Jag köt idag.

Kuta, köt, har kutat. Sprang.

Tackar

Ikväll rev vi av en 19mannafest med mat och prat. Den föregicks av tre kvällar av matlagning, städning och dukande och gästerna hjälpte till med både buffé och fixande. Så sköna människor jag känner!

När man fyller 36 kan man t ex få:

en snickrad träminiatyr av sig själv

ett roligt spel

en massa kramar

en mjukglassmaskin

växande växter

coola träningskläder, presentkort på träning, hörsnäckor till musikspelartelefonen och en armbindel att lägga den i

en marängpaj med hemkokt lemoncurd

vegetarisk buffémat där gästerna kom med flera av rätterna

lyckan i fontanelldoft

en massa Facebookhälsningar

en räkmacka på Bureå dagledig-kafe

en lång bilresa i gott sällskap

ett lätt snöfall

spännande bilder

ett långfika chokladtårta med en vän

ett välkommet erbjudande om hjälp

ett telefonsamtal på franska

en bok om insekter

och glädjen i att klippa klarröd cornell med sekatör

En magnolia till dagens dam

Grattis på födelsedagen, Bodil!

And then the sun came

Hittade Andra Andningen. Sprang en riktig mil, alltså 10km. Och på vägen hem bröt solen fram.
Ljudet av isar som brister och bryter, flak som gnager och mal ner varandra och under dem ett porlande.
Fick ett sms av en vän: "Njut ordentligt av helgen och gör INGET svårt så att du är på hugget igen nästa vecka!"
Det här totala lugnet som infinner sig efter löpningen, och njutningen under tiden i att slingra sig längs älven och möta mixen av skönhet, skönhet, skönhet,  skitfula byggarbetsplatser och sopstationer, köpcentrum och traktorer.
Just nu, med soppa i magen och en mil i kroppen, är allt bra. Total frid. Varken rastlös, trött, orolig eller på väg. Helt här och hel.

Kroppen, t ex klitoris

Den här artikeln tycker jag är viktig. T ex berättar den att könsstympade kvinnor faktiskt kan återfå sensoriken, att det kirurgiskt går att flytta fram en djupare liggande del av det stora lustorganet klitoris. För det är ju ingen liten pärla, om någon fortfarande tror det - den är ju maffig och utbredd och kroppens enda organ vars endaste enda syfte är glädje. Och så talas det om lust och lyx. Herregud det är 2014 och det är fortfarande inte självklart med ömsesidig tillfredsställelse.
Och fortfarande är den kvinnliga anatomin en nyhet. Om än en glad nyhet. 

Lyckodag

En lyckodag är en dag när man lever i nuet, utan att tänka på vare sig gårdagen eller morgondagen. En sådan dag var det idag. Jag har grävt i trädgården, rensat ogräs, handlat växter, sålt växter, planterat. Pratat, ätit gott, grillat korv. Cyklat.

Mina inköp i rangordning:
Stjärnflocka
Ormöga
Myskmadra
Jordärtskocka
Äppelgurka
Smultron

Fina silversyster Jorun

har än en gång visat framfötterna på födelsedagsfronten.
Man ska ju inte avslöja en dams ålder. Men på en Wikipediasida som stoltserar med varningen "This article may contain excessive, poor or irrelevant examples" får jag lära mig att en professor i matematik kan bevisa att alla siffror egentligen är samma sak som detta tal. Att talet har kultstatus i en kultserie. Nej i två teveserier. Nej i tre. Att det anses vara "the most common random number", och att någon rollfigur i någob film körde omkring med den här siffran på taket.
Be that as it may. Jorun du äger talmystikens förstfödslorätt. När det blir min tur att tänka lite extra på grannlandet Norge är antalet strängar på en pedalharpa redan gamla nyheter.
Stort grattis, mycket kärlek!

För små pysselmänniskor

Titta så mycket roligt man kan göra! lilla a

Nyårslöfte inför 2012

Året då skrattrynkorna tar över.
Jag kommer se på foton från 2012 och säga; det här var 2012.
Ser du inte skrattrynkorna?

Och jag hoppas att det är ängeln i rummet du ser

"här är jag med allt det andra som gör en människa hel" googlar jag och får som en av toppsökningarna Wikipedias sammanställning av hur olika världsreligioner satt ord på den allmänmänskliga Gyllene Regeln.
T ex "Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så."

Rotmos

Men alltså så sjuuukt gott. Rotmos och så en nötstek som fått puttra i en halv flaska jäst hemkokt vinbärssaft, rosmarin, enbär, salt, olja och grädde.
Och så en sås på skyn och kokvattnet.
Och så har jag fått den här fina familjen.
Och den här fina mamman som varit barnvakt så jag kunde jobba på mitt intressanta jobb fastän dagis hade studiedag. Lifvet är som ett blogginlägg ibland.

Verkligen lyckliga tanter

Denna bild gjorde min dag komplett. Ungefär så lycklig blev jag av mina Excell-ark och det där långa detaljerade dokumentet.

säkerhetsnål

En sån där augustikväll när luften är mättad av fukt fast varm. Man går där i sina klapprande pumps mot stenläggningen och tänker på väsentligheter som middagen man just avnjutit, och så pratar man modevisningar och chefer och usla popsånger, och det är långt hem fast det gör inget, man ska ändå inte någon speciell stans, och om man skulle välja en kväll att leva på, så varför inte just den här.

Och så får man en flashback till en tid som man egentligen inte har någon lust att komma ihåg, när ens hjärta var trasigt på minst två olika sätt och tillvaron var som en stenöken. Fast det man minns är inte i första hand känslan, utan sitt soundtrack - de där låtarna som snurrade i skallen när man gick på de där eviga undersökningarna.

Jag har försökt hitta samma version som jag lyssnade på - men ni får hålla till godo med originalet, med Patrik Fitzgerald. Ni får liksom tänka på en cover på samma låt, fast bättre...



En sån där augustikväll när man plötsligt kan ta ett djupt andetag och inse att det gick ju faktiskt bra ändå, allt det där.

Saker man får prioritera bort

Nån gång innan mina barn vägrar ha hemsytt hoppas jag sy några byxor i stil med dessa. Tid till sånt finns inte just nu, det är seriös decluttering som gäller. Nu packar jag undan allt jag tror mig klara mig utan till november (marginaler av tid att hinna packa upp i frid parallellt med livet) vi flyttar in i grannens lägenhet 1/9 om Herren dröjer och vi får leva.

Påsk i den här sidan världen

Somnade över mitt sudoku i mina shorts och min t-shirt ute på gräsmattan och raglade in, solbränd och uttorkad för att få något att dricka.
Det är 26 grader varmt i den tropiska staden Bryssel och smultronplantorna blommar.
Och jag längtar nog inte alls till fjälls. Bara efter er mina kära!

Husalternativ

Om vi bott kvar i Stockholmsområdet kunde vi ha häpnat över det här huset. Nu kommer vi i stället att ägna vår tid och våra krafter åt det här. (Nu finns inte bilderna på vårt hus kvar längre, ni får komma och titta på det i verkligheten!)

Jag gillar inte alls stilen på det i Kista, men jag älskar det faktum att något så helhjärtat gått in för att förverkliga sina drömmar. Drömmarna kring vårt hus i Schaerbeek är mindre storslagna, ingen kommer nog att tycka att det är anmärkningsvärt. Jag hoppas ni kommer att tycka att det är trevligt och att ni alltid ska känna er välkomna dit. Än är det inte vårt, men vi är på väg ditåt.

Lilla Bodilla

I dag skiner solen över Bryssel och över alla blommor och blad som dekorerar staden.

Vi skickar en virtuell bukett till Bodil som för varje år blir mer och mer jämnårig... Fem år är en halv evighet när den ena systern är 13 och den andra 8, men numera är det ju ingenting.

Ljus och glädje, tårta och paket, sol ute och sol inne - vi önskar dig allt det bästa och ett gott nytt år!

Dansa fastän

En av förskollärarna sa när jag hämtade idag att mina barn är sånna utelekare som aldrig klagar på att det är kallt eller jobbigt att vara ute.
Det kan jag leva på en månad eller två.
I kväll har de tjatat till sig att lyssna på/dansa och sjunga tillsammans till låten "Dansa fastän" med Säkert, efter sjätte varvet var det läggdags.
Känslan av att ha sin rosiga fyraåring i knät som för full hals sjunger "om ett år eller två kommer det här va över, om ett år eller två kommer det här va över", den känslan är endast jämförbar med att klängkramas av en tvååring som sjunger "dansa fastän hjärtat brister, dansa fastän hjärtat brister"

Grattis Jorun!

(Bild från Anneli Furmarks utställning Mindmap på Bildmuseet i Umeå i januari 2011).

Frukost på (110cm lång) säng

God morgon full av befogad förnöjsamhet och tacksamhet: tvååringen har fått en bred kort säng (se tidigare inlägg) som rymmer en hopvikt mamma på morgonen. Jag satte på radion innan jag kröp ner (klockan måste ha varit runt sju för det var Naturmorgon) och han hämtade bananer och alla muffins som fanns kvar. Vi har legat och fikat och lekt stillsamma lekar i sällskap av vädret, Ekot, Stil och nu är muffinsen och bananerna slut.
Nu: morgonfrid med hela resten av sköna gänget, med Konflikt som bakgrundsbrus. Det finns önskemål om att äta frukost på balkongen i solskenet, vi ska försöka.