Xocolat Barcelona

Vi hade varit i Parc Güel och vandrade nu nerför gatorna mot Travessera de Dalt och busshållplatsen för att ta buss 24 ner till sta´n. Vi kom fram till en cool gata enligt A: Passatge de Mercedes.

Väl där nere närmade vi oss busshållplatsen men jag fångades av orden Hot chocolate och styrde familjens steg mot ett café. Mamma L hade tipsat om choklad så god som att dricka en chokladkaka, så vi måste bara prova. Jag var inte helt säker på att den choklad jag beställde var den spanska chokladen, jag beställde hot chocolate och de andra Swiss chocolate.

Vi satte oss och väntade och tittade på tavlor som föreställde scener från Barcelona från olika tidsperioder. Så kom den, världens godaste choklad! En kopp himmel! A, O och U fick grädde på sin, jag hade valt en slät kopp choklad. Vi sörplade, slevade och upplevde en trögflytande härlig kopp som var riktigt långt från O´boy.

...

Sista dagen i Barcelona kom vi via Arc de Triumf, genom den tillhörande parken med palmer och papegojor högt uppe som byggt bo. Vi strövade genom den gamla stadsdelen Born med trånga gränder och stenhus. Resans varmaste dag, + 20 grader och det kändes lite slösigt att gå i skuggan och inte ta vara på solen, men vi hade ju bestämt oss för att gå till Picassomuseet. Klockan närmade sig elva och vi började känna att det var ett tag sedan vi åt frukost. Då såg jag ett café med texten Xocolata con churros. Dags för nästa smakupplevelse. Chokladen här var inte lika himmelsk, lite blekare, men med churros, ja då var den helt ok!

Churros är friterade bröd som smakar som struvor. De är doppade i socker. Vi doppade våra churros i choklad och mumsade. Så gott, så onyttigt, men härligt! Med förhöjd blodsockerhalt gav vi oss iväg till Picassomuseet, men det är en annan historia!

Vaniljdrömmar

Jobbiga drömmar

Ja, vad säger man när man drömmer att chefen och ett gäng arbetskamrater dyker upp hos en klockan halv åtta en lördag och vill arbeta? När man själv planerat en skoterutflykt. Så klart ställs denna in, om de andra kommit hela vägen från en annan stad, klart man måste ställa upp, och så klart att man känner irritationen från den försmådda familjen.

Eller när man drömmer att man just ringt en arbetskompis och kommer på att man ringer denne en lördag. Personen svarar besvärat i telefonen och man ber om ursäkt och säger att det är bra och rätt att kollegan är ledig. Och kollegan är precis på väg att hoppa i en badtunna med sin familj och man tycker att det är så pinsamt att man ringt och stört.

Det är troligen jobbigt att ledas och att leda, och uppenbart att tiden på veckan varken räcker till för jobbet eller för att bearbeta tankarna kring detta... Nu ska jag gå och sova, så får vi se om jag har någon konstig dröm att redovisa imorgon.

The heat is on - living the dream

I barndomen drömde jag om att en dag ha en popcorngryta med glaslock så man kan se på när de poppas. Jag är där nu.

I nästa hem: en fin säng

En lucka i tiden

I den här staden har man rätt till gratis hämtning av grovsopor två gånger om året, men det finns ett litet aber: man måste vara närvarande här sopgubbarna kommer och de ger ingen exaktare tidsangivelse än 07.00-14.00.
En halv semesterdag med andra ord.
Man får boka sophämtning lång tid i förväg, och när dagen närmar sig lär det visa sig att just den förmiddagen inte passar så bra att vara ledig - möten och allmän arbetsbelastning - men vad kan man göra, man måste ju vara hemma och vara närvarande.

Om då sopgubbarna kommer 07.30 och allt är avklarat på tio minuter... BONUS! En hel förmiddag helt oplanerad och ledig.
Här ska tvättas, ordnas, handlas kläder, göras sudoku, läsas flamländska, ringas rörmokaren, gås till frissan och varför inte gymmet, och klippas klor på katter! Och bara bara tas det lugnt. (Hm. Kan man säga "ta det lugnt" i passiv form?)

Lovisienstadt om att behöva

Lovisienstadts inlägg om att behöva andra människor är så bra att jag inte tänker beskriva det, bara länka dit.

Det ointressantaste som finns

sägs vara att lyssna på andras återberättelse av sina drömmar.
Men jag var på en fantastiskt rolig fest inatt på ett stort flervåningsantikvaruhus. Roliga människor, roliga olika dukningar, man fick gå och handla efteråt om man ville. Jag hittade massor av fina glasvaser i ljuva syrén, grön- och dimblå nyanser.
Och så tipsade min rolige bordskavaljer om ett spännande jobb, ett statligt verk som sysslar med imigrationsfrågor som behövde en expert på funktionshinder. Kontaktpersonen hette John och när jag gissade att lönen var runt 50 000 verkade han tycka det lät rimligt.
Skit att det bara var en dröm.
(Hej hej min chef om du läser det här. Jag vill fortfarande jobba kvar, som du vet. Jag googlade företagsnamnet från drömmen och de sysslar med pensionsförsäkringar så det var, som jag misstänkte, ingen profetia.)

Önskelistan revisited

Nu önskar jag mig ett gott nytt år.
Får jag det kan allt annat vara.
Om jag inte kan få det önskar jag mig ett lurvigt sadelskydd till cykeln (det börjar vara utnött), benvärmare, örhängen, en kamera, en blandbandscdskiva att lyssna på i bilen, pianonoter/sångbok med ackordnamnen utskrivna, en kopp, strumpor och långkalsonger.
Och han som fyller två år på söndag, han önskar sig säkert ett grattiskort till födelsedagen. Eller ett Ja Må Han Leva i telefon. Eller fler delar till trätågbanan, lego, en pensel, en målarrock/förkläde med ärmar, ritpapper, en halsduk som är färgglad med röd/turkos/lila i, lekkökssaker, kläder strl 98/104, skor strl 26, VHS-filmer (eller DVD), tavelkritor, utklädningskläder och badskum.
Fyraåringen som väntar på att det ska bli julafton, hon önskar sig en spargris. Och My Little Ponys. Och sagor och sånger att lyssna på i bilen (på CD). Och en kamera. Och ungefär samma som tvååringen men för större barn. 110/116 och 29.
Och Herr Partner, hans önskan är att jag inte ska lägga ut hans önskelista här.

Det kommer att hända stora saker

Pessimister vill inte ta ut någon glädje i förskott, för då blir man bara besviken. Medan optimister gärna tar ut glädjen i förskott, får då vet man att man får vara glad åtminstone en gång.

Ja, kan nån männisch si. I dag traskade jag tillbaka till jobbet efter ett Viktigt Möte och tänkte att tonight's gonna be a good night.
Sedan pratade jag med en förnuftets väktare som sa: på vilket sätt tycker du att den här bra känslan du har är annorlunda än den bra känslan du hade förra gången? Du vet, när du fick uppleva Epic Failure? Då var du ju också väldigt optimistisk.
Och på det kan jag bara säga:
Äh.

Självkritik och förbättring av vården?

Så här säger Region Skåne:
"Dagens organisationssystem bygger på stordrift och massproduktion, vilket infördes i sjukvården med början på sextiotalet. Stordrift innebär att varje funktion eller enhet, till exempel ortopeden, centraloperation, lab eller IT, är åtskilda och styrs var för sig. Systemet ger långa utrednings- och behandlingstider och skapar köer, motverkar kvalitetsarbete och föder frustration och en beskyllningskultur. Det är idag så svårt och komplext att planera samarbetet runt en patient att en avsevärd del av medarbetarnas tid spills på väntan, störningar eller aktiviteter som inte skapar värde för patienten.

Lean healthcare kan sägas vara motsatsen och bygger på två principer: att fokusera på snabba och smidiga patientflöden och att bygga strukturer så att sjukhusets team själva kan förbättra sina arbetssätt kontinuerligt. Därför måste ansvar, mandat och servicefunktioner fördelas ut i verksamheten så långt det är möjligt, så att medarbetarna själva ges möjlighet att ge bättre service och vård. Genom förbättrat samarbete i flödesteamen och genom att ta bort krångel och tidstjuvar, minskar stressen och medarbetarna får det lugnare samtidigt som flödet förbättras."

Drömmen om att göra något viktigt

Det går alltid att hitta något att engagera sig i som man kan tro är viktigt. på Bromma Flygplats säljer Flygande Veteraner klistermärken med texten "jag håller en DC-3 flygande". Inte för att rädda barnen eller planeten, utan för att det känns viktigt för dem att den flyger. Föreningens plan var i vanlig trafik till 1982 tror jag det var, sedan övertog de planet. Åh denna längtan efter att göra skillnad, att vara en del av något större än att klara av sin egen ADL*.
(Aktiviteter i Dagliga Livet, som att sköta hygienen, klä på sig, få i sig mat...)

Svordomsdröm

Som jag skrev igår var jag lite upprörd och förvirrad igår av ett möte vi haft.

Jag drömde att vi var i en stor kyrka, där någon lagt ut lappar med ord och vi ombads att ställa oss på det ord som vi kände beskrev hur vi kände oss just då. Mycket opassande valde jag mig att ställa mig på en svordom. I kyrkan! Jag brukar inte svära och det kom några mot mig som tyckte att jag borde gå ut ur kyrkan om jag höll på så där. Men jag duckade det, för det var verkligen så jag kände.

Nya drömmar

Jag älskar sommaren, så heter A egen sommarbalettsång. Hon sjunger den och snurrar några varv på köksgolvet.

Så idag var vi på öppet hus och kollade in pyttedans på Umeå dansskola. Man fick doppa tårna i vattnet och dra upp dem för att akta sig för fiskarna, man fick springa, smyga och stå på ett ben. Ligga platt på marken. Många bra rörelser, kanske lite dans, man det kommer nog. Hoppas att vi får en plats i gruppen! Vi, ja, man ska ha en vuxen med sig och det blir nog jag.

Att brodera i korsstygn

Janice Light (1997). "Communication as the essence of human life": Reflections on communicative competence. Augmentative and Alternative Communication, 13(2), 61-70.

" Att bygga kommunikativ kompetens kräver en vision
av hur det skulle kunna vara
och modet och engagemanget att förverkliga den drömmen."

Kan ev vara tillämpbart på andra områden.

Drömmar och verkligheter

I drömmen satt jag och återberättade den dröm jag hade haft just innan, så gott jag nu kom ihåg den. Just den drömmen har jag faktiskt aldrig haft förut. Så bröt min dotters starka tonårsröst igenom: "Mamma, klockan är elva över åtta!"
Och jag såg mig runt efter den mamma hon ropade på, det kunde ju omöjligt vara jag för mitt barn hade ju nätt och jämnt lärt sig gå.

I verkligheten blev det naturligtvis väldigt bråttom och hela dagen har förflutit i samma rusande hastighet. På jobbet arbetar jag med ett anbudsförfarande, det är pärm efter pärm att läsa och analysera och bedöma och allt är naturligtvis viktigt och man måste vara rättvis och tydlig och ha bra kriterier och vattentäta argument. Vilket jag tycker är väldigt roligt, fast jag blir ideligen översköljd av nya bråttomsaker så det är svårt att avverka pärmarna i den takt som som skulle behövas. Nåväl, det blir ju en dag i morgon också.

I den andra verkligheten, den efter jobbet, gläds jag över min stora kompetenta dotter och ser fram emot att hela huset snart kommer att bli ett byggjobbskaos. Att komma till avslut på det oavslutliga: ett litet steg för mänskligheten men avgörande för oss!
Dagens rätt: rotsellerimos med stekta panerade quornbiffar och grönsallad. Rotsellerimos gör man genom att skära rotselleri i ganska små bitar, koka tills de är mjuka i lättsaltat vatten, mosa med smör, lite mjölk och lite peppar. Som potatismos, quoi, fast godare.

Vi flytt int´

Regelverket kom emellan.

I afton: Babel!

Till alla som på något vis kan ratta in Arte på TV:n eller titta hos grannen eller vad man nu gör:

I kväll 22.10 visas Rêves de Babel (Drömmar om Babel) på den tyskfranska kulturkanalen Arte. Babel är en dansföreställning av den belgiske koreografen Sidi Larbi Cherkaoui, och Jörel och jag såg den i Bryssel för en månad sedan. Det var en fantastisk upplevelse och jag beklagar att föreställningen i Luxemburg nästa vecka är utsåld.

En dix ans, Sidi Larbi Cherkaoui est devenu l'une des personnalités les plus prolifiques et les plus attachantes de la danse contemporaine. Un portrait intime signé Don Kent.

Chorégraphe et danseur, Sidi Larbi Cher-kaoui utilise le geste comme principal médiateur de sa pensée. Le résultat se donne à voir dans des spectacles, intimistes ou non, où le corps s'expose devant les spectateurs. Mais mis à part les notes succinctes publiées dans les programmes, que savons-nous de ce créateur de 30 ans qui, en moins d'une décennie, a conquis les scènes majeures de la danse contemporaine ? À travers quatre lieux - la Belgique, la Chine, la Corse et l'Inde -, nous partons à la découverte de l'une des personnalités les plus prolifiques et les plus attachantes de la danse contemporaine. Il ne s'agit pas de suivre Sidi Larbi Cherkaoui sur quatre chantiers de création chorégraphique, mais plutôt de revisiter avec lui des lieux de réflexion, d'inspiration et de transmission du savoir. Au cours d'entretiens successifs, Cherkaoui dévoile sa passion pour la danse, son intérêt pour la spiritualité, ses sources d'inspiration, son enfance, sa famille...

Arte+7 ger tillgång till vissa program i sju dagar efter att de sänts, men jag vet inte om just det här kommer att finnas tillgängligt där.

Vertikalodling

Ytsmart odlande på höjden, t ex genom att sy en väggbonad i filt med massor av jordfickor och odla i den. Eller ställa upp en lagerhylla på balkongen och ställa krukor i. Det kallas vertikalodling har jag just lärt mig.
Jag väntar besked som kan innebära möjlighet till horisontalodling. På måndag vet vi.

Livets nödtorft

Det kan stunda bistrare tider framgent
Säkrast att odla sitt åt de sina;-)
Tomater köper vi, men jag hoppas skörda:
baby leaf sallad
basilika
citronmeliss
koriander
gräslök
paprika
rosmarin
slingerkrasse
svarta vinbär

Solrosen och lavendeln verkar tyvärr vara på väg att lämna in
men vi överlever nog utan just det näringstillskottet.
Om drömmen om lavendelskorpor blir för trängande blir det komplettering.
Det vore roligt med kravallodling,
att peta ner t ex potatisar
lite här och var
i stadens rabatter och bortglömda vrår
men jag lovar inget.