Jag har deklarerat!

Och jobbat klart denna vecka, denna sköna kortvecka. Idag jobbade de som inte hade semester att ta ut hur som helst, de som inte hade föräldraledighet att ta ut, ja, och jag. Som trodde att en arbetsdag i lugn och ro skulle göra mig glad. Det gjorde den väl på sätt och vis, jag hann det jag måste och var inte stressad.

Barnen var lediga med maken, så jag åkte snabbussen in till stan och hem. Tänk en buss som tar en in och ut ur stan på mindre än en kvart i vardera riktningen. Normalt är det svängen förbi sjukhuset, som tar så sjukt lång tid. Mer direktbussar tack! Men, jag förstår, målgruppen jobbar på sjukhuset eller går på universitetet, det är väl så. Alltså memorera: kl. 8 samt 16.15, raka spåret.

Imorgon är det löööördag! Hoppas på lite inneliv och lite uteliv.

Gaudí

Onsdagen ägnade vi åt att studera Antoni Gaudí. Först tog vi oss tvärs över staden med tunnelbanans L1 och L2. La Sagrada Familia, en mäktig kyrka med hela evangeliet på fasaden väntade på oss. Tyvärr regnade det, vilket förtog upplevelsen. Men det stod en lång kö av människor från födelsefasaden till passionsfasaden och väntade på att få komma in i kyrkan. O utsåg kyrkan till den näst största i Europa, jag vet inte om han har rätt, men jag gissade att Peterskyrkan i Rom var större i vilket fall. Vi gick ett extra varv och pekade och kikade och sedan åkte vi till Ramblan.

Vi hopade av vid tunnelbanestationen Diagonal och kikade på la Pedrera. Solen sken äntligen och det var härligt att vara mitt i sta´n. Vi kikade i de fina affärernas skyltfönster, såg på ringar värda miljoner, fina klädmärken, men sedan började vi bli hungriga. Vi fick gå några tvärgator bort för att hitta en trevlig, lagom dyr restaurang att äta lunch på.

Efter maten blev det L3 till Lesseps. Vi började gå till fots, men gav upp och tog buss 24 upp till Parc Güell. En fantastisk park! Eftersom vi tog bussen kom vi in från öster, vilket visade sig vara en bra idé. Vi kom alltså inte via huvudentrén utan via en mindre entré. Vi gick på huvudvägen genom parken upp till parkens enda bostadshus. Parken skulle ju ha blivit ett nyskapande bostadsområde i harmoni med naturen, men idén var 100 år för tidig. Vi promenerade runt till den västra entrén och sedan ner mot bänken. BÄNKEN! Parc Güell var verkligen dagens höjdpunkt och förutom det gav den en utmärkt vy över barcelona. Huvudentrén är vacker som en saga, men bra att spara till sist. Hade vi kommit den vägen hade vi inte orkat gå upp i den natur- och kultursköna parken.

Sedan fick vi chansen att smaka en riktig kopp het choklad, men det är en annan historia...

Den här dagens anmodan

Jörel: Ja. Backup ska man ta. Noterar det och ska. Sen.
Här kommer en annan anmodan minst lika allvarlig. Använd cykelhjälm! Min klokaste kollega har övertygat mig med alla argument jag redan vet, som hur förödande små hjärnskador kan bli för livet, hur det gick för den patienten och för den, hur oumbärlig jag och mina förmågor är för ungarna, karln, kollegorna, samhället, världen, hur dumt det är att inte göra det lilla man kan när det finns så mycket man inte kan påverka.
Så nu har jag haft cykelhjälm tre dagar i rad.
Gåen je och gören sammalunda.

Men alltså Länstrafiken

...jag vill åka buss, inte bli arg, upprörd, indignerad och ägna kvällen åt att dumförklara er. Men snälla, ta bort den fruktansvärt dåliga reseroboten ni lagt upp! Om jag vill åka från en hållplats är det inte alltid så att jag vill åka en timme från nu. Jag vill veta hur bussarna går imorgon! GHAAA!!! Och när jag istället skriver in vår adress (vilket teoretiskt sett ger mig en möjlighet att välja dag och tid) så funkar inte den tjänsten. Men det var väl självaste...

Biltankar

Nämen om man skulle försöka klara sig utan bil ett tag, och spara tvåtretusen i månaden av skattade pengar. Kanske skaffa busskort och gå med i en bilpool. Eller slå till och köpa en nyare.
Om man skulle köra nåt som drog mindre bränsle, eller som hanterade fler bränslen. Om man hade en bil som låg bra till i Folksams statistik över hur illa det går i verkliga olyckor. Helst innan höstolyckorna drar igång. Fler krockkuddar, whiplash-skydd. Antispin och antisladd. Och en dragkrok att hänga en cykelhämtare på.
Eller fortsätta köra den älskade finsaaben.
Kvarndammen.se

kusinlåda från oväntat håll

Vi fick en fullproppad banankartong med bussgods idag, från en av kusinerna på mammas sida. En komplett samling Disneyklassiker från en familj som tröttnat på VHS. Robin Hood, Snövit, Pocahontas, Ringaren i Notre Dame, Bambi, Djungelboken, Lejonkungen, Lilla sjöjungfrun osv osv. Tack!

Länstrafiken känner sina kunder

Under rubriken "Skolungdom" har Länstrafiken västerbotten tre rara underrubriker:
- Buss till skolan
- Tappat busskort
- Glömt mössan?

Mama´s got a brand new bag

Aint no drag, papa´s got a brand new bag. Dans, James Brown.
Och jag har fått en direktimporterade väska från Tanzania, min vän L har kommit hem efter fem veckor i rosa buss och den mönstrade bomullsväskan hon gav mig för med sig en varm känsla av barndom, högläsning av missionärsbrev, majsgröten ugali, berättelser om hyddor och kor och barnmorskerier i exotiska omgivningar, Harry P visar ormskinn på biblioteket, försöken att göra hjärtat lyhört inför en eventuell kallelse till missionsfältet och jag tror jag kunde fler ord på swahili när jag var barn än jag kunde ord på franska eller tyska (innan högstadiet).

Norr över

Imorgon drar jag och maken iväg på jobbresa till Haparanda och Sveriges största bastu, där det snöar på nedersta laven och är 100 grader varmt på översta. Det där med snön beror väl inte på att den är nybyggd och att taket kanske inte kommit på helt?

Barnen stannar hemma med farmor och farfar och ikväll har det varit full rulle. A och O har pratat i mun på varandra, jag och U har försökt berätta var allt finns och hur allt ska vara. Både höns och barn kommer att få en utmärkt omsorg, det är jag säker på.

Och jag ser fram emot en härlig massage, god mat och många skratt. Nästan hela avdelningen åker med.

När jag kommer hem är det spurtspurt till höstens sista stora deadline.

Smögen

Underligheter ur verkliga livet: tänk er eurodisco från 1992 ackompanjerad av vuvuzelor. Tänk er väldigt stekiga stekare som inte var födda när låtarna gjordes. Tänk er flickor i ultrablont rålångt hår, bronserade solbrännor utan fula axelbands- och andra streck och till det korta små klänningar. (Vi var runt de trettio och alla hade strumpbyxor och koftor över våra isbleka kroppar). Tänk er att de festar och är askalas i Pappas båt för Pappas pengar och att varenda båt kostar mer än ett hus. Mitt bland alltihop simmar en liten säl omkring.
I bussen på väg till Göteborg berättar en yngling för sin mobiltelefon och alla medresenärer att han tappat bort någons kamera och handväska och att han inte har de 2000kr som förväntas som ersättning. Han berättar även att han lämnat tältet på campingen eftersom det var så förstört. Hans pappa hade ingen båt gissar jag.
H och jag gick och badade på midsommardagens morgon och det var mycket lugnt för att inte säga dämpat i bakisbarerna (som serverade frukost) och i pappornas båtar.
Det var en upplevelse att vara där, nu har jag provbadat ny-bikinin både i sandiga Stöcksjön och på klippiga Västkusten.
Beach 2010 som sagt.

Sopsortering

Vet inte
jag tror jag börjar tappa stinget
men idag fick vi sorteringskärl för biologiskt nedbrytbart
och jag är inte helt överentusiastisk.

Skånsk vinter

Jag är imponerad av er Signe, att ni tog er med rattbobben till förskolan. Min föresats var att vi skulle åka spark, men vi stannade hemma, för A var sjuk. Det var en skön dag att cocoona. Hade hon varit frisk hade jag tagit bilen. Det hade gått bra imorse, då blåste det bara. Det hade varit besvärligare på eftermiddagen, då det drevat.

Det är en riktigt skånsk vinter, det har snöat horisontellt idag, så jag vet inte var snön hamnade till slut. Mot någon vägg i Umeå kanske? Hos oss har den hamnat i vallar på infarten, fläckvis är det blankpolerat och så kommer en kompakt vall. Grannen fastnade på en sådan på sin infart och fick dra loss sin bil med traktorn. Det är snöblint och fantastikt spännande att vara ute.

Den skånska vintern (som nu lyckligtvis började först idag och kanske slutar imorgon) måste vara en utmaning för pedanter. Det går inte att skotta på ett norrbottniskt sätt idag. Att lugnt och metodiskt handskotta en slät och ren yta, med distinkta snövallar. Det är bara att glömma. Det blir rufft, kanterna rundas av av blåsten och den snön hamnar ibland där man just skottat. Men norrbottningarnas vinter kommer. Imorgon ska det bli tio grader kallare, då slutar det nog blåsa och så lägrar sig friden. Pedanterna kan andas ut.

Min ursprungsplan (som jag beslöt mig för redan förra veckan, när jag bokade veckans föristider) var i alla fall att jag skulle skjutsa barnen på spark till föris och åka buss till jobbet därifrån. Det innebär att vi kan äta frukost hemma, men att vi kommer hem senare på kvällen för att busstiderna ska passa med arbetsdagens längd. Nu återstår detta att testa en annan dag. När det inte blåser...

Den riktiga tredje festen

Helgens tredje fest blev ett fyraåringskalas. H och jag åkte buss dit. På väg ut hotade jag med att om hon tjorvade skulle hon inte få sitta ensam på ett eget säte. När vi satt i mitt knä i bussen påminde hon mig om hur duktig hon varit, så då fick hon sitta alldeles själv på andra sidan mittgången. Förmodligen var ljuset i hennes blick det näst stoltaste någon har skådat denna höst, tätt efter förstapristagaren Bebisgossen när han går.

Den tredje festen

Vi var bjudna på en kombinerad födelsedags-julpysselkväll i ett fascinerande kollektiv. Kanske förekom ljusstöpning och tovning av tomtar. Det utlovades pepparkaksbakning samt att kvällen skulle krönas med en avslutande spritfest. När båda barnen somnat orkade jag inte cykla ensam till andra änden av stan. (Bilen ska bogseras till verkstad på måndag.)
Men i morgon ska jag på två fester, om jag orkar och bussarna går.
Jag älskar att vi kan träffa folk igen!

Den andra festen

Till dagens fest (i en by utanför stan) åkte vi buss. Några samtal som pausades för tre år sedan återupptogs ungefär där vi slutade då - märkligt det här med livet och tiden. Jag gungade lite gungstol. Vi åt bullar, kakor, tårta och pizza. En bra dag.

Resfeber

Jag och A åker snart på en liten resa, flyg och buss ska det bli. Lilla valpen får följa med, vi tar med memoryspelet och någon bra saga. Och jag tar nog ett trevligt magasin att läsa om jag får tid och ork. Det blir roligt att åka och skönt att komma hem.

O vill att vi snart åker till Bryssel igen. Han vill gärna låna S Exo-force. Eller tänk om det är så att Exo-force fortfarande tillverkas i Bryssel? Då kan han köpa en Millenium Falcon som han önskar...

Det är kul att åka buss

Det är det! Skönt och avkopplande. Jag har tre minuter till hållplatsen från jobbet och åtta minuter från hållplatsen hem. Turen tar cirka en kvart. I fredags gick det väl till överdrift, jag klev på 11 Hörnefors vilket visade sig vara en direktbuss till just nämnda ort, utan att passera gå. Så istället för att komma hem tidigt som jag tänkt, kom jag i normal tid men med en extra rundtur i bagaget. Och bussföraren var så vänlig att släppa av mig vid min hållplats på vägen hem.

Inte på grund av det . Och inte på grund av att Talkie just har blivit så överpräktigt med källsortering och förälskelse i det digitala samhället. Men imorgon tar jag bilen. Och Signe, det är ingen idrott imorgon, så vi har inte bråttom efter middagen.