Rangordning

Idag funderade vi över vilken Narnia bok som var bäst och sämst och min rangordning ser ut så här:

Häxan och lejonet
Min morbror trollkarlen
Prins Caspian och skeppet Gryningen
Silvertronen
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia

Idag läste vi ut Silvertronen och nu återstår den sista boken, Den sista striden. Sedan är vårt Narniaprojekt över. Det yngre barnet längtar efter något mer lättsmält.

Dag två på det nya

Idag har jag jobbat i mina projekt, vilket är roligt och stimulerande. Jag har skrattat vid fikabordet och skrivit protokoll. Skapat mig en överblick och guidat två parter genom deras gemensamma projekt och parallella processer. Ätit lunch med maken på vårt stamställe.

Ikväll har jag lagat god mat med andra chefer. Många med lång erfarenhet, jag med två dagar. Två långa, trevliga dagar. Vi fick laga risotto, torskrygg med butternutpumpa och palsternackmos och som avslutning Creme Brulee smaksatt med geishachoklad, toppad med balsamicoblåbär och Crunch.

Jo, livet som chef är ok, så här långt!

Tänkt och hört

För några veckor sedan var vi ute och flög, tack vare Jörel och hennes trevliga födelsedagspresent till pojkungarna. Mer om det kan man läsa och se på Brus. När jag hängde där högt uppe i luften tänkte jag på det här med självbilden man har och hur lätt det är att stirra sig blind på den.

Hur kommer det sig att jag har en bild av mig själv som fysiskt feg? Jag som bevisligen älskar att åka bergochdalbana, varför tycker jag det är okej att sitta i timmar och vakta andras jackor och väskor medan de köar och åker och kommer tillbaka med ögonglitter och rosor på kinderna? Och jag som skulle vilja ta flygcertifikat för en sån där liten maskin, jag får se till att vara ärlig mot mig själv så jag inte backar ur på grund av feghet, för det är egentligen ett slags lathet och inget annat. 

Och när jag ändå bråkar med mig själv: det där med att tala inför folk, som jag så länge var så säker på att jag avskydde, det är ju också roligt. Det vet jag ju nu; vilka andra rädslor bär jag med mig utan att genomskåda?

 - - -

Hört vid kaffebordet: Kollegan P som tycker det tråkigaste som finns är att vandra i skogen. "Visst, där står ett stort träd. Fint. Men där står ett till, och ett till och ett till. Hur långtråkigt som helst!"  Hon har också svårt att begripa hur vi gör när vi har 50 kilometer (!!!) från stugan till närmaste affär. "Tar ni med mat från Bryssel då, eller hur gör ni?"

Vi har glädjen att presentera...

Chaplin 6 maj

Får jag presentera vår nya familjemedlem - en kooikerflicka som förmodligen heter Chaplin. Här ligger hon och vilar sig i form. Om ett ögonblick kommer ännu en av alla de milstolpar vi ska passera - första mötet med dammsugaren. Som uppmärksamma tittare ser på bilden är det hög tid att den får komma fram.

Om en timme får vi besök av Joels onsdagsarbetsgivare, Midas' matte. Farbror Midas får stanna hemma tills Chaplin fått alla sina vaccineringar.

Chaplin är en kooikerhondje och i går hämtade vi hem henne från Holland. Snart har hon varit vår i 24 timmar!

Bara magiskt

I det här huset håller vi på att planera en middag på ett tema som är så knäppt att den kommer att gå till historien. Alltså den lilla, lokala, historien, ungefär på samma sätt som min tema-middag på temat vinter gick till historien. Fast förhoppningsvis på ett mer positivt sätt. (Som kock och kreatör tycker jag att det är aningens bittert att min egenhändigt uppfunna förrätt "Pulkbacke" hör till min dotters och systers referensmaterial när de ska beskriva Mat Som Är Knäpp och Konstig och Inte Ens Smakar Gott!)
Nu kan jag ju inte avslöja för mycket om fredagsmenyn, eftersom min tåliga syster ska få avsmaka även denna kreation. Men några ledtrådar kanske:
Det blir en middag för alla sinnen.
Det kan bli lite läskigt.
Men (spoilervarning) det kommer att gå bra på slutet.

Mördarmyggor

Forskare har tagit fram en sorts genmanipulerade myggor som har en tidsinställd bomb i sina gener: utanför labbet kan de inte leva till vuxen ålder. Vilket betyder att om en modifierad hanmygga parar sig med en vanlig mygghona kommer ingen - eller i alla fall väldigt få - av deras avkomma att växa upp och bita människor.
Det är bara hanmyggorna som släpps ut i det fria eftersom man anser att det finns tillräckligt många människostickande honor som det är.
Så fort myggorna är ute i det fria är det försent att ångra sig.
Genteknik är väl den coolaste vetenskapen som finns, och den läskigaste. Hur kan någon någonsin tänka på allt?

I morgon, mina vänner,

...doppar jag tårna i Medelhavet.
Så att.

Och den här videon är obligatorisk för alla som behöver putsa på sina coola moves.

Faire le jogging

Några glosor:

Premiére - premiär

Les chaussures de course-jogginskor

respirer - andas

marcher - promenera

vipère - huggorm

pulsation - hjärtslag

continuer - fortsätta

When we were five

Ni märkte det kanske inte, men Talkie walkie firade femårsjubileum häromdagen. 13 juni i nådens år 2006 skrev Jörel så här:

Samtal på stående fot.
Som ett samtal när man går in och ut mellan affärer. Avbryter sig mitt i meningen för att man fått syn på ett osedvanligt oseriöst linne.
Och sedan fortsätter diskussionen som handlar om de stora djupa frågorna på botten av tillvarons hav eller de många lättsamma som guppar glatt på ytan. Eller kastas omkring i de rasande stormar som på ett ögonblick förvandlar den trivsamma havsytan till livsfarliga stålgrå berg av piskande vatten.
Typ.

Jag har inte tänkt på det, men Talkie föddes strax innan min familj flyttade tillbaka till Sverige. Jag trodde inte att det skulle ta fem år innan vi skulle flytta hop igen. Men så blir det. Jag hoppas få dela de kommande åren både med familjen och med Talkieredaktionen - och med den bedårande läsekretsen!

(På bilden är jag sju och har just börjat ettan.)

Borta bra och hemma bra

Tack Jörel och S för att vi fick hämta värme, luft och kraft hos er! Så skönt att komma till jobbet med laddade batterier, noll olust och ett leende på läpparna!

På naglarna: Golden sultan och Love at first sight, inhandlade på en boutique vid Champs Elysée.

Längs cykelvägen till ICA Maxi

Påskafton vid havet

Bettnässand påskafton 2011.
Om 2500år kan man gå landvägen till Vasa. Jag är obefogat peppad.

Snart fyller Talkie 3000 inlägg!

Troligen blir det inte jag som skriver jubileumsinlägget, jag skriver nog inget på ett par dagar. För kännedom, kära läsarkrets: I afton lyssnar jag på en lång intervju med Tomas Tranströmmer från 1983 och packar påsklovsväskan, en nätt tvånätters-övernattningsväska för barnen och mig. Stövlar, galonbyxor, massor av resefika till bussresan, små böcker och leksaker och sköna mjukiskläder att slumra i.
Ammarnäs ska få sig en blixtvisit och badkläderna ska med. Förra påskens succé med poolbad på hotellet kan bli tradition. Hej bussen, hej fjällen, här kommer vi!

Lilla Bodilla

I dag skiner solen över Bryssel och över alla blommor och blad som dekorerar staden.

Vi skickar en virtuell bukett till Bodil som för varje år blir mer och mer jämnårig... Fem år är en halv evighet när den ena systern är 13 och den andra 8, men numera är det ju ingenting.

Ljus och glädje, tårta och paket, sol ute och sol inne - vi önskar dig allt det bästa och ett gott nytt år!

Team-buildingövningar

När man har varit i lag ett tag, typ över tjugo år kan det vara dags att ägna sig åt lite teambuildingövningar för att falla ur ramen lite och börja prata med varandra.

Här följer en trestegsraket, gärna fördelad på tre dagar.

Dag 1: Paret kommer till ett hus utan vatten. Övningen går ut på att klara vattenförsörjningen.

Dag 2: Paret ska utföra en skoterutflykt, till vilken det behövs skoterkälke att skjutsa fika och skranor etc. på. Ala synliga skoterkälkar står under takraset från ett snedlutande tak, där det även förekommit takdropp under vintern. Redskap: spett, spadar och en domp. (Domkraft på lång stålpinne.) Som bonus finns en modernare kälke slumpmässigt gömd i snön någonstans på gården.

Dag 3: Paret får se en lågupplöst karta på datorskärmen med två vägar upp på fjället. Gemensamt ska de bestämma vilken väg de ska köra upp och vilken de ska ta ned, samt genomföra utflykten. Det kan bli stormigt innan hemfärden.

Dag 1 klarade vi rätt bra, medan vi testade att få igång vattnet smälte jag snö på vedspisen till gråvatten. Vi hade med dricksvatten för det första dygnet och U hämtade mer gråvatten från ån. Dag 2 hämtade vi dricksvatten från pumpstationen mittemot affären, där kan vem som vill hämta vatten dygnet runt. Bra service!

Dag 2 gick också bra, vi kom snart på hur vi kunde jobba tillsammans och byta av varandra med spettande och spadande. Jag tog dompen till hjälp för att göra det avgörande lyftet och U hämtade skotern för att bogsera upp Harrkälken. Då slumpade det sig så att hans färdväg gick över den översnöade Yamahakälken, som gick oerhört fort och lätt att gräva fram och som är bra mycket smidigare. Vi drog dock fram Harrkälken också nu när vi kommit så långt.

Dag 3 fick vi det första minuset. Jag körde helt fel väg och först vid Höbäcken kollade jag av var U och A befann sig. Men O och jag fick åka på en perfekt pistad skoterled, heja Ammarnäs spår och leder. Vi åkte tillbaka till Ammarnäs och sedan till leden upp mot Bissan och Bertejaur som vi skulle ta. Sedan nyttjade vi att det är mindre skoterförbudszon i Norrbotten och körde ospårat över fjället till Delikälven och vidare till Kungsleden. 7 mil på skoter och jag kände att jag inte är 30 längre... En fastkörning, den stod jag för och jag skyller på lågt blodsocker, samt på U, som vanligt... Trots minuspoänget belönades hela familjen med bad på Ammarnäsgården och en fantastisk middag chez Cengis och hans kock. Möraste mört renkött i souvasen och barnen fick fin oxfilé.

Vi får se vilken utmaning vi får imorgon, när vi öppnar den dagens kuvert.

Det aldrig sinande tålamodets källa

När förkylningarna aldrig tar slut flödar kreativiteten.
Idag håller vi humöret uppe med knappar, hela min fina knappsamling har fått komma fram och sorteras om och packas in i bilar och spridas och plockas ihop och sorteras om och inga knappar stoppades i munnen.
Och så har knappnålarna varit med i leken ett tag.
Igår fick 4åringen skära kylskåpskall falukorv med kniv. Man måste ta ut svängarna lite.

Det ryktas...

...att man ska bänka sig vid tv-soffan imorgonbitti klockan nio om man vill kolla in Syster Yster. En syster i soffan! Det kan man inte missa!

Lycka till!

Lycka till Jörel, med allt som ska avslutas och påbörjas. Jag känner mig som ett levande bevis på att både det ena och det andra kan gå bra.

Mama´s got a brand new bag

Aint no drag, papa´s got a brand new bag. Dans, James Brown.
Och jag har fått en direktimporterade väska från Tanzania, min vän L har kommit hem efter fem veckor i rosa buss och den mönstrade bomullsväskan hon gav mig för med sig en varm känsla av barndom, högläsning av missionärsbrev, majsgröten ugali, berättelser om hyddor och kor och barnmorskerier i exotiska omgivningar, Harry P visar ormskinn på biblioteket, försöken att göra hjärtat lyhört inför en eventuell kallelse till missionsfältet och jag tror jag kunde fler ord på swahili när jag var barn än jag kunde ord på franska eller tyska (innan högstadiet).

Så mycket bättre

2011: det goda nya året.