Och det där med hönserier

Det finns nåt fint man kan säga om tankar som är som fåglar som man inte kan hindra från att flyga över ens huvud, men att man kan hindra dem från att bygga bo.

Eller så kan man börja försåtligt med goda intentioner, bygga dem en holk, ett duvslag eller en hel kalkonfarm. Och hips vipa kan man ha hamnat mitt i en kolchos
(och det här blogginlägget handlar inte om hönsfarmaren i redaktionen, varken bokstavligen eller bildligt)

Dagens haiku

Kroppen stannar hos

det dumma huvudet - full

av medlidande

Begränsad obegränsning

Läst i gratistidning på lunchen (snygg design, men nästan all text verkar klippt ur produktblad och pressreleaser):

"Estée Lauder intrigues us this season with their eye shadow palettes. Available in five new colours, they will allow every woman to expand her collection of eye shadows with an infinite variety of shades."

1, 2, 3, många...

...så länge solen den glittrar på böljorna blå!

Don´t forget to smell the roses

Vägkorsningar

1. På konserten med Angelique Kidjo berättade hon att när hon växte upp i Benin brukade de se indiska filmer som importerades av pakistanierna som bodde i landet.
Det fanns en film hon älskade så mycket att hon tittade på den om och om igen, och barnen gjorde en sång som handlade om filmen. Nu har hon lärt sig den riktiga filmsången och även texten, som är på hindu. Hon framförde den på sin konsert, Bollywood à la sauce africaine.
2. En rumänsk kollega berättade att i Rumänien är det brist på arbetare; alla har åkt västerut för att jobba. Arbetskraftimport från Turkiet, Kina och Irak. Rumänerna är vana vid utlänningar ända sedan kommunisttidens många studentutbyten med "fellow dictatorships". Och så har Rumänien en lång och komplicerad historia med broderlandet Turkiet, så irakierna kommer in på den turkiska biljetten.

Jag som tycker att det är helt normalt att en entusiastisk pingstvän från Gargnäs (visst var han?) lyckas övertala församlingsmedlemmar att satsa 25 öre var för att underhålla honom som missionär i Kina - varför skulle det vara konstigt att just Bollywood skulle slå i Benin på 60/70-talet, eller att Rumänien som så grundligt genomkorsats av folkvandringar skulle dra till sig gästarbetare från långt-bort-i-Asien?
Ändock tycker jag det är lite häftigt att upptäcka att varje vägkorsning är ett nav i just sin intressesfär...

Team building

I den organisation där jag jobbar är vi inte bortskämda med kick-offer och sommarfester och sånt, men nu ska det plötsligt bli team-building för hela enheten (54 personer).

Vi ska vara på en konferensanläggning från onsdag efter lunch till torsdag eftermiddag, och ingen har fattat vad vi ska dit och göra. Nu har programmet kommit och det här är syftet för övningen:
- to reinforce team cohesion by getting to know and appreciate each other better
- to build collective clarity on our overall context and orientation for the future
- to reflect together on how to move forward in a collaborative way

Det är fortfarande ingen som begriper något, men i sinom tid ska allt förhoppningsvis uppenbaras.

Det kan fastna

Tänk om det är sant, det där gamla barndomstalesättet om grimaser: "Gör inte så där, det kan fastna".
Insåg häromdagen att det mycket riktigt kan vara sant, när man nu nått den här aktningsvärda åldern.

Eller inte? Hur förhåller det sig egentligen med alla trötta halvgamla människor man ser på tunnelbanan med pussiga tunga kinder - är deras leende-muskler helt enkelt otränade? Folk med höga runda kinder och ett nätverk av skrattrynkor, är de så glada och vänliga som man tror?
Eller hemska tanke, är det generna som styr?

Handens känslighet

"Lusten att skapa är medfödd. Idén skapas från handens grepp, man måste göra för att förstå. Känsla och intellekt, båda är lika nödvändiga. Handens kraft - tankens frihet! Vi skapar med våra händer. Handens känslighet formar tankarna. Vi njuter av handens rörelse. Genom handens rörelser, en idé och en känsla, formas så föremålet. Sinnet får ro, tankarna ges utrymme och livet känns gott. Välkommen till..." (ett studieförbund som riktar sig till Medborgare).
Ser ni målgruppen framför er? På något omoget sätt värjer jag mig mot tanken att det är mig de menar.

What I signed up for

Inspirerad av Elina har jag präntat ner Äktenskapsbalken på en Wettex-trasa som en påminnelse om vad det handlar om. Resultatet ser ut som en proggig husockupant-banderoll från sjuttiotalet. (Det kan nog bli en hel serie visdomsord att meditera över, de tider vi lever i nu kräver både mycket visdom och mycket wettex.)
En viktig lag att hålla tycker jag.

Språk

Jag har varit på Utökad Samverkan i Skellefteå i två dagar och där har vi satt upp gemensamma mål för projektet. Och vi har målat och målat, så till den milda grad att jag varit vaken på natten och tänkt på visioner. Idag skulle vi bryta ner målen till handlingsplaner, men det blev bara delmål och undermål. Samverkansledaren sa att han inte kunde tänka sig att vi inte hade konkreta tankar av vad vi ville göra i projektet och vi hävdade nyttan av att hålla sig på en hög abstraktionsnivå. Men innan juni 2011 måste många konkreta åtgärder formuleras och beslutas. Och vi vet att vi kommer att fixa det, men jag tror vi har en viss skräck för att sänka oss från det abstrakta till i alla fall en nivå som kan uttryckas i ord. Vi har gått och sagt att vi vill ha en hållbar utveckling i Skellefteå och vet att vi menar något med det. Men för den som lyssnar låter det som vi barar staplar klyschorna på varandra.

Visionen:
Vi arbetar tillsammans i det hållbara Skellefteåprojektet som är lönsamt och känt... eller som gör alla till vinnare eller som är känt och vinstgivande eller... Nej som sagt, det var aldrig mitt uppdrag att formulera den visionen. Godnatt.

Andas in andas ut

Don´t forget to smell the roses.

Flight of the Conchords

They call me the Hiphopopotamus my lyrics are bottomless



et...

Je voudrais une croissant

Pastorn i litteraturen

(Det här får gärna bli en serie!)

Jag läser just Midvinterblod av Mons Kallentoft och det finns väl både bra och dåliga saker att säga om den boken. Just nu nöjer jag mig med ett citat och en fråga: har den här författaren någonsin träffat en pastor? Tror han att de finns i verkligheten?

(En udda profil i ett mindre samhälle har mördats och pingstpastorn är en av de goda medborgare som hört av sig för att tala om vem det var när en bild av den döde publicerats i länstidningen. Nu åker poliserna runt till dem som hört av sig för att få veta mer om vem den mördade var.)

Trots att de hade bråttom bjöd pastorns fru Ingrid på kaffe. De satt alla fyra i de gröna skinnsofforna i det vitmålade vardagsrummet och åt kakor, sju sorter, hembakta.

Fettet i kakorna.

Precis vad hon behövde.

Pastorns fru satt tyst, han pratade.

"Jag har gudstjänst idag, men församlingen får vänta. En synd av detta allvarliga slag måste få gå före. Den som väntar på att få be väntar aldrig för länge. Eller hur Ingrid?"

Frun nickade. Sedan nickade hon mot kakfatet.

De tog båda för sig en andra gång.

"Han var visst en bekymrad själ. En sådan som Herren håller av på sitt eget vis. Vi talade om honom som hastigast en gång i församlingen och då var det någon, jag minns inte vem, som nämnde hans namn. Han var väldigt ensam, konstaterade vi. Han skulle behöva en vän som Jesus."

"Pratade ni med honom någon gång?"

"Ursäkta?"

"Ja, bjöd ni in honom till kyrkan?"

"Nej, det tror jag inte föll någon av oss in. Våra dörrar står öppna för alla, fast kanske lite mer för vissa. Det ska medges."

- - -

Avslutningen av texten är en träffande pik, men det första citatet är väl ändå helt tondövt? Finns det någon människa, ens bland de allra mest krystade predikanter vi mött, som skulle kunna uttrycka sig på det viset?

Strategi

Vi håller på att jobba med att utarbeta en strategi för en sak på jobbet (jo ett litet oskyldigt besök på jobbet leder lätt till timmar framför datorn...).

Om jag nu försöker abstrahera vad jag håller på att fundera på, tills det är så blodfattigt att inte ens mina kolleger skulle känna igen vad jag pratar om... Så är utgångspunkten att
-- vi håller på att genomföra en strategi som vi är grundligt trötta på att jobba efter och gärna vill riva upp.
-- det inom just det här området finns ett språkbruk som är kraftigt allergiframkallande redan hos oss som sysslar med frågan, och som vi vet sänder rysningar nerför ryggraden hos den som ska bestämma i frågan
-- och att det finns ett helt orelaterat oskick som en annan person på Myndigheten försöker dra in oss i. Som är lite tveksamt från ett strategiskt perspektiv men framför allt är fruktansvärt resursslukande rent praktiskt.

Det jag sitter och försöker skriva är en liten text där jag genom att att använda en rejäl nypa av det vederstyggliga språkbruket ska framkalla en allergisk reaktion hos beslutsfattaren, vilket ska få honom att greppa en fet tuschpenna och göra ett stort kryss över såväl den trista strategi vi är trötta på, som oskicket vi vill göra oss av med. När jag läste retorik i Umeå visste jag inte att det var det här jag skulle ha det till.

Bokstafett: död

Ja det här kanske blir en ganska svag koppling till Hej Nostradamus - men jag hade inte riktigt kläm på vad den handlade om. Så: den boken började med att Cheryl ligger under ett bord och tror att hon är död. -- Min bok börjar med att Dr Scarpetta för inte så länge sedan har varit under isen och trott att hennes man är död.

Boken heter "Book of the Dead" och är skriven av Patricia Cornwell. Det är nummer 16 i serien om rättsläkaren Kay Scarpetta - och jag har minst tio av dem. Den första köpte jag när jag var alldeles färsk i Luxemburg, som en mutpresent till mig själv: OK du får kasta bort din tid på att läsa amerikanska bästsäljare - om du gör det på franska. Mitt franska ordförråd började alltså med obduktionstermer, och sedan har jag fortsatt läsa dem på franska. Faktiskt känns det konstigt att läsa dem på engelska.

I den här boken finns det ett oidentifierat barn som plågats svårt under sin levnad. En border-line-psykiatriker som förtalar folk på sin hemsida och planterar falska minnen hos sina patienter. En border-line white-trash-kvinna som förleder Marino att missbruka hormoner och avslöja detaljer från utredningen. En galen massmördare som varit med i kriget i Irak och nu torterar och plågar och dödar kvinnor. En flirtig italiensk kommissarie som gör Benton galen av svartsjuka. Och till sist hänger allt ihop på något sätt. Det intensiva barnplågeriet beror på att två onda släktlinjer flätas ihop och det onda blodet förtätats.

Efter att ha läst så många böcker på samma tema av samma författare känner man igen allt ihop. Misstron mot kvinnor i ledande positioner - det är påfallande ofta som Kay Scarpettas huvudfiende är en kvinna. Förekomsten av dåliga personer - personer som helt enkelt inte har några bra sidor; det finns inget att rädda eller tycka om hos dem. Och så huvudpersonerna som stelnat i sina respektiva mönster som lagts fast i bok efter bok. Scarpetta och Benton som älskar varandra så fruktansvärt mycket men inte kan prata med varandra. Marino som nu i 20 år lidit av obesvarad kärlek till Scarpetta. Och Lucy som kan hacka vilken dator som helst och flyga helikopter och bråka med sin moster. Som i sin tur kan laga mat.

Den här boken är ingen jag rekommenderar, den är på sin höjd något för afecionados som vill hålla koll på hur det går för stackars Pete Marino eller Lucys känslomässiga berg-och-dalbana - eller vill veta hur det går för de två personerna som har tumörsjukdomar. Intrigen är lika långsökt som persongalleriet är fläskigt hyper.

Vad har jag lärt mig av denna bok? På rak arm kan jag bara komma på en sak: när man är död sjunker blodet (tyngdkraften) och det kan skapa märken på huden som kan förväxlas med blåmärken. Om man vill vara säker på hur det förhåller sig måste man därför titta på skinnet från insidan ut. (Jag kanske inte behöver gå in på hur man gör det).

En fråga man kan grunna över är hur framtidens kulturhistoriker kommer att betrakta vår tid och våra författares uppfinningsrikedom när det gäller att skända lik, tortera medmänniskor och tänka ut nya vridna skäl att mörda. Man får hoppas att de kommer att reagera med avsmak och inte med en gäspning.

Enkelspår

Jag läste just det här på bokus.se:

Den väntade: första boken om Maria Magdalenas ättelinje
Författare: McGowan, Kathleen

Författaren och journalisten Maureen Paschal gör efterforskningar för en ny bok om berömda kvinnor genom tiderna. Maureen anar inte att hon är en av världens mäktigaste hemligheter på spåren, en hemlighet som tusentals människor dött eller blivit dödade för att bevara. Och när hon upptäcker en mystisk profetia om Den väntade och vem denna profetia syftar på, inser Maureen att hon själv kan sväva i livsfara.

Kathleen McGowans andlöst spännande och fascinerande berättelse startar för över tvåtusen år sedan då Maria Magdalena gömde ett evangelium som innehöll hennes egen version av händelserna när Jesus korsfästes. I jakten på dessa hemliga dokument går resan från Los Angeles till Jerusalems dammiga gator och vidare till katedralerna i Paris och södra Frankrikes bergiga landskap.

Var får de allt i från, författarna? Hur kan de komma på så oerhört originella idéer hela tiden? Allihop? Samtidigt?

Jag gillar dubbla berättelser i ett nu och i en trovärdigt återgiven dåtid. Det får gärna vara andlöst spännande och bergiga landskap. Men, alltså, har vi inte läst den här boken redan? Ska vi gissa att det finns något hemligt sällskap, en eller flera konkurrerande blodslinjer, ärvda smycken och lönngångar? Fanatiska lönnmördare i munkkåpor, någon snygg gallerist som håller seanser i en krypta, geometriska samband och lite talmystik? Jag vågar mig på en djärv gissning: kan Maureen möjligen ha heligt blod i sina ådror och vara förutbestämd till något alldeles oerhört?

Finns det ingen annan saga som väntar på att berättas?

Lustig biosuccé

Kvalitetshumor från söderom gränsen

En otippad biosuccé i Frankrike är filmen Bienvenu chez les Cht'is. Den handlar om en postföreståndare som falskeligen utger sig för att vara handikappad för att få en eftertraktad tjänst, och blir avslöjad. Som straff förflyttas han till norra Frankrike - Nord Pas de Calais - och det är det värsta man kan tänka sig. Hans fru som stannar i södra Frankrike tror att han bara är tapper när han försöker berätta att det faktiskt inte är så tokigt i norr. Och så leder det ena till det andra.
Och det roligaste och gulligaste var att folk skrattade så fantastiskt hjärtligt åt skämten. Kanske därför att de inte handlar om dem (det är ju en himmelsvid skillnad att bo på andra sidan gränsen...) fast de kände igen allt. Ungefär som att sitta i Sorsele och storskratta åt skämt om Arjeplog.

Detta har livet lärt mig - 42 sanningar i urval

1. Det är bättre att tänka om än att tänka: "Om..."

2. Andra människor har andra tankar/referenser/värderingar/preferenser än du har.

3. "Den svenska modellen" är en modell bland många.

4. Språkkunskaper är en rikedom.

5. Kupa din hand och låtsas att du är karl. Konvex = sidan där det vexer hår. Konkav = andra sidan.

6. Stalaktiter växer från taket och stalagmiter från golvet.

7. Ett äpple efter maten kompenserar inte på något sätt den inte uppätna broccolin.

8. Man blir glad av att sjunga.

9. Man kan bli bättre på att sjunga om man övar.

10. Kläder som nästan passar passar inte.

11. Tro inte att du är den person du trodde du var för femton år sedan.

12. Allt som har liv växer och utvecklas.

13. Ger man upp kommer man aldrig fram.

14. Är man på väg åt fel håll måste man stanna och tänka efter.

15. Tror man att man är på väg åt rätt håll kan det vara en bra idé att kolla att det verkligen är så.

16. När du överväldigas av kärlek till ditt barn, tänk på dina föräldrar.

17. Sommartid? Fall back, spring forward.

18. Du klarar mer än du tror.

19. Det som säljer bäst är sällan bäst.

20. Reduce, reuse, recycle.

21. Allt du säger om någon säger något om dig.

22. Det som låter för bra för att vara sant är förmodligen det.

23. Underskatta inte din intuition.

24. Dra inte förhastade slutsatser.

25. Hunger är en trist krydda

26. Bra råvaror är värda att betala för.

27. Vänskap är också kärlek

28. Man behöver inte vara vän med alla men man ska vara vänlig med de flesta.

29. Har man inget mål vet man inte vart man är på väg

30. Har man mål leder myrstegen åt rätt håll.

31. Man har nästan alltid tid att tänka efter.

32. Var tacksam för all kärlek du får.

33. Kärlek måste omsättas i ord och handling för att bli verklig.

34. Regelbundet underhåll förlänger livet på nästan allting.

35. Människor som inte älskar snö, köld och mörker betraktas med stor misstänksamhet norr om Dalälven, och med ren fientlighet norr om Umeälven.

36. Man ska hata snö (på sina kläder och skor).

37. Man får inte mer betalt för att man står och vilar med ryggsäcken på ryggen.

38. Senap är en utmärkt räddare av fadda såser.

39. Elektronisk utrustning har inbyggda adrenalinmätare och fungerar sämre och långsammare om man är arg och/eller stressad

40. man kan se allt på flera sätt. Din utgångspunkt avgör vad du ser.

41. Var inte rädd. Det ordnar sig på ett eller annat sätt.

42. Somliga har dill, andra persilja.