I efterdyningarna av stress känns allt så segt. Jag gör saker, men det känns som att det går i slow motion. Det är för att det är en kontrast till en tillvaro då det inte fanns tid till eftertanke och omställning från en sak till en annan. Nu tar jag mig den tiden och då hinner jag förstås mindre på en dag. Det är så det ska vara.
1 kommentar:
Ja det är väl så det ska vara. Jag sitter på mitt jobb och sorterar papper och raderar mail. På måndag är de här stilla veckorna ett minne blott...
Skicka en kommentar