Utdrag ur originaltexten, innan Britt G Hallqvists bearbetning

Från förritin.

Sorgen och glädjen the wandra tilsamman,
Lyckan, olyckan, samt löje och gråt,
Medgång och motgång the möta hwarannan,
Solsken och molnet the följas ock åt.
Jordens gull
Är präktig mull,
Himlen allena af salighet full.

Alle ting hafwa föränderlig lycka,
Hwar en befinner sin sorg uti barm.
Brist finnes ock under dyrbara smycke,
Full utaf sorg och hemligan harm,
Hwar en har sitt,
Jag har ock mitt,
Himlen allena för sorgen är qwitt.

Wackraste rosor är ej utan taggar,
Skönaste blomster förgift hos sig bär,
Under röd rosenkind hjertat sig gnagar
Sörjer att lyckan så sällsamt delt är,
I sorgestrand
Flyter wårt land,
Himlen allena har allt i sin hand.

Therföre will jag med tålamod bära
Hwad mig påkommer och blifwer pålagt,
Intet bekymmer skal sinnet förfära,
Intet skal dö,
Lustighets frö
Blomstras på himla lycksalighets ö.

Ångest skal glädjas i härligsta smycke,
Qwida skal wändas i lust och i frögd
Armod skal glädjas i gyllene stycke,
Swaghet skal springa af starkhet i högd,
Afund skal stå
Fängslad i wrå,
Himlen allena kan thetta förmå.