst intressant - hon intervjuar även deras underordnade, överordnade och andra personer på samma nivå i organisationen. Hon upptäcker ett mycket intressant mönster, de har en ganska liknande utveckling allihop. Det är svårt, svårt att ställa om från att själv leverera till att leverera genom andra. Så många misstag att göra och så dyrköpta en del erfarenheter kan bli.
Mitt jobb som sektionschef är förstås peanuts i jämförelse med vad de studerade cheferna gör. De har gått direkt från att vara stjärnsäljare till att chefa över ett helt säljteam, och det är många dollar i omlopp och höga vinstkrav och noll tid till omställning. Ändå finns det mycket som är väldigt likt. Utmaningen i att ständigt vara tillgänglig och beslutsmässig och ha överblick på allt och veta vad alla gör - och samtidigt ha kvar någon sorts mental kapacitet att fokusera på vad man själv måste leverera. Kan rekommenderas till folk som funderar på att bli arbetsledare, som själva går igenom sitt första år på ett jobb med ledaransvar, som har det lyckligt och väl bakom sig - och för folk som tycker om att titta på sina svettiga nybörjarchefer med that slow knowing smile och tänka: "jag vet precis var du är på din kurva, och snart kommer nog nästa dipp".

Tidstunnel

I barnprogrammet Dinosaurietåg hojtar konduktören "Tiiidstunnel! En tiiiiidstunnel närmar siiig!" och så swischar de från jura-perioden till kritaperioden.
Märkliga känsla när det släpper, när vattkoppsbarnet blir friskt, när det inte går åt energi till att tänka ut tillfälliga barnomsorgslösningar, boka om saker, tokjobba undan, skjuta fram, lämpa över och ha dåligt samvete åt cirka alla håll. Nu har jag ändå lyckats genomföra några av de stora projekten, inklämt, och det har gått bra.
Märkligt befriad känsla att idag komma till jobbet, gå på möten och vara närvarande, att hinna rensa på skrivbordet tills varenda att-göra-lista kommit fram och tydligt veta vad det är som är ogjort, till och med rafsa ihop en aktuell att-göra-lista och börja beta av några av de dåliga samvetena.
Troligen börjar nästa barns vattkoppor-period om ett par dagar. Tills dess njuter jag av att få besöka kritaperioden eller var det nu är jag tillfälligtvis hamnat.

Inventering

Just nu...
så går den mesta tiden åt att a) göra sig ordning för jobbet b) jobba c) varva ner efter jobbet.
Fast det känns som att sommartiden hjälpt till att speeda upp saker, för trots allt gör jag ju här och där något annat än jobbar. På kulturkontot nyligen: dansföreställning: föreställningen Play av min favoritkoreograf Sidi Larbi Cherkaoui



Och så har jag blivit en flitig motionär. Och nämnde jag att jag har klippt gräset, ingen hejd på min duktighet.

Allt är ganska väl förutom en oroskänsla: Om jag nu nätt och jämnt en bra dag hinner allt jag måste göra på jobbet, hur ska det då gå i sommar när jag förutom mitt vanliga jobb ska vikariera för min mammalediga kollega? Ända fram till jul?
Vetenskapsexperiment: Om man fyller ett litermått till brädden med vatten, hur mycket vatten kan man då tillsätta?

Men det är väl som borgerliga ekonomer brukar säga: man ska inte tro att ekonomin är ett nollsummespel. Kanske är lösningen inte att göra allt plus en massa till, utan att göra andra saker.

På lördag ska vi i alla fall till Luxemburg.