Gårdagens kulturkofta är dagens kroppsbyggare

Köpte mig en röd och lång och omfångsrik kofta i går. Ett kompletterande hängsmycke och jag kan köpa abonnemang på vilken teater som helst. 

Lät även klippa mig. Skillnaden är mycket liten, för att inte säga, hm, här kommer det: hårfin. 

Även dottern lät klippa sig. Den operationen involverade på något sätt hela frisörsalongen. En sån där bävande förtjusning när folk håller andan och glömmer bort att prata. Det var många lockar som blev liggande på golvet när vi gick ut. Ett portalögonblick, för hon som gick ut var inte samma som hon som kom in. 

Såg Moving target, en dansföreställning av Frédéric Flamand. Storslagen. 

Men gårdagens knäppaste ögonblick var på dansföreställningen när dottern började nicka till trots att hon var storögt fascinerad av dansarna. "Mamma har du något med socker i?". Jag letade igenom min handväska fast jag visste att det var föga troligt. "Nej, men du kan lukta på mitt läppstift". Och... hör och häpna... i trängda lägen kan den milda doften av Guerlains ljusröda göra hela skillnaden. Det säger de inte i reklamen.

Och nu bär det av till gymmet.