Tre observationer om The Voice

1. Fransktalande TV-kanalen RTBF producerar en version av The Voice. Ett trevligt program med duktiga artister och snälla och engagerade coacher. Artisterna kommer från små och stora ställen runtom i landet. Alltså små och stora fransktalande ställen.
Och flamländsktalande VRT har givetvis hakat på samma koncept. Jag har inte sett det men det är antagligen precis likadant: trevligt, duktigt, snällt, med artister från stora och små ställen runt om i landet. Alltså små och stora flamländsktalande ställen. 
 Den fransktalande versionen heter The Voice Belgique, den flamländska The Voice van Vlaanderen. Jag tror att de 40 % belgarna som tittar på franskspråkig TV aldrig tvekar över att de är just belgare. Och de 60 % belgarna som tittar på flamländsktalande är lika solklart övertygade om att de är... flamländare.

2. En intressant lingvistisk skillnad mellan The Voice of France och The Voice Belgique är att fransmännen tittar på Zö Voice medan de fransktalande belgarna tittar på Dö Voice. Jag måste undersöka vad det heter på flamländska. Franska jingeln är lite tungvrickande om man som jag är lite dåligt på växlingen mellan tonande och tonlöst "s/z". Zis is zö, zis is zö, zis is Zö Vois!"

3. Det är nördigt att skriva om musiktävlingar i TV, medges. Men till übernördighetens gräns är det långt. Studera denna skildring av The Voice van Vlaanderen och skrolla ner och studera analysen, episod för episod. Och inse att det här är den engelsktalande versionen av sidan, som någon har suttit och översatt för att stilla alla internationella läsares oändliga faktahunger. Man tackar.

En bonusobservation:
Knappt 6 minuter inpå den här videon finns en brottartung version av "Sixteen tons" som jag tycker är ganska cool, med luxemburgaren Ralf Haas.