Lysande utsikter

I morgon kväll när jag kommer hem från jobbet kommer åtminstone halva huset stråla bedårande vackert och liksom färdigt, ty då kommer elektrikern att ha hängt upp lampor i flera rum.
Efter att ha haft glödlampor hängande i sladdar så länge att jag ömsomt slutat tro att det någonsin ska bli några lampor för mig, ömsom har glömt bort att det skulle vara möjligt att köpa några, så kan jag bara säga:
Oj vad roligt det ska bli!
Fast det känns som att jag snabbt måste gardera mig med ett "om det nu blir klart" för om man i åratal har väntat på att komma till skott och skaffa armaturer så kan det kännas lite abrupt att faktiskt få dem uppsatta en vanlig tisdag.

Uppdatering tisdag morgon: I dag ska det ske. Hoppas jag.

Heliga danser vs kroppen är toppen

Tänk att du blev en sådan egyptisk dans-dansare Jörel! Jag dansar för lite nu för tiden. Här skriver Svenska kyrkan om heliga danser, liturgisk dans och rituell dans. Mycket har ändrats, från den tiden då "frälsta" barn knappt fick delta i dansen på gympan till att det dansas lovsångsdans i varenda kapell. (t ex i barndomens Filadelfia).
Rörelsesånger har varit ett annat oskyldigt sätt för barn att få röra på sig till musik, innan dans blev ett rumsrent ord.
"Tårna är många, benen är två och rumpan kan jag svänga på
Armarna visar uppåt sträck och fingrarna är med
Ja, kroppen är toppen, från tårna upp till knoppen
Ja kroppen är toppen på alla sätt och vis. Den har jag fått av Gud"

Detta har livet lärt mig

I dag kokade jag en god middag på en spik.
Indisk/indiansk gryta
-- blötlagda vita bönor
-- en gul lök
-- strimlad savoykål
-- en burk tomater med provencal-smak
-- en matsked currypulver (det indiska inslaget)
och som grädde på moset: en rejäl smörklick.
Kokas tills man blir less. Ätes med nykokt quinoa (det indianska inslaget).

Jag utlovade en lärdom som livet har lärt mig och det är denna:
Om man ska använda curry i maten ska man inte fega. En matsked är lagom till en middag. Och för att maten ska bli lite smultigare är det faktiskt inte fel med en klick smör.

Det var bara det jag ville säga.

Hjälp oss att leva i

Gud, vår Fader,
tack för att vägen till dig alltid är öppen genom Jesus Kristus.
Hjälp oss att leva i din förlåtelse.
Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek.
Amen
(mer här om svenska kyrkans lära angående förlåtelse)

Busiga tigern

Nog är det fascinerande att ha en treåring! Som beter sig som en treåring! Det är inget att säga om det, är man tre så är man. Och vill man så sparkar man på storebror och lägger sig på honom och slår honom och tar hans grejer för att man själv förstås ville ha dem just då. Och mamma hoppar in och styr upp och korrigerar och domderar. I nästa stund är storebror bästa kompisen och det är kul att skratta med honom åt galna skämt som inte gör sig på datorn. Och sedan kommer det där stora egot igen och så är man på gång och tar plats, all plats.

Nog är det fascinerande att ha en femåring, som plötsligt har fördrag med lillasyster. Som flyttar sig när hon kommer tjongande med någon grej, som säger sluta istället för att slå, som lurar lillasyster att skratta och busa istället för att bråka. Och så sätter hon igång igen, och då kan man inte annat än skrika, men det är tryggt att veta att mamma i alla fall vet vem som började bråket.

Nog är det fascinerande att ha en mamma, som tror sig veta hur konflikter ska lösas. Att ena gången ska man säga förlåt och nästa sitta på trappan tills man lugnat sig och förstått vad man inte får göra. Och ibland spelar inget någon roll och ibland spelar det som inte är något stor roll. Och sedan skrattar hon och kramar och sedan fräser hon och skriker. Ibland förstår hon hur leken ska gå till och ibland fattar hon absolut ingenting. Ibland har hon tid och ibland har hon ingen tid alls.

Julen med sin glada sång

Tro det eller ej, jag har köpt EMD julskiva och jag gillar vad jag hör! Klara vackra mansröster, tonsäkert, underbar textning (OK någon gång lite väl tydligt) och sånger som jag älskar. Kan sakna att man strukit allt surt och salt ur låten Halleluja, så att det bara återstår sockersött slisk. Sedan finns det en låt Välkommen hem som jag inte heller begriper texten på, de säger välkommen hem till främling och vän och någon där uppe som ser varje ljus som tänds. Musiken är rätt plingig och plongig men OK som julmusik. Av idolandet har de lärt sig att sjunga som om de menar varje ord, och jag köper det!

Billiga veckan

På en av helgens fester fick jag tips om recepttjänsten Billiga veckan där man kan ladda hem inköpslista och recept för en vecka där inget kostar över 20kr/port. Enligt uppgift ska det vara gott och roligt.

I mål!

Kära vänner, jag har klarat det! Jag har skrivt en hel bok på en ynka månad. Den är tämligen usel och alls inte klar men den är 50 000 ord lång (50 006 ord för att vara exakt, även om jag tar ribban med så lite luft som möjligt så är det ju svårt att pricka in det alldes exakt på slutet...)
Jag är stolt och glad, och nästa år gör jag nog samma äventyr igen!

Fjärde festen

Den fjärde festen var en fest där värdfolket bjöd på glögg och gästerna hade med sig hembakt. Herr Partner bakade kokosdrömmar och förbättrade receptet genom att byta ut rapsoljan mot citronolja - oerhört gott!
Ett av kvällens samtalsämnen blev utbildningssystem. Jag minns att vi fick lära oss om det tyska systemet när jag gick på gymnasiet och att min summering då var att det var ett elakt system som sorterade ut barnen alldeles för tidigt så att barnen tvingades följa det utstakade spår de valt (i tolvårsåldern? kan det stämma?) och inte hade en chans att byta spår senare. Ikväll belystes ämnet ur perspektivet att praktiska utbildningar behöver uppvärderas i Sverige, att ett utbyggt lärlingssystem vore bra och att duktiga praktiskt lagda personer onödigtvis tappar sugen i ett likriktat gymnasium där alla måste pressa sig igenom samma teori. Jag kände att mina tyska åsikter är femton år gamla och att mina faktiska kunskaper i ämnet Tysklands skolsystem är mycket grunda. Ett annat ämne i samma samtal var särskolan. Sedan refererade någon till den borgerliga alliansens förslag på förändrad skolpolitik och även där kände jag mig oinsatt. Intresset kommer nog öka om ett par år när mina egna barn börjar skolan.
Jag tror mig i alla fall veta att de traditionella teoretiska utbildningsvägarna ser svårpromenerade ut för dem som inte har språk/läsning/skrift som sina starkaste sidor. Eller?

Den riktiga tredje festen

Helgens tredje fest blev ett fyraåringskalas. H och jag åkte buss dit. På väg ut hotade jag med att om hon tjorvade skulle hon inte få sitta ensam på ett eget säte. När vi satt i mitt knä i bussen påminde hon mig om hur duktig hon varit, så då fick hon sitta alldeles själv på andra sidan mittgången. Förmodligen var ljuset i hennes blick det näst stoltaste någon har skådat denna höst, tätt efter förstapristagaren Bebisgossen när han går.

Poesiattack

Det här har diskuterats i talkie walkies kommentarer, men förtjänar att lyftas fram i rampljuset:

Bodil sa...
Men åter till min fundering, vill någon, jag menar, vill Jorun, Jörel, Signe skriva en dikt att publicera på Talkie? Lagom till den 10 december kanske? Som en Nobelgrej? Och ska vi binda oss till ett versmått? Ska vi ha ett fast ämne?

Jörel sa...
Ämne: Nobeldagen till ära, varför inte ett tacktal för det fina priset? Man kan väl få välja vilken pristagare man är, förslagsvis utifrån de talkie-taggar man kan relatera till. Årets vinnare av livetrodelpriset, någon?

Jörel sa...
Är det OK för er att vi diktar under följande förutsättningar:
-- Man utnämner sig själv till pristagare i valfri etikett (och man behöver inte ta den etikett man har använt mest).
-- Versformen är fri.
-- Rimmat eller orimmat, som man behagar.
-- Dikterna publiceras någon gång under Nobeldagen 10 december.

moster Signe sa...
Ok. Och de läsare som vågar är också inbjudna att anta utmaningen, här eller i egen blogg.

Jorun säger: JA!

Salmonellaruccola

ICA återkallar diverse salladspåsar eftersom de är salmonellasmittade. Se där vad man kan råka hitta när man letar kakrecept till kvällens adventsfest.

Do redo

Bakstycket på koftan till H är färdigstickat och redo att repas upp. Jag tänker sticka ett nytt smalare bakstycke först, om det blir bättre repar jag upp det här igen och gör framstycken av garnet.
Herr Partner påminde mig om att jag gör den här stickningen för mitt eget nöjes skull och påminde mig om läsningen av Desmund Totos självbiografi... Man får tydligen lämna en bok outläst om man inte gillar den. Om det är för kreativiteten och glädjens skull så är det nog roligast att börja om med stickningen och få det fina resultat jag förtjänar.

Bloggens taggar

Vår bloggs mest frekventa taggar är:
1. Barn (212)
2. Hälsa (167)
3. Familj (123)
4. Musik (110)
5. Planer (89)
6. Kreativitet (87)
7. Glädje (84)
8. Arbete (81)
9. Gamla kompisar (81)
10. Jobb (76)

Snitt etiketterna är:
Kärlek (32)
Eviga sanningar (31)

Vi kanske borde rikta mer uppmärksamhet mot singlarna:
ctrl+z
eu
hästar
mörker
ord
Life de Luxe

Den tredje festen

Vi var bjudna på en kombinerad födelsedags-julpysselkväll i ett fascinerande kollektiv. Kanske förekom ljusstöpning och tovning av tomtar. Det utlovades pepparkaksbakning samt att kvällen skulle krönas med en avslutande spritfest. När båda barnen somnat orkade jag inte cykla ensam till andra änden av stan. (Bilen ska bogseras till verkstad på måndag.)
Men i morgon ska jag på två fester, om jag orkar och bussarna går.
Jag älskar att vi kan träffa folk igen!

Den andra festen

Till dagens fest (i en by utanför stan) åkte vi buss. Några samtal som pausades för tre år sedan återupptogs ungefär där vi slutade då - märkligt det här med livet och tiden. Jag gungade lite gungstol. Vi åt bullar, kakor, tårta och pizza. En bra dag.

Text som behandlingsredskap

Mitt i röran av människor på gårdagens julkorv/glöggfest uppstod en lugn stund som nästan blev en liten litterär salong, som hos de fina damerna på adertonhundratalet.
Jorun reciterade poesi och jag fick läsa ett svårglömt alster på temat "ful-skrift". Så kom vi att tala om versmått och jag kom ihåg att en kollega varit på en inspirationskurs som handlade om versmått specifikt för röstbehandling, alltså hur man kan använda olika typer av text i röst- eller talträning för att uppnå olika behandlingsmål. När jag försökte hitta något i ämnet på nätet snubblade jag över en c + d = magisteruppsats i logopedi om hur logopeder använder texter. Författarinnans slutsats var att "de viktigaste komponenterna i en text för en god behandlingseffekt var en enkel språkdräkt, roande/humoristiskt innehåll samt en väletablerad rytm".
Jag minns en person med svag röst "i spontantalet" som fick till en fantastisk klang när han reciterade ett pampigt poem om "Storforsen dånar och brusar".
Det må vara en yrkesskada, men det här med röster är ett intressant kapitel.

Den lilla teatern

Igår kväll träffades Signe, Jorun och jag (Bodil) hemma hos mamma och pappa och fick då höra en dikt som Jorun ska läsa upp idag på sin kurs. Den var mycket vacker. Det fanns meningar som grep tag och så fick man vila i deg om jäste och blonda mammaideal så att man ändå kunde stå ut med klumpen i halsen.

Nu är frågan: ska vi ha lite dikter här på Talkie som uppladdning inför julklappsrimmen?

Jag googlade efter Den lilla teatern eftersom jag vet att man där fick lära sig hexameter. Det jag fann var att Monica Nielsen var en av skådespelarna i Staffan Westerbergs program. Premiären skedde i januari 1973. Jag hittar inte texten till de inledande raderna, men vill minnas att det var så här:

Det fanns en gång en liten teater,
någonstans vid ett torg.
Men ingen såg den lilla teatern,
teatern hade sorg.
Då kom det någon till lilla teatern
och någon det var jag.

Uttrycket Någon det var jag brukar jag använda ibland när det kastas ut en fråga: Kan någon fixa det här, eller som när O säger: kan någon hjälpa mig att leta efter...

Jag tycker det är bättre att säga: kan du hjälpa mig, men i ett större sammanhang kanske folk inte alltid vill peka med hela handen och nöjer sig med någon. Egentligen borde jag inte svara då, det kan ju gälla vem som helst.

Men åter till min fundering, vill någon, jag menar, vill Jorun, Jörel, Signe skriva en dikt att publicera på Talkie? Lagom till den 10 december kanske? Som en Nobelgrej? Och ska vi binda oss till ett versmått? Ska vi ha ett fast ämne?

Vad gör jag inte för bloggen?

Tja det är väl ganska mycket som jag inte gör för bloggen.
Men en sak kan jag i alla fall stryka från listan:

Jag har köpt en tidning som heter, tro det eller ej: Complots et dossiers secrets.

Bland artiklarna kan nämnas
-- USA:s behov av ett nytt 11 september. För att kunna anfalla Iran håller etablissemanget på att ställa om folks medvetande och göra dem redo för krig. Ett tydligt tecken är att det produceras så många filmer om krig och att krigsfilmerna går så bra. Tydligen är var tredje film på topplistorna en krigsfilm. Det är särskilt signifikativt att Vietnamfilmer är så populära. Aha? säger jag fånigt, jag måste följa med väldigt dåligt i filmutbudet.
-- Hollywoods hjärntvätt av mänskligheten i gott samförstånd med CIA.
-- UFOn.

Ja det är bara ett axplock ur den rika floran.
För er skull kära bloggläsare har jag utsatt mig för att läsa Hollywood-konspirationen och komplotten för att få anfalla Iran. Och har fått sneda blickar från kringstående i tunnelbanan och i matsalen, och till och med fått en mycket sarkastisk kommentar från en helt okänd man om mitt val av läsning.
För er skull är jag beredd att utsätta mig för denna smälek och läsa vidare. Men tycker ni att referat om den här typen av litteratur uppfyller kraven på god underhållning?

Veckans felköp

Idag fick jag möjlighet att köpa fyra nystan Anemone. Nej, den gröna nyansen som jag hittills använt som grundfärg (till muddar och mellan ränderna) fanns inte. Den korallröda som jag använt till några ränder fanns inte heller. Den petrolgröna som jag spanat in på färgkartan fanns inte heller... Så jag köpte två gula - men det var ett annat färgbad än de fyra ränder jag mödosamt knåpat ihop hittills. Ett enda orange nystan fanns - men väl hemma visade sig även det vara ett annat färgbad än mitt. Avslutningsvis unnade jag mig ett mörkrött nystan, det enda som fanns. Så nu har jag sju nyanser av kulörerna på bilden (bilden är klippt från webb-färgkartan, mina nyanser matchar inte varandra lika följsamt). Jag kan använda 10cm, mudden och de första ränderna. Det blir att repa upp de senaste kvällarnas mödosamma stickande och börja om, om jag varvar alla färgbad lagom oregelbundet kan det tillochmed bli riktigt fint. Så tråkigt bara att behöva repa upp.

Gänget i fönstret bredvid

Fönsterutmaningen

Stjärnan fick vi ärva av Herr Partners morföräldrar. På gården lyser det i ett lövträd i år. Det regnar ikväll liksom alla andra kvällar denna grå november, så vi tjuvstartar med lite ljus.
Snart vänder det.

Ord-quiz utan hjälpmedel

Skriv din definition i kommentarsfältet. Sedan är det OK att läsa nordisk familjeboks definition - och som bonus får du en hel spalt matnyttig 1800-talskunskap om kannibalism!

Kannstöpare

Mjölkprotein

Innan jag kryper till kojs måste jag meddela att det finns stickgarn som består av 70% bomull och 30% mjölkprotein. Nu orkar jag inte bestämma mig om jag ska skriva en kul grej om amningströjor och läckande bröst eller om jag ska skriva något skoj om procentfördelningen i matkladdiga barntröjor.
Jag host-skrattar ett generellt skratt som innesluter båda skämten med ömhet.
Ha ha. God natt.

För Evigt

Nattens film: en sagodokumentär som avslöjar hur det gick till egentligen, med Da Vinci som sig själv och Drew Barrymore som Askungen. Barnen hostar och vaknar hela tiden men febern är i alla fall borta.
Jag stickar en evig barntröja enligt en stickbeskrivning men det tar extra lång tid eftersom jag simultant repar upp en tidigare stickning (en byxa som också utfördes enligt beskrivning). Uppenbarligen klarar jag av att följa en stickbeskrivning men jag måste börja leta garn i morgon eftersom byxorna var strl 9 mån och tröjan är strl 3 år. Garnbutiken i grannkvarteret verkar ha garnet men i andra kulörer. Jag har baserat tröjan på en grön nyans som verkar ha utgått eller så ser 40 annorlunda ut på skärmen och så har jag randat den i en korallnyans och en gul nyans (32 och 37, har även ett mininystan 39). Får se vad det blir istället, kanske petrol 1214.
Datorn står nu på sin sedan urminnes tider rättmätiga, hävdvunna ståplats bredvid TV:n mellan stereohögtalarna. Bredbandet förmedlas nu via vår nya gateway som även tar hand om IP-telefonin och skulle kunna visa oss ett par extra TV-kanaler om vi var intresserade. Den gjorde ett par timmars utflykt till hallen för att få tillgång till förstajacket men det gamla vanliga verkar också fungera.
Så, för evigt blifver jag stående vid min pulpet, rapporterandes från den sagovärld som är vår.

Irriterande och dåligt

Idag upptäckte jag att jag för en månad sedan levererade en handling till min beställare som bara var halvklar. Jag hade glömt att skriva om och bifoga ett viktigt dokument som är det som är själva orsaken till att man gör den handlingen. Jag såg det det första jag gjorde när jag öppnade dokumentet idag och för en månad sedan var jag troligen blind... Hur går det till?

Jag fick skriva ett mail och be om ursäkt. Och lova att vi förstås står för kostnaderna att rätta till felet.

Jag vet att jag ursäktade mig även då jag levererade handlingen, att jag var vimsig och att min beställare sa att är det någon som det är ordning på så är det du, det vet ju alla i det här huset. Well, alla i huset hade fel. Så erfarenheten är den att alltid, alltid, alltid be någon kolla på det du gjort innan du skickar det vidare. Om man så heter Bodil, brukar granska andras handlingar och ses som fru Ordning och reda.

Hemsydda Barbiekläder

Så här tjusiga hemsydda Barbiekläder säljs på Blocket idag. Wow!

Hus och hem

Men hör ni umebor, det finns ju andra orter, andra hus att titta på...

Som det här till exempel

Mentally challenged

Snart ska jag få IP-telefonin att fungera. I morgon tänker jag gå ut hårt med att öppna kartongen och lägga ut sakerna på en lång lång rad och systematiskt jämföra dem med bilderna i monteringsanvisningen. Sedan tänker jag sätta ihop dem. Tills uppgiften är löst hänvisas vänligen till mobilen.

Fler olympiska nyheter

Det andra lustiga sammanträffandet är att Herr Partner just idag lade ut länk till denna idrottsnyhet på sin Facebookanvändare. Visste ni att spaniorerna försökte fuska och skickade outvecklingsstörda basketspelare (till grenen basket för utvecklingsstörda) till Paralympics år 2000 och att de avslöjades när de vann guld och att utvecklingsstörda sedan dess inte fått vara med i Paralympics - förrän nu.
Intressant på så många nivåer. T ex, hur tänkte spaniorerna? Hur tänkte sig idrottsstjärnorna sig sin senare karriär som världsberömda fejk-utvecklingsstörda? Varför bestraffades alla utvecklingsstörda kollektivt - istället för att bestraffa Spanien?

Resfeber

Jag och A åker snart på en liten resa, flyg och buss ska det bli. Lilla valpen får följa med, vi tar med memoryspelet och någon bra saga. Och jag tar nog ett trevligt magasin att läsa om jag får tid och ork. Det blir roligt att åka och skönt att komma hem.

O vill att vi snart åker till Bryssel igen. Han vill gärna låna S Exo-force. Eller tänk om det är så att Exo-force fortfarande tillverkas i Bryssel? Då kan han köpa en Millenium Falcon som han önskar...

Pi

Det är lustigt hur ett och annat länkar i vartannat. Idag ringde en vän och frågade mig vilken formel man använder för att räkna ut omkretsen på en cirkel. Klicka Så sant om du kan formeln utan att tjuvkika på Wikipedia. Klicka Åh om du hade fel.

Kvällens dokumentär

En dokumentär som man kan se här på SVT Play, bland annat om en kyrka i Detroit som använder evangeliet för att hämtat styrka i kampen för mänskliga rättigheter sen medborgarrättsrörelsens tid.

Interna olympiaden i minneskonst

Just nu i vårt hus förundras vi över två saker:
1) att det är möjligt att lära sig 71 decimaler av pi
2) att lilla S har klarat av alla dessa efter att ha tränat i en halvtimme

medan hennes mamma med samma envetenhet under samma halvtimme lika idogt misslyckades med att lära sig ett enda danssteg på kursen i lokalen intill.
Vilken tur att jag kan vara stolt över S i stället för att behöva grunna över min egen begåvningsprofil!

s: här kommer de:
3.1415926535821480865144288109757245870066330572703698336733620005681271! :DD
int kan jag nåt nördigare, men he va ändå rätt så lätt ;)

En sista påse tack och farväl

Den sista uppmuntrande överaskningspåsen kom idag och innehöll fräscha saker som välluktande diskmedel, såpa, ny diskborste och skrapa, kex, lyxchoklad, klistermärken och den godaste sortens halstabletter som jag bloggade om nyss.
Nu är jag sugen på att städa ut sjukveckorna och städa in adventstiden. I väntan på orken äter jag Ballerinakex nu med 25% mer nougat.

Livsuppehållande ord

Ett som hjälpt i dagar av husarrest är att lyssna på ljudböcker för barn, t ex den mycket bra Sagor och sånger med Laban och Labolina. Förtjänstfullt inläst av Olle Sarri.
"Labolina har en röst som låter
vare sig hon skrattar eller gråter.
Ibland låter hon som en trasig bil,
ibland låter hon som en tallrik fil,
ibland låter hon som en kamel,
ibland som om nåt var fel."
Finns på ett folkbibliotek nära dig. Har jag nämnt att jag älskar Samhället som tillhandahåller sagor och sånger till sina medborgare?

Avskedsord

Nej, jag tänker inte lämna den trivsamma redaktionen! Inte alls. Men jag läste just en mening som jag måste arkivera till den dag det blir dags att kasta in handduken, tänka på refrängen eller tänka på morgondagen.

At some point, all knitting must come to an end and the stitches must be removed from the needles.

Nu ropar vi HEJ

Alla är under 37 nu. Utan medicin. Vi har inte hoppat över bäcken än men hostar fram ett gnälligt, trött och snorigt litet h-e-j. Hoppas.

Eritrea

Istället för en film tittade vi på en välgjord och upplysande dokumentär om Eritrea. Ni vet, Rastafari, Abessinien, kalla kriget, svält, Dawit Isaac.

Annan mat

Idag började det regna igen, denna blöta november. Jag längtar efter vinter så jag bytte ut min bedagade sommarbasilika mot ny mat i fönstret. Av basilikan blev det god pesto. Hur ser era smakfullaste fönster ut?

(Vegestarisk kokbok med recept för en eller två personer, ljusstake som minner om farbror G, Ett krokigt "hemstöpt" ljus, kalasburk som jag fått av Signe och S, äppelskål uppropad på auktion, vinterkakburk som jag har som pastaburk inhandlad på loppis i Leksand, Rosendals nittitalsreceptbok, filthjärtan som O gav till mig och U i julklapp ifjol)

Tolken

I natt såg vi Tolken. Nicole Kidman och jag har samma humör och frisyr idag fast mina skrubbsår sitter inne i modershjärtat. Nu ringer jag sjukvårdsupplysningen och frågar hur man får dem friska. Hoppas de vet.

Ondskelistan

Inget som liknar den här onda hästen önskar jag över vår tröskel. Inte ens i julklapp. (med det menar jag bara att jag tycker den ser elak ut.)

Umeå Goth-huvudstad 2010

Solen gläntade en smula på kistlocket och vi passade på att ta oss en titt på det Umeå som legat begravt i dis och dimma utanför våra feberimmiga fönster. Sen cyklade vi hem och fortsatte vara sjuka. (Begreppet Goth-huvudstad 2010 är direkt stulet från bloggen Lewdity)

Det där drömhuset

När jag inte la ut länken igår var det för att jag fortfarande närde drömmen om att buda på det. Då är det ju bäst att ingen annan lägger märke till det. Här är det, skönt oförstört utan vitvaror i rostfritt, utan upphottade fondväggar och utrivna mellanväggar och nästan helt utan stenhård klinkers.

Drakula

I går var vi på teater och såg pjäsen Dracula toujours vivant - Drakula lever fortfarande.
Handlingen: fem personer har varit inblandade i ett försök att döda Drakula och har misslyckats - de har blivit tagna av polisen för brott mot griftefriden. Det är Mina, som har ett sår på halsen och uppvisar tecken på att ha smittats av vampyren. Hennes man som har tillbringat flera veckor i Drakulas hem, dr Van Helsing, en annan läkare. Och så en galning som är Drakulas lärjunge och beundrare.
Skådespelarna sitter i en järnbur i mitten av teatern, och publiken runtom. De återberättar för varandra vad de har varit med om. De hör vargar närma sig på avstånd. Mina är som i trans, ibland rädd, ibland galen av åtrå.
En av personerna börjar ifrågasätta om de verkligen har varit med om det som de tror att de har varit med om. Tänk om det finns en naturlig förklaring?
Nonsens, säger Van Helsing. Alla pusselbitarna passar ju in i varandra, vilket bevisar att varje ny kunskap är giltig, vilket i sin tur bekräftar att tidigare antaganden stämmer.
Efter föreställning var det ett psykologiskt symposium med en psykoanalytiker och en pyskolog som gav sin syn på pjäsen och sedan allmän diskussion. Jag satt där och formulerade meningar i huvudet om den fransktalande kulturens väldigt intressanta förhållningssätt till psykologi. Psykologi som religion och tolkningsmönster för att förstå världen. Det är något med sättet man använder de teoretiska begreppen, att man kan prata om kvinnan som ett begrepp utan att betona att alla är olika, att man tycker att begreppet penetration är användbart för att beskriva både sex och vampyrbett. Till exempel.
Under tiden satt dottern S och lyssnade på vad folk faktiskt sa. På vägen hem sammanfattade hon och gav mig sin tolkning av pjäsen. Mycket klokt och övertygande. Ibland undrar jag om det vore en bra idé att lyssna mer och fundera mindre.

Van Rompuy

Hela gårdagen tänkte jag att om jag var en riktigt bloggare skulle jag skriva ett insiktsfullt inlägg om Herman Van Rompuy, belgaren som blir Europeiska unionens råds förste ordförande.
Det har skrivits så ytterligt fåniga texter om honom i svenska medier, som har handlat om att han är så okänd och så anonym och att EU därigenom missat en viktig chans att profilera sig internationellt. Någon gjorde jämförelsen med Obama. USA har Obama och vi har en blek gammal belgare som ingen har hört talas om, var argumentet.
Och det jag skulle ha skrivit om jag hade varit på hugget och framför allt, om jag hade haft tid:
En premiärminister i ett EU-land är per definition inte okänd. Det säger kanske mer om svenska mediers intressehorisont än om Van Rompuy att svenskarna inte alls känner till honom. Jag undrar hur många politiker från andra EU-länder som vi kan räkna upp på den här bloggen? Även om vi har ett försprång genom att halva redaktionen faktiskt bor utanför Sverige så tror jag inte att listan blir särskilt imponerande.
Vad är det man önskar när man pratar om den stora politiska profilen som borde ha valts i stället? Är det en längtan efter den starke mannen som ska komma och styra upp situationen? Eller en ren PR-personlighet? Tony Blair som tidningskommentatorerna hellre hade velat se verkar vara en mer säljande personlighet men jag tror att hans visioner för EU inte sträcker sig mycket längre än frihandel.
Slutligen, den här blide Van Rompuy: det är nog inte genom att skriva haikuer han har blivit toppolitiker i ett land som är så notoriskt svår-regerat som Belgien. Le Monde byggde ett personporträtt med folks anonyma kommentarer om honom, vilket kanske är en lite farlig publicistisk metod men resultatet var ganska intressant. Under den blida ytan döljer sig en djupgående cynism, säger Le Monde. Någon beskrev honom som att det var så tufft att förhandla mot honom att förhandlingsparten hade som rutin att ta en lång dusch efter förhandlingen för att återhämta sig.
Det ska bli kul att se hur EU-politiken kommer att utvecklas under det nya systemet. Det verkar som om den nye ordföranden mer kommer att vara EU:s samlande faktor inåt än ansikte utåt. Tant mieux som vi säger på kontinenten.

(Uppdatering efter kommentar från Bengt O: ändrade vad jag skrev om att "svenskarna" ville ha Blair till att "tidningskommentatorerna" ville ha Blair)

Ett vitt hem

Doktorn går omkring i sitt exproprierade hem som är igensnöat och allt är vitt, vitare än i Sköna Hem. Ungefär som i den här bloggen. Men sen gör doktorn upp en eld och så blir allt i färg igen. Sen älskar de med vantarna på medan vargarna ylar. Mamma hade en likadan mössa som Julie Christie har på den här bilden! (Men stackars Omar Sharif växlar över från Klimenko till Fawlty towers här, det är meningen att han ska vara filmens snygging.)

En annan formulering

Nu går och går de och det är skitkallt och svält och det ser ut som de är i Arjeplog (inte vårat idylliska glittersemesterarjeplog med gratis pool och hämtpizza) och det är barn på flykt (i filmen). På Ring P1 ringde det in nån och pratade om "ensamkommande tonårspojkar", den personen gillade inte att behöva härbergera dem i sin hemkommun och ville nog inte använda det mer värnlösa ordet "flyktingbarn" i sin argumentation. Jag tänker att man kan sluta vara barn ganska tidigt i fel omständigheter och att det är viktigt i denna hårda kalla värld att vi hjälps åt att låta barn vara barn.

En annan kvinnas man

Doktor Z går omkring i kosackskjorta och ser lycklig ut, i ett hav av påskliljor, och plötsligt kan jag bara tänka på Viktor Klimenko. Fast Klimenko är glad och blåögd och inte otrogen.

En replik

"Bredvid en gaffel och en sked ser en kniv ganska oskyldig ut. Kanske reser ni med fru och barn av samma skäl?" (drygt två timmar in i dr Zjivago)

Ett annat hus

Skolgatan 43 - Hemnet Annat hus, annan penning. Nej tack.

I mammas och pappas kök

Efter en regnig men härlig kväll i sällskap med våra vänner på Höstljus var det skönt att komma hem till mamma och pappa och äta lagad mat! Barnen lekte med de tre nallarna, vi njöt av pepprig och god kyckling och ja, det är helt ok att ha sina föräldrar i stan! Imorgon är de barnvakter här. Fantastique!

Kvällens distraktion

Fantasier om ett femtiotalshus plågar min själ, det är inte lätt att fokusera på doktor Zjivago när jag fantiserar om den här trappan, köket, badrummet. Åh penning. Visst ser det ut som jag redan bor där?

En kväll med doktor Z

Över tre timmar rysk revolution, inspelad på 60-talet. Om en stund, ska bara lägga några barn först.

En kväll sjöng Carola

Jag brukar inte vara Carolas största fan men när jag hörde henne hos Skavlan en sen feberkväll tänkte jag att om det här finns på Youtube måste jag lägga ut det på bloggen.
Bra arr och rösten håller både i det svala och det råare. Hoppa möjligen över det lite malplacerade skuttet vid 4:24, men dröj kvar till slutscenen där håret är lite rufsigt och i munnen och snorgropen helt svettblank. Det kan ev vara konsert-mässingsklock-spelerskan i mig som attraheras av de distinkta plingen, eller också är det den här febern som gör mig sentimental och lättrörd.

Ikväll är vi inte där

I fjol gjorde vi det Bodils familj kommer göra ikväll. Vi gick runt runt i labyrinten av hundratals förskolebarns ljuslyktor och lät H kliva fram och tillbaka över dem tills vi plötsligt slogs av tanken på bävernylonets brandfarlighet - då fick hon åka på Herr Partners axlar.
Jag tror vi hade vårt förfärligt fula neongula reflexöverdrag på barnvagnen, ev även reflexväst på dottern? Jag var jättegravid och hade nog just slutat jobba, i väntan på bebisen. Det var just innan vi påbörjade den höstens maratonsjuka som höll H hemma från så väl förskolans Nobelfest som förskolans luciafirande och som gjorde att jag tänkte mer på honungsvatten än på födslovärkar de första åtta timmarna med värkstimulerande dropp. När barnet var fött fick vi stanna kvar på förlossningen eftersom jag hostade för mycket för att någon skulle behöva dela sal med mig på BB. Min första natt ensam med bebisen hade jag ingen röst, bara ett lugnande faryngealt chch kunde jag få fram men vi bondade med hjälp av det också.
Nu är sonen nästan omöjlig att hålla kvar i sin barnstol, helst ska han kliva upp på bordet och försöka hjälpa(?) dottern lägga ett 60bitarspussel. Hon har 39C ikväll och vi kommer inte gå på någon ljuspromenad men kanske tända en lykta på balkongen och titta på resten av ljusfestivalen en annan vecka när vi är piggare.

Ljusstämning från ifjol

Men vi får se hur de får till det i år i regnet. Klicka här för att se tidigare ljusfestivalers ljuslyktor i Vänortsparken. Och lite evenemangstips för helgen.

Stad i ljus

...i ett land med både natt och regn. Imorgon börjar Höstljus, denna fantastiska festival då Umeå ska lysas upp med Umeå Energis finest. Och stearinljus. A och O har varit med och gjort varsin ljuslykta, så vi ska dit och kolla på de tusentals ljusen. Gissar att det är fler föräldrar där med samma ärende, så det blir nog en intressant tillställning med mycket folk!

Elisabethtown

Kirsten Dunst är söt på ett Tornedalsfinskt vis. Just nu är det ett steppdansnummer som är så rörande att jag måste blogga en stund.
Senare: en örn i papier maché brinner och jag har en tår i ögonvrån.
Ännu senare: en roadtrip som får mig att längta efter att åka bil och att sätta ihop blandband till resan.
Filmen artar sig.

Dagens påse

Hemkokt saft, några hemgjorda c-vitaminrika bärpureér, Proviva, fil, hembakt valnötsbröd och ett par pysselböcker till H. Två personer till har ringt och erbjudit sig hjälpa oss handla idag men jag har tackat nej, det ryms inte mer i kylen.
Som sagt, vi är burna av omsorg från alla sidor.

The Holiday

Romantisk komedi, mer rom än com. Cameron Diaz är som vanligt så där oförklarligt skitsnygg i håret och charmig, även när hon är stupfull och bakfull. Bra sjukfilm.

Nattbio

Chokolat
Cinderella Man
Doktor Zjivago
Elisabethtown
För Evigt
Gilbert Grape
Grease
The Holiday
Love actually
North Country
Paradiset
Tolken
Walk the line
Dessa voro de filmer som låg i en överaskningspåse bredvid barnvagnen tillsammans med en tjock trave glossiga magasin, stearinljus, glögg och pepparkakor.
"Hej! Detta är en sk lånepåse. Allt som går att förtära (inkl ljusen) är dock ert att behålla. Krya på er, vi tycker om er."
Dagen innan var en annan kompis hit med en överaskningspåse som jag skrev om då.
Vi ska bli så mycket bättre människor efter det här. Vi ska också börja leverera påsar.

Stylad blå gympadojja

Skräpsamling

Förskolan har en önskelista på skräp de önskar sig till pyssel, så imorgon har vi med burkar och ljusstumpar. Men vi har inte med prismor, hattar, godispapper, korkar... det blir kul att se vad barnen ska fixa av allt. A har stylat en gympadojja som vi hittills förbigått med tystnad, men den är faktiskt rätt fin och kanske finns en plats här hemma för den. En blå i storlek 40, kanske ska den stå på en piedestal i hallen?

God natt

37,7 för mig och 38,5 för H (båda m hjälp av alvedon). E och jag har sovit kl 14-19 och H har sovit flera gånger på dagen så nu pågår ett febrilt pusslande och duplo-byggande för att de om möjligt ska uppnå någon grad av trötthet innan midnatt. H lägger sina 20-bitarspussel lika lätt som vanligt så man kan väl säga att allmäntillståndet är gott.
Uppdatering 23:30 kvidevitt kvidevitt H är pigg som en lärka fortfarande. Det är väl bra antar jag.

God pedagog

Kusin K bloggar om att brottas med tanken på att bli något "mer" än lärare och att verka inom ett system som man inte tror på.

Goth

Lewdity nominerar Umeå till Goth-huvudstad 2010.
Se även hennes bildreportage från ett möte med Lill-Babs.

Goda råd

Från sjukvårdsupplysningen 1177
"Hur kan man skydda barn från att bli smittade?
Barn behöver lära sig att tvätta händerna regelbundet och på rätt sätt. För att lättare förstå hur länge man ska tvätta händerna, 20 sekunder, kan man till exempel sjunga ”Blinka lilla stjärna” medan man tvättar sig.
Det är bra om man kan låta bli att ta med småbarn till platser med mycket folk, exempelvis stormarknader, simhallar, gallerior och restauranger.
Tvätta händerna ofta och noggrant med tvål och vatten för att minska risken att bli smittad.
Om man själv blir sjuk, hur ska man undvika att smitta andra?
Tvätta händerna ofta och noggrant, speciellt om man hostar och nyser.
Hosta eller nys i armvecket, eller i en pappersnäsduk som man slänger i en soppåse.
Stanna hemma från arbetet eller skolan och undvik att träffa andra människor så länge man smittar.
Håll avstånd till andra.

Ska man stanna hemma om man träffat någon som har den nya influensan?Om man inte själv har några symtom behöver man inte stanna hemma från arbetet eller skolan. Även om man skulle råka ha blivit smittad är risken liten att man ska smitta andra, så länge man själv inte har några symtom."

Hållbarare skönhet

...blir det om man behandlar sig på nystartade Vilya i Umeå. På tisdag kan man gå dit och mingla, om man är frisk och har vägarna förbi. Ytterliggare en pusselbit i det ekologiska centrum som börjar växa fram kring Västra Esplanaden.

Om du är frisk Signe vore det kul att följas!

Goda nya året

It´s been a shityear this far... sjunger bäste Timo räisinnen. RFast bra också ibland. Men vilket år det kommer bli nästa år! Kolla in den här trendrapporten.

Goda halstabletter

Läkerol Giant lakrits-päron. Det godaste.

Vaccin

Idag vaccinerades jag, O och U. Det var trevligt, först en timmes mingel på vårdcentralen och många vi kände var där. O tjuvade pepparkakor tills han blev förbjuden och sedan byggde han järnväg och lego. När det kom till de stora sprutorna var O mest intresserad av om man fick välja något, vilket han fick sedan han tagit sin. Han sa inte ett ljud. Jag sa inte heller ett ljud men knep ihop ögonen och tyckte det var läskigt. Nu har vi lite ont i kroppen, men än är det OK.

Signe, jag blir orolig för din höga feber, men jag hoppas att det går bra. Skönt att du har goda S! Tråkigt att du missar spelningen. Jag träffade en bandmedlem och hans familj idag, de hälsade, antar att ni pratat med dem senare.

40,1

Svintråkigt

Vi har inte tagit något test men det verkar lurt likt HettNett den här sjukan. Spelningen på Kafé Schmäck är inställd, jag har fortfarande 38C och hostar så det gör ont.
Ny chans att se oss spela onsdag 16 dec på Hamnmagasinet, Umeå. Om det här gått över tills dess...

Kommentera mera!

Den för mig obekante läsaren p påpekade i en kommentar att Talkie walkie skriver för lite om ishockey i allmänhet och Björklöven i synnerhet. Det rasslade till, och sen kom sex hockeyinlägg som pärlor på ett snöre.

Så, kära läsare, ta chansen och säg till om vad som fattas oss eller er. Delar av redaktionen sitter i husarrest, andra har maniska skrivarskov - det kan mycket väl hända att ni får precis det ni ber om. Men som vanligt garanterar vi inget särskilt, mer än att vi blir glada om ni säger hej i kommentarerna.

Böghockeyns dag

Doktor kosmos har gjort en låt om Böghockeyns dag.
Se även länk till ett påstått utsnitt ur Bamse där Skalman spelar Doktor Kosmos från sin MP3spelare för att distrahera ett gäng ormar. Kanske är det den låten han spelar, kanske något annat.
Bom chickabom oh yeah, på Böghockeyns dag. Over and out.

Hockey-bockey

Någon jag känner lumpade som räddningsman och ådrog sig en skada som blev ett ballt ärr. Fast det var när han ramlade på hockeybockeyträningen och skrapade näsan när hjälmen åkte ner över ögonen.
Nu orkar jag nog bara skriva ett eller två hockeyinlägg till idag.

Korp-ishockey

En gymnasiekompis har plötsligt i 30+ åldern börjat spela korpishockey. Han är egentligen en skejtarkille och säger själv att han och hans lagkamrater egentligen har för svaga leder. De kör bara matcher, tränar aldrig.
Låter mycket roligare än Korpengympa, men då var det ju det där med lederna.

Köp Foppa

Min högstadiebästis prenumererade på Pro Hockey och skrev ett brev till tränaren för NHL-laget Los Angeles Kings (jag är ca 72% säker på att det var just LA Kings hon skrev till, det var i alla fall det laget hon hejade på med Wayne Gretzky mfl), för att tipsa om Peter Forsberg som då spelade i Modo. Hon tyckte att de borde köpa över honom och så blev det.
KORRIGERING
Herr Partner krossade mitt scoop elegant genom att visa mig Wikipedia. "Efter att ha spelat fyra och en halv säsong i MODO Hockey, satte Foppa kursen mot NHL och Nordiques de Québec 1995. Att han hamnade i Québec var ett direkt resultat av den stora Eric Lindros-traden som ägde rum 1992, mindre än ett år efter att Forsberg blivit draftad som nummer 6 totalt av Philadelphia Flyers. Nordiques draftade Eric Lindros men blev mer eller mindre tvingad att släppa ifrån sig honom, eftersom han vägrade spela för dem. I det pris Philadelphia betalade ingick Peter Forsberg."
Jaja, men det hade varit ballt om min story höll.

Mer istid tack

Björklövens damlag spelar i division 1 norra. Laget som är nykomling har enligt lagets hemsida utvecklats fantastiskt under säsongen. Förra veckan spelade de oavgjort mot Luleå. Antalet spelare har nästan fördubblats under säsongen. Men de behöver bland annat fler målvakter och mer träningstider på isen.
Jag visste inte att Löven hade ett damlag, hade jag vetat det om jag hade haft en lokaltidning?

Björklöven

Läsarkretsen kräver att vi skriver mer om ishockey, helst om Björklöven. Jag ska passa på att förkovra mig denna febriga tysta dag i isoleringscellen och återkommer i frågan när jag har något att säga. Jag vill minnas att storebror och syster Bodil höll på varsitt lag på åttiotalet, kanske Löven och Skellefteå AIK, men jag har inte hört ämnet ens nämnas de senaste tjugofem åren?
Nästan utan röst idag - i bästa fall kan det bli whiskeyröst på konserten i morgon. Eller hemmakväll för min del.
Åh jag önskar att jag kände en logoped.

Vänskap

Vår goda vän S smög sig till vårt trapphus när vi sov och gömde en överaskning i barnvagnen: den goda saltchokladen, en påse naturgodis, två sorters lösviktste, en barnfilm, festisar och varsin spännande bok till oss vuxna. Hon känner oss så väl och vet vad vi behöver...
(tillägg: ser nu att lillebror 10mån har räknat ut hur man dricker ur en Festis för han står och drar i sig storasysters medan hon sover!)
Alla borde ha en vän som S!

Temp

Idag är fjärrvärmen avstängd. Inget varmvatten, kalla element.

Roligare krämpor

I morgon lär jag ha träningsvärk i höfterna. I dag har jag jobbat stenhårt på den egyptiska dansen. Kvällens steg: man kan säga att det är som att taktfast stampa takten. Men det man stampar med är inte foten utan ena höften. Riktningen ska vara solklart vertikal - man hissar upp höften allt man kan och så DRAMM släpper man ner den. Lyfter och släpper ner igen. Först långsamt, sedan kan man testa dubbla rytmen.
Kvällens move handlar om att föra ena benet i en halvcirkelformad rörelse som ska se både flytande och avslappnad men ändå energisk.
Och kvällens gest: armarna yvigt gestikulerande men ändå kvinnligt.
Om två veckor ska vi ha en lördagskurs och antalet delagare är begränsat. "Om det var baladi (en annan dansform) kunde vi vara fler, men det ryms inte så många när vi dansar classique".
Tycker om.

Lilla biverkningslistan

Det är så spännande med biverkningslistor. Något jag tog idag har bland annat dessa strängar på sin lyra: humörförändringar, minskad sexuell lust, huvudvärk, illamående, akne, viktökning, svårigheter att använda kontaktlinser, kräkningar, håravfall, trötthet.
Kanske inte borde ha tagit det där pillret i morse.

Tre bra råd

Om man är sjuk ska man:
- ge sig själv och sina närmaste febernedsättande om de verkar behöva det, någon grads skillnad i kroppstemperatur gör susen
- komma ihåg att äta eller åtminstone dricka ibland
- sova
Med dessa enkla levnadsregler blir tillvaron tusen miljarders bättre.
Hoppar man över några av delråden blir tillvaron tusen miljarders sämre, säger livscoachen. Apropå livscoach så gick Die Hard 4 på TV nyss och det är ju också en bra åtgärd att dunka in Die Hard i Movieboxen, enligt livscoachen i Mammas nya Kille.

En bra lillasyster

Ibland när jag vill få den där stolta känslan går jag in på sigridstromgren.se och läser hennes CV. Selected Publications

Arkitekten
Arkitektur
Barometern
Dagens Industri
DAMn 12, U.K.
DN Bostad 6/6 2008
Diseno Interior, Spain
Elle interiör, 2008
FORM, 2008 Intervju: Formfolk
Forum Aid
Gourmet
Habit
HRF
ICON Magazine, U.K.
I.D. Magazine, USA Nov/Dec 2008 Intervju: "New and notable 2008- the years smartest products"
Ideal Decor, Romania
INTERNI, Italy
Interior DIGEST Magazine, Russia
Konstvärlden & disajn
Metro
Residence
Resonance

Books:
Design Inspirations, 2007
Design with a smile, 2007
Red dot design award, Yearbook 2008

Till exempel. En imponerande kvinna!

En bra blogg

Jag läser ibland Lovisa Nyströms fascinerande blogg Lovisienstadt. Hon skriver om sina vänner, fågelskådning, att åka linbana i Norsjö, sitt band Two White Horses och om historiska personligheter. Bara som några underbara exempel.

Det är bara regn hos mig

Sjuka familjen

Det känns på ett sätt lite bättre nu när hela familjen är sjuka, om föräldrarna är sjuka är lättare om barnen inte är tokpigga. Vilken tur att Herr Partner åkte och storhandlade igår!
Vi orkar nog inte med svininfluensavaccination imorgon.

Melodica

Jag har 38,8C och det brådskar. På onsdag måste jag vara frisk för då ska vi äntligen ha spelning med det akustiska popbandet. Det kommer bli ännu bättre än vanligt för vi har lånat in en fantastisk violinist, Johanna Berg Drott och hennes man gitarristen Andreas. När Johanna spelar är det så vackert så man nästan gråter och Andreas är en duktig gitarrist. (Originalmedlemmen David har tyvärr flyttat söderut så han kan inte vara med, det blir inget dragspel och vi saknar så klart hans gitarrspel.)
Jag ska spela melodica på öppningslåten.

Rotation i ögonvrån

Det verkar helt hälsovådligt, Maybelline gör reklam för en vibrerande mascara.
Vik hädan, kom icke nära mina känsliga blå med denna styggelse!

God choklad

OMG, Herr Partner har köpt hem något så orimligt gott som Lindt choklad med havssalt. En fin stark välbalanserad choklad är så god att bara ta en enda bit av och sen är man nöjd. Fulchoklad som mjölkchoklad med mest socker och andra fetter än kakaosmör, det kan i alla fall jag lätt smälla i mig en hel kaka av utan att känna mig riktigt tillfreds. Tyvärr är den här chokladen perfekt fin-choklad-aromatisk, silkeslen, lätt touch av salt och mycket skön eftersmak - där till lika lättäten som mjölkchoklad. Finns säkert att köpa på ett varuhus/choclaterie i närheten av så väl de oberoende europeiska staterna Be, Ne och Lux samt Umeås södra förorter. Frosserivarning.

I isoleringscellen

Så här ser det ut nu hos oss idag. Vi har fått ärva ett finsnickrat soffbord som Herr Partners morfar snickrat. Det ligger lager på lager av filtar på soffan, vid händelse av kräkning. Gossen har ett par hemsydda byxor som jag gjorde till A när hon var liten, omsydda av ärmarna på en tröja jag sydde i slöjden på högstadiet. Korgstolen är från min barndom men den broderade dynan kommer från en fotpall jag köpte på Myrorna för något år sedan. Gosdjuren ligger i en korg som Herr Partner sov i som bebis. Högst uppe på trappan står ett skåp som Herr Partner snickrade i träslöjden på högstadiet, det är nu garage för H:s finaste traktorer som lillebror inte får leka med. Under bordet, som är snickrat på sjuttiotalet av en kompis till mina svärföräldrar, ligger Herr Partners mormors resväska fullproppad med utklädningskläder och en rolig väska som jag köpte när Lillasyster pluggade i England (som föreställer en stor kasettbandspelare) fullproppad med skrammelinstrument.
Obs att vi har hunnit plocka undan idag.

Arbetsrotation i kolgruvan

Läser i SKTF-tidningen nr 18 att var tredje arbetande svensk upplever sig fastlåst på jobbet (enligt forskning som psykologiprofessor Gunnar Aronsson på Stockholms Universitet står bakom. Han verkar ha skrivit om många intressanta arbetsrelaterade ämnen). I Malmö kommun tänker de ta itu med problemet. "Känslan av inlåsning har också tydliga kopplingar till ohälsa och att man utför sitt jobb sämre." De satsar på alternativa karriärvägar och kompetensutveckling och vill främja rörlighet. "Kanske stannar man kvar på sin tjänst av lojalitet med den egna arbetsplatsen, eller för att man vet vad man har men inte vad man får". Hittills har jobbyten varit ovanligt, i Malmö kommun finns 200 000 anställda varav 297 frivilligt bytte förvaltning.
Själv har jag varit utlånad hit och dit och haft två-tre arbetsplatser i taget sedan jag blev anställd februari 2003. Det är först nu i höst jag får testa hur det är att höra hemma på en enda plats. Nå, hur är det då? Är det någon skillnad? Ja. Allt har sin tid och kringflackandets tid är förbi för min del, i alla fall de närmaste åren.

Sundaymorning

I stan utan bil.
Kaffe i lobbyn på hotell Winn.
Comfort.
Stilla musik som spelar på låg volym i högtalarna.
En gäst som checkar ut.
Inredning i dämpade färger och en blå kaffemaskin.
Ute +2 C, inne skönt och soft.
Utsikt över Vasaplan där Folkets hus utlovar grönare möten.
Taxibilarna väntar på kunder och någon längtar efter snus på söndagmorgonen.
Kanske Pressbyrån har öppet?
Damen i paret hostar och mannen sätter sig med ett stön.
De småpratar och skrattar och säger här kommer de.
Sonen med flickvännen Agnes.
Mannen presenterar sig: Anders.
Söndag morgon mellan nio och tjugo över.
Jag är hänvisad till det som bjuds, gratis kaffe, okända människor och Pro Hockey.
Sedan går jag till mitt, söndagsskolledarträff i Pingstkyrkan.

"Vi är för få och känner varandra för väl"

Läste på VK:s Sorselesida och slogs av hur snabbt debatten blir infekterad där. Många som skriver anonymt. Många som läser in elaka påhopp i andras texter. Titta på de undertextrika kommentarerna om snöröjning.
För övrigt är citat i rubriken från en snobben-serie, jag har glömt allt utom poängen...

Löner

SKTF-tidningen ligger på toaletten och leder mig till följande fackliga fundering (betänk att jag har feber).
Årets avtal i kommuner och landsting kommer troligt hamna runt 1% löneökning. Om man tänker sig en person som tjänar 20 000kr/mån som ska ha del av den individuella potten, baserat på medarbetarsamtal, lönekriterier, prestationen därefter och det uppföljande lönesamtalet. Om samtalen tar 2 timmar per gång och chefen och den anställde förbereder sig en timme inför varje samtal. Då sitter de två och dividerar över huruvida hen är värd 20kr mer eller mindre än sin kollega per månad.
Om hen hade fått ledigt de timmarna istället, hur hade det blivit då? Mycket snack för liten penning.

Sjukbloggen

Kul för er Bodil att ni är friska. E och jag har feber - igen. Det tar aldrig slut. Men på onsdag ska vi spela med Karamazov på kafé Schmäck, kulturföreningen Humlan arrangerar Klubb Mollträsk. Jag har ju några dagar på mig så det kanske fixar sig, jag har inte börjat bli hes än.

Om man skulle dra en linje rakt ut...

...från hur tillvaron känns just nu - i stora drag - och så ut i oändligheten.

Skulle det vara en trevlig uppåtriktad linje eller en sunkig fallande?

Själv måste jag nog välja noll-punkt med omsorg för att det ska peka åt rätt håll.
Aaargh, jämrans november.

Återanvändning

Här är några kläder som ska cirkuleras vidare i kusinlådesystemet. Jag har fixat så en ful fläck på magen inte längre syns på bodyn och lagat täckbyxornas hål på knät. Var så god H och E, så snart som möjligt ska ni få fortsätta nöta på dessa. Och sedan används täckbyxorna av A och sedan E och sedan får vi se om de går vidare till fler kusiner, eller om de är slutanvända. Med stigande storlekar nöts ju saker hårdare och intensivare.

Friska viljor

Hopp om livet! Alla barn är friska, med viss modifikation. Jag utbrast att jag tyckte att det var skönt att vi alla var friska, varpå O snörvlade sig och A hostade och sedan sa att det måste betyda att man hostar när man är frisk. Nej, det är väl inte så, men vi är på benen, pigga och glada.

Det har snöat här, en centimeter som vi har nyttjat till att åka bob kors och tvärs runt gården. O har rivit bäbissnögubben eftersom det gick, de stora är fastfrysta. A och O har samlat pinnar till sina pinnsamlingar. Jag och U har tömt ett släp med resterna av en innervägg, som vi tänker elda upp. Pappa har varit här och hämtat en säng på långlån och vi har följts till Gimonäs för att lämpa av skräp.

Ikväll blir det badkarsbad, mat och filmen Arthur. Och kanske, kanske lagar jag U morgonrock.

Hur är det med själva Friska Viljor, är de vid god vigör?

Utspädd vetenskap

Grundidén för homeopatin är att ett ämne som kan skapa vissa symptom hos en frisk individ kan bota samma symptom hos en sjuk individ, något som brukar kallas "lika botar lika". Metodiken innebär bland annat att man späder ut blandningar med dessa ämnen, i allmänhet så långt att slutresultatet inte längre innehåller några påvisbara aktiva substanser, ofta enligt principen att "ju svagare blandning, desto starkare effekt". (Wikipedia: homeopati)


Det här låter kanske som hokus pokus för våra läsare i Sverige, men homeopati har förvånansvärt många efterföljare på de breddgrader där halva redaktionen bor.

Därför tyckte jag den här texten var bra och intressant: Closing the door on homeopathy

"Homeopathy is no longer flying under the radar. While pushing worthless nostrums for the worried well may be tolerated, they can no longer hide the fact that symptomatic treatment of self-limiting conditions is simply the foot in the door for hardcore quackery – the treatment of serious and even life-threatening illnesses with worthless remedies."

Ångest för annans räkning

I går när jag åkte till jobbet råkade jag tjuvlyssa på ett samtal.
En kvinna och en man sitter bredvid varandra. Mannen gör allt för att få igång ett samtal, kvinnan är lite disträ och tystlåten.
Mannen: Berättade jag förresten att jag kom på ett botemedel mot cancer i morse?
Kvinnan ignorerar honom.
Han knuffar i henne och säger det igen.
Hon: ähum, nää?
Han ler brett och drar med fingret över strupen.
Hon bara stirrar på honom och han ler med den triumferande minen av Mannen med Poängen.
Plötsligt stelnar hans leende.
- Å herregud, vad är det jag säger, hur kunde jag säga något sånt här just till dig! Förlåt! Alltså förlåt, det var inte meningen, glöm det där! Förlåt!
Hon reser sig, ansiktet är alldeles stelt. Hon säger ingenting.
-- Du, förlåt!
Säger han. Hon stiger av på nästa station.
Resten av resan sitter han och svär för sig själv och skakar på huvudet. Hur kunde han? Säga just det där? Just till henne?
Och resten av resan har jag svår ställföreträdande ångest. Aaargh. Vad är suddet såna gånger?

Det som saknades

Men nu har H och jag danskjolar i tyll på oss och lyssnar på glad musik medan vi torkar matbordet och kokar makaroner. Så nu är det kul!

Vissa dagar

Vissa dagar får man ta det för vad det är.
Då är det fullt lagom att klara av att alla tvättar sig på morgonen, att alla toalettbesök blir av, att kläderna byts ut, att alla måltider tillreds, intas och plockas undan och så måste man ju hämta posten och gå ut med soporna. En ska till och från förskolan och under de timmarna behöver en nattvakande mamma ibland sova - under förutsättning att den nattvakande bebisen går med på det.
Men idag kommer Mamma och Pappa hit och så har jag bjudit hem oss till en kompis på medhavd middag. Så det artar sig till att bli en hyfsad dag idag. Största delen av dagen är inte VM i Livet Rodel, kanske mer distriktsmästerskap i sirapsrodd.

1600 anrop i apparaten

Blogger påstår att vi har skrivit 1600 inlägg sen vi började. Inte klokt vad vi är bra och uthålliga!

 Jag hade tänkt samla en hel länklista med annat som är bra, men den här dagen ger ingen tid för sånt inser jag. Så här kommer en länk och en uppmaning: ni kan väl berätta om någon blogg ni läser som jag inte känner till?

Clutterpunk: One Day

Lajbans i isoleringscellen

I det här livet förekommer det titt som tätt att barn eller föräldrar är sjuka och då gäller det att hålla humöret uppe på samtliga inblandade. På begäran delar jag härmed med mig av rimliga och orimliga, beprövade och påhittade sysselsättningar när man är inspärrad i sitt hem dygn efter dygn med sina barn och p g a smittorisk inte får träffa andra människor.
- Läsa böcker, se på film, se på Barnkanalen, se på SVT Play, titta på förskolans hemsida... Bunkra filmer och böcker på loppis i förskott, sjukdagar kommer hela tiden.
- Bär i sjal
- Bada
- De som orkar måste få komma ut lite om så bara till soprummet
- Gruppera om ggr flera, ta varsitt barn, låt en förälder vara barnfri, låt storbarnet leka ifred en stund
- Dagispyssel; Playdo, trolldeg (hand- och fotavtryck)
- Sov, särskilt föräldrarna
- Trumma, slamra, sjung en avgränsad intensiv stund
- Lyssna på talböcker/radioföljetong/podradio (för vuxna) i snuttar när det går
- Boka böcker på biblioteket och hämta när det går
- Använd Spotify allmänbildande, kolla upp vad recensenterna skriver om nu och hur lät egentligen Joy Division?
- Klättra kläng kånka bygg möblera om hjälps åt gör koja gör hinderbana
- Ring, maila, umgås med andra vuxna på distans
- Gör riktiga saker som behöver göras så känns det bättre för de vuxna. Som att ringa, planera, styra upp. Sätt in papper i pärmar. Avfrosta frysen. Planera julklappar. Finns det inget närliggande, gör en femårsplan, titta till premiepensionen, gör en karriärplan, fantisera om vilken skola barnen ska gå i...
- Gör listor på sådant ni ska göra när det här är över

Språk

Igår råkade jag av en händelse vistas en liten stund på en annan förskoleavdelning än den min dotter går på. Där på väggen i ett grupprum såg jag några (vuxen)ritade teckningar med samiska ord skrivna bredvid. Årstiderna, kroppsdelar, klädesplagg. Det hade väl varit roligt att kunna lite samiska? I alla fall ord som har med kartan att göra, så man förstår varför platser heter som de heter.
Gáisi - högfjälltopp
Gahkku - kaka (mjukt segt tunnbröd som inte smular)
Njalla - stolpbod att förvara mat i
Buorre beaivi - god dag
Giron - ripa, Kiruna (fast det är Lulesamiska)
Min vän Internet säger att jock, kåsa, ackja och vaja är försvenskade ord.
Well that´s pretty much it om jag inte fuskar och googlar. Lite underligt att ha vuxit upp i Lappland utan att kunna mer än en handfull ord!

Ny gadget

Jag monterade in ett nytt litet designelement i högerspalten. Kanske inte så snyggt men för mig fyller listan ett behov.

Hit eller miss?

När jag ändå har ordet

När jag ändå har ordet vill jag informera er om att citronvatten kan ge frätskador på tandemaljen och att jag anser att tomatvatten är en obegriplig styggelse.

Godnatt

...over and out. Så här ska väl Talkie vara...

Ett värdigt forum

2010 möts ledarna från alla världens pingströrelser (typ) i Stockholm till världspingstkonferens. Se där ett värdigt forum för ett prediko-battle om en svårpredikad text.
Berätta berätta, visst var det två unga systrar som representerade Sverige i ett liknande sammanhang för länge sedan? Kanske till och med i Västtyskland för att knyta ihop temat? Eller har jag fått anekdoten om bakfoten?

Utvecklingsbloggen 2

A går omkring nästan hela tiden och O kan rita gubbar. Han är lite förargad över att de får så stora huvuden och smala kroppar, men det är så de blir och de är fina! Ibland blir det ett helt gäng. A har kunnat rita ansikten ett tag nu och på förskolan har de ritat var sitt porträtt. A skriver och läser och berättar, O konstruerar legomodeller och ser gärna på film hela dagarna, men har ett visst intresse för matte.

Utveckling som hoppar och krumbuktar sig och går rakt ibland och hit och dit ibland. Nu väntar vi på att få se den första gluggen på O och A bara väntar på att snön ska bli så djup att hon kan åka skidor.

Mer tyskt

Jag har förutom att på en tyskalektion se den dubbade Kevin allein zu Hausse (amerikanska familjefilmen Home Alone som för övrigt hade premiär mindre än ett år efter murens fall) bara sett två tyska filmer jag kan minnas. Men båda är riktigt bra och båda visas på TV i dagarna pga jubileet av Berlinmurens fall. Både Das Leben des Anderen och Goodbye Lenin är riktigt bra.

Stolstudier

Jag sålde min Ronny Eriksson stand-up-biljett på Blocket.se idag och på den sidan snubblade jag över likadana köksstolar som vi har. De heter Fanett och formgavs för Edsbyverken av Ilmari Tapiovaara 1949. De verkar vara rätt populära på begagnatmarknaden, från flera hundra till dryga tusenlappen styck och jag tycker de är mycket fina. Tyvärr är mina ommålade flera gånger om, senast av mig, så antikvärdet är nog obefintligt. Fanett by Ilmari Tapiovaara at Decopedia

Posted using ShareThis

Bibelstudium

I dag var jag på bibelstudium om Kain och Abel. Det var så länge sedan jag var på bibelstudium senast att jag inte ens är säker på vilket årtionde det var... (Däremot har jag varit på många gudstjänster och andakter, så helt har jag inte tappat mina rötter!)
Av förklarliga skäl är jag lite osäker på hur bibelstudier brukar vara. Det här innehöll en rejäl portion av närläsning av grundtexten. Om man ser vilket hebreiskt ord som användes, och vet om i vilket annat sammanhang det också används, så kan det ju sprida ljus över texten. Allmänt sett tror jag dock att de där underbara sammanträffandena är roligast för dem som hittar dem, kanske?
Men det jag tyckte var knepigast var Vad-vill-den-här-texten-säga-oss-läsningen. Att den tvunget måste vilja oss något i dag. Och att lärdomen då blir psykologisk och moralisk. Kain som blir vred när han inte får stå i första ledet som vanligt, han som är äldsta barnet och faktiskt den första människan som fötts på jorden.
Kain som inte tittar Gud i ögonen, som inte pratar med sin bror, utan i stället slår ihjäl honom.
Och av detta kan vi lära oss... Tja att det är bättre att reda upp sina konflikter på ett bra sätt. Vikten av självbehärskning. Något litet om hur Gud uppenbarar sig. Frågan varför Kains offer inte var bra kommer nog alltid att förbli olöst.

Jag blev distraherad under bibelstudiet när jag snubblade över en annan text, mindre välkänd. Den mycket ingående berättelsen om Judas svärdotter Tamar och hennes sexualliv. Hennes svåger Onan är kanske mer bekant. Hennes strategi för att till sist få rätt är innovativ och modig och nästan lite otäckt desperat. Vad vill den här texten säga oss i dag?
Tänk om den här texten helt enkelt är en del av den mänskliga historien snarare än den gudomliga? 1 Mos 38

En ny vän

Mina barn har fått en ny tremening från Sydafrika som fyller två år idag. Jag har sett honom i ett MMS när de hämtade honom. Vi ska träffas i mellandagarna och det ska bli roligt!

Utvecklingsbloggen

Igår började E gå utan stöd. Och vissla i ett kokkaffepannalock kan han sedan två månader tillbaks. En av reglerna jag minns från min barndom är att man inte får springa med saxar och pennor (i munnen?). Bra levnadsregler.

Snyggingvännen min

En sak man kan göra tillsammans som mor och dotter är att sminka sig. Så här fina är vi i grönt.

Berlinmuren

Det är nästan svindlande: det har gått 20 år sedan berlinmuren föll.
För 20 år sedan var jag redan vuxen, inte så där outhärdligt förnuftig och eftertänksam som nu men ändå...
-- Hej Sigrid, vet du vart jag är, jag är i BERLIN! sa jag över en telefonlinje med den magiska känslan av att min röst förde med sig en fläkt av allt det där nya och stora och ovana, uppför kopparledningen hela vägen till Sorsele.
-- Jaha. Äre snyggt?

Semester!

Chefen ringde och uppmärksammade mig på att jag har för mycket sparad semester så jag måste vara långledig i slutet av december.
Åh.

Äpplen här idag

Herr Partners moster har skickat upp en låda äpplen från sin trädgård. Goda stora fina äpplen. Om jag någon gång i en avlägsen framtid får en trädgård med fler äpplen och päron än jag själv kan äta tänker jag också bli en sådan moster.

Don't cry

Dagens ståpälsupplevelse, ett filmklipp från gårdagens Kirk Franklin-konsert i Globen. Samuel Ljungblahd (jo, det verkar som om han stavar så) har körat i en låt och får sen helt oväntat frågan om vilken låt ur Franklins repertoar han gillar mest. Och sen sjunger han den.

Ska erkännas att jag inte vet något om vare sig Franklin eller Ljungblahd, men det här klippet får mig att vilja leta.

Äpplen här idag

Vackert va? Ett kvarter bort.

Mammas gamla Berlinmur

Idag har jag firat 20årsdagen av Berlinmurens fall med att göra en äkta vitvinssås till fisken och ge treåringen en historielektion.
"I Tyskland där dom pratar tyska och säger gelb och blau och rot, när mamma och pappa var pyttesmå, var det några dumma som hade gjort en stoppmur mitt i en stad som hette Berlin. Så barnen kunde inte gå till vilken lekpark de ville och mammorna kunde inte gå på stan och om dom skulle hälsa på sin mormor var det en dum stoppvägg så dom inte kunde komma fram. Men sen, senare, då tog dom bort den dumma stoppväggen och då blev alla jätteglada för då kunde dom komma fram och gå vart dom ville."
Jag tror att hon förstod för hon refererade till sin egen erfarenhet av när vi skulle gå till stan en dag och strandpromenaden plötsligt var avspärrad med höga stängsel så vi fick krypa genom en trång taggig häck för att ta oss förbi stängslet. De ska bygga "en skola för stortjejer och storkillar som vill lära sig att rita hus" (min förklaring).
Så här långt har de kommit hittills. Den dumma stoppväggen är som synes kvar.
Hoppas arkitektskolan blir snyggare sen.

Pappas gamla skjorta

Apropå att sy till barn och barnbarn: Fina byxor från pappas skjortor. (Länk via Whip up)

Eftersom mina barn inte har en pappa med gorillaarmar får jag vänta på barnbarnen - om nu inte grabbarna vill ha väldigt snäva äppelknyckarbyxor...

Keepsakes

Tanken svindlar; är det mina handarbeten som kommer att forma barnbarns minne av mig?

Min brevvän mormor

Jag minns henne som vacker, en kvinna klädd i klädsamma välsittande kläder och som hade ett vackert smakfullt hem. Stormönstrade klänningar som jag nog gärna skulle prova nu och se om jag kunde ha dem. Allt hon hade var på något sätt vackert, även om det var enkelt.
En kvinna som visste hur man kokade gröt på svinmålla, och te på björklöv. Och som var en riktig konstnär.
Och som lärde mig väva bildväv.
Jag minns att jag kom på ett sätt att väva moln som gick mycket fortare än det jobbiga sätt jag gjorde från början. När tavlan var klar och man fick vända den i ramen visade det sig att jag hade gjort lodräta moln, det var därför det hade gått så fort - varpen var vågrät i bildramen. Mormor - frid över hennes minne - sa att moln kunde bli så där ibland. Jag grunnade på det där i ganska många år - vem hade väl någonsin sett vertikala moln utom tydligen mormor - tills jag insåg att hon helt enkelt sa det för att vara snäll.
Hon lärde mig att älska oljefärg och terpentin men sa att jag var alldeles för... undrar om inte ordet var "ratig" för att klara av att hantera en målarlåda.
När jag var sju och låg på lasarettet med brutet ben skickade hon brev till mig så att jag hade ett brev varje dag. Det var sju veckors oavbrutet brevskrivande, och på lördagarna fick jag ett dubbelbrev. Tyvärr fick jag inte med mig något enda brev när jag åkte tillbaka hem från sjukhuset. Men jag tror att det var enkla berättelser och små bilder som handlade om vad mormor och morfar hade gjort, om möten de gick på och om äpplen som växte på äppelträd, och säkert något djur. Bilder fanns det också. Många år senare sa morfar lite upprört att jag väl hade kunnat skicka åtminstone något brev tillbaka. Jag har haft lite ont i hjärtat av det. Jag vet inte vilka krav man kan ställa på en sjuåring men jag har ju inte blivit så mycket bättre med åren. Det är väl därför kritiken fortfarande svider.
Mormor sydde mig ett indiantält jag kunde ha där i sjuksängen, man skulle staga upp det med blompinnar och så kunde man låta sina leksaker krypa in där i tältet och ha det roligt och mysigt. Jag tror att det stupade på att de inte hade det så vidare värst roligt utan mig och jag rymdes ju inte i tältet.
Mormor kunde göra tidskriftshållare av tvättmedelskartonger, och klä dem med tapeter. Tidningarna var troligen Allt i hemmet och möjligen Ica-kuriren.
Och så tyckte hon att det var förfärligt när jag sjöng syndiga sånger som "Spanien är ett land där man dansar tango. Allra bäst en spanjor älskar sin fandango".
Jag kan ju förstå att ni tvingas att sjunga såna sånger i skolan, sa hon, men låt i alla fall bli det när du är ledig.
När hon begravdes grät jag så att hjärtat kunde brista. Och länge var "Städse på Sion jag tänker" den allra vackraste sången jag visste.

Mormor

Mormor Ing-Britt dog innan jag föddes så jag har inga förstahandsminnen av henne. Men jag har skapat mig en känsla för vem hon var, ett collage hopklistrat av mammas berättelser, berättelser om andra människor som levt samma årtionden och hantverk som hon lämnat efter sig, t ex den här noggrannt sydda och batikade barntunikan och den här fina virkade koftan som mamma och mormor tillsammans virkade, en till jorun och en till Jörel.
Det skulle vara roligt att berätta för henne om mina återanvändningsprojekt, säkert skulle hon hitta smartare och elegantare lösningar på hur man kan slakta ett par vuxenbyxor så de blir fina barnbyxor. Och det hade varit bra om hon hade tagit sig en titt på fåtöljöverdraget jag försöker sy. Kanske skulle hon haft synpunkter på valet av sånger när jag var med och ledde sången i kyrkan idag? Säkert skulle hon tycka att jag borde kliva fram, bli radikalare och "vittna" ibland. Och att jag borde plocka mer bär och fortsätta lära mig svamp.Som nittioåring skulle hon så klart vara gammal, men tänk så mysigt det hade varit om hon levt och varit pigg för tjugo år sedan, om tonårsversionen av mig fått gå på konditori med mormor Ing-Britt, helst i Uppsala. Eller allra helst att cykla iväg på picnic ihop.
Det är väldigt tidigt att ryckas bort som 58åring! Och jag är så glad att mina egna barn har en mormor.

Mormor

Jag minns att jag grät och grät den sorgliga dagen vi fick höra om hennes död. Då var jag sju år. Så jag tänker mig att jag tyckte om henne när jag var liten.

Jag minns att jag skar upp foten på en skifferkant på en rabatt vid en trappa i mormor och morfars trädgård, men jag minns inte vem som tröstade mig.

Jag vet att mina barn älskar sin mormor, morfar, farmor och farfar och jag gjorde nog också det när jag var liten. Men jag tänker mig att jag inte träffade morfar och mormor så ofta som jag velat. De bodde nästan alltid långt från oss.

Jag har den vackra tygtavlan med en liten maharadja som rider på en elefant i en drömsk orientalisk värld som minne från henne. Ganska spännande att en predikantfru och vad jag förstår evangelist gjort den. Visst hade vi en stor spiktavla som hon gjort, ett runt hjul? Och en vacker batikbonad. Oljemålningar. Visst hade det varit fantastiskt att fira hennes 90 årsdag och höra berättelser om hennes liv.

Mormor 90

Pappa berättade att mormor skulle ha fyllt 90 i dag om hon fått leva. I stället dog hon 1977, 58 år gammal. Så sorgligt att vi inte fick lära känna henne mer och längre. Minnet av henne försvinner lite i bruset av de två stora livskraftiga och bullriga släkterna som utgör resten av vår fyrvägskorsning.

Jag tänkte på henne häromdagen, hur förvånad jag blev när jag hittade en kursbok i finska i deras bokhylla någon gång när jag var barn. Det var mormor som tyckte att det skulle vara ett intressant språk att lära sig. Jag är sugen på finska eller italienska, och det blir nog det senare - det är betydligt nyttigare i min vardag. Men finska är så annorlunda, och det skulle vara så roligt att kunna förstå lite grand. Om inte annat skulle det överraska mina svärföräldrar som båda har byfinska som modersmål men som medvetet avstått från att föra det vidare till barnen.

Bodil och Jörel, vad minns ni av mormor?

Herr Partners farsdag

Tvåbarnspappan fick en extrastor handtextad wettextrasa med en bild på en sysifusgestalt som rullar något stort uppför ett berg, med texten "Med glädje baxar jag min sten igen".

Pappas Farsdag

Några vardagliga saker jag förknippar med pappa Sture är:
Omsorgen, de gemensamma fikastunderna från morgonens havregrynsgröt (som hos oss heter Morfargröt) till kvällens tekopp med tillhörande smörgåsar och småprat.
Språkglädjen, att berätta, dikta och framföra roliga eller tänkvärda tal. Roliga kärnfulla mail och skrivna berättelser.
Kärleken till familjen, både oss som nu lever och de tidigare generationerna. Pappa bär med sig levande historia och är angelägen om att föra vidare den till oss yngre. (På bilden; farmor Elin och farfar Set med vänner, när de var unga)
Kärleken till naturen i allmänhet och Ammarnäsfjällen i synnerhet.
Idag var vi på en inspirerande gudstjänst, något som jag vet att pappa tycker är viktigt, och så ska vi äta älgstek till middag. Med på bilden finns även ett morfarsdagskort som H och jag gjorde på Öppna Förskolan som jag glömde posta, med änglar, paljetter, barnteckningar och glada färger.
När jag pratade med honom idag berättade han att de kommer hit om en vecka.
Jag längtar efter pappa denna Fars dag och hoppas att han kommer vara här oftare framöver.

Att lära sig leva

I Skellefteå finns en studiecirkel man kan gå när man tröttnat på att prata om sina krämpor när man möts och istället vill få inspiration och lite kul.
Lite dans, mat, motion, vin och Skelleftemål.
Ack den som fick vara pensionär i Staan!

Organisatoriska frågor

I natt organiserade jag ett föredrag i en bygdegård tillsammans med några människor som jag inte skulle känna igen om jag mötte på gatan. Det var en ganska liten, timrad byggnad med jordgolv och när jag och mina kompanjoner kom dit var det redan fullt med folk därinne. Några hade hittat stolar längst fram, de andra stod upp, axel mot axel, rygg mot mage. Medan vi försökte röja plats så talaren skulle ha någonstans att stå frågade jag mina medorganisatörer vem det var som skulle komma, som hade dragit så mycket folk.
"Barack Obama," sa de, "och den norska kungafamiljen".

Jag försökte övertyga de som hade tagit plats på fällstolarna längst fram att vi måste lämna tre stolar tomma, för USA:s president och det norska kungaparet, men de ville inte lämna sina platser. "Ville de ha sittplats hade de väl kunnat komma ännu tidigare än vi gjorde." Jag kom överens med de andra om att gästerna förmodligen skulle kunna stå upp, lutade mot timmerväggen.

Som av en slump råkade jag hitta en dörr i timmerväggen och bakom den låg en stor sporthall med åskådarläktare och en uppbyggd scen och jag sa till de andra att det kanske vore bättre om vi kunde ha föredraget där inne. Jo, det tyckte de med, men nu hade sportfiskeklubben redan bokat det rummet för sitt styrelsemöte, så vi fick nöja oss med timmerstugan.

En limousin bromsade in utanför och ett antal secret-service-killar försökte komma in i lokalen för att undersöka säkerheten. De lyckades inte komma in, eftersom byborna var så om sig och kring sig - de tänkte inte lämna plats för någon som kom i sista stund när de själva varit på plats flera timmar. Agenterna ryckte på axlarna och sa att det verkade väldigt säkert och sen gick de ut och rökte.

Ungefär här tänkte jag att det verkligen var tur att jag inte sökte det där jobbet där man skulle vara van vid att arrangera evenemang av olika slag. Och sedan vaknade jag.

(Och somnade om, och drömde om vårt kommande luciaframträdande i kyrkan. Vi hade inte fått någonstans att byta om och någon hade kläckt den geniala idén att vi snabbt som ögat skulle hoppa ur kläderna och i lusselinnena när belysningen i taket släcktes för att luciatåget skulle komma in. "Och då står vi där ombytta och klara - vilken överraskning. Ta-da! ropar vi, och sen börjar vi med luciasången!")

Handens känslighet

"Lusten att skapa är medfödd. Idén skapas från handens grepp, man måste göra för att förstå. Känsla och intellekt, båda är lika nödvändiga. Handens kraft - tankens frihet! Vi skapar med våra händer. Handens känslighet formar tankarna. Vi njuter av handens rörelse. Genom handens rörelser, en idé och en känsla, formas så föremålet. Sinnet får ro, tankarna ges utrymme och livet känns gott. Välkommen till..." (ett studieförbund som riktar sig till Medborgare).
Ser ni målgruppen framför er? På något omoget sätt värjer jag mig mot tanken att det är mig de menar.

Senaste fynden

Några av de fina saker har jag köpt senaste veckan:
Handstickad barntröja, mjuk ull med fina flätor
Tomtedräkt i bomullsfrotté
Lång linnelöpare med broderade stjärngossar
Stall som ska bli julkrubba närmare advent, men först får djuren bo in sig
Bonad som kanske sys om till en julklapp, enligt mott horoskop var det ju julklappsplanering jag skulle ägna mig åt i helgen.

På en spik

Igår gjorde jag en böngryta med majs, kidneybönor och borlottibönor. Jag tänkte smaksätta den med chilikryddade tomater och så hade jag en pepparfrukt liggande och skramlande i kylskåpet. Oj, så starkt det blev! Då spädde jag med två deciliter yoghurt. Men det var fortfarande starkt. 500 g vanliga krossade tomater: fortfarande starkt. Sedan jag sköljt av barnens bönor och majs kunde de också äta.

Idag försökte jag mildra anrättningen med ett kilo köttfärs och lite mjölk och då blev det en ganska god och stark chili con carne att ha till middag. Och nu har vi ganska stark chili con carne till två middagar till och två portioner lunch. En välsignad böngryta.

Plocka undan

TV:n står på och till ljudet av ett gammalt Vänner-avsnitt letar jag en bild på Ann Söderlund och hamnar efter ett antal vidareklickanden på:
"Skaffa en ”källarlåda”. När barnen är tillräckligt stora måste de lära sig att plocka undan efter sig själva. I vår familj plockar vi undan varje kväll tillsammans. De leksaker som inte plockas upp lägger vi i en speciell låda i källaren och det dröjer minst en vecka innan vi lämnar tillbaka leksakerna."
Undrar om det funkar att använda metoden mot sig själv också, att alla mina prylar som jag dragit fram under dagen hamnar i källarlådan om jag inte lägger tillbaks dem på rätt plats?

Sen kväll med TV:n

Är det någon som driver med mig eller är det så här dåligt på TV hemma hos alla andra också? Herr Partner och barnen sover och jag unnar mig lite zappande:
- En debatt om barns medverkan i dokusåpor (jag har inte ens sett såporna)
- En debatt om disciplin i skolan (jag har inga skolbarn)
- En tävling mellan komiker där de två mikroskopiska utsnitt jag genomled bestod av inte så briljanta skämt om homosexuella, svarta, kvinnor och fattiga. Bland annat.
- Den där ständigt repriserade serien om lastbilschaufförer som kör på is
- Boxning (hur ballt är det att med flit ge varandra hjärnskador?)
- fotboll mellan två för mig okända lag
- repris av serien Vänner - igen!

Men Ann Söderlund har en häftig färg på ögonskuggan ikväll.