På tröskeln

Gott nytt år, kära ni. Chaplin sover bredvid mig i soffan, halvt invirad i sjalen jag har på mig. Hon har haft ett par jobbiga dagar, det där med fyrverkerier är inte en grej hon tycker mänskligheten behöver hålla på med. Men grannarna verkar inte ha fått det memot, i parken smäller det fortfarande.

Det blir nytt år, då listar vi nya föresatser. Det  är ju den här gången allt ska bli så bra, det är ju nu vi ska bli så lyckade. Kanske blir det verkligen så, kanske blir det inte alls av. Men, som Susanna Birgersson skrev i DN häromdagen:

Varje misslyckat försök borde ses som en liten framgång – om livscoachspråket tillåts.
Och än viktigare: det ligger ett värde i själva det faktum att vi försöker.
Om vi begrundar de lite allvarsammare föresatserna i genren nyårslöften: människor sträcker sig efter det hela, det genuina, det storslagna, det vackra. Även om vi inte når ända fram är avsikterna uttryck för längtan efter något bättre

Jag har inga storslagna planer, det mesta är fortsättningar på sånt jag redan påbörjat eller åtminstone tänkt börja. Jag har anmält mig till Apartment Therapys januariutmaning "The January Cure" som ger städuppdrag i januari månad. Dagens mail läste jag för sent på dagen, jag har inte hunnit gå ut och köpa blommor. Men jag har en kruka fina hyacinter som kan få flytta från sin plats i den öppna spisen upp på soffbordet om jag bara röjer undan lite. Det får bli dagens uppgift.

Och jo, en annan sak har jag tänkt göra 2015. Blogga mer. Vi hörs!

Packar

Kortvecka, till helgen blir det långresa. Också någon form av balans.

Mig äger ingen

Nu känns det lättare. Sista styrelsemötet innan vägföreningens årsmöte är hållet, det som ska hända där är förberett. Och dagens anbud är inlämnat. Imorgon är det fredag och många viktiga saker ska göras, men sedan är det helg och fredagsmys och ledig kväll. Jo, jag längtar. God natt.

Min roligaste förtröstanslovsång

Den här texten innebär för mig ett skönt möte mellan djup förtröstan och svart sarkasm.

"Allt som du har sagt kommer att ske, förr eller senare"

När jag sjunger med både tror jag på det innerligt och även inte.

Because I'm happy!

Live rejoicing, ja, det är ju inte så svårt när man får som man vill. En kär medarbetare kommer tillbaka och börjar jobba hos oss imorgon och han blir min chef. Det blir så bra!

Så klart att det ändå är så att jag har mycket på mitt bord och det blir ingen skillnad imorgon, men det här är hur som helst en positiv energikick!

Idag är jag glad och imorgon!

Födelsedagskalas!

Idag var det kalas för dotterns vänner från byn. Roligt, stojigt, ostyrigt och härligt. Alla charmiga på sitt sätt, med sin speciella betydelse i hennes liv. Och farfar och farmor var här. Jag kunde dock konstatera att funderar jag en annan gång på vad jag ska prioritera, så är det alla gånger köpes.

Bästa fikat:
Ica Maxis doughnuts
Ballerina
jordgubbssaft

Mina gröna liv-svampar från Mario, de var inte något barnen föll för. Jag som färgat och kavlat sockermassa, spacklat med jordgubbssylt och satt på vita prickar. Och muffinsen under sockermassan var fina med choklad i. Men allt det hade jag kunnat låta bli. Varför det inte är foto på dem? Tja, för att ni kanske skulle ge barnen rätt, deras yttre var inte precis säljande, även om de var goda.

Jag hade även trollat fram stjärnmynt, andra mynt, sonic-ringar, Yoshitungor och allt det var hur som helst kul och lätt att göra. Nu är kalaset avklarat och om några dagar börjar nedräkningen till dotterns nioårsdag...

Imorgon får jag skäll

...men nu är det kväll.

Att ta ledningen

Jo, men så att:
Till min musikaliska meritlista:
som består av diverse erfarenhet som körsångare;
att jag en gång i mitt liv sjungit solo i mikrofon;
att jag en gång lett församlingssången tillsammans med kära syster Signe;
så har jag nu även dirigerat gospelkören Life med komp under gudstjänst i Umeå Pingstkyrka.

Ni vet: Hela kyrkan sjunger och liknande.

Ni vet: det var kul men det var en engångsgrej, en gång i livet.

Ni vet: så att. Jo.

Här jobbar jag

Igår var jag på en konferens om ehälsa. Om man hoppar till 47:50 i detta filmklipp får man hela vår presentation, inkl PowerPoint och Youtube.
Det är en vän från jobbet och jag som hjälps åt att berätta om hjälpmedel på temat tillgänglighet, delaktighet och självbestämmande utifrån egna förutsättningar.
http://bambuser.com/v/4437545?v=m

I lägerefterdyningar

Jag och barnen kom hem från lågstadieläger idag och behöver vila. Dagarna har varit långa och fyllda av aktiviteter från morgon till kväll, men med många inlagda pauser. Vi har hunnit leka i sporthall, gå på långpromenad, åkt pulka, bob och skrana i en isig pulkabacke, badat på badhus, sjungit, lekt, hört berättelser om att följa Jesus, bett, ätit god mat, spelat pingis, pratat, ritat, spelat spel, gått tipsrunda...

Barnen och jag har träffat vänner vi möter ofta och sådana som är mer sällsynta. Vi har haft det bra, men ikväll blir det en tidig kväll. Imorgon börjar det vanliga för barnen och det nya för mig. Jag ska gå upp lite i tid och börja vara chef. Men ikväll är jag bara jag, bara Bodil. Äh, det kommer jag att vara imorgon också. Bara jag, bara Bodil.

Ägandets pris

Saker och grejor, ägodelar och skit som ska underhållas, servas, sorteras, hanteras, kompletteras och lagas. Tid och pengar, pengar och tid.
Just nu vill jag bara ha kottar och pinnar. Komposterbara. Bläk.

Nyårskalas och löften

Hemma hos oss blev det ett trevligt familjefirande med Jörel och (en kort stund) tjusiga S som sen gick vidare till glamorös kompismiddag.

Först blev det hemgjorda lyckokakor. Universums budskap till mig: Easter is near. Jag tolkar det som att jag verkligen borde ta tag i det där med att boka flygbiljetter och semester till påsklovet och att allvarligt fundera på om pengar och semesterdagar räcker till för en resa till alperna under sportlovet.

Sen blev det goda små välkomstsmakbitar och bubblor ur en sparad låda. Receptet hittar jag inte, men det var små rundlar av smördeg och på dem placerade jag en bit mild brieliknande ost (Caprice des dieux) och en liten klick fikonmarmelad. Sen fuktade jag kanterna på en lika stor rundel deg och tryckte fast den. Till sist penslade jag med ägg och skar ett kryss med en vass kniv. Gräddades gyllenbruna och puffiga och serverades ljumma.

Jörel ordnade förrätt, fina små snittar med rökt lax och citron och med gåslever, fikon och pepparkakssmulor.

Köttet stekte jag enligt anvisningar från Dalsjöfors kött och det är ett så bra knep att det absolut måste förmedlas:

Många gäster – hur förbereder jag stekning av biff?
Ta fram köttet i god tid innan du ska börja, cirka 30 minuter innan. Torka av, salta och peppra. Bryn samtliga biffar i en het panna så att de får en snygg stekyta och lägg dem sedan åt sidan. Sätt ugnen på 225°C. Och ta sen emot gästernas beställningar – rare, medium eller well done.

In i ugnen på slutet – alla biffar klara på 8 minuter
Ta fram en stor ugnsfast form. Lägg först i de biffar som ska bli genomstekta och skjut in i ugnen. Två minuter senare lägger du i biffarna som ska bli medium. Efter ytterligare tre minuter, lägg i biffarna som ska bli blodiga. Vänta ytterligare tre minuter innan du tar ut hela härligheten. Alla biffarna blir klara samtidigt på bara åtta minuter!
(http://www.dalsjoforskott.se/lilla-kottskolan/)

Potatisen är inspirerad av Amy's piece of cake: Potatisrosor

Brysselkålen fick sällskap av tomatstrimlor, valnötter och fetaost och på biffen serverades ett gott kryddsmör med timjan, rosmarin, vitlök och citron. 

Sen spelade vi Storycubes och skrattade åt våra misslyckade följetonger.

Till dessert avnjöt vi Jörels chokladkaka som visade sig ha ett magiskt budskap när den lossnade från formen. Vispad grädde och färska blåbär blev gott till.

Enligt planen skulle vi fortsätta till nyårsfirandet på teater Balsamine, men det regnade för mycket så vi blev kvar här hemma.

Till vår stora lättnad klarade Chapliv fyrverkerismällarna utan att bli särskilt bekymrad.

Mina löften inför 2013: ett restriktivt och ett expansivt.
Det första handlar om att avstå från socker i två månader (inte allt vad kolhydrater heter, men jag kan tänka mig att det blir en minskning på vitt bröd och pasta också)
Det andra: att köpa ny musik. En skiva i månaden året ut.

Den röda tjejcykeln

Jag fick min första mens när jag var elva år. Det är många år som det runnit på, rikligt och regelbundet. Några gånger som en lättnad, några gånger som en sorg, några år inte alls.

Och nu börjar jag förstå att det närmar sig slutet, att evighetskalenderns veckoblad inom en inte allt för avlägsen framtid kommer att blada förbi utan diskreta markeringar. Och vad ska man tänka om det?

Kanske som Hamlet:
"(...) och hellre bär vi våra vanda plågor
än flyr till andra som vi inte känner." 

Fast han pratade om döden och så dramatisk behöver vi ju inte göra den här omställningen. Väl?

Vad är mat och vad är annat?

Intressant att den här sketchen av Klungan fått ett helt temanummer av Ord och Bild.

(Om man vill skippa kaffekoppsdansen hoppar man till 2:05)

Det jag funderar över just nu är vad är symptom och vad är biverkning. Om man först har en åkomma som gör att man blir trött, och sedan medicinbombar med hästdoser av något preparat som också gör en trött, när vet man då att man har blivit frisk? Om man dessutom ser till att bli gruvligt förkyld mitt i alltihop.
Ja, frågorna är många och spänningen outhärdlig.

Den här veckan har jag varit ledig från jobbet, vilket kanske har varit dålig tajming med tanke på symptom-biverkning-förkylning, men riktigt bra med tanke på annat.

• Jag har köpt ett par skinnfåtöljer på eBay som jag har skurat och ställt i vardagsrummet. 
• En skotskrutig fåtölj som också ska dit. 
• En sammetsfåtölj som dottern ska använda vid sitt skrivbord.
• Och ett helt sovrumsmöblemang (garderober, byrå och två sängbord) till dotterns rum.

Vilket innebär att vi kommer att möblera om i stort sett hela huset, för att få plats med allt det som måste maka på sig när de nya möblerna ska in. Hallen har redan fått en ansiktslyftning och ser nu betydligt mer välkomnande (eller kommer att göra så fort jag skottat undan drivan med skor som inte hann med i ommöbleringen). Vardagsrumsmöblerna och TV-n ska flytta ner i köket, och vardagsrummet ska bli läs- och terum.
Och snart blir det nytt tak över uteplatsen. Och sen kanske jag rent av lägger ut några bilder.

Trendtips: stillasittande är på väg ut

Nämenhörrejeje, hu är det dags för nya vanor. Det är tokfarligt med för mycket stillasittande, på riktigt. Hej då TV-soffan, se länktips från http://alternativkommunikation.blogspot.com

I hemkomsttider

Välkommen hem, skrattade Bryssel med glittrande kärleksögon och kastade ut armarna i en vid omfamning, vad vi har saknat er!

Nja. Så var det nu inte riktigt.

Vi landade vid elvasnåret, några plusgrader och duggregn. Bussen som i vanliga fall tar oss raka vägen hem hade slutat gå för kvällen. Vi bestämde oss för att åka stadsbuss in till centrum och ta metro hem. Hoppsan, busstrejk.
Lyckligtvis hittade vi en taxi. Chauffören kunde berätta orsaken till strejken: en busschaufför hade blivit mördad någon dag tidigare. Det är inte första gången lokaltrafikchaufförerna strejkar på grund av våld och känslan av utsatthet.
Kom hem till familjens desperata katter. Ingen vet vad kattvakten hade förstått av sitt uppdrag, men tre av katterna hade blivit utan mat och vatten och den fjärde hade varit utan toalett och sällskap. Antagligen uppfattar han själv bristen på kärlek som värst, att han skapat sju-åtta tillfälliga toaletter utefter väggarna var väl mest ett problem för oss.
Sammanlagt: brr.

Det är inte såhär i Bryssel, jag lovar. Det är en varm och snäll stad, det finns blommande körsbärsträd och ganska ofta skiner solen, och i morgon är en annan och mycket bättre dag!

Rättelse: Det var inte en busschaufför utan snarare en inspektör. Och han blev dödsmisshandlad snarare än mördad. Men i dag, onsdag, är det fortfarande kraftiga störningar i trafiken.

I regnbågstider

• 42 är svaret på "den yttersta frågan om Livet, universum och allting" i bokserien Liftarens guide till galaxen. En "korrupt version" av frågan visar sig vara "Vad får man om man multiplicerar sex med nio". 54 skrivs 42 i talbas 13 men Douglas Adams hade inte en aning om detta när han hittade på vare sig talet 42 som svaret, eller just sex gånger nio som den förvanskade frågan (som Arthur Dent lyckas hitta i sitt undermedvetna), och slog så småningom ifrån sig kommentarer angående detta med "Jag må vara en ganska patetisk person men jag skriver inte skämt i bas 13!".
• Om solens strålar bryts 42 grader i vattnet bildas en regnbåge.
• Ett marathonlopp är drygt 42 km långt.

(Wikipedia)

Så, Bodil, du går i mål efter ditt första maratonlopp och ger dig ut på nästa, följd av regnbågar och kloka svar på livets alla förvanskade frågor. Livet när det är som bäst.

  Födelsedagsblommor från oss som firar påsk under magnoliaträden i Josaphatparken!

Missförstått geni

Bjöd på middag i dag: Cabillaud surprise, torsk på temat "gott och blandat".
Ugnsbakad torsk med kokostäcke, serverat med hallonsås, citronsås, lakritssås och kolasås. Och ris och sallad för asketerna. (Lakritssåsen var fänkålsbaserad om ni undrar, men resten var exakt vad det utgav sig för att vara).
Lite blandade recensioner: allt var gott men kanske inte ihop.

Nästa gång blir det praliner. Watch this space.  Eller laxmaränger.

Magiskt tragiskt

Alltså Björn Ranelid. Hans öppna brev till kvällspressen.
Här är dropparna som fick bägaren att flöda över.
Leif G W Perssons krönika. 
Jonas Gardells twitter.
Och någon SvD recensent som tydligen anklagade honom för mord. Jag hittar ingen länk, kanske är det den här fast med någon liten twist i tolkningen.
Här kommer Ranelids rasande slut på sitt öppna brev.

Jag kommer aldrig mer att kommentera dessa sjuka människors hatiska lögner.
Jag drar mig härmed undan och tillbaka och Sveriges yrkeshatare må välja ett annat objekt och offer för sina perversa lustar.
De har aldrig skrivit ett enda relevant ord om mig, utan i stället avslöjat sina egna brister, tillkortakommanden och misslyckade liv.
Jag tackar för mig.
Jag kan inte förstå vari mina brott består. Jag har i svensk press blivit sämre behandlad än terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik.

Avsänt kl 21.15 den 27 februari. Kan man gissa att Ranelid vid pass kl 23.07 hade hunnit jobba upp ny ånga i maskineriet och bittert ångrade sitt "aldrig mer", när han kommit på ännu en oförrätt och ännu en dräpande formulering. Jag har en aning om att sista ordet i den här frågan inte är sagt.

(Det kanske är comme-il-faut att ha en åsikt om Ranelid. Jag vet inte om det här gör mig till yrkeshatare men jag tycker att det han gör inte är särskilt intressant (de få böcker jag läst av honom har jag upplevt som tröttsamma och mediokra, deltagandet i allehanda TV-jippon har jag väl helt enkelt valt bort på förhand). Men bilden av Ranelid (hans egen och andras) intrigerar mig. Det kanske är bilden av Ranelid som är själva grejen med honom.)

Fina silversyster Jorun

har än en gång visat framfötterna på födelsedagsfronten.
Man ska ju inte avslöja en dams ålder. Men på en Wikipediasida som stoltserar med varningen "This article may contain excessive, poor or irrelevant examples" får jag lära mig att en professor i matematik kan bevisa att alla siffror egentligen är samma sak som detta tal. Att talet har kultstatus i en kultserie. Nej i två teveserier. Nej i tre. Att det anses vara "the most common random number", och att någon rollfigur i någob film körde omkring med den här siffran på taket.
Be that as it may. Jorun du äger talmystikens förstfödslorätt. När det blir min tur att tänka lite extra på grannlandet Norge är antalet strängar på en pedalharpa redan gamla nyheter.
Stort grattis, mycket kärlek!