Klokt om dumt om mat och vikt

Jag hittade till bloggen Dark places från Bokhora, en av bloggarna i vår högerspalt. Dark places handlar mest om "skräck, thrillers och fiktivt mörker" men också om "lite annat". I den senare kategorin faller kanske kok- och bantningsboken "Dags att bli smal!" av Katrin Zytomierska, den rätt elaka bloggaren som jag brukar kalla Zingo innan jag får dåligt samvete och stryker det jag just skrivit.

Jag har inte läst "Dags att bli smal!" men när jag läser om den tänker jag att den nog inte ligger så långt från Dark places huvudtema ändå. Det låter faktiskt som en riktigt skrämmande bok.

Recensionen av boken blir också startpunkten för en klok och fin fundering över kropp, vikt och matvanor som jag varmt kan rekommendera.

"Är man en känslomässig ätare så tar man till mat så fort man känner sig trött, stressad, ledsen, arg, frustrerad.. Jag vågar påstå att majoriteten av känslomässiga ätare är ovanligt snälla och empatiska personer som slår knut om sig själva för att göra alla i sin omgivning glada. De – vi – blir inte arga, inte bråkiga, högljudda eller gåpåiga. Allt det där som vi inte förmår uttrycka kanaliseras istället ner i jätteportionen pasta som vi slevar i oss direkt ur kastrullen efter middagen, när resten av familjen badar medan vi röjer undan i köket, eller i godispåsen vi äter i smyg på väg hem från jobbet. Vi är, vågar jag nog påstå, den diametrala motsatsen till alla Katrin Zytomierskor i världen."

Det finns så mycket jag är tveksam till i LCHF-svängen, men jag tror jag skulle må bra av att söka mig lite närmare GI-idealen. Sluta med de sprintersnabba kolhydraterna, äta bättre och klokare. Jag tror inte på en helomvändning till i morgon bitti, men kanske en liten kursjustering.