Snapshot - Bryssel

Klockan är tio över åtta, jag har fortfarande inte klätt mig och inte ens duschat. Sitter i mitt vardagsrum med två uppslagna kursböcker intill mig. En påbörjade stickning. En svalnande kopp te på bordet, fågelsång ute i trädgården på min högra sida och på vänster sida stillsamt trafikbuller på gatan. Ja, och så flygplansbuller. Ett flygplan med nosen uppåt ger sig ut på nya äventyr.
Jag hade hoppats få åka till Kina på studieresa i sommar, av detta blev det inget. Jag är inte förvånad, det var många sökande och jag visste att min ansökan var ganska svag. Men det känns lite tomt.
Ett nytt flygplan mullrar iväg.
På jobbet väntar två gigantiska uppgifter, en webbsajt som är nästan klar men som måste granskas mycket grundligt från alla riktningar. En webbsajt som vi ska börja bygga, om vi bara får projektet att rulla igång, vilket kräver så intensivt tankearbete, nätverkande, uppstyrande, påtryckande att jag nästan inte vet i vilket hörn jag ska börja. Och en rad mindre uppgifter som var för sig är viktiga: måste utvärdera en nyanställd, måste kommentera en strategi, måste ge input på ännu en strategi. Fyra möten redan inbokade. Och i kväll måste jag gå tidigt.
Ett nytt flygplan ger sig av. (Jo visst händer det att folk klagar).
Häller i mig mitt ljumma te, samlar ihop böckerna och lägger den i rät vinkel mot bordskanten, som en symbol för den där ordningen som ska göra oss fria.
Klockan är fem i halv nio, jag slår ihop datorn, reser mig upp och går raka vägen till den väntande duschen.