Kiruna hockey HBTQ-profilerar sig

Och det tycker jag är bra, bra och lite märkligt.
Den här låten av Doktor Kosmos släpptes för många år sedan,  när ishockey och homosexualitet fortfarande var oförenliga storheter.
Observera att det inte är nån homofob raggartramslåt utan en politiskt korrekt framtidsvision.

http://open.spotify.com/track/5sET78onKykwpPUGmlHhka

Här är texten:

Glada miner, alla skrattar, flaggorna vajar
sockervadd och tombola och sockervadd igen
Det är böghockeyns dag
Kungen ska tala
Det ska bli kul

Stjärt-Jan, Stjärt-Sven, Stjärt-Bengt, Stjärt-Micke
Rymde-Bögen, Bandy-Bögen, Lilla-Bögen, Stora-Bögen
Det är böghockeyns dag
Mästerbögen i stövlar
Alla ska de hyllas

Doktor Kosmos går på gatan, mår som en prins
Han tänker att böghockeyn är det bästa som finns
Det är böghockeyns dag
Alla tycker böghockeyspelarna
Är världens bästa killar

De är vidsinta och toleranta, intellektuella
Vågar visa sina känslor, gråt är inte sällsynt
Det är böghockeyns dag
Doktor Kosmos går iväg till böghockeykontoret
För att anmäla sej som frivillig till böghockeylaget
1000 och åter 1000 böghockeyspelare
sluter sig samman till en enda krossande näve

Nu har Doktor Kosmos blivit böghockeyspelare
Han säger det känns fint och bra och skönt och bra och fint
På med värsta böghockeystilen, oboy
Ikväll blir det värsta böghockeydiscot förstås

Livet är en fest, på med 3 kilo mascara
Vi bögar runt i världen från Frisco till Sahara
Soliga dagar och stjärnklara nätter
Vin och ostron och böghockeyrätter
BOM-SHIKA-BOMBOM-YEAH!
På böghockeyns dag!

Värme

Kom hem igår kväll efter tio dagars påsklov och beredde mig på ett bistert KLÅNK i maskineriet. Som ett järnspett i ekrarna. Men det var helt ok att jobba idag, vi till och med solade ute på lunchen och gick till eftermiddagsmötet istället för att åka bil (och missade därför kafferasten, men vann sol, rörelseglädje och pollenpuder.)

Nu kom just ett lockrop från en vän som vill gå med mig längs älven ikväll. Och en gammal kompis hörde av sig och chattade om träning, han hade noterat att det varit ont om styrketräningsbilder på Instagram ett tag.

Och så råkade jag träffa en viktig tonåring på stan, som gav mig en fin kram och en pratstund innan han gled vidare på sin skateboard.

Och utöver detta så slafsade jag till en slarvkram i en dörröppning i förbifarten, runt någon som förtjänar bättre, mest liknade det något domare blåser straff för. Holding kanske.
Och så skrev jag några retsamma sms och stekte tacos. Och handledde praktikanter och hade möten och mailade och var maka och mor.

Det var väl det som hände mellanmänskligt den här första vårdagen i stan. 

Reblogg: äktenskapsbalken

Backa i bloggen till mörka november 2009. En intressant handtextad wettexduk som jag gjorde då.

Kroppen, t ex klitoris

Den här artikeln tycker jag är viktig. T ex berättar den att könsstympade kvinnor faktiskt kan återfå sensoriken, att det kirurgiskt går att flytta fram en djupare liggande del av det stora lustorganet klitoris. För det är ju ingen liten pärla, om någon fortfarande tror det - den är ju maffig och utbredd och kroppens enda organ vars endaste enda syfte är glädje. Och så talas det om lust och lyx. Herregud det är 2014 och det är fortfarande inte självklart med ömsesidig tillfredsställelse.
Och fortfarande är den kvinnliga anatomin en nyhet. Om än en glad nyhet. 

Farsdag

Oxsvanssoppa och
lammytterfilé, tårta,
proppmätt och tacksam.

Yngwiiiiiie

Tvingar mig igenom Yngwie Malmst sommarprat, pratet är intressant men musiken! Tankar passerar som "jag får en känsla av att jag nog inte gillar musik", "om han inte haft så hemska förebilder hade" och "barock och hårdrock? kunde inte någon ha avstyrt det hela redan då?" och "men han är ju en duktig duktig hantverkare", men jag ska ta mig igenom, till seger. Jag kommer öka min förståelse för så mycket.
Tillägg: sedan lyssnar jag på P O Enquist från 2009. Webbradio, vilken rikedom!

En skiva som jag tror kan vara bra

Ande Du som livet ger   av David Åhle´n

Hörvärd är föregångaren We sprout in thy soil, om man älskar hans spröda falsettsång.

Hen och föräldrar

Som sista svensktalande bloggare i världen ska jag härmed meddela vad jag tycker om "hen".
1. I Sverige föds det 5-10 barn om året med oklar könstillhörighet (enligt Läkartidningen). Det är faktiskt tillräckligt många för att det ska vara värt att skapa ett neutralt genus.
2. Plus att det är elegant när man ska referera till folk vars kön man inte vet, för att slippa de jobbiga omskrivningarna "han eller hon", "hans eller hennes" eller det oacceptabla "med 'han' menar vi förstås folk av båda könen".
3. Och specialfallet som alla hen-motståndare alltid hakar upp sig på, könsneutral barnuppfostran (se till exempel DN-artikeln om barnen Sasha och Nikki): Det är svårt för mig att inse att just den här markeringen av en strävan till jämställdhet skulle vara mer skadlig än den eviga rosafieringen av flickebarn och traktorfieringen av gossar. Det blir nog folk av allihop ändå till sist.

Kopplat till "hen" fast på ett helt annat sätt:
Visste ni att fram till i september 2011 gällde regeln att om ett lesbiskt par ville ha barn tillsammans genom inseminering (med hjälp av en spermadonator) så måste den kvinna som inte ska bära barnet skriva på ett FADERskapsintyg för att ge sitt samtycke till inseminationen. Numera har språket uppdaterats så att det finns ett FÖRÄLDRAskapsintyg vilket ligger betydligt bättre i munnen.

Medan skägget växer

Elegant liten film!
   

Konstig stämning

Det här klippet från SVT är flera år gammalt men jag såg det för första gången igår och kan inte sluta tänka på det.
Plågsamt.

(För den som inte vill kolla Youtubeklipp: det är Micke Leijnegard som intervjuar Peter Settman och gör en riktigt konstig övergång till ett obehagligt ämne - mimiken hos Settman är i en klass för sig. Hur tänkte karln?)

Magiskt tragiskt

Alltså Björn Ranelid. Hans öppna brev till kvällspressen.
Här är dropparna som fick bägaren att flöda över.
Leif G W Perssons krönika. 
Jonas Gardells twitter.
Och någon SvD recensent som tydligen anklagade honom för mord. Jag hittar ingen länk, kanske är det den här fast med någon liten twist i tolkningen.
Här kommer Ranelids rasande slut på sitt öppna brev.

Jag kommer aldrig mer att kommentera dessa sjuka människors hatiska lögner.
Jag drar mig härmed undan och tillbaka och Sveriges yrkeshatare må välja ett annat objekt och offer för sina perversa lustar.
De har aldrig skrivit ett enda relevant ord om mig, utan i stället avslöjat sina egna brister, tillkortakommanden och misslyckade liv.
Jag tackar för mig.
Jag kan inte förstå vari mina brott består. Jag har i svensk press blivit sämre behandlad än terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik.

Avsänt kl 21.15 den 27 februari. Kan man gissa att Ranelid vid pass kl 23.07 hade hunnit jobba upp ny ånga i maskineriet och bittert ångrade sitt "aldrig mer", när han kommit på ännu en oförrätt och ännu en dräpande formulering. Jag har en aning om att sista ordet i den här frågan inte är sagt.

(Det kanske är comme-il-faut att ha en åsikt om Ranelid. Jag vet inte om det här gör mig till yrkeshatare men jag tycker att det han gör inte är särskilt intressant (de få böcker jag läst av honom har jag upplevt som tröttsamma och mediokra, deltagandet i allehanda TV-jippon har jag väl helt enkelt valt bort på förhand). Men bilden av Ranelid (hans egen och andras) intrigerar mig. Det kanske är bilden av Ranelid som är själva grejen med honom.)

Kökdekor tema ägg och ...

Den här märkliga självhäftande kakeldekoren med namnet "Livets början" säljs via www.paxlux.se
Jag söker efter något lite... annat.

En annan poets kommentar till en poet

Ja Bodil, jag hoppas också att litteraturhistoria får hänga kvar i den gymnasiala allmänbildningen. Nånstans har jag ett pampigt gymnasie-verk av moi, en Topelius-imitation med mångfaldiga svulstiga rim. Och retoriken, den klassiska.

Poeter som besvarar poeter, det är skön meta-konst det.
En av mina favoriter är när Säkert/Annika Norlin/Hello Saferide svarar på You were always on my mind (ni vet där han bortförklarar det mesta med att

jomenasså jag tänkte på dig och det är typ tanken som räknas, Maybe I didnt treat you Quite as good as I should have Maybe I didnt love you Quite as often as I could...)

ja hon svarar på det, med svarslåten Re: Always on my mind

"How come you always bring me down if you say you're the one? / And if I'm always on your mind / How come you've been so hard to find?"

och så fortsätter argumentationen men jag respekterar henne allt för högt för att rippa texten rakt av, dessutom misstänker jag att de siter som utger sig för att ha texter till populärmusik kryllar av digitala maskar och ormar och virus och kakor och elände. Så ni får leta själva på Spotify eller i en skivbutik nära er.

Saker som jag skrattar åt i dag

Visste ni att Norge genomgår en smörkris?
Och det är faktiskt inte roligt, i synnerhet inte såhär nära julen.
Lite bakgrund till klippet här.
Men klippet står sig fint även på egen hand.

Strippklubb vid stugan

Kusin K uppmärksammade mig på denna obehagliga nyhet: Dragan Bratic öppnar sin tredje strippklubb, nu på värdshuset i Mörsil, Jämtland. Han har varit i branschen i tio år och är etablerad i Särna, Dalarna och i Karlshamn, Blekinge.
http://op.se/lanet/are/1.4197794-vardshuset-ska-bli-strippklubb-hoppas-locka-skidturister
Utdrag ur artikeln som man kommer till om man följer länken ovan:
"(...)
– De som åker skidor är ju sådana som har jobbat hårt. Det är ju inte socialbidragare. Och de som jobbar hårt vill slappna av och få en fin buffé och se på lite underhållning, säger han. (...) Så här står det i en artikel på P4 Blekingens hemsida: ”Stripporna tjänar upp till 600 kronor per show beroende på vad de gör. Att dansa ger mindre betalt medan man tjänar mest på att onanera eller använda en dildo framför kunden.” Polisen utredde om bolaget bedrev olaglig porrverksamhet men lade sedan ned undersökningen eftersom det saknades bevis."
Och så en kommentar från en av ÖP:s läsare:
"Vilket skönt samhälle vi har där det finns en marknad för strippklubbar, men där det inte går att betala några korvören i skatt som kan gå till äldreboenden och elevassistenter. Men visst, de elever som saknar vuxna förebilder i skolan kommer väl att skopas in av "entrepenörer" som den där Bratic."

(Mörsil ligger ca 3 mil från svärmors stuga.)
Ogillar.

Jag skojar naken för deeej

En av favoritlåtarna för småvännerna i familjen, i egen ljufvlig version.
(original: Eva Dahlgren)
(hade först "förhoppning" som en av etiketterna men censurerade det, det här är ju ändå en offentlig och välstruken familjeblogg.)

Enkel saffranslyx

Som Zappa sjunger i låten Muffin man: "Some people like cupcakes better. I for one care less for them! ". En adventsfikaräddare från i helgen kommer här:

Makalösa muffins med saffran

24 stora

200 g smör

1 paket saffran (0,5 g)

2 ägg

3 dl socker

1,5 dl mjölk

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

Till garnering:

Florsocker

Sätt ugnen på 250 C

Smält fettet och låt det svalna, rör ner saffranet.

Vispa ägg och socker pösigt. Rör ner fett, mjölk och mjölet blandat med bakpulver. Fördela smeten i muffinsformar av papper. Grädda mitt i ugnen ca 10 minuter.

Låt muffinsen svalna på galler och pudra dem sedan med florsocker.

Receptet är hämtat ur en av mina favoriter: Anna-Maria Lautmann, Kakor, bröd och tårtor. Hembakat är godast. 1993, Semic, GODA*SERIEN.

Och jag hoppas att det är ängeln i rummet du ser

"här är jag med allt det andra som gör en människa hel" googlar jag och får som en av toppsökningarna Wikipedias sammanställning av hur olika världsreligioner satt ord på den allmänmänskliga Gyllene Regeln.
T ex "Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så."

Verkligheten på radio

Mansbandet Verkligheten spelade live i P4-Västerbottenstudion i morse. Intervjuade av bloggerskan A M O som har "Försök inte att se så snygg ut". Så här lät det.

E nannanno belprista gare

Jag läste just om Mardrömmen av Kenzaburo Oe (A Personal Matter på engelska).
Oe fick nobelpriset 1994; boken skrevs 1964.

Bokens huvudperson, Fågel, har just blivit far. Barnet är missbildat - det har en stor utväxt på huvudet som ser ut som ett andra huvud, och överläkaren förklarar att det är hjärnbråck.

"Finns det något hopp att en sådan här hjärnbråcksbaby kan utvecklas normalt?" frågade han förvirrat.
"Utvecklas normalt!" Överläkaren höjde rösten som om han blivit ond. "Det är hjärnbråck! Man skulle kunna öppna kraniet och trycka hjärnan tillbaka, men också då skulle man i bästa fall få ett slags grönsak till resultat. Kan ni precisera vad ni menar med 'normalt'?" Överläkaren vände sig till de unga läkarna på ömse sidor och skakade på huvudet liksom besviken över Fågels brist på sunt förnuft. Läkaren med glasögat nickade hastigt bifall, och detsamma gjorde den andre, en tystlåten man insvept från sin höga panna till halsen i samma uttryckslösa gulbleka hy. Bägge gav Fågel en sträng blick - professorer som var missnöjda med en klen student i en muntlig tentamen.
"Kommer barnet att dö genast?" frågade Fågel.
"Nej, inte genast. I morgon kanske, eller möjligen klarar det sig ännu längre. Det är ett ytterst kraftigt och livligt barn", anmärkte överläkaren sakligt. "Ja, vad tänker ni göra?"
Skamset förvirrad, som en groggyslagen dvärg, satt Fågel och teg. Vad i helvete kunde han då göra? Först jagar karlen in en i en återvändsgränd, sedan frågar han vad man tänker göra. Som en sarkastisk schackspelare. Vad borde han göra? Falla sönder? Gråta och klaga?

Så Fågel gör vad fåglar gör, flyr. Modern får inte veta något medan barnet förs till ett annat sjukhus. Fågel bestämmer sig för att låta barnet tyna bort och går som en äggsjuk höna och väntar på dödsbudet. Flyr till en flickvän som är oändligt förstående, vadar genom självhat och rädsla och sorg i en dimma av sex och whiskey.

Det här är en ruskig bok, och bra. Skriven farligt nära författarens eget liv - han är själv far till ett barn som föddes med en likande skada (som på slutet visade sig vara en godartad tumör). Verklighetens son överlevde, växte upp med en allvarlig utvecklingsstörning och autism, men stor musikalisk begåvning.
Bokens son... Tja läs själv. .