En riktigt usel bok

är "Brottsligt livat" av Craig Rice. (Originalets titel: Having Wonderful Crime)
Jag har inte läst ut den - jag har inte mitt liv till det priset*.
Men medan jag fortfarande ödslade tid på boken roade jag mig med att stryka under vissa ord i översättningen. Gissa vilket år den svenska upplagan kom ut?

Dennis Morrison kunde bli lite i hatten ibland på bjudningar. Dagen efter brukade han ta ett huvudvärkspulver men från och med nu skulle han gå i torrdocka. Han hade kommit ihop sig med fyllbusar kvällen innan och de hade haft det riktigt livat.
Han låg nu och stirrade på de monogrammade örngotten och hällde en halv decimeter högt med visky i ett vattenglas. Han upprepade mekaniskt, som om nålen hade halkat in in samma spår på en grammofonskiva, att han inte borde ha lämnat sin fru Bertha ensam.
- Om ni inte håller käften så klipper jag till er mitt i nyllet, sade Jake Justus, pressagent.
- Hon ser riktigt skaplig ut, sade polisen. Medicinarn har fixat upp henne så att man inte ens kan se att huvudet är avkapat.
Advokaten Malone kom att tänka på en rätt oanständig burleskvits. Han hade fått ett interurbant telefonsamtal och hade fått lov att inhibera ett rendez-vous med en mycket charmant ung dam. Han bad bartendern lägga ifrån sig kapplöpningsblaskan.
Bertha Lutz hade aldrig stått i societetskalendern och aldrig debuterat. Hon hade inte gått i de fashionablare internatskolorna eller tillhört de exklusivaste kamratföreningarna. Vissa av hennes vänner hade gått in för tweed och sportskor och skötte hundkennels. Var fanns hennes resgepäck? Alla hennes kläder var omsorgsfullt uppackade. Hon hade antecknat att hon måste fråga om 74 cents överdebitering på Predergast's Inc.
Droskbilen körde under spårvägsviadukten. Jake smörjde Catherine Mc Closkey med tio dollar för att kunna undersöka hotellrummet. Han gömde sig bakom ett duschförhänge när bylingarna kom.
En av dem hittade en flaska sodatabletter och tog fyra. En annan kände en pingla i Carnasie.
- Tira grabbar! Tänk att en böna kunde ha så många nattlinnen.
Det verkade inte klokt att strypa en donna, men snart skulle fallet vara kirrat.
- De häringa hotelsebreve börjar med "Bertha" högst upp. Fast de inte va den här Bertha som ble mördad.

Ja det blev inte så tydligt sammanhang men det är en munter skröna om ett glamoröst par - han är pressagent och hon är mest bara glamorös - som reder upp ett mycket rörigt mord med glatt humör med hjälp av en advokat. Det visar sig att två kvinnor är mördade av den usle bigamisten Dennis och att hans första hustrus far har skurit av sin dotters huvud och burit iväg det till hotellet där den andra kvinnan mördades och bytt ut huvudena för att det skulle vara det enda sättet att få fast skurken Dennes. Oklart varför likskändning skulle vara en god handling, men jag läste ju inte så noga.
Deras vän advokaten har följande förhållande till alkohol, och det är så skojigt och klämmigt.
"Jag har aldrig varit gift själv, men det här ordnar allt" (en halv decimeter visky i ett vattenglas).
"Bäst att ta en hutt, gubbe" (han drog fram ginflaskan som han hade smusslat med sig under kavajen)
"Ska vi ta oss en sup på det?" (han presenterar sig som den jävligast fina advokaten).
"Två till!" (på baren en stund senare).
Han försökte tilldra sig bartenderns uppmärksamhet och drack ur Helenes ölglas.
"Två öl och en dubbel rye att skölja ner med med".
"Ni ska sätta er ner och ta en drink. Det kan ni behöva" (till Dennis Morrison en stund senare).
Och då är vi ändå bara på sidan 28 och jag tror inte att de har ätit lunch än.




--------
*replik snodd från en krönika av Barbro Alving (Bang); hon hade skickat in dikter anonymt till den tidning där hon arbetade som ung, "jag har inte mitt liv till det priset" var poesiredaktörens skoningslösa dom när Bang diskret försökte locka henne till en omläsning.