Här är dropparna som fick bägaren att flöda över.
Leif G W Perssons krönika.
Jonas Gardells twitter.
Och någon SvD recensent som tydligen anklagade honom för mord. Jag hittar ingen länk, kanske är det den här fast med någon liten twist i tolkningen.
Här kommer Ranelids rasande slut på sitt öppna brev.
Jag kommer aldrig mer att kommentera dessa sjuka människors hatiska lögner.
Jag drar mig härmed undan och tillbaka och Sveriges yrkeshatare må välja ett annat objekt och offer för sina perversa lustar.
De har aldrig skrivit ett enda relevant ord om mig, utan i stället avslöjat sina egna brister, tillkortakommanden och misslyckade liv.
Jag tackar för mig.
Jag kan inte förstå vari mina brott består. Jag har i svensk press blivit sämre behandlad än terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik.
Avsänt kl 21.15 den 27 februari. Kan man gissa att Ranelid vid pass kl 23.07 hade hunnit jobba upp ny ånga i maskineriet och bittert ångrade sitt "aldrig mer", när han kommit på ännu en oförrätt och ännu en dräpande formulering. Jag har en aning om att sista ordet i den här frågan inte är sagt.
(Det kanske är comme-il-faut att ha en åsikt om Ranelid. Jag vet inte om det här gör mig till yrkeshatare men jag tycker att det han gör inte är särskilt intressant (de få böcker jag läst av honom har jag upplevt som tröttsamma och mediokra, deltagandet i allehanda TV-jippon har jag väl helt enkelt valt bort på förhand). Men bilden av Ranelid (hans egen och andras) intrigerar mig. Det kanske är bilden av Ranelid som är själva grejen med honom.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar