Man kommer dem så nära, läkaren och sköterskan, där man ligger och ulkar på sin brits och de rumsterar om i ens magsäck och tolvfingertarm. "Försök inte svälja; det är OK att dregla."
Ett cykelstyrehandtag i munnen så man inte råkar bita av hela den där feta kamerasladden som ormar sig runt i ens matstrupe, vilket eljest vore en ganska möjlig och på något sätt värdig reflex.
När man har försökt vila bort de värsta halterna av lugnande medel i post-gastroskopi-vilrummet kan man vingla ut till receptionen för att boka nästa avsnitt i lär-känna-dig-själv-inifrån-kursen. Sköterskan i receptionen kan då se direkt vilket virke man är gjord av. I mitt fall sa hon ganska tvärsäkert att narkos nog kunde vara en bra sak.
Det kan kännas som att det där med att lära känna sig själv inte funkar riktigt lika bra i medvetslöst tillstånd. Man kan då titta på en liten pedagogisk video om att den där undersökningen alls inte är något att vara rädd för.
Man kan häpna över hur lång en meter kan vara. Man kan tycka att narkos verkar vara en riktigt riktigt bra sak.
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
4 veckor sedan
3 kommentarer:
så de hittade inget?
Han såg inget särkskilt, sa han, men prover så det kommer väl en rapport så småningom.
Oj, hoppas att allt är väl!
Skicka en kommentar