Obönhörligt

Tyngden i ett projekt som helt enkelt MÅSTE ta slut och komma i mål. Kom igen nu killar och tjejer, jag vet att ni har simmat över hela Atlanten, men nu är det bara en sjömil kvar. Lite drygt. Stå ut. I graven får ni vila. 

Och tyngden i ett projekt som helt enkelt MÅSTE komma igång. Fjärran från det där lustfyllda med att gå och tänka ut genialiska och nyskapande lösningar, man får bara förklara sina redan framfunderade genidrag så gott det går och sedan försöka trolla fram resten ur hatten, en intensiv eftermiddag. Och sedan tjoho kör vi. 

Jag vet inte vad det liknar. Att vara med i På minuten och någon sorts endurolopp samtidigt. 

Det växer fram en särskild sorts fromhet i ett särskild slags lägen. Längtan till himlen. Är det inte dags för den där kometen att komma snart?

(Och eljest är allt väl, vilket nästan är lite förundransväckande). 

(Och bilden illustrerar ljusets seger över mörkret eller något liknande)