17 oktober 2011

Känn ingen sourg för mig Luxembourg

Oj vad jag reser, vilken glamour, vilken glans!
Sluten av veckan bär det av till italienska Ispra, igen. Det var en månad sedan jag var där senast så det blir roligt att se... tja vad det nu är man tittar på när man är på tjänsteresa. Vad det är för dagens rätt i matsalen på forskningsanläggningen, kanske.

Men höstens höjdpunkt är blott en tågresa bort: Luxemburg! En milstolpe i det-stora-jobb-projektet och när vi har passerat den punkten kommer det inte att finnas någon återvändo. Peripeti.
Det känns lite som att klättra upp i ett hopptorn med ett par lånade skidor i famnen. Om man tänker så. Man kan också välja att tänka att det ska bli roligt att återse staden och dem som där bor.

4 kommentarer:

Bodil sa...

En annan ska dra på tjänsteresa till Pajala i veckan. Kan man få en kopp kaffe?

Jörel sa...

Jag tror det är jag som får beama över en kaffe till dig. Pajala, wow, det är nåt annat än gamla Ispra det.

Signe sa...

en annan får dricka sitt onsdagskaffe och torsdagskaffe på konferens i Uppsala och resten av veckans kaffekoppar intas hos bror.

Jorun sa...

Så ni flyger och far. Själv ska jag promenera 500 meter bort och delta i en konferens där onsdag och torsdag.

Jorun - det miljösmarta alternativet.