Så här institutionaliserad är jag

Sitter fortfarande på ett hotell i Luxemburg, nu börjar jag kunna det här. Killen i receptionen, Loic, och jag är typ kompisar, vilket är tur eftersom mina kolleger har åkt hem medan jag har fått förlänga min vistelse. Nu hittar jag bland kanalerna på teven och vet hur man släcker lyset på toa och har köpt upp mig på ett paket sojayoghurt för att spara 20 blanka euroslantar i morgon till frukost och nu är det verkligen dags att återvända hem, för såhär kan vi inte ha det.