Att förvalta

Idag har jag läst på om skulder och indrivning och förvaltning. Intressant och tidskrävande.

Tänk på att en skuld kan ha en preskriptionstid på tio år, att fordringsägaren inte är skyldig att skicka påminnelser. Den som är satt i skuld är inte fri. Som konsument gäller att skulden är preskriberad efter tre år om den uppstått när du köpt en vara eller tjänst av en näringsidkare, och ingen har bett dig betala. Allt det där går att läsa om i preskriptionslagen. Det finns lagar för det mesta.

Men nu struntar jag i det för ikväll och konstaterar att även jag har haft en bra och stundtals energisk måndag. Idag åt jag lunch på innergården innanför Stora hotellet och Kulturväven, på Gotthards Krog. Där det en sommar fanns en tillfällig restaurang som hette Victoria, om du minns Jörel. Nu är innergården inglasad, hipp med Kulturbageri och nyöppnad DuÅ mataffär.

Den gröna rätten var originell, lite god, lite småäcklig. Jag åt upp alltihop, men gillade nog inte misosmöret egentligen. Fast lite ändå. Och sedan köpte jag och gav bort Norrländsk Journal, jag måste köpa en ny till mig själv. Så får det bli, imorgon tisdag.

Städar fläkten

Fett så tjockt att det
inte går att lösa upp med
diskmedel. Sörjigt.

Att lära känna nya sidor av sig själv: diverse insidor

Man kommer dem så nära, läkaren och sköterskan, där man ligger och ulkar på sin brits och de rumsterar om i ens magsäck och tolvfingertarm. "Försök inte svälja; det är OK att dregla."
Ett cykelstyrehandtag i munnen så man inte råkar bita av hela den där feta kamerasladden som ormar sig runt i ens matstrupe, vilket eljest vore en ganska möjlig och på något sätt värdig reflex.

När man har försökt vila bort de värsta halterna av lugnande medel i post-gastroskopi-vilrummet kan man vingla ut till receptionen för att boka nästa avsnitt i lär-känna-dig-själv-inifrån-kursen. Sköterskan i receptionen kan då se direkt vilket virke man är gjord av. I mitt fall sa hon ganska tvärsäkert att narkos nog kunde vara en bra sak.

Det kan kännas som att det där med att lära känna sig själv inte funkar riktigt lika bra i medvetslöst tillstånd. Man kan då titta på en liten pedagogisk video om att den där undersökningen alls inte är något att vara rädd för.
Man kan häpna över hur lång en meter kan vara.  Man kan tycka att narkos verkar vara en riktigt riktigt bra sak.

Matförgiftad av julbordet?

Plånboken i Sveriges Radio P1 handlade idag bland annat om julbord.
"Skinka, rökt lax, rödbetsröror och ris a la Malta. Julbordens tid är nu och de flesta kostar en rejäl slant. Men vad ska man tänka på om man vill vara säker på att läckerheterna på faten är fräscha? Förra året fick över hälften av alla undersökta julbord i Stockholm anmärkningar. Krögaren Erik Lallerstedt lotsar bland julens favoriter." Här kan man lyssna.

Åh jag dör

Eller hoppas inte, men det verkar som att priset för fortsatt överlevnad skulle kunna innefatta en viss användning av den grå hink jag har ställt intill sängen. I onsdags åt vi buffélunch på jobbet, smörgåsar som var så utomordentligt goda att vi bestämde oss lite till mans att aldrig mer använda våran vanliga gamla tråkleverantör. Sedan dess har tre i min enhet och en tillresande kollega hunnit kräka sig less. (Det går ju å andra sidan ganska fort). Nåväl. Jag tror att grapefrukt och Dr House är gäller. (förresten, är det lagligt att titta på streamade tv-serier på nätet eller bör jag leta efter Doktorn har ordet eller liknande på SVT?)

Världens äckligaste nudlar

Känsliga läsare varnas.

Veckodisk

Googlade begreppet och fick 247 träffar. Några handlar om smarta sätt att få rutin på backup-lagring i datorer.
(Nej, vi är för många i det här hushållet för att kunna spara disken så länge, jag är så glad för vår stora diskmaskin som surrar en eller två gånger om dagen. Men att handdiska en veckodisk är nog det värsta hushållsarbetet av alla, i paritet med mindre vvs-jobb.)

Med facit i hand

Nej, jag somnade inte i soffan. Tricket är att inte lägga sig i soffan utan att sätta sig i sängen och se filmen på datorn.
Och att se en riktig läskig men inte särskilt bra film. 
Territories handlar om en billast unga amerikaner som - nu skippar jag hela handlingen och går direkt på sensmoralen - utsätts för samma behandling som fångarna i Abu Grahib eller Guantanamo. Fast de inte har gjort något. Här förväntas man tänka: Och-hur-kan-vi-veta-att-dom-där-andra-fångarna-har-gjort-nåt-då?
Det står skrivet i bokstäver stora som tefat på filmens alla rutor.
Men skurkarna som tar dem till fånga och torterar dem är inte representanter för staten utan några farliga skogspuckon och det är väl där som hela filmidén spricker. Det säger inget speciellt om ett land att där bor ett par sadister. Det är inte så intressant att se en hel lång film om folk som fryser och blöder och sitter i hundburar och är rädda och törstiga och blir slagna. Alltså, man kan ju bli storögt fängslad vid en sån film, utan att för den skull ha någon glädje av att se den.
Den film jag trodde att jag hyrde handlade om avarterna med Patriot Act och det tyckte jag vore intressant.
Nu ångrar jag att jag inte hyrde en annan film i stället.

Grishud med socker på

Blähk jag åt eventuellt livets sista gelé-godis idag. Ett av barnen fick bestämma innehållet i lördasggodispåsen och det blev en gigantisk gelékrokodil över som hen ratade redan vid svanstippen.
Det är ju hedervärt att ta tillvara det mesta på slaktdjuren. Men den delen av kretsloppet får Barnen och ni andra i Samhället ansvara för.

Pelargon-dementi

Nej, pelargon är inte en festlig smaksättare i maten. Det smakar pelargon, punkt slut. Vilket lite får mig att tvivla på Tareq Taylor och Pernilla Månsson Kolt i Trädgårdsfredag, tänk om mjölkskum med granbarrsmak inte heller är supergott? Eller kirskål. Tanken svindlar, tvivlet gror.
Men jag har i alla fall haft späda maskrosblad i salladen ett par gånger i vår med framgång.

Först med det senaste, haha.

Jag hann först med att rapportera.
Stora delar av Talkieredaktionen med flera blev bjudna på på 3D-bio i afton och upplevde en av CS Lewis Narnia-berättelser.
Fy sjutton för att sitta i biomörkret och fantisera om att man aldrig är mer än tre meter från en råtta var man än befinner sig (källa: en radiodokumetär i P1 om djuren i staden) och att det sannorlikt bör rassla omkring en och annan gnagare bland popcornresterna i salongen. Om då kompisens mobil vibrerar till mot din arm nu och då och om man begåvats med en orimligt stor portion fantasi är det inte svårt att lägga ihop ett och annat.
Det var roligt att sitta mellan en skrattande vän och en skrattande släkting, tack för i afton. Det gör vi om.

Värdighet och att vara värd

Det fanns en tid i livet då jag hade med mig Viktväktarnas frysta lunchlåda kyckling med låtsas-bearnaise till jobbet. I automaten: surt kaffe med vit pulver baserat på palmkärnolja eller värre. Hemma hade vi Fun Light saft. Nu för tiden äter jag riktig mat och sällan saft men när det blir saft blir det riktigt god saft med riktiga frukter och bär och riktigt socker.
Vi är värda så mycket mer.

Den smutsiga mjölken

Återberättade just en kompis facebookstatus för maken: vet du att NN gjorde jordgubbsmoothies sent igår kväll och bjöd sin man på och gissa när den var tillverkad? 2/6, det datumet som Norrmejerier återkallade all mjölk från för att de hade nåt fel på rengöringen av maskinerna den dagen. Så idag fick hon matförgiftning.
Reaktion från maken: men du, mjölken vi just hade i kaffet var ju också från 2/6?
Nu väntar vi bävande på undergången.
(troligen händer exakt ingenting)

Sockerärtor

Jag vet att det inte är helt PK att flyga hit färska delikatesser från andra världsdelar, men sockerärtor är så gott. Det står på förpackningen att man ska koka eller steka sockerärtskidorna 3 minuter men jag tycker att de bara är goda råa och får hurven av dem när de är ihjälkokta.
Kommer jag få en allvarlig kenyansk matförgiftning?

Sopsortering

Vet inte
jag tror jag börjar tappa stinget
men idag fick vi sorteringskärl för biologiskt nedbrytbart
och jag är inte helt överentusiastisk.

Förgängelse

Upptäckte att min samling sidenband, gamla spetskragar, fållband, festivalarmband i tyg, blommiga bomullsband och annat fint har möglat bortom räddning. Någon har råkat lämna en fuktig wettextrasa i lådan. Två liter minnen och fantasier. En tråkig milstolpe på resan mot att minska bohaget med en kubikmeter. I kombination med att symaskinen pajat känns det lite sådär.

Mousse på grönt te

som dessert, på finare sushistället. Spännande: 5/5. Gott: 1/5.

VAB svab

Idag är jag hemma med sjuka O och friska A.

Jag har städat badrummet. The lot. Flyttat på badkaret för att komma åt, lyft på alla silar, rensat överallt utom inne i skåpen. Nu luktar det rengöringsmedel när man öppnar dörren till vårt hus. Välkommen härliga vår.

Som belöning satt vi ute och fikade ett blåsigt solskensfika. O fick blåbärssoppa, jag och A en banan.

Jag har kört en del tvättmaskiner, läst någon saga och torkat upp lite också. Sånt som hör vabbandet till.

My own personal

Ryo... Isn't he lovely! Det är sån't vi gör när vi inte mår illa av magsjukan som grasserar. Den går runt mellan barnen och jag kämpar med tvål och vatten samt handsprit för att klara mig. Tur att vi är två föräldrar i huset, denna vecka vabbar vi två dagar var.

Miljövänligt ofräscht

Läser i hyresvärdens månadsblad att bostadsområdet som håller på att uppföras i närheten av oss kommer vara så miljövänligt och käckt på alla sätt och vis, t ex kommer det bara att ingå fyra tvättider per månad i hyran. För att motivera hyresgästerna till att tvätta med fulla maskiner sägs det. Eller för att underlätta det naturliga urvalet (av hyresgäster) tänker jag.
Det lär inte krylla av eco-pappor med tygblöjebebisar i de trappuppgångarna. Inte så jättetätt med föräldrar till barn i pott-träningsåldern heller, eller magsjuka-en-hel-vecka-innan-tvättid-ålder eller torka-av-sig-matkladd på byxorna-hela-tiden-åldern eller ens i sport- och svettåldern. Eller de kanske förväntas köpa egna vattensnåla lågenergitvättmaskiner.
(Det ska finnas displayer i varenda lägenhet så man själv kan läsa av sin förbrukning av el, varmvatten och kallvatten samt rumstemperatur och väderprognos!)