Svensk ny storfilm

Åh jag drömde en riktigt otäck svensk ny storfilm. Detaljerna är skarpa i mitt minne av drömmen men jag kan inte outa dem utan att vränga mitt undermedvetna vidöppet för Internet. Slutklämmen innan det blev så otäckt att jag måste stänga av var en scen mellan en manisk och aningslös Lena Endre och en Rolf Lassgård med uppenbart riktigt onda avsikter, där de andra rollfigurerna förtvivlat förutser vad som kommer att hända under deras urartade fest men Lena och Rolf har låst in sig i ett rum med panoramafönster och utanför samlas de andra i förtvivlade skrik som blir så där svaga att de knappt hörs ens utanför fönstren.
Det skulle bli en storfilm men jag skulle inte våga se den igen.