Myggen kom idag.

Både vid huset i fjällen och vid stugan i skogsdungen.

Sträckt mig längre

Idag nådde jag fram till Bussjövägen på min joggingrunda. 4,7 km, viss del gång, men stor del språng. Strax under 9 min/km. Jo, det känns bra.

Barnen tog sommarlov idag och vi ägnade eftermiddagen åt ett märkligt firande, vi körde mellan olika konsumtionstempel i jakt på det vi inte hade. Som kullager och vattenpistoler. Nu har vi det.

Till middag blev det grillad chorizo på grillringen vi har på legdan. En omistlig pryl som vi använder i alla fall en gång per år. Då tänker vi: det här är så mysigt, det måste bli en vana. Och sedan kommer sommarvärmen och så är alla tankar på att sitta i rök och grilla som bortblåsta. Men det är kul så länge det varar! Och så speciellt gott med marsmallows som efterrätt.

Sällanköpsvaror

Idag blev det ny kyl och frys. De gamla från 1988 har till slut fått ge sig. Frysen slutade fungera och då fick kylen göra den sällskap. Årets blåsigaste dag har jag kört släpvagn med 180 cm höga skåp som segel.

Annars så har jag sått morötter, rödbetor, majrovor och rädisor. Sedan ska det bli persilja och sallad, när de fröna har grott inomhus. Och så har jag sått sockerärter och luktärter. Och limmat ihop en spark som växtstöd. Välkommen sommaren 2014.

Allroundkvinna

Idag kom begreppet "allroundkvinna" upp i ett rastresonemang. Det handlade om att vara/leva med en kvinna som klarar väder och vind, både i friluftsliv och vardagens motgångar. Som klarar sig även utanför stan och har uthållighet. 

Googlade på ordet idag och hittade... Christina Doctare. Jag tror inte det var henne vi pratade om egentligen, men här är en artikel om hennes läkartankar om ayurveda och andlighet i sjukvården. Andra googleresultat förfasar sig över hennes katolska tro medan någon önskar in henne i EU-valet (det var inte i år).

Packat!

Jo, jo, sorterade strumpor, det är grunden till en god packning! Nu har jag packat en jobbväska och en fjällväska. Skidskor, skoterskor, skidor... Tur vi har släpvagn. Packat och inte klagat. Det är nytt.

And then the sun came

Hittade Andra Andningen. Sprang en riktig mil, alltså 10km. Och på vägen hem bröt solen fram.
Ljudet av isar som brister och bryter, flak som gnager och mal ner varandra och under dem ett porlande.
Fick ett sms av en vän: "Njut ordentligt av helgen och gör INGET svårt så att du är på hugget igen nästa vecka!"
Det här totala lugnet som infinner sig efter löpningen, och njutningen under tiden i att slingra sig längs älven och möta mixen av skönhet, skönhet, skönhet,  skitfula byggarbetsplatser och sopstationer, köpcentrum och traktorer.
Just nu, med soppa i magen och en mil i kroppen, är allt bra. Total frid. Varken rastlös, trött, orolig eller på väg. Helt här och hel.

Mitt i lovet

Mitt i lovet - mitt i livet.
Använder jag tiden rätt?

Jag gör väl som jag måste. Vilar lite, ringer några samtal till personer som är betydelsefulla, ger barnen mat och fika. Tjatar ut dem. Letar skidor och pjäxor, vallar barnen (inte skidorna) runt på åkern. Tänker på det nya stora att jag ska leda en grupp kollegor.

Innan vi kommer ut kaxar sig det ena barnet, att det kommer att vinna över det andra. Jag ber båda att tänka sig för och inte göra detta till en tävling. Så rätt. Det andra barnet svischar fram och det ena barnet hinner sätta tjugo rovor. Men vi har trevligt och roligt och spanar efter Pingbjörnar, sådana som lever på södra polen. Den som vi håller på att upptäcka. Det var det som tävlingen skulle gå ut på, vem av barnen som skulle hinna sätta upp sin imaginära flagga först av alla på södra polen. (Jo, vi menar inte sydpolen, vi menar den oupptäckta södra polen). Vi dokumenterar de små, söta, svarta pingbjörnarna med våra låtsas kameror och noterar platsen i vår GPS. Sedan vänder vi hemåt mot Sverige, som ligger långt borta i fjärran.

När alla är tryggt och säkert hemma igen, ger jag mig ut på en egen skidtur, elva varv runt åkern renderar 5 km i loggen. Träningen för Påskkärringrännet har startat. Igen. I perfekta förhållanden, +2 C, 20 cm snö, sista föret känns det som. Signe Rejdvik kommer att varva mig och jag kommer att... hurra! Får nog fundera på utstyrsel istället, men även där är konkurrensen hård.

Luktpaus

Sprang 8km i morse, med några fotopauser längs vägen.
Det blev en luktpaus också, att få komma åt doften under barken på en rejäl fura, den chansen joggar man inte bara förbi.

Spring

En ny låt till löparlistan. Timbuktu, med låten Spring, som handlar om... att springa. 

Det är så häftigt denna transformation: att lyssna på en text om att springa med blodsmak - och känna peppens pepp.

Ikväll tänker jag gymma igen, men just nu rycker det snarare i långlöparbenen. Nya bra låtar på spellistan och nytt batteri i spelmaskinen aka telefonen.

Jag är så glad och förvånad över återupptäckten av kroppen, hej igen kära vän. Jag börjar minnas mig.

http://open.spotify.com/track/5N50bLMswtMN06xaUvwjeE

Nostalgi

Min makes barndom,
men den påminner om min.
Filmat sjuttital.

Pigga kroppen

Häng på här hjärnan,
säger pigga kroppen, nu
leker vi, springer!

Gaudí

Onsdagen ägnade vi åt att studera Antoni Gaudí. Först tog vi oss tvärs över staden med tunnelbanans L1 och L2. La Sagrada Familia, en mäktig kyrka med hela evangeliet på fasaden väntade på oss. Tyvärr regnade det, vilket förtog upplevelsen. Men det stod en lång kö av människor från födelsefasaden till passionsfasaden och väntade på att få komma in i kyrkan. O utsåg kyrkan till den näst största i Europa, jag vet inte om han har rätt, men jag gissade att Peterskyrkan i Rom var större i vilket fall. Vi gick ett extra varv och pekade och kikade och sedan åkte vi till Ramblan.

Vi hopade av vid tunnelbanestationen Diagonal och kikade på la Pedrera. Solen sken äntligen och det var härligt att vara mitt i sta´n. Vi kikade i de fina affärernas skyltfönster, såg på ringar värda miljoner, fina klädmärken, men sedan började vi bli hungriga. Vi fick gå några tvärgator bort för att hitta en trevlig, lagom dyr restaurang att äta lunch på.

Efter maten blev det L3 till Lesseps. Vi började gå till fots, men gav upp och tog buss 24 upp till Parc Güell. En fantastisk park! Eftersom vi tog bussen kom vi in från öster, vilket visade sig vara en bra idé. Vi kom alltså inte via huvudentrén utan via en mindre entré. Vi gick på huvudvägen genom parken upp till parkens enda bostadshus. Parken skulle ju ha blivit ett nyskapande bostadsområde i harmoni med naturen, men idén var 100 år för tidig. Vi promenerade runt till den västra entrén och sedan ner mot bänken. BÄNKEN! Parc Güell var verkligen dagens höjdpunkt och förutom det gav den en utmärkt vy över barcelona. Huvudentrén är vacker som en saga, men bra att spara till sist. Hade vi kommit den vägen hade vi inte orkat gå upp i den natur- och kultursköna parken.

Sedan fick vi chansen att smaka en riktig kopp het choklad, men det är en annan historia...

Globalisering i blåbärslandet

I en av grannbyarna är tvåhundra (200) bärplockare från Thailand inkvarterade. Vi träffar dem på macken och i skogen. Tänk om de blir vänner med svenskar som kommer och hälsar på dem i hemlandet? Läste en notis om 10-i-topp vilka länder det är billigast att turista i, landet Thailand fanns med på listan. Landet Sverige fanns inte med och folkölet på macken närmast stugan vi brukar besöka har är förmodligen inte heller med på någon billighetslista.
Jag hoppas de har det bra, både här och där.

Midnattssvandring

Det är något speciellt med de där midnattsvandringarna.
Att springa i mörker med mjuka fötter på en jordstig intill bäcken.
Att tänka att om jag nu trampar snett och bryter foten kommer jag att tycka att det här var det dummaste man kunde komma på, vem i hela friden väljer dessa nermörka stigar när det finns adekvat elektrisk belysning och asfaltsbeläggning. Eller om jag snubblar och ramlar ner i bäcken och inte lyckas ta mig upp. Eller om jag träffar på den där galne knivmördaren som så troget har tassat efter mig under alla mina mörkerpromenader hela långa livet, han som lägger sig i lur på ödsligast tänkbara plats och bara inväntar Ögonblicket.
Att tänka att om det går illa, är det ju sällsynt korkat att springa just här. Att tänka att om det inte går illa, så är det ju förtjusande. Att vända och springa ett varv till, bara för att man kan.
Att hitta en lysmask.
Att gå förbi den kvällsöppna storbokhandeln på vägen hem och tänka att det är lustigt att det är så lätt att få tag i böcker (öppet sju dagar i veckan, i dag var det från åtta på morgonen till midnatt) och så mycket svårare att hitta ett ställe som är öppet som säljer kattmat. Att gå hem och klappa sina katter och säga "tålamod".
Att redan i dag längta till nästa midnatt.

Mygg jer mygg, men svia hä jer svia

Försöker rensa ogräs i de upphöjda bäddarna på lägdan. Bland alla grästuvor och revsmörblommor finns det åkerbärsrevor, som jag vill ska synas och ge bär! Men det är en stor utmaning i självbehärskning att jobba på fast svian attakerar all synlig hud.

Nu är i alla fall 0,5 m2 jord blottad och ytan har fått tillbaka sin andel önskade åkerbär, medan ogräset får ligga i drivor och skämmas.

Att förbereda sommarens monsunregn

Man sitter och tar en öl på en terrass vid Place Luxembourg med sin syster och det är så pass varmt att kavajen känns lite överlopps, fast klockan snart är sju. Kanske har man till och med hängt den på stolsryggen, svårt att minnas. För plötsligt brakar det loss.
Plötsligt rinner floder av vatten på gatan. Och kyparen skyndar omkring genomblöt och matgästerna ställer sig under parasollen och bussen till Wiener som kommer så lägligt när busshållplatsen blivit knökfull med folk som sökt skydd, blir plötsligt tvärfull fast man undrar hur många av passagerarna som är säkra på var Wiener ligger.

Med hängande fantasikoppel

Det kom en hund farande, med hängande koppel, hela vägen från Umeå. Oklart riktigt hur men i kväll har vi varit på en långpromenad i mörklagda parker på leriga stigar.
Det sköna med Brutus är ju att hans vederstyggliga hundandedräkt skrämmer bort alla potentiella förövare, och att hans behov av att stanna och sniffa på varenda lyktstolpe är ganska begränsat.

OK, vän av ordning: hans vederstyggliga låtsashundandedräkt då. Som skrämmer bort alla tankespöken, om det nu ska vara så himla noga.
Men det var hur som helst inga riktiga skurkar ute i kväll.

(bilden lånad från Bulldog i fokus)

Stockholm - långfredag

I går var det varmt och sol från en klarblå himmel, i dag snö. April april!
Promenad i Brommas förbluffande naturnära utkanter.
Håll med om att ljuset var magiskt! Termosen inspirerades av Signes virktermos. En Druvans rödvins-vinäger-karaff i en skidstrumpa. Framtida produktutveckling kan bara bli coolare.

Att få läsa en hel bok i sträck

Jag har semester idag och det är så skönt. Barnen har cyklat på gården och jag har tittat till dem och läst. Vi gör oss lågintensivt i ordning för fjällresan. Packar lite, tvättar lite, läser. Jag har hunnit läsa ut en hel bok idag, 388 sidor. (Till offer åt Molok av Åsa Larsson). Bland annat innehållande detta mycket grova talesätt: Hänen ei ole ko pistää takaisin ja nussia uesti. Med innebörden "han är så bedrövlig att man måste göra om honom helt och hållet". Men med mer ingående beskrivningar av hur detta omdanande skulle behöva gå till.
Översätt det inte.

Alldeles hemma

Läser en artikel om Vibeke Skofterud som slog vasaloppsrekord i damklassen och inte fick någon bil trots att Jörgen Brink som slog vasaloppsrekord i herrklassen fick det.
Orättvisan är inte så uppenbar som det kan verka: sponsoravtalet säger att man får en bil om man slår rekordet i a) Vasaloppet, b) Tjejvasan (en tävling som bara är 3 mil lång).
Sponsorn ändrade sig emellertid och lämnade ut en bil även till Skofterud.

Jag kan inte hjälpa det, jag tycker att det är så gulligt att läsa kommentarerna i Aftonbladet. Det är mest män som skriver. Om man ska hitta något konsensus så är det ungefär:
-- Det är coolare att vinna damklassen i Vasaloppet än Tjejvasan, så belöna Vasaloppet i stället!

Ganska många som tycker att det är Orättvist om kvinnor ska ha två chanser att slå rekord och få en bil.
Och en litet men växande antal som tycker att det är Orättvist att männen ska tvingas plåga sig runt hela Vasaloppet om tjejerna kan slippa runt med att bara åka tre mil. Tydligen får alla som åker Tjejvasan medalj, men inte alla som åker Vasaloppet. Orättvist! Öppna Tjejvasan för alla!

Jag tycker att det är gulligt med män som slåss för rätten att vara tjejer. Fast tyvärr tror jag att de som kör Tjejvasan nog har roligare utan dem.