20 november 2009

Ikväll är vi inte där

I fjol gjorde vi det Bodils familj kommer göra ikväll. Vi gick runt runt i labyrinten av hundratals förskolebarns ljuslyktor och lät H kliva fram och tillbaka över dem tills vi plötsligt slogs av tanken på bävernylonets brandfarlighet - då fick hon åka på Herr Partners axlar.
Jag tror vi hade vårt förfärligt fula neongula reflexöverdrag på barnvagnen, ev även reflexväst på dottern? Jag var jättegravid och hade nog just slutat jobba, i väntan på bebisen. Det var just innan vi påbörjade den höstens maratonsjuka som höll H hemma från så väl förskolans Nobelfest som förskolans luciafirande och som gjorde att jag tänkte mer på honungsvatten än på födslovärkar de första åtta timmarna med värkstimulerande dropp. När barnet var fött fick vi stanna kvar på förlossningen eftersom jag hostade för mycket för att någon skulle behöva dela sal med mig på BB. Min första natt ensam med bebisen hade jag ingen röst, bara ett lugnande faryngealt chch kunde jag få fram men vi bondade med hjälp av det också.
Nu är sonen nästan omöjlig att hålla kvar i sin barnstol, helst ska han kliva upp på bordet och försöka hjälpa(?) dottern lägga ett 60bitarspussel. Hon har 39C ikväll och vi kommer inte gå på någon ljuspromenad men kanske tända en lykta på balkongen och titta på resten av ljusfestivalen en annan vecka när vi är piggare.

2 kommentarer:

Elina och co sa...

Åh vad fint du berättar. Livet är så märkligt. Svartaste svart och ljusaste ljust samtidigt eller tätt efter varandra. Och så en massa grått däremellan. Snart vänder det Signe!

Kram E

Bodil sa...

Åh, Signe det var magiskt att gå i ljusringen! Och coolt att tänka att O och A varit med och skapat detta, men framför allt några grymt medvetna, envisa och härliga människor som tänt alla dessa lyktor. Som inte tänkt: kan vi nöja oss med hundra eller femhundra utan gått hela vägen till 2750 värmeljus i de vackra målade, pyntade, limmade ljuslyktorna.

Och att känna kraften i att vara minst tusen personer som trotsat regnet. Som Christer Paulsson sa var det det bästa tänkbara vädret för en ljusfest som skulle lätta upp stämningen i stan.