Tidshopp till när Covid-19 härjade

Hej igen bloggen. Nu är vi i parentesen innan framtiden. Vi har hux flux ersatt många planer, nu är det pandemi som gäller några månader.
En bonusreflektion ur perspektivet RISKGRUPPERNA: under mina år i hälso- och sjukvård har jag alltid jobbat med patienter och anhöriga som ständigt måste ha tentaklerna ute och hålla sig undan - som inte har marginaler att råka ut för snörvlingar, hosta och kräksjukebaciller, som behöver läggas in på sjukhus vid magsjuka eller får så svårt att andas av virus att de riskerar att stryka med, av sånt som är en veckas irriterande avbräck för andra. De lever i det vanliga samhället, de här personerna finns i helt vanliga stadsdelar och småbyar. Deras anhöriga har ett enormt stresspåslag. De familjerna lever redan på helspänn. De/vi slafsar och slarvar inte, dubbelkollar alltid innan om besökare är helt krya, avstår, backar undan, ställer in.
Det är rimligt att de som inte behöver oroa sig för detta till vardags tar lite av den ork som blir över (?) och skärper sig extra några månader. Några av riskgruppsfamiljerna tvingas orka göra det varenda dag.
Hej då bloggen, nu ska jag gå och tvätta händerna. Det är lite så vi lever nu.

Tävling i slumpkunskap

Tänk er ett gammalt japanskt hus.. Så gammalt att det inte lönar sig att reparera det.
Hur gammalt kan ett sådant hus vara?
Svara innan du googlar

En uppsats om kristet föräldraskap och andlig vägledning i familjen

http://hig.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A605601&dswid=-6385

Om det blir trångt i stugan

En länk som kan vara bra att ha.

http://www.fritiden.se/objekt-uthyres/2771/

Automatisk skrift

Jag genomkorsade min kommun i dag, promenerade längst de slitna gatorna, funderade över hur den fattiga kommunen slits mellan gentrifiering och turkifiering. Det biodynamiska kaféet och den alternativa bokhandeln på avenue Louis Bertrand stängde samma vecka men nu har en hipstrig ölbutik med kvällsöppen servering öppnat där bokhandlaren slet.

Vi har ställt ut pelargoner på fönsterbrädan mot gatan.

Det är väl för att jag fyllt 50, men jag funderar allt oftare över hur livet ska bli efter pensionen. Kommer vi att bo kvar här? Under min promenad i dag slog mig plötsligt det enkla faktumet att jag inte vet var blåbärsställena finns. Och så blev jag lite tårögd på blanka lördagseftermiddagen. Fånigt sentimentalt tårögd, visst, men jag inser att min vaga pensionstanke på något vis inkluderar gröna gummistövlar och något mått av naturnära självförsörjning.

Jag har svårt att sortera mina tankar om ursprunget. Det får bli luddiga tankar här, ni behöver inte svara. Det finns ju människor som bara har olika lägenheter att se tillbaka på i sina liv. Och sen finns det andra som minns fastighetsbeteckningar och skiften. Och jag räknade mig till dem, inte till lägenhetsköparna och falukorvsätarna. Men mina barn vill bara leva i sitt här, sitt nu, just nu.

När världen går under får vi försörja oss på blåbär och tjuvjakt. Utom jag, för jag hittar inte till de hemliga ställena.

Drömmen om Ester

Nästa bok i bokcirkeln blir:
http://www.albertbonniersforlag.se/Bocker/Svensk-skonlitteratur/D/drommen-om-ester/