Gaudí

Onsdagen ägnade vi åt att studera Antoni Gaudí. Först tog vi oss tvärs över staden med tunnelbanans L1 och L2. La Sagrada Familia, en mäktig kyrka med hela evangeliet på fasaden väntade på oss. Tyvärr regnade det, vilket förtog upplevelsen. Men det stod en lång kö av människor från födelsefasaden till passionsfasaden och väntade på att få komma in i kyrkan. O utsåg kyrkan till den näst största i Europa, jag vet inte om han har rätt, men jag gissade att Peterskyrkan i Rom var större i vilket fall. Vi gick ett extra varv och pekade och kikade och sedan åkte vi till Ramblan.

Vi hopade av vid tunnelbanestationen Diagonal och kikade på la Pedrera. Solen sken äntligen och det var härligt att vara mitt i sta´n. Vi kikade i de fina affärernas skyltfönster, såg på ringar värda miljoner, fina klädmärken, men sedan började vi bli hungriga. Vi fick gå några tvärgator bort för att hitta en trevlig, lagom dyr restaurang att äta lunch på.

Efter maten blev det L3 till Lesseps. Vi började gå till fots, men gav upp och tog buss 24 upp till Parc Güell. En fantastisk park! Eftersom vi tog bussen kom vi in från öster, vilket visade sig vara en bra idé. Vi kom alltså inte via huvudentrén utan via en mindre entré. Vi gick på huvudvägen genom parken upp till parkens enda bostadshus. Parken skulle ju ha blivit ett nyskapande bostadsområde i harmoni med naturen, men idén var 100 år för tidig. Vi promenerade runt till den västra entrén och sedan ner mot bänken. BÄNKEN! Parc Güell var verkligen dagens höjdpunkt och förutom det gav den en utmärkt vy över barcelona. Huvudentrén är vacker som en saga, men bra att spara till sist. Hade vi kommit den vägen hade vi inte orkat gå upp i den natur- och kultursköna parken.

Sedan fick vi chansen att smaka en riktig kopp het choklad, men det är en annan historia...

Bilden av mig

Så här ser Bodil Matilda Öhman ut, i sin dotters ögon, en vårvinterdag. Det hade kunnat vara när som helst, för den röda fleecejackan är oftast på någonstans mellan lagren. Men det är snö på marken och med ett stort leende är hon på väg ut med vatten till hönsen.

Hur ser du ut i någons ögon, som ser på dig med kärlek?

Som en serietidning

Jag fick nyss ett mail som påminde om det europeiska kulturarkivet Europeana där artefakter av olika slag scannas in och bevaras för framtiden. (Trevlig blogg har de också!)

Jag gjorde en sökning på Sorsele och fick över 2000 träffar. Tyvärr hinner jag inte följa upp dem i dag, men jag ville visa er några bilder från en tjeckisk bibel från 1340 (med handskrivna översättningar till tyska här och var) 

Velislavova bible (Biblia picta Velislai):

Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet. Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: »Jag vet ju att du är en skön kvinna. Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva. Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva.» Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna. Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus. Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler. Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull. Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru? Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå.» Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.

(- - -)

Men Lot, som drog med Abram, hade också får och fäkreatur och tält. Och landet räckte icke till för dem, så att de kunde bo tillsammans; ty deras ägodelar voro för stora för att de skulle kunna bo tillsammans; och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde på den tiden kananéerna och perisséerna där i landet. Då sade Abram till Lot: »Icke skall någon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi äro ju fränder. Ligger icke hela landet öppet för dig? Skilj dig ifrån mig; vill du åt vänster, så går jag åt höger, och vill du åt höger, så går jag åt vänster.»  

(- - -)

(- - -)

Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud. Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta; och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak.» Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull. Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig. Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd.»

Och så vidare. Väl värt er tid!

Peppens pepp nu är Bildmuseet här

Bildspel i VK det är ganska så coolt tycker jag att ha detta som granne.

En annan poets kommentar till en poet

Ja Bodil, jag hoppas också att litteraturhistoria får hänga kvar i den gymnasiala allmänbildningen. Nånstans har jag ett pampigt gymnasie-verk av moi, en Topelius-imitation med mångfaldiga svulstiga rim. Och retoriken, den klassiska.

Poeter som besvarar poeter, det är skön meta-konst det.
En av mina favoriter är när Säkert/Annika Norlin/Hello Saferide svarar på You were always on my mind (ni vet där han bortförklarar det mesta med att

jomenasså jag tänkte på dig och det är typ tanken som räknas, Maybe I didnt treat you Quite as good as I should have Maybe I didnt love you Quite as often as I could...)

ja hon svarar på det, med svarslåten Re: Always on my mind

"How come you always bring me down if you say you're the one? / And if I'm always on your mind / How come you've been so hard to find?"

och så fortsätter argumentationen men jag respekterar henne allt för högt för att rippa texten rakt av, dessutom misstänker jag att de siter som utger sig för att ha texter till populärmusik kryllar av digitala maskar och ormar och virus och kakor och elände. Så ni får leta själva på Spotify eller i en skivbutik nära er.

Julklappsverkstad

Sitter och njuter av Stina Nordenstam, Laleh, Lykke Li, Portishead, Eva Dahlgren och virkar om en duk till en barbieklänning. Åh tänk er den kvartetten i krispigt virkade vinterklänningar som skulle se ut som deras musik. Stark och skir och farlig och ljuv, baktung svärta och svirrande svalor i huvudhöjd med sidenband i näbbarna. Ett konsthantverksprojekt way beyond.
Förresten, petrolblå är årets kulör, den vackraste.

Om du ska klicka på en enda random länk i dag

... klicka just på den här för Alexa Meades konst är så fantastiskt cool.
Innan du klickar: fundera på hur i hela friden man skulle kunna vända på en trompe l'oeil. Eller vad ett stilleben blir om man inverterar det. (Nu syftar jag inte främst på nebellits).

Uppsala weekend oh yeah

Förmodligen gör jag balla saker i helgen. Köper långbyxor kanske. Eller går på nöjen.
Som t ex Upsala-Ekeby Klassikerna på Uppsala konstmuseum (på slottet) på lediga fredag kl 12-16, eller lördag 12-16.30 www.uppsala.se/konstmuseumEller Kvinnor för Missions försäljning till förmån för kvinnor och barn i U-land, på lördagen 10.30-14.00 i Kyrkans hus på Sysslomansgatan 4
Eller Bondens egen marknad framför Resecentrum på fredagen, 12-18.
Eller uteloppis Fyrisparken söndag kl 12.
Och klänningsvernissage på hotell Linné (Skolgatan 45) på fredagen 16-20 med finkläder sydda i gammtyger, arnlundsskrädderi.
UNT.se

Konstigt bra

Vi tittade på en konstutställning idag och fastnade för en konstnär som heter Guy-Rémy Vandenbulcke. Han ställde ut tre verk som vi gillade, ett av den såg ut såhär. En stor tavla som man måste ta några steg tillbaka för att riktigt uppskatta.

Åh, sa jag, tänk om vi hade den, tänk vad cool den skulle se ut över soffan i vardagsrummet.
Och plötsligt händer det. Plötsligt skriver jag in mig som medlem i kommunens konstbibliotek, lovar betala årsavgiften på 50 blanka europengar och en månadshyra på tio euro. Och om två veckor, när utställningen är över, får jag hämta min tavla och hänga den precis där jag vill ha den.
En av hans andra tavlor är i storformat och den skulle se så häftig ut över matbordet. Varför inte frossa när man ändå kan?

Lunchläsning: svindlerier

Ni har väl redan läst om den norske naturfotografen Terje Hellesø och hans förfalskade naturfoton.
Läser en intressant essä i DN trots att den kanske sparkar lite väl många öppna dörrar (den som hajar till över rubriken "Fotografi är inte sanning" rekommenderas ett besök på Photoshop Disasters).
En intressant person som Bo Madeson bara hänvisar till i förbigående är målaren och förfalskaren Van Meegeren. Fantasieggande!

Kollektiv ensamhet

Tänk er ett höghus där alla sitter framför sin egen TV och alla tittar på samma program. Alla har den bästa platsen i soffan och närmast till chipsskålen och fjärken. Ingen hör vad den andra skrattar eller fnyser åt - om det inte är väldigt lyhört. Konstnären Kevin Cooleys verk Remote Nation, hittad genom Wired.

Cultura 2011 - La policía de seguridad del arte

Barcelonas museum för modern konst MACBA är till för att skriva konsthistoria, förklarade guiden. Inte vilken konsthistoria som helst utan den andra, den som växer fram i marginalen. Den som inte är anglosaxisk, manlig, vit, heterosexuell.
Utställningarna byts ut varje halvår, då skriver man ett nytt kapitel. "Nu får ni en ursäkt att åka hit igen i november!"

Dagens aha-upplevelse: En del av utställningen Museum of Parallel narratives berättar om en konstutställning som ägde rum i Ungern på 1980-talet. En ungersk konstnär hade bett konstnärer från andra länder att bidra till utställningen. Och dagens museibesökare kan nu betrakta verken genom att läsa den ungerska underrättelsetjänstens rapport.
Rapporten gick grundligt igenom verk efter verk och letade efter subversiva strömmar, undertoner och dolska referenser till Fiendetankar. Tolkade och översatte och förklarade för ungerska överordnade till exempel att Ungern på engelska låter nästan som hunger för man uttalar inte sista bokstaven så tydligt. "Därför blir det ironiskt att visa bilder på mat intill bilder på ungrare." (Undrar om inte uttolkaren var smartare i det här fallet än den som skapade verket).
Åh den som hade fått läsa ungerska säkerhetspolisens guide till hela nutidskulturen. Rapporten från den här konstutställningen var kanske ett dussin sidor lång (inse! vilka frustrerade konstkritiker som ungerska underrättelsetjänsten måste ha avlönat, som var fullt införstådda med allt som hände i konstvärlden, som fattade alla listiga referenser, som hade koll på vad som hände ute i världen, och sedan bara fick sitta där och rätta mot partilinjalen).
Och de där utländska verken... tja. Man måste nog vara understimulerad ungersk kulturcensor för att tycka att de var spännande.

Hörru, var med i en Säkert- video

Säkert Annika Norlin har startat en blogg som är som ett konstprojekt. Du, just du, får skicka in en bild på dig själv där du textat på din tydligaste engelska något modigt som du vågat göra. Bilderna hamnar i bloggen och i videon till hennes låt Can I. Bloggen heter http://cani.saekert.com/
Kom igen nu, gör det, om du vågar vågar jag.

Ännu en valborgsblogg

Det verkar som det här med valborg vägrar släppa taget om mig. Jag som tidigare nämnt inte kameran med mig när barnen fick rida ponnys vilket grämer mig och bara därför förföler mig bloggosfären med att jag ständigt hittar nya inlägg om vad andra gjort samma dag på samma plats som jag. Karins konstgrepp var också på Campus. Hon köpte en heliumballong, jag var för snål. För detta straffas jag. Så här ser Karins version ut i åtta bilder. Anledningen att jag hamnade där var att jag fick tips av min vän E om hur Karin motivlackat sina naglar, värt att prova tror jag!

Våran rosa klätterskulptur

Finkultur som man kan klappa på och banka på och klänga på. I bakgrunden: ett kallbadhus. Fina fina eastside.

Konstprojektet Vantförmedlingen

Ett konstprojekt att genomföra för valfri aktör: samla alla uddavantar som tinar fram på våren, som glömts på bibliotek och skolor under vintern och allt udda man hittar hemma i snörräta regnbågsfärgade rader. Och så inbjuder man allmänheten till att ta med sina udda makar och försöka hitta något som ser fint ut till, eller om det inte finns, lämna sina udda så kanske någon annan senare har nåt som matchar.
Och av det udda som blir över gör man ett underbart flaggspel som får smycka någon allmän plats.
En manifestation för att vi behöver varandra, för att ta tillvara, för att samarbeta och för att udda och olikt är fint.

Den här violetta fingervanten ligger mellan parkeringshusen på Mariehem.

Det blir kalas på lördag!

Jag älskar dessa one-offs! Och råkar du ha ett ovanligt namn på t.ex. H är du kanske inbjuden, men lugn, kortet kommer i posten!

Vill du göra lika fina kort? Rita roliga figurer på baksidan av ett glanspapper och be någon vuxen klippa och skära ut de fina detaljerna. Klistra fast dem på ett stadigt kort och skriv en inbjudan!

Karins broderier

En annan inspirationsbok ur biblioteksskörden är Karins broderier. Om man följer länken kan man provbläddra lite i den. Oj jag skakas om av insikten att jag seriöst sitter och intresserar mig för karaktärsdrag i olika landskapsbroderier och får mig att fantisera om att brodera ett dalafolkdräktsmotiv på en huvtröja. (projektet beskrivs i boken och det står att det är svårt att få till ärmarna. Det borde vara lättare att brodera först på platt tyg och sy en huvis sen men vad vet jag.)
Bilden är lånad ur bloggen Broderi-Karin .

När trycket blir för hårt

Norrlands Universitetssjukhus har fått en sprillans ny fin entré syd med ett trevligt kafé. Men jag tror det droppar in smältsnö från taket? Eller så är det en installation.

Nittiotalsdjuren återvänder

Hej hej djur, tidigare sedda på en storkusinskjorta i småkusinstorlek.
Ramarna är från Returmarknaden i lördags, 2:50 styck fick jag punga ut med men det var det värt.