Som konfetti

Jag snubblar över fina och bra saker i dag och här kommer några citat och länkar för att ni som eventuellt läser detta inte ska missa just de här små pärlorna.

Först en ordtavla från Pinterest, lite oklart vem som formulerat frasen eller kalligraferat den.

Twitter: Werner Twertzog.
"Coffee should not involve whipped cream or sweet syrups. It should be a black, bitter foretaste of the day that is to come."

Honom hittade jag via Fransyskan H som jag försummat och nu läser i kapp med tårögda leenden.

 

H som också länkar till Björk och citerar den fantastiska strofen "I thought I could organize freedom, how Scandinavian of me". 

En annan bloggvän dinerar ensam i Bryssel och jag tror hon är nöjd med det, även om jag hoppas vi snart får tillfälle att äta middag ihop igen.

iHanna citerar  Charles Bukowski:

My dear, Find what you love and let it kill you.
Let it drain you of your all. Let it cling onto your back and weigh you down into eventual nothingness.
Let it kill you and let it devour your remains.
For all things will kill you, both slowly and fastly, but it’s much better to be killed by a lover.
Charles Bukowski

Jag är inte ett övertygat fan av Bukowskis undergångsromantik, men jag tycker om iHanna och jag tycker om texten och bilderna hon bjuder på i sitt inlägg. Find what you love and let it kill you.

En text som inte linjerar med känslorna de här texterna väcker, men som inte desto mindre är angelägen: Ny studie visar: Män gillar inte karriärkvinnor.

För att säga något om mig själv så har jag ägnat en del av min tid åt en belgisk ulltävling där jag fick 100 gram garn att göra något fint av. Så här blev min basker, jag återkommer till den!
 
För att avsluta och återkoppla till inledningen vill jag visa ett broderi jag hittade på Pinterest. Konstnären heter Michele Kingdom och verket "They could feel themselves shining in the dark". Och man önskar att dygnet hade fler timmar eller att energin räckte längre. Eller både och.

Den långa vägen hem

Så där, sitter på bussen efter vad som känns som en arbetsvecka, men två dagar. Nu har jag haft medarbetarsamtalen färdigt. Utvecklande för mig och förhoppningsvis för mina medarbetare. Jag har lärt mig en del om hur det går till att sätta mål, men behöver kanske jobba lite till på förankring av målen... Men min modell blev att diskutera individens kompetens och önskan om utveckling, prata kring uppdrag den har haft i närtid, som varit roliga och utvecklande och utifrån det satt målen för verksamhet och utveckling. Nästa steg blir att följa upp målen och se vilken effekt de ger på vår grupp och för de enskilda individerna. Jo, det känns riktigt bra.

Sjukt nöjd, bra jobbat säger jag till mig själv! (Och skönt att det är klart... den första fasen i vart fall.)

En slags vinst

Jag vann damklassen i utklädningstävlingen i Påskkärringrännet. Inte skidtävlingen. Men ändå, gode nöjd.

Packat!

Jo, jo, sorterade strumpor, det är grunden till en god packning! Nu har jag packat en jobbväska och en fjällväska. Skidskor, skoterskor, skidor... Tur vi har släpvagn. Packat och inte klagat. Det är nytt.

145kg

seated leg press. 145kg×12. Jo jag tackar jag! 

Här jobbar jag

Igår var jag på en konferens om ehälsa. Om man hoppar till 47:50 i detta filmklipp får man hela vår presentation, inkl PowerPoint och Youtube.
Det är en vän från jobbet och jag som hjälps åt att berätta om hjälpmedel på temat tillgänglighet, delaktighet och självbestämmande utifrån egna förutsättningar.
http://bambuser.com/v/4437545?v=m

Uttrycka tankar

Masugnsbyn... Järnets väg... entreprenörskap som sträcker sig århundranden tillbaka i tiden.

Jag tänker vidare på prestationer. Jag är inte en prestationsprinsessa. Jag är välsignad med en spärr, jag blir trött och less och orkar inte driva mig till vansinne. Jag signalerar högt och ljudligt när jag tycker att det är för mycket, vilket gör att människor runt mig reagerar. Om de ids. Om det behövs.

Så har det inte alltid varit. Inte när jag var ung och grön och tyckte att jag borde klara allt mellan himmel och jord. Inte på den tiden då jag försökte lära mig jobbet medan jobbet rusade på. Då slöt jag mig och jobbade på. Räckte inte dagen fick det bli kvällen. Räckte inte veckan fick det bli helgen. Det är inte ett bra liv. Nu orkar jag inte det. Nu räddar min familj mig från det. Det välsignade året 2013-14 med kvarvarande föräldrapeng.

Men plötsligt blossar det upp. Javisst kan jag göra det. Lita på mig, det är lugnt. I'm your Prestationsprinsessa if you wan't me. Och när det betalda arbetet minskar fyller jag på med ideelt.

Så nu tänker jag att om denna obändiga vilja att bidra gick att styra, så skulle det vara trevligt. Och så undrar jag om det är min vilja att bidra, eller något annat som verkligen är mitt motiv. Jag tänker vidare.

Bra gjort, Jorun!

Får jag säga det själv så ligger jag någonstans mellan "väldigt bra" och "verkligen bra" på skalan. För jag har fixat kommentarsvisningen så att man nu kan se alla trevliga små anföranden som folk annars står och håller i skymundan, med hopp om att någon människa någon gång ska komma förbi och uppfatta det kloka man tänkt och formulerat. Samtidigt rensade jag bort en hel de l digitala blottare som stod och var otillbörliga i skuggan.

Jag gör mig till talesperson för både redaktion och läsekrets och överlämnar en digital bukett av vårens vackraste lördagsblommor. Bra jobbat!

Hundra kronor till välgörenhet minsann

Här länkar vännen Joel till ett klipp där SVT driver med stackars välgörande svenskar. Jag tänker på ett radioprogram jag hörde nyss om RUT-städerskan som skickar nästan hela sin lön till hemlandet.
(Det är alltså ett roligt klipp, men lite jobbigt. Tack Joel!)
Måtte vi förhålla oss ödmjuka och generösa till vår tillfälliga lott, att just nu vara bland dem som har det bättre.

Jo så att

...det går bra nu! To-do-listan krymper!

Förlorade möjligheter (uppdaterat: samt framgång!)

• I morse travade jag iväg till jobbet med gympaväskan full av svettiga kläder medan handväskan låg och blänkte i hallen.




• Nu på eftermiddagssidan har jag spelat bort mina sista mynt på en kaffemaskin och en godismaskin som inte fungerar, och den där socker-koffein-dosen jag var ute efter hade minsann suttit fint.




• Bittrast av allt är dock att tänka på att jag äntligen kommit på ett bra kattnamn fast alla katter redan heter något. Skulle inte "Sexton" ha varit nåt? Efter kungen?
  

Ja, bättre än så står det inte till med genialiteten i det här huvet, så nu får jag nog göra helg.

Uppdatering kl 19:12: Till en som sitter kvar på jobbet en fredagskväll som denna kan man förstås säga "skaffa ett liv". Men istället kan man glädjas att det just är denna korkade dag som jag ÄNTLIGEN lyckats plöja igenom alla mina kommentarer och nu faktiskt är helt och hållet klar och faktiskt ska gå hem med långa glada steg och ett brett leende. Hej jobbet, nu ses vi inte förrän på måndag men då ska göras stordåd!

I framkant

I-poden min köpte jag 2005, för övrigt samma dag som barnens melodifestival hölls i Hasselt, Belgien. Inse att jag höll den i mina händer när jag lyssnade till denna låt live:

I dag lärde jag mig att göra en spellista på samma ipod. Känner att jag ligger behagligt i teknologins cutting edge framkant. Samt i kulturens, den här känns typ fräsch.

(eller jo det gör den väl, just den här versionen...!)

Turista 2011 - como en casa

Gröna duvor med krokig näbb. Brysselbon suckar blaserat: Visa nåt vi inte har hemma i trädgården.

Jakten på kubikdecimetrar

Hunt 'em down.
Scannar boplatsen efter underutnyttjade volymer, hittar och gläds.
Ledordet för den hårda jakten är: bara det som behöver vara tillgängligt ska vara det. Fem vaser från vår bröllopsfest fick tillsammans med en halvliters resevattenkokare, romargrytan i keramik och fondue-setet en ny upphöjd position uppe på kyl&frys och vips ryms bröd och flingor i sitt skåp.
Ännu ännu mer inomhusleksaker som kommer bli viktiga igen nästa inomhussäsong ska få vila i källaren ett tag så de känns roliga när de behövs. Och så hamnar ännu mer i Myrornakassen, i ge-bort-lådan och i återvinningen.
Och så ska några sorgliga krukväxter avlivas för att ge plats åt fler frön.
Declutter declutter.

Det dagliga brödet

Och idag blev det baguetter utan gröt av vetemjöl, olivolja och det sista av rågsiktet. Improviserat, på en halvliter vatten, ett jästpaket och resten på en höft. Utan kladdiga barnafingrar. Det blev ordentligt knådat och det jäste och det blev inte bränt.
Jag börjar få häng på det här minsann.

Det njutbara förrådet

Årets skörd av julklappskartonger modell stadigare förvandlas till de finaste källarförrådslådor. Ni ska få se nån gång när jag skaffat kamera igen.

Jag vill inte säga för mycket...

... men jag vill gärna antyda.
I morgon kanske jag vet mer.

Det man gör när man borde göra annat

Lyssnar på Florence and the Machine igen.

Tänker på Ben Watt och Tracey Thorn som jag skrev om på LdL häromdagen. Läs där och lyssna på sången.

Dricker äckligt kaffe

Läser om självmord hos Bodil Malmsten (och undrar varför det inte går att länka till enstaka texter på hennes blogg. Gissningsvis för att allt bra kommer i någon bok lite senare.)

Brygger te

Och, framför allt, planerar en internationell filmkarriär.



(Och så undrar jag om halskrämer hjälper mot allmän skrynklighet, om det går att bära bildäck nerför trappor med ett ont knä, om det går att hitta ett datum för en avskedsdrink på jobbet, om det går att hitta ett datum för en avskedsmiddag för kollegerna, om det går att ställa bilen någonstans i Jörels kvarter där man utan att bära ihjäl sig kan tömma bilen sent nästa fredagskväll. Det sistnämnda tänker jag oproportionerligt mycket på. Nästa lördags skrivning borde jag ju också ägna en tanke. Typ nu.)

Ljuset i tunneln

Sådär, då var kapitel 6 och kapitel 10 klara i den stora rapporten! Metamorfosen, från Sisofos stora sten till ett färdigt dokument, skedde igår eftermiddag. Från tillståndet: Detta *#(&¤)P? blir aldrig klart, till tillståndet: Nu är det klart.

Jag vet det är att överdriva, men tänk er en mycket lång, utdragen, smärtsam, plågsam och förfärlig förlossning, som när den är över snabbt är glömd. Så är det nu. Jag går inte här med en bäbis, men med ett mycket nöjt uttryck i mitt bleka anskite.

Jag och mina kära arbetskamrater gjorde det, vi fixade det!

(Och jag vet, snart hör man det tutande tåget i riktning mot oss, projektet är långt från avslutat, men låt oss inte tänka på det idag!)

Ljusare tider

Nu har jag skrivit min första historiatenta, det var ett stressigt syssel men ganska kul, i synnerhet eftersom jag hade en lika sammanbiten syster tvärs över matbordet.
Dottern höll sig visligen hemmafrån...
Så nu är det bara att dra ett djupt andetag och kasta sig in i upplysningstiden. Men först ut i solskenet.