När det av olika skäl känns dags att rycka upp sig. Eller skicka ut rottrådar, beroende på vilken metaforiskt universum man vill syfta på, och vad det egentligen är man vill göra. Jag vill väl bara styra upp det lite, åt något håll.
* * *
För någon vecka sen tog jag på mig den helt vansinniga uppgiften att jobba ikapp min dotter i matte. Vansinnig för att jag ligger minst tre skolböcker efter henne, har usla och därtill urgamla förkunskaper och hon dessutom varje vecka drar ifrån med nya hästlängder. Men nu har jag lärt mig andragradsekvationer och linjära olikheter så nu måste väl det värsta vara gjort, väl.
* * *
Nästa vecka ska jag ta min själ i min hand och gå till en teaterkurs för vuxna fransktalande. Det är som att baka en kaka enligt receptet "tag en tesked 'för att du verkligen har lust', rör ihop med en deciliter 'och så skulle det vara bra för dig' tills smeten är porös. Tillsätt 14 000 liter 'och så spelar det faktiskt ingen roll att du varken kan eller vågar'. Häll i lämplig form och grädda till önskat resultat".
* * *
Och så kan jag avslutningsvis berätta att alla åtminstone en gång i sitt liv som hemmakockar borde laga köttgryta på oxsvans. För det är något helt annat, det.
Tag ett kilo oxsvans (till tvivlarna: jo man kan köpa det, det är prydligt plastförpackat och styckat och finns säkert i en köttdisk nära er. Eller också kan man beställa).
Bryn köttbitarna på alla sidor med lite smör i botten av grytan. Sänk värmen till 2:an. Låt oxsvansbitarna stå och puttra under lock i ÅTTA timmar. Då och då kan du lyfta på locket och tillsätta något som verkar vara en bra idé just då. I mitt fall slank det ner två grovhackade lökar, en tesked krossade lagerblad, lite grovmalen svartpeppar, en tesked salt, en skalad och hackad sötpotatis, lite chilipeppar, en bit tunt skalat citronskal (bara det gula förstås), finhackat. Ett glas rödvin. Lite timjan.
Till sist har magin verkat och oxsvansen -- som måste vara den segaste köttbiten på hela oxen, plus den broskigaste och benigaste -- har liksom smält ihop och blivit fantastisk mör och mustig. Lossa köttbitarna från benen, och kasta benen. De har gett ifrån sig en alldeles utmärkt buljong under dagens lopp. Nu kan man tillsätta en ny omgång grönsaker om man vill ha en lite gladare färg på det hela. Gott är det hursomhelst, riktigt utmärkt vintermat för alla frusna.
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
4 veckor sedan
4 kommentarer:
Sammantaget låter det ändå som en nyttig, spännande och värmande söndag.
I den här änden av stan sitter jag halvgenomskinlig efter en usel natt och försöker samla ork för en kall och lång promenad till jobbet. Hoppas de strejkande i lokaltrafiken får någon utdelning för allt besvär de orsakar sina medmänniskor.
Det jag inte skrev men hade kunnat skriva var det jag faktiskt gjorde under dagen...
Storfikade med en god vän och hennes små barn (som hann leka sig igenom hela leksakslådan och spela sig igenom alla våra spel möjliga att spela för en fyraåring, plus fiska katt med ett bambuspö som jag tror O invigde en gång i tiden!). Och en stärkande värmande middag med en annan vän - oxsvansgrytan. Det var hon som fick mig att bestämma mig för teaterkursen.
Mattestudierna blev det inte mycket av just i går.
Vilka självförbättringsinsatser!
Det där med teaterkurs har jag faktiskt gjort. Det övertygade mig om att jag fullständigt saknar talang för skådespel. Men det var roligt. Och det där att jag var den enda som inte var modersmålstalande och att de andra antingen brukade vara statister eller var tonåringar som ville bli skådisar, och att jag var den enda som följde samma recept som du, det gjorde faktiskt ingenting.
Jag fick respit på att vara sådär teatermodig, kursledaren ringde i dag och förklarade att det nog var bättre att jag hoppar på nästa kursomgång.
Och jag talade och sade något förståndigt. Och tänkte Jippi!
Skicka en kommentar