Två världar möttes i dag på Nyköpings folkhögskola, på grafikkursen.
En stillsam och ljus lokal. Två lärare satt och bläddrade i en konstbok. Tydligen hade de just gjort en snabbgenomgång av hela konsthistorien, apropå något som någon just hade skissat på som hade liknat något annat.
En ung man - han som hade gjort skissen - log och sa att jo, visst var det intressant.
En ung kvinna satt vid ett annat bord och karvade ett geometriskt mönster i en MDF-platta. En tjej vid ett annat bord putsade en kopparplatta som hon höll på att etsa.
-- Dom är väldigt intresserade av träsnitt just nu, förklarade läraren.
-- Hm, ja, delvis beror det på att det är slut på kopparplåt, sa den unge mannen.
Själv karvade han ut något gräsliknande mönster i sin platta, utan någon särskild plan som det såg ut, men ibland glimmade något väldigt spännande till.
Flera tryckpressar stod tomma och väntade i en annan del av rummet.
Dottern, midnattspysslaren och de produktiva småstundernas utnyttjare, tog in hela miljön, hela den långsamma kreativa tidlösheten.
-- Hur länge får du sitta här? frågade hon den unge mannen.
Han förstod inte frågan.
-- Så länge jag vill, eller vad menar du?
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
4 veckor sedan
1 kommentar:
Tänk så underbart det skulle vara för henne med ett år på ett sånt ställe!
Skicka en kommentar