Värme

Kom hem igår kväll efter tio dagars påsklov och beredde mig på ett bistert KLÅNK i maskineriet. Som ett järnspett i ekrarna. Men det var helt ok att jobba idag, vi till och med solade ute på lunchen och gick till eftermiddagsmötet istället för att åka bil (och missade därför kafferasten, men vann sol, rörelseglädje och pollenpuder.)

Nu kom just ett lockrop från en vän som vill gå med mig längs älven ikväll. Och en gammal kompis hörde av sig och chattade om träning, han hade noterat att det varit ont om styrketräningsbilder på Instagram ett tag.

Och så råkade jag träffa en viktig tonåring på stan, som gav mig en fin kram och en pratstund innan han gled vidare på sin skateboard.

Och utöver detta så slafsade jag till en slarvkram i en dörröppning i förbifarten, runt någon som förtjänar bättre, mest liknade det något domare blåser straff för. Holding kanske.
Och så skrev jag några retsamma sms och stekte tacos. Och handledde praktikanter och hade möten och mailade och var maka och mor.

Det var väl det som hände mellanmänskligt den här första vårdagen i stan. 

Vykort från Oudeschild

Hej

Vi hade lite komp att ta ut, så det blev semester i år också. Gör inget särskilt, hänger med polarna, käkar gott, jammar lite a capella  och kollar på tjejer.

Man får ta det som det kommer.

Gänget

And then the sun came

Hittade Andra Andningen. Sprang en riktig mil, alltså 10km. Och på vägen hem bröt solen fram.
Ljudet av isar som brister och bryter, flak som gnager och mal ner varandra och under dem ett porlande.
Fick ett sms av en vän: "Njut ordentligt av helgen och gör INGET svårt så att du är på hugget igen nästa vecka!"
Det här totala lugnet som infinner sig efter löpningen, och njutningen under tiden i att slingra sig längs älven och möta mixen av skönhet, skönhet, skönhet,  skitfula byggarbetsplatser och sopstationer, köpcentrum och traktorer.
Just nu, med soppa i magen och en mil i kroppen, är allt bra. Total frid. Varken rastlös, trött, orolig eller på väg. Helt här och hel.

Pigga kroppen

Häng på här hjärnan,
säger pigga kroppen, nu
leker vi, springer!

Xocolat Barcelona

Vi hade varit i Parc Güel och vandrade nu nerför gatorna mot Travessera de Dalt och busshållplatsen för att ta buss 24 ner till sta´n. Vi kom fram till en cool gata enligt A: Passatge de Mercedes.

Väl där nere närmade vi oss busshållplatsen men jag fångades av orden Hot chocolate och styrde familjens steg mot ett café. Mamma L hade tipsat om choklad så god som att dricka en chokladkaka, så vi måste bara prova. Jag var inte helt säker på att den choklad jag beställde var den spanska chokladen, jag beställde hot chocolate och de andra Swiss chocolate.

Vi satte oss och väntade och tittade på tavlor som föreställde scener från Barcelona från olika tidsperioder. Så kom den, världens godaste choklad! En kopp himmel! A, O och U fick grädde på sin, jag hade valt en slät kopp choklad. Vi sörplade, slevade och upplevde en trögflytande härlig kopp som var riktigt långt från O´boy.

...

Sista dagen i Barcelona kom vi via Arc de Triumf, genom den tillhörande parken med palmer och papegojor högt uppe som byggt bo. Vi strövade genom den gamla stadsdelen Born med trånga gränder och stenhus. Resans varmaste dag, + 20 grader och det kändes lite slösigt att gå i skuggan och inte ta vara på solen, men vi hade ju bestämt oss för att gå till Picassomuseet. Klockan närmade sig elva och vi började känna att det var ett tag sedan vi åt frukost. Då såg jag ett café med texten Xocolata con churros. Dags för nästa smakupplevelse. Chokladen här var inte lika himmelsk, lite blekare, men med churros, ja då var den helt ok!

Churros är friterade bröd som smakar som struvor. De är doppade i socker. Vi doppade våra churros i choklad och mumsade. Så gott, så onyttigt, men härligt! Med förhöjd blodsockerhalt gav vi oss iväg till Picassomuseet, men det är en annan historia!

Trendtips: stillasittande är på väg ut

Nämenhörrejeje, hu är det dags för nya vanor. Det är tokfarligt med för mycket stillasittande, på riktigt. Hej då TV-soffan, se länktips från http://alternativkommunikation.blogspot.com

Samtidigt, på Din gata

Fick en nostalgichock när den här låten spelades på P3s webkanal Din gata, som just i dag ger behövlig stimulans när jag metodiskt jobbar på med mina notater och tabeller.

Det måste ha varit i december 2010 när jag snurrig av glädje gick med långa kliv över Square de Meeus, på väg från en intervju på det där konstiga forskningscentrumet och segervisst nynnade på "I've gotta feeling, that tonight's gonna be a good night!". Intervjun hade gått riktigt riktigt bra och jag hade precis på känn att min tilltänkta nya chef var lika glad som jag över att jag hade sökt.

Jag reser (mig igen)

På lördag blir det schlagerfest på bortaplan hoppas jag. Och på söndag minipredikar jag tre minuter över refrängen i denna chanson. Med fokus på det vi alla har gemensamt; en svart punkt mitt i ögonen, "jag ser in i dina svarta ögon och reser mig igen" - ögon som vågar se och litar och återupprättar varandra. Guds blick som glimtar fram ur mänskliga kroppar.
Kanske barfota med märkliga fingerspret,

Personlig säkerhetsutrustning för tjejkvinnor

Övergång
Från en ålder till en annan
Från överfallslarm
till broddar.
När?

Räddarplagg

Jag har köpt en stickad kjol i en ullblandning av lite lamm och merlino och angora eller något annat varmt och lyxigt, med den över jeansen är vintern räddad på ett snäppet stiligare sätt än täckbyxor/termobyxor. Inte lika varmt men ljufvligt för glipan mellan skinnjackan och den lågt skurna jeanslinningen. (endast för utomhusbruk samt i buss/bil/flyg).
Och så stickade benvärmare, insmugna under ett par vida byxben eller ogenerat utanpå. Så skönt i buss/bil/flyg/på kallt kontor eller vid behov av allmänt trygg känsla.
Och så den smickrande figursvängda V-ringade ylletröjan som passar till allt alla dagar. Måste skaffa fler.
Och så en stor sjal till det, eller två.
Som ett vandrande luddigt myys.
(jag brukar hata vintern mindre och mindre ju bättre jag blir på att klä mig varmt. I april brukar vi nästan ha försonats med varandra, årstiden och jag.)

Utdrag ur originaltexten, innan Britt G Hallqvists bearbetning

Från förritin.

Sorgen och glädjen the wandra tilsamman,
Lyckan, olyckan, samt löje och gråt,
Medgång och motgång the möta hwarannan,
Solsken och molnet the följas ock åt.
Jordens gull
Är präktig mull,
Himlen allena af salighet full.

Alle ting hafwa föränderlig lycka,
Hwar en befinner sin sorg uti barm.
Brist finnes ock under dyrbara smycke,
Full utaf sorg och hemligan harm,
Hwar en har sitt,
Jag har ock mitt,
Himlen allena för sorgen är qwitt.

Wackraste rosor är ej utan taggar,
Skönaste blomster förgift hos sig bär,
Under röd rosenkind hjertat sig gnagar
Sörjer att lyckan så sällsamt delt är,
I sorgestrand
Flyter wårt land,
Himlen allena har allt i sin hand.

Therföre will jag med tålamod bära
Hwad mig påkommer och blifwer pålagt,
Intet bekymmer skal sinnet förfära,
Intet skal dö,
Lustighets frö
Blomstras på himla lycksalighets ö.

Ångest skal glädjas i härligsta smycke,
Qwida skal wändas i lust och i frögd
Armod skal glädjas i gyllene stycke,
Swaghet skal springa af starkhet i högd,
Afund skal stå
Fängslad i wrå,
Himlen allena kan thetta förmå.

Allhelgonagudstjänst från Dalkarlså folkhögskola

En kavalkad av gamla bekanta på SVTPlay. Det sägs att det var en bra gudstjänst, jag har bara snabbspolat den utan ljud i jakt på kända ansikten. En av texterna läser Walis, minut 36 tänder Carin I och Ingrid&Jörgens yngste varsitt ljus. Och så är det Olof Holmgren och han som var snygg och spelade gitarr redan förritin med flera. Troligen är det väldigt bra musik, jag ser att det trakteras tramporgel och det kan ju aldrig bli fel.
Predikan: en präst från Umeå som bor nära lekparken.
Kanske kollar jag också, sen.
UPPDATERING: nu har jag lyssnat. Spola till de sista minuterna, efter Herrens Välsignelse kommer en svindlande vacker folkviseversion av psalmen Sorgen och glädjen de vandra tillsammans. Hoppas någon lägger ut det klippet på Youtube så det inte försvinner när arkivdagarna på SVTPlay tar slut.

I morgon når jag Rusksele

...och avslutar deltagandet i stegtävlingen. Jag har hållit en jämn och bra nivå, 8500 steg per dag i fyra veckor. Men det är klart, det är ju inget mot ledarna i tävlingen, de har gått över en miljon steg under samma tid. Så de hinner nog också till Rusksele, från Stockholm eller nå't. Bara 6 km kvar, eller 9084 steg. Det fixar jag imorgon. Sedan; stegräknare av.

De allra sista bilderna från barnkameran

Foto: H

Jobblyx

...att käka rullkebabpizza på Apberget.

Olyx: att sitta här och jobba, men på fredag är den stora frihetslinjen: semester!

Bilden är några år gammal, jag sitter i en park i Barcelona. Notera hur väl klänningen matchar Gaudís mur!

Grön transportsträcka

Min väg till jobbet. Gode fint.

Sommarnattens leende

Solnedgång genom sovrumsfönstren (kl 22). Idag har Myrorna fått ännu en kasse och Återvinningen har fått en barnvagn i delar och lite annat smått och gott.
Nu hämtar jag en tomkartong i källaren.
Det här är inget vanligt lördagstäd, förväntan är hög.

På Bobbycar mot horisonten

Det är inte för den svíndlande skönheten jag älskar Umeå. Men vi har ett förträffligt nät av cykelvägar och titta, den här sortens härliga föräldrar bor Eastside. Att köra Bobbycar till pizzerian, så skön balans mellan ekoreko och kaloristinn lättja. (det är ingen jag känner)

Parkour

Vilken ouppnåelig skill längtar ni efter att utveckla? Jag är grymt sugen på parkour men drygt fem års stillasittande kommer inte omvandlas till hoppspänst om ingen gör något radikalt.

Inspirationsbilder från Mariehem

Jag gillar att de gjort om genvägen över gräsmattan till en krokig liten trädgårdspromenadupplevelse. Och så älskar jag troll-björkar med svarta trassel. Och så är det fint med olika himmelsblå nyanser.



Inspiration finns överallt om man letar efter den.