Som konfetti

Jag snubblar över fina och bra saker i dag och här kommer några citat och länkar för att ni som eventuellt läser detta inte ska missa just de här små pärlorna.

Först en ordtavla från Pinterest, lite oklart vem som formulerat frasen eller kalligraferat den.

Twitter: Werner Twertzog.
"Coffee should not involve whipped cream or sweet syrups. It should be a black, bitter foretaste of the day that is to come."

Honom hittade jag via Fransyskan H som jag försummat och nu läser i kapp med tårögda leenden.

 

H som också länkar till Björk och citerar den fantastiska strofen "I thought I could organize freedom, how Scandinavian of me". 

En annan bloggvän dinerar ensam i Bryssel och jag tror hon är nöjd med det, även om jag hoppas vi snart får tillfälle att äta middag ihop igen.

iHanna citerar  Charles Bukowski:

My dear, Find what you love and let it kill you.
Let it drain you of your all. Let it cling onto your back and weigh you down into eventual nothingness.
Let it kill you and let it devour your remains.
For all things will kill you, both slowly and fastly, but it’s much better to be killed by a lover.
Charles Bukowski

Jag är inte ett övertygat fan av Bukowskis undergångsromantik, men jag tycker om iHanna och jag tycker om texten och bilderna hon bjuder på i sitt inlägg. Find what you love and let it kill you.

En text som inte linjerar med känslorna de här texterna väcker, men som inte desto mindre är angelägen: Ny studie visar: Män gillar inte karriärkvinnor.

För att säga något om mig själv så har jag ägnat en del av min tid åt en belgisk ulltävling där jag fick 100 gram garn att göra något fint av. Så här blev min basker, jag återkommer till den!
 
För att avsluta och återkoppla till inledningen vill jag visa ett broderi jag hittade på Pinterest. Konstnären heter Michele Kingdom och verket "They could feel themselves shining in the dark". Och man önskar att dygnet hade fler timmar eller att energin räckte längre. Eller både och.

Inspiration: gemenskap

Våra finfina vänner Maria och Christoffer har lämnat Bryssel och flyttat hem till Malmö och där har de just dragit i gång "Söndagspastan". De har i sin tur inspirerats av de här människorna i Philadelphia. En dag skulle jag vilja göra något liknande, men jag är inte där än.

Packning med sång

Vilken glädje att packa med stora barn. Under sång och dans... inte mina vanliga suckar. Punkt efter punkt på listan är avklarad. Visst, det återstår lite grann, men verkligen inte så mycket. I morgon åker jag och storhandlar. Ja, först ak jag göra sista arbetsdagen. En arbetsuppgift måste tas hand om. och sedan småpyssel. Kanske hinner jag, kanske inte.

Jag har fattat det där beslutet jag skulle fatta och jag tror det blir bra. Kanske ångrar jag det och då får det bli omtag.

Kvickrot

Nu har kriget börjat. Jo, jag vet, det är jag som kommer att förlora, men ändå. Jag har grävt och använt grepen och brutit, skakat ur, silat ut de vita och beige rötterna. Om en bit blir kvar, blir det en ny planta kvickrot. När jag ledsnat på kvickrotsjakten och gett mig är det dags att ställa dit pallkragar och fylla med jord. Sedan blir det en plats för örter och salladsgrönsaker, som är trevliga att ha nära verandan och uterummet.

Persilja, sallad, timjan, citronmeliss, gräslök, rädisor. Och troligen kvickrot. Den kanske går att woka?

I jobbets skugga

I fredags fick jag helt enkelt inte till en arbetsdag. Det blev 2,5 timmar, då jag dessutom inte gjorde det jag måste, så jag blev tvungen att skarva på med några timmar idag. Men nu är det gjort, det blev bra och imorgon väntar annat.
Barnen är tillfälligt utflugna, de fick följa vänfamiljen hem på lite sommarlov. ("Vi måste kliva upp tidigt imorgon, för då ska vi se Sommarlov (kl. 9)") Här hemma skulle det ha varit vanliga rutiner med tidig morgon och fritids.
Jag inbillar mig att det blir en bra och effektiv arbetsdag imorgon, vi får se.

Skolårets sista kväll

Barnen sover. Jag sitter och tittar på Orange is the new black. Jag borde sova, men jag sitter här och känner mig nöjd. Igår var jag så djuriskt trött och idag har jag varit pigg och glad. En synnerligen välkommen känsla!

Växtlighet

Det här med att det växer. Att päronträdet till slut verkar spricka ut. Att plommonet tänker blomma imorgon. Att ärterna skjuter skott. Att rödbetorna, morötterna, rädisorna och majrovorna har hjärtblad. Tulpaner som blommar, påskliljor som har några dagar kvar att stråla. Att ormögat har blad.

Det där betyder mycket för mig. Liv. Glädje. Värme. Något utanför mig som beror av mig. Att jag planterat. Att jag tänkt ut. Att jag vattnat, rensat, skött om. Att jag glömt bort. Att jag låtit vara.

Pyspunka

En tidplan sprack idag och ut vällde en massa trötthet och lust att gå hem. Sagt och gjort. Så ikväll har jag lätt om hjärtat sått fröer, planterat om det som behövde planteras om och haft en känsla av skön helg. Jag har till och med sprungit lite igen, måste ta tag i det, det är ju inte så dumt.

När bubblan av hårda prioriteringar gått sönder så flyter det upp en massa mindre viktiga, men trots allt viktiga saker som jag kan ta tag i och tiden på jobbet kommer att flyga iväg imorgon. Tids nog kommer även pressen tillbaka, men i natt sover jag lugnt och tungt.

God ledighet

Min vän S kom förbi oss, sin Öbackafamilj, för brunch, skönt häng och hjälp.

Och så gjorde hon kylskåpsrenspizza på salami, jalapenos, blåmögelost, oliver och alla ostkanter.

Nu ska vi ner i viloläge, ledighet. Och iväg till fjällen. 

Packat!

Jo, jo, sorterade strumpor, det är grunden till en god packning! Nu har jag packat en jobbväska och en fjällväska. Skidskor, skoterskor, skidor... Tur vi har släpvagn. Packat och inte klagat. Det är nytt.

Glada fläckar på min blus

(bildtext: Lever barndomsdrömmen : att poppa popcorn i en gryta med glaslock.  Och bär spår av vuxendrömmen : matfläckar på finblusen efter indisk långlunch.)
Igår flexade jag ut för 2,5km mjuk löpning och långlunch med en vän och hennes bebis. Det blev halloumiburgare med paprika, rödlök och italiensk lufttorkad skinka och när jag kom tillbaks till jobbet hade jag nykräkt bröstmjölk på axeln.

Idag flexade jag ut för 3km mjuk löpning och långlunch med en annan vän. När jag kom tillbaks till jobbet hade jag spillt sås nr 15 med "speciell indisk krydda" som hemlig ingrediens. En krydda som påminde lite om Fructis schampoo i smaken - på ett bra sätt! 

Långlunch med en vän, sånt sätter spår.

Because I'm happy!

Live rejoicing, ja, det är ju inte så svårt när man får som man vill. En kär medarbetare kommer tillbaka och börjar jobba hos oss imorgon och han blir min chef. Det blir så bra!

Så klart att det ändå är så att jag har mycket på mitt bord och det blir ingen skillnad imorgon, men det här är hur som helst en positiv energikick!

Idag är jag glad och imorgon!

Födelsedagskalas!

Idag var det kalas för dotterns vänner från byn. Roligt, stojigt, ostyrigt och härligt. Alla charmiga på sitt sätt, med sin speciella betydelse i hennes liv. Och farfar och farmor var här. Jag kunde dock konstatera att funderar jag en annan gång på vad jag ska prioritera, så är det alla gånger köpes.

Bästa fikat:
Ica Maxis doughnuts
Ballerina
jordgubbssaft

Mina gröna liv-svampar från Mario, de var inte något barnen föll för. Jag som färgat och kavlat sockermassa, spacklat med jordgubbssylt och satt på vita prickar. Och muffinsen under sockermassan var fina med choklad i. Men allt det hade jag kunnat låta bli. Varför det inte är foto på dem? Tja, för att ni kanske skulle ge barnen rätt, deras yttre var inte precis säljande, även om de var goda.

Jag hade även trollat fram stjärnmynt, andra mynt, sonic-ringar, Yoshitungor och allt det var hur som helst kul och lätt att göra. Nu är kalaset avklarat och om några dagar börjar nedräkningen till dotterns nioårsdag...

Att ta ledningen

Jo, men så att:
Till min musikaliska meritlista:
som består av diverse erfarenhet som körsångare;
att jag en gång i mitt liv sjungit solo i mikrofon;
att jag en gång lett församlingssången tillsammans med kära syster Signe;
så har jag nu även dirigerat gospelkören Life med komp under gudstjänst i Umeå Pingstkyrka.

Ni vet: Hela kyrkan sjunger och liknande.

Ni vet: det var kul men det var en engångsgrej, en gång i livet.

Ni vet: så att. Jo.

Spring

En ny låt till löparlistan. Timbuktu, med låten Spring, som handlar om... att springa. 

Det är så häftigt denna transformation: att lyssna på en text om att springa med blodsmak - och känna peppens pepp.

Ikväll tänker jag gymma igen, men just nu rycker det snarare i långlöparbenen. Nya bra låtar på spellistan och nytt batteri i spelmaskinen aka telefonen.

Jag är så glad och förvånad över återupptäckten av kroppen, hej igen kära vän. Jag börjar minnas mig.

http://open.spotify.com/track/5N50bLMswtMN06xaUvwjeE

Körsång

Magstöd och hållning,
körandning och uppsjungning,
hälsa och njutning.

Skönt samtal

Blir inspirerad,
när jag berättat allt svårt.
Du lyssnar på mig.

Bra gjort, Jorun!

Får jag säga det själv så ligger jag någonstans mellan "väldigt bra" och "verkligen bra" på skalan. För jag har fixat kommentarsvisningen så att man nu kan se alla trevliga små anföranden som folk annars står och håller i skymundan, med hopp om att någon människa någon gång ska komma förbi och uppfatta det kloka man tänkt och formulerat. Samtidigt rensade jag bort en hel de l digitala blottare som stod och var otillbörliga i skuggan.

Jag gör mig till talesperson för både redaktion och läsekrets och överlämnar en digital bukett av vårens vackraste lördagsblommor. Bra jobbat!

Hemvägen

Så här ser det ut när vi cyklar mellan affärn och hemmet en söndagkväll i juni, vid åttatiden.

En massa blommor på födelsedagen, Signe!

Den största buketten vi hittade, bara för dig! (Fast alla får titta!)